De första tidningsartiklarna om Gammalsvenskby i Ukraina har nu börjat publiceras. Kriget i Ukraina kommer allt närmare och närmare, och det är nu nästan 100% säkert att nästa krig i Europa KOMMER att bryta ut, i en eller annan form. De flesta svenskar verkar försöka förtränga det, men så gör inte jag. Jag är Hedning, och jag är etnisk svensk. Kvällstidningen Excessen han före SvD, som publicerade en fullt seriös artikel signerad Hanna Törnquist Torsdag 17 Februari, dvs för exakt 3 dagar sedan, men trots den helsida hon tilldelats, tvingas hon såklart utelämna vissa fakta.

Gammalsvenskby i Ukraina grundades på order av Katarina den Stora år 1782, eftersom hon och den bekante Furst Potemkin – mannen som gav upphov till själva uttrycket ”Potemkinkulisser” redan samma år hade fått för sig att de skulle kolonisera Ukraina, som intill dess nära nog varit en självständig nation. De drygt 1000 svenskar som tvingades ut på en dödsmarsch var inte alls bara från Dagö, utan också från Ösel, Ormsö och även det Estniska fastlandet, områden som haft svenska bosättningar och en svensktalande befolkning sedan 1200-talet, och även före det. Vad Hanna Törnquist skriver, är därför fel i sak.

Sant är emellertid, att bara 135 av de 1000 överlevde dödsmarschen (efter 8 månader, mars 1783), och när de kom fram till vad som heter Zmievka (eller ”Ormbyn” – den heter så därför att Dnjeprs lopp ursprungligen ringlade sig fram – allt är nu förändrat i och med den stora Kachovka reservoaren, som Stalin själv lät bygga på 1930-talet. ) fann de att hela trakten redan var upptagen av i huvudsak Volgatyska kolonisatörer, som samma Tsarintsa redan lockat dit. Svenskarna skulle i realiteten komma att bli livegna under tyskarna i flera generationer, men byns befolkning överlevde mot alla odds och trots jordägarna i Gross-Schlangendorf, vilket SvD också helt utelämnar ur sin faktaredovisning.

Nej, Gammalsvenskbys vapensköld innehåller inte alls någon kristen kyrka.. men ser ut som på bilden… (foto: Svd 2022-02-17)

Byn innehåller idag 2000 invånare, varav 150-200 svensktalande med svenskt ursprung – precis som på 1700-talet – men vad man inte berättar i SvD:s artikel, är att frivilliga in- och utvandringar under främst 1900-talet också fyllt på och avfolkat byns befolkning under alla år. Detta kunde jag själv konstatera när jag själv besökte byn under två hela dagar 2004, vilket satte outplånliga intryck, särskilt med tanke på alla de samtal jag förde med byns äldre invånare – för det finns nästan inga personer under 50 år kvar i Zmijivka (om vi ska använda Ukrainsk stavning) – särskilt inte bland de svensktalande.. Trots svensk radio, svenska läromedel och mycket annat är det få – om ens några – ungdomar kvar som talar svenska – de flesta yngre personer har lärt sig tyska istället, och vissa av dem tog sig redan på 1990-talet över till Tyskland, för de insåg vad slags land, det Socialdemokratiska Sverige i själva verket var. Det är inte alla, som låter sig luras av media, ”Maskirovka” med en annan rysk term, eller Potemkinkulisser. Det enda, stora undantaget skulle väl i så fall vara Marina Buskas, 18 år – som låter sig intervjuas av ”svenskan” – hon är faktiskt lite av ett lokalt språkgeni…

För den eller de av mina läsare som vill lära sig mer om Gammalsvenskby och dess historia rekommenderar jag böckerna ”Skymningsland” från 2004, ”Gryningsljus” från 2007 (den står ännu på min bokhylla) och ”Kungsljus” från 2010. De är alla skrivna av Karl-Erik Tysk, kyrkoherde i Ovansjö via Svenska Kyrkan, och ni kan få tag i dem via Skara Stiftshistoriska Sällskap. Dock måste ni hela tiden hålla i minnet, att det här är partsinlagor, som delvis förvränger byns historia till något rent kristet – det är långtifrån alla bybor som är det minsta ”troende” – och framförallt har de lärt sig att sluta tro på den svenska Regeringen – den har nämligen aldrig hjälpt dem, aldrig brytt sig om dem, aldrig gjort några verkligt väsentliga insatser för dem, inte på 200 år, minst.

Men byns invånare heter fortfarande helt vardagliga saker i efternamn som Annas, Buskas, Hoas och liknande – rester av de ursprungliga gårdsnamn på Dagö och annorstädes, där de en gång livnärde sig – men om de egentligen haft något bra liv under 1900-talet, kan man förstås diskutera. Det finns en frivilligförening , Föreningen Gammalsvenskbyborna, som fortfarande bedriver hjälpinsatser i byn. Det finns enskilda, äldre svenska män som Sven Bjärlestam – också intervjuad av Statstelevisionen SVT i veckan (ni vet väl alla, att allt som Statstelevisionen säger, måste vara sant !). Även jag reste som frivillig till Gammalsvenskby, av en eller annan anledning, och slutligen finns det enskilda företagare, med anknytning till konservbolaget Chumak, enskilda initiativtagare från svenska konsulatet i Nova Kachovka (numera i media endast kallat ”Kachovka”) och många andra, som gjort enskilda hjälpinsatser.

