Gävlebocken skändligt nedbränd

Staden Gävle är numera Rikskänd för två saker. Dels Gävlebocken, stadens egen symbol, som varje år återupplivas och kommer tillbaka lagom till Julen, och dels den ökände ”Gävleimamen” Abo Raad, och andra som sprider islamsk extremism över hela vårt land. Gävleimamen arresterades av SÄPO år 2019 och fick på Säkerhetspolisens order sitta en tid i fängelse, innan det plötsligt sades från Regeringen Löfvén att det ”inte skulle gå” att utvisa honom och hans anhang, eftersom personer i Egypten – deras hemland – kunde ogilla dem. Att de begått flera brott här i Sverige och dessutom fortsatt med sin brottslighet, bland annat genom att hota journalister och slå sönder deras kameror, har man emellertid helt sett genom fingrarna med. De utvisas inte i alla fall – och nu ser vi följderna…

Gävlebocken brändes skändligt ned igår. En man i 40-årsåldern från Kalmar har anhållits. Måtte han få ett LÅNGT och KÄNNBART fängelsestraff !!

Gävlebocken kom till redan 1966, då Arbetarbladets journalist Stig Gavlén fick idén att skänka de fattiga och medellösa i sin hemstad lite Julglädje. Det var på Slottstorget i stadsdelen Brynäs – dåförtiden en kåkstad med många trähus – som bocken först sattes upp, och där har han fått stå sedan dess. De sista fem åren har Bocken fått stå orörd hela Julen, men det här året härskar åter meningslös förstörelse och idiotisk vandalism i Gävle – helt utan anledning har en galning fått förstöra Julen och utsätta människor för mordbrand och fara – låt oss hoppas att hans dom blir hård, och att han får det fängelsestraff han så väl förtjänar !

Nästan alla institutioner av betydelse i Gävle, inklusive ”Svenska” Kyrkan har bidragit till bocken, som blivit lite av en symbol för Julen inte bara i Gävle, utan också i resten av landet. Folklivsforskare försöker förneka Julbockens hedniska ursprung, och gör krampaktiga försök att härleda den till katolska festseder, trots att det FINNS många bevis för Julbockarnas upphov i Asatron.

En av de tidigaste skaldekvädena om Julfirandet är Haraldskvädet, om slaget vid Hrafsfjord år 872, diktad av Torbjörn Hornklove. I det kvädet nämns att Håkon Jarl vill fira Jul på sitt skepp, ute på havet, och där höja ”Frejs lek”. Vi vet också att hjorten eller bocken var Frejs djur, kanske inte primärt Tors – även om hans vagn som bekant är förspänd med två bockar – men nu säger de kristna lögnhalsarna att vi inte kan veta hur Frejs lek gick till – trots att vi har rikhaltiga bevis för den saken. Vi kan inte veta” har som vanligt blivit ”vi vill inte veta” när det kommit till sentida, kristna förnekanden av de många källor som trots allt finns.

Redan på 300-talet firade det gotiska Kejsargardet i Trier sin ”Fruma Juleis” eller Julmånad, vilket bland annat gjordes genom att dra på sig raggiga djurhudar och bockmasker. Britt-Marie Näsström berättar i sin bok om bärsärkarna hur Konstantin Porfyrogenetos, kejsare av Bysans, såg sitt Väringagarde dansa en dans på Midvintersolståndsdagen, då de klädde sig i pälsar med raggen utåt, och ropade ”Toul, Toul” (Jul – fast det lät annorlunda i grekernas öron)  och sjöng en sång kallad ”Gothicon”. Forskaren Dag Strömbäck har också klarlagt hur man på Island, Färeöarna och Orkney avhöll en fest, kallad Vikivaki under vinternätterna.

Redan på 1100-talet förekom en varelse kallad Finngalkn i dessa danslekar – försedd med en raggig fårpäls, en mask med två böjda gumshorn och brinnande ljus till ögon eller i näsborrarna – och han uppträdde precis som 1800-talets Julbock…

Den katolska kyrkan utfärdade ett förbud med dödsstraff för ”cervuleam facio” alltså ”att göra bockar (eller hjortar)” eller ”att göra (sig) till bock” eller hjort – latin är ett ganska oprecist språk – men ingenting hjälpte – Julbockstraditionen fortsatte ändå. Julbockar är spridda över hela Europa, och traditionen är helt uppenbart mycket äldre än kristendomen. I slaviska länder firade man en Midvintersolståndsfestival vid namn Koliada, där en vit bock också förekom – men bocken krävde presenter, istället för att ge bort dem – och han troddes allmänt företräda Dazbog, slavernas svar på den strålande Frej, sedd som solgudomlighet.

I Schweiz, Sydtyskland och Österrike finns Habergeiss – en figur som sedan urminnes tid liknat vår Julbock, och som manifesterar sig på samma vis – så Julbocken är samgermansk, och mycket, mycket gammal…

Gävles bock må ha blivit bränd i år, men Julen och Glädjens samt Givandets tid kan fundamentalisterna aldrig ta ifrån oss !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s