Idag har Frej och Freja namnsdag enligt den svenska almanackan. Vanernas stora syskonpar är på intet sätt gifta med varandra, och har aldrig någonsin varit det heller, trots alla ovederhäftigheter som sprids per Internet, från diverse personer som ägnar sig åt sk ”forn sed” och annat, som man garanterat inte skall och inte bör hålla på med.  Frej är som alla vet gift med Gerd, och om det giftet kan Skirnirsmál i Eddan berätta mycket. Freja är alltjämt ogift, och kommer så förbli – men hon trånar efter Od eller Svipdag – och här möter oss ett stort mysterium – för vad Freja egentligen söker, är kunskapen i dess renaste form, och den man, som mer än alla andra kan lära henne den – även om hon knappast vet, vem han egentligen är. Tillika är hon ensamstående mor, och har döttrarna Hnoss och Gersimi – Smycke och Dyrbarhet – från ett tidigare gifte eller sängelag – men vem som är far till dem, vet ingen människa – och kanske bara gudinnan själv…

Frej och Freja är ett syskonpar, men inget bröllopspar…

Många är de märkesdagar som passerats i min kalender sedan jag sist hade någon tid att skriva på denna blogg, och vi lever i högst intressanta tider. Från Danmark kom härförleden en angelägen, intressant artikel, som jag inte kan undgå att referera till. Videnskap.dk – en källa som skriver populärt men som hela tiden ungår den grova populism och det rasistiska PK-tänk vi har i Sverige – skriver sakligt och väl om de Vikingatida arméerna – som var väl organiserade, och inte alls bestod av några flugsvampsberusade idioter – en vanvettig skröna, som ännu omhuldas av ”fornsedarna” och annat patrask, på den absoluta botten av vårt nutida samhälle.

Morten Ravn – forskningskoordinator från det stora Vikingaskeppsmuséet i Roskilde – påpekar sakligt att till och med underhållstjänsten var noga utbyggd, och att de största drakskeppen – som ”Drakkar” kan ett skepp bara och endast bara räknas om det har från 24 årpar och uppåt – alltså en besättning om ett helt kompani hade sällskap av lika stora Knarrar eller lastskepp. Kanske kommer ni ihåg vad jag skrivit om ”Kung Haralds borgmurar” under arkeologi här ovan – och hur viktigt det är för ett land eller ett folk, att ha ett noga planerat, strategiskt och taktiskt avancerat försvar – och har man med Monoteister som kristna eller islamister att göra – då är krigföring på fiendens territorium ibland den enda utvägen.

Nej, våra fäders och förfäders riken byggde inte på en kristen slump… eller på ”schamanism”, svamp och sump…

SVT:s utsändningar – som direkt kopierar BBC:s sk ”nya rön” om ”The great Viking Army” – från år 865 när ingen kristendom fanns, varken vad det Dansk-Norska eller Svenska Rikets beträffar – för detta var just riken eller organiserade stater – är betydligt osakligare, men det förvånar ju ingen. I Sverige har vi hela tiden lidit av gravt PK-mässiga, underhaltigt utbildade personer som Maja Hagerman – som varken är någon seriös historiker eller ens arkeolog, utan bara journalist, låt vara premierad av Nomenklaturan, och sedan länge ett av dess handgångna kreatur.  Hagermans tendensiösa skriverier – främst en ren horrör som – ”Spåren efter Kungens män” från 1996 – har jag aldrig recenserat, och jag vill inte göra det heller. Hela denna bok är en enda verbal spya, en kristifierad smutsfläck, som hävdar att endast och endast bara kristendomen skulle kunna åstadkomma organiserade riken och stater – men varför det ?

Med en historiesyn lika svag och undermålig som Maja Hagermans, så fanns inte antikens Rom. Inte heller det gamla Kina, Japans och Egyptens gamla högkulturer finns för henne heller, och eftersom hon är en kristen rasist – det är hela sanningen om henne som person – så fanns det förstås inga självständiga riken i Norden innan kristendomen heller. Det finns i och för sig ännu värre exempel på just PK-rasister, förklädda till ”historiker” – ett av de allra värsta exempel jag någonsin sett är Kristina Ekero Eriksson, vars ”Gamla Uppsala – Människor och Makter i Högarnas Skugga” (2018) – en bok som ger sig ut för att presentera den senare forskningen från Gamla Uppsala på ett objektivt sätt, men hela tiden är fylld av grovt rasistiska, pejorativa omdömen som att 4-500 talets Uppsala-kungar vid Hågahögen skulle varit ”Maffiabossar” som utplundrat landsbygden och annat struntprat, PK-lögner helt utan rim eller reson.

Just vad gäller Hågahögen och den bronsåldersbygd som omger den, står forskningen just nu på en betydligt bättre ståndpunkt än i Hagermans och Erikssons halvruttna amsagor – och medan man i Danmark och övriga Norden fortfarande sysslar med objektiv forskning kring riksenandet och mycket annat, så har Upplandsmuséet i veckan publicerat saklig information om just Hågahögen, och den enorma boplats som låg alldeles intill den. Flera klassiska uppsatser har redan dokumenterat, hur det fanns en fast social struktur i Uppland redan under bronsåldern, och hur centrala hövdingahallar, härader och administrativa system redan då kunde spåras i kulturlandskapet – här är en sådan avhandling, förresten. Jag hoppas ni läser den noga.

I veckan har det också varit Pela och Fadimes dag – och vi står kanhända inför ett nytt Världskrig, med början i Ukraina.

Väl informerade, som en del av mina läsare antagligen är – så lämnar jag dessa ämnen därhän för dagen, nu när jag egentligen inte hinner skriva något politiskt. Kanhända gör jag det ändå nästa vecka, eller så snart räkan visslar, för att citera ett ryskt ordspråk.

Sköt er – ack ni hedna och ni ludna !