Vår Socialdemokratiska Regering och Nomenklatura har i alla år vänt Gammalsvenskbyborna ryggen, och så gör den ännu. Den har inte genomfört en enda åtgärd för att evakuera eller ens hjälpa dem, i alla fall inte vad det hittills är känt.

Ukrainiskt landskap med figurer, i Valborgstid 2004. Hedningar har alltid seglat hela vägen emot Dnjeprs mynning, i exakt sådana skepp

Här i Sverige har nu Hylte kommun i Halland den allra lägsta vaccinatiotionsgraden av alla, hur det nu kan komma sig. Kan det bero på att en viss (S) regering försökt avskaffa det kommunala vetot, och nu försöker grunda ”kolonier” i Sverige med Somalisk befolkning – som en helt ny ”Potemkinkuliss” ?

På Tjärna Ängar utanför Borlänge har man många problem, bland annat med Tramadolförsäljning – och hur många våldsbrott begås egentligen där, även om det förstås är totalförbjudet att skriva och rapportera om detta som en Polisiär ”No Go Zon” – för så får det ju bara inte heta. Det fanns ”nyspråk” också under Stalin – liksom under Sahlin. Och vad händer egentligen i Vännäs, där etniskt svenska flickor misshandlas på öppen gata – just därför att de faktiskt är etniska svenskor och inget annat ?

Ja, kära hjärtanes – men nu förstår ni kanske, varför Gammalsvenskbyborna – till och med de gamla gummor som på 2010-talet släpades hit för underhållningsprogram i svensk TV – kanske drar sig för att alls fara till Sverige, och söka sig en framtid där. Så värst mycket framtid finns inte för etniska svenskar i alla fall – för det är inte dem, som den nuvarande Svenska Regeringen alltid stöder, ifall någon skall evakueras på grund av krig eller krigsfara.

Den skånsktalande Ann Linde, vår nuvarande Utrikesminister; har förklarat den storstilade evakueringen av Kabul Airport för avslutad. Hon har försökt ”sälja på” oss svenskar den stora sanningen, att endast ädla och förståndiga människor typ Svenska Arméns Pashtunska tolkar, och möjligen någon trädgårdsmästare skulle ha evakuerats därifrån. Totalt 1100 personer av väldigt blandat ursprung och i vissa fall helt utan varje form av anknytning till Sverige, annat än att de varit sophämtare i närheten av en och annan ”FN-camp” lär hux flux ha flugits hit, den gången…

Men Polacker, Tjecker, civiliserade Östeuropéer i allmänhet – dem vill vår Regering INTE hjälpa. Inte på några villkors vis. De kan ju inte drillas, tubbas, tuktas till att vara ”tacksamma” för att komma hit, som de somaliska analfabeterna, de sk ”Flyktingarna” – dessa ”stackars ensamkommande” från Iran och Mongoliet mfl länder (inte alls Afghanistan, för därifrån kommer bara ett fåtal) – för man vill ha valboskap – som ska rösta på (S) – och ifall några av den tvåbenta boskapen sedan ångrar sig, ja då kan vår Nomenklatura – ordentligt (S) märkt importera in hundratusentals fler individer av mycket oklart ursprung, helt utan ens den mest elementära ålders- eller passkontroll, eftersom ”folk flyr för sina liv” som Maria Wetterstrand och våra ”gröna” kommunister – till skillnad från de ”röda” – städse brukar säga.

Och att säga så, är inte att vara rasist. Det är till att vara REALIST, och dessutom HEDNING.

En gång hängde inte bara telefontråd vid denna huvudgata…

Under 1920- och 30-talet fick byn ett inflöde av svenska kommunister från fastlandet, som var Stalin-troende. Det var inte alls ovanligt på den tiden. Under bygget sv Vitahavskanalen dog tusentals människor som lockats av den Sovjetiska propagandan, och som kom för att bosätta sig i öst – så också minst ett hundratal svenskar. En hel del av denna folkström, kom också att passera Gammalsvenskby.

Karikatyr från Vänstersocialisternas tidning ”Folkets Dagblad” 1929 – vad gäller ”Svenska” Kyrkans sätt att uppträda, stämmer den fortfarande… (källa: Wikipedia)

På Wikipedia gör man ett stort nummer av att Gammelsvenskbyborna skulle ha ”välkomnat” den tyska inmarschen 25 Augsuti 1941 – och man gör också ett stort nummer av att ”Gotländsk lokalbefolkning” skulle varit ”fientliga” (alltså rasister !) emot de återflyttare som under 1920-talet bevisligen slog sig ned på Gotland, och den versionen understöddes redan kraftigt – på sin tid – av SKP – Sveriges Kommunistiska Parti – som ivrade för återflyttning till Sovjet igen, och inte till Manitoba, Kanada, dit andra Gammalsvenskbybor under tiden sökt sig.

