Så är Tjugondag Knut, och Knutsdagen passerad – en dag som jag för min del aldrig firat för någon Knut Lavrad, men däremot Knut den Store – ifall vi verkligen skall ta upp detta med dagens upphov – för Knut Den Stores Rike, innehöll som jag många gånger förklarat för er inte bara Danmark och England, utan också Norge och stora delar av Sverige, inklusive Orkneyöarna och Färeöarna. Studera denna slarvigt gjorda karta från Wikipedia, som inte inkluderar Jämtland, Härjedalen, samt Idre och Särna socknar i Dalarna, vilka alla lydde under Norge fram till åtminstone 1645 och freden i Brömsebro, vilket torde vara väl känt för alla någotsånär bildade svenskar.
Karta från en tid när Norden hade något att säga till om i Europa och Världen, och från när vår Hedendom betydde något !
Och för mig finns bara den ende verklige och sanne Konung Knut, han vars Rike enligt Engelsmännen var så stort, att Ebb och Flod kunde vika inför hans fötter. Katolska halvhelgon, och diverse obskyra halvkristna pretendenter till den danska kronan i stil med Sven Estridssons son (senare helgonförklarad), har jag för min del aldrig någonsin erkänt. I vår egen tid har en viss Magdalena Andersson, samt en än mer obskyr och ovederhäftig Annie Lööf – för att inte tala om vissa såkallade ”rör” (här rör vi oss uppenbarligen inte längre med människor, utan bara ett slags media-konstruktioner till partiledare – eller vad det nu ska vara) insjuknat i Covid-19, enligt svenska media.
Jag tänker för en gångs skull inte vara pedagogisk nog att länka till dem, nyhetsutsändningarna kan ni ju se på själva. SVT Rapport frågade igår retoriskt, hur vårt land egentligen skall styras, och måhända också av vem. Frågan är väl värd att ställas, eftersom det åtminstone teoretiskt sett fortfarande finns en politisk opposition, och åtminstone två alternativa statsministerkandidater – och då syftar jag inte på en viss halvfigur vid namn Morgan ”Mollgan” Johansson, ni vet han vars juridiska tänkesätt innefattade ett landsomfattande förbud mot användningen av Torshammare och runor, samt ett fullständigt slut för kulturminnesvården, sådan vi nu känner den – eftersom förstörelse av runstenar, bortplockande av vissa fynd från Historiska Muséet och än fler åtgärder den gången – för cirka fyra år sedan – faktiskt stod på agendan – och nej – nu skämtar jag inte alls med er. Det fanns verkligen sådana totalitära tendenser, sådana totalt odemokratiska lagförslag. (Se även avsnittet om ”Runkampen” här ovan).
Men för att återvända till dagens betydelse och sakens kärna så erkänner numera även Wikipedia – ehuru parantetiskt – att Knutsdagen inte alls är någon helgondag, och inte alls har ett förbannat dugg med just Kristendomen att göra. Ånej. Den är som jag talat om för er dagen för det gamla Midvinterblotet, om än icke Midvintersolståndet, som nu blivit Lucia och Jul. Detta har varit känt för populärhistoriker typ Jan Öjvind Swan för att inte tala om mera sansade akademiker – något vi inte längre har så värst gott om – som Göran Stålbom, då han redan 1994 skrev sin bok om ”Vintersolståndet, om Jul, Jord och Äring i Folklig Tradition” – som fortfarande håller att läsa. Ni som varit med mig ett tag vet förmodligen också vem som på detta 1990-tal läste den ute vid Tyresta Nationalpark, och sedan på Adelsö, del i det Världsarv – där även Birka ingår – men det är förstås en annan historia. Är ni verkligen Hedningar och Asatroende som jag, så är det just precis det ni är – och inget annat.
”Man bör misstro alla människor med en enda bok” säger ett visst ordspråk – men den som börjar med att läsa denna, skall förvisso bli vis. ”Habent sua fata libelli” hette det i det HEDNISKA Rom.
De långt senare Knutsgubbarna – och allt annat som lurar bakom knuten – där diverse otyg likt de första julklapparna plötsligt kan kastas in genom D-I-N lägenhetsdörr likt en modern molotov-cocktail (se föregående inlägg) för sådana blandningar är inte alltid såvärst uppfriskande som man kunde tro. Det är också Tulpanens Dag idag – och angående detta – så ber jag att få citera min gamle far på sin tid (han avled redan 1997) som ofta använde uttrycket ”Tulpaner – På Tub ? Vadå för ??”
Detta var ett av hans få, ständigt återkommande skämt och lustigheter – precis som jag var han en man, som för det mesta inte ser någon större anledning till humor här i Världen, inte då man rör sig med ämnen som fakta, religion och kanske också politik – i alla eller samtliga fall. Samt ett ämne som skrivande, och mycket annat. I själva verket var hans generande försök till humor en parafras på Ulf Peder Olrog, uppskattad svensk visdiktare under 1950- och 1960-talen. Denne skrev nämligen före sitt självmord på Dalarö 1972 (också Vilhelm Moberg, Harry Martinsson och många andra andra svenska intellektuella lämnade Socialdemokratins ”gyllene årtionde” på just det sättet – och detta är FAKTA !) så tidigt som år 1960 – eller strax före – en sång betitlad ”Köp en Tulpan – annars får du en SNYTING !” som vi här kan höra i ett Youtube-klipp med Lars Ekborg – även om detta i-n-t-e är originalinspelningen med Herr Olrog själv från 1960. Och nej – angående min egen far, så tog han inte livet av sig med annat än sitt andra äktenskap och med rökning, ifall ni vill veta. Han överlevde den andra hustrun med två månader, sin egen pension med fyra månader, och blev alltså 67 år och 4 månader, eftersom det förhöll sig så med den svenska pensionsåldern på den tiden. Snart får de flesta av de av oss som är etniska svenskar och därmed verkligen mina landsmän arbeta hårt tills vi är 70, eller 75.
Jag har också en kollega, som råkar vara frivillig brandman, och som kan berätta mer för er om hur det känns att själv vara med och bära ut liken av män, som dött under liknande omständigheter – här och var – var nu det kan vara – men förall del – nu ska jag inte bli Ekborgskt absurd eller ovänlig emot just er, kära läsare ute i Tassemarken.
Jag minns själv hur det var ställt under de gamla Länsantikvariernas tid, runt 1990 och än tidigare, och hur fornfynd från Frösön, eller hur björnskallarna under altaret i Frösö Kyrka helt enkelt kunde ”komma bort” och försvinna, medan medeltida dödskallar från en helt annan Jämtländsk kyrkogård kunde dyka upp som lämpliga ”dekorationer” på nyss nämnde Länsantikvaries skrivbord – och vad andra fanatiska kristna uppe i Jämland, på Jamtli och med omnejd kunde ställa till med, just vad den regionala kulturminnesvården där angick – men det var som ja nyss sa under det tidiga 1990-talet, det.
Själv är jag som sagt Humanist och Hedning. Jag har alltid varit hedning, eftersom jag är född hedning, har avsvurit mig all kristendom före 18 års ålder och allt framgent – Humanist blev jag vid ungefär samma tid, och som en Hedning önskar jag leva, dö och framleva mina dagar.
Jag är summan av allt okristet, men för den skull inte heller summan av mitt eget lands och min egen samtidshistorias brott, fel och laster.
Hedniska Tankar 