Detta stämmer inte alls med vad jag de facto fick höra, då jag intervjuade den äldste då levande medlemmen av släkten Annas, en värdig man som talade perfekt svenska, och som kunde berätta mycket denna ”inmarsch” – tillika Hitlertysk utmarsch, 1943 – samt mångahandra andra ting. Kanhända finns han inte med oss längre, och eftersom jag vill hans efterkommande och släkt väl, skall jag här inte återge hans förnamn. På internet vet man aldrig, vem som lyssnar.

Platsen för Aifur-forsarna. Nu för Stalins slussar, som det krävs en hel del för att passera under rodd (foto: Jan Dufva, Plira Produktion 2004)

Den ”kraftverksdamm” som Svd nämner är ingen enstaka installation, utan del av ett helt flodsystem. Kachovka-reservoaren – som sträcker sig halvvägs upp emot Kiev, flera hundratals kilometer bort, har kilometer-bredd, och det är inte alls bara ”Sofia Hoas” som – enligt SvD:s helt felaktiga uppgifter – anser att Gammalsvenskby ligger i ett mycket riskfyllt område mellan Krimhalvön (som jag besökte, innan den infiltrerades på djupet av Spetznas och en del andra förband – också jag och mina tappra färdkamrater använde ”innästling” eller ”residenternas” taktik)och Donetsk/Luhansk, de två provinserna i Donbass, som Ryssland påstått måste tillhöra just ryssarna. Detta är elementär geopolitik, och det var förbanne mig lika sant 1941 som nu – ingen skall som Hanna Törnquist tro något annat, och komma här och förvrida sanningen…

Vidare – tänk er vad som händer, om ni med åtta man ombord – i en sex meter lång träfarkost – passerar den sista slussen i Stalins kanal, som har en höjd av minst åtta meter – bilden visar slussen i halvvägs uttömt läge. Framför er har ni ett platt slättlandskap, och mer än 100 km flod kvar till Svarta Havet. Där uppstår ett vinddrag, som kastar er lilla farkost bakåt, emot den bakre slussväggen, och om ni inte då ror av alla krafter – med åtta man – så kommer ni aldrig därifrån, innan ni sugs ned i virvlarna, för en sluss i den här storleken skapar en del strömdrag. Grabben framför mig rodde sönder en åra emot vattnet – jo – det kan man faktiskt ! och tumlade baklänges över ända på mig, som satt på toften bakom. Så gick det till. Tro inte något annat !

Enligt min sagesman ur familjen Annas, började de tyska pansarförband som ”blåste genom” byn med att hänga två NKVD-spioner – allmänt kända i byn. Det var inte alls så, att någon ”välkomnade” detta, som man felaktigt skriver på svenska Wikipedia. Liken efter de hängda var kvar i flera dagar, och denna händelse skall ha inträffat där bilden ovan togs. Därefter kom tyska signalister. Dessa skulle använda de fåtaliga träden till något annat, som att hänga upp lacktråd, 1000 dl – med en tjänstbarhet liknande de personer, som anträffas med linjestång och allt i Lasse Åbergs film ”repmånad” – ty de flesta äldre reservister, är inte mera skickade än så.

Men – rätt snart kom där också en helt annan slags tysk till byn, klädd i svart uniform med någotslags vita gradbeteckningar. Han hade glasögon, till och med; och”såg ut precis som du” (här pekade min sagesman ur Familjen Annas rakt på mig – eftersom vi var ensamma och utan åhörare)  Denne man besökte den svenske Kolchosordföranden, som var relativt nyanländ svensk kommunist. De två herrarna fann varann rätt snabbt, över kaffe och kaffekask. Tysken drack självklart inte i tjänsten – selbstverständlich – men han hörde sig mycket noga för om traktens geografi, och sevärdheter. Bland annat noterades goda brunnar och källor, samt det faktum att Zmijievka i alla fall dåförtiden hade ett barnsjukhus – Kindersanatorium – och ansågs mycket hälsosam. Värre var det kanske med de större städer som fanns nere på Krim, som Jalta och liknande, där man kunde notera ett nöjesliv, liknande Berlin på 1920-talet, samt liknande folkelement. Angående resande, ”lirniki” och ”typ motsvarande”, som det ännu vimlar av i Ukraina, hade Stalins ”Holodomor” redan haft avsedd verkan. Man hade likviderat Kulakernas klass, helt enkelt – och så var det med den saken !

Det fick den svenske Kolchosordföranden att tänka på något. Även efter 4-5 präktiga kaffekaskar på Vodka insåg han att det här var den sorts tysk som gick runt med en lista, precis som NKVD. Självklart fick denne Waffen-SS officer (ja, det var en sådan som kommit för att hälsa på vid köksbordet !) exakt de namn han behövde. Den svenske kommunisten angav alla större jordägare i den Volga-tyska byn Gross-schlangendorf alldeles intill – såsom varande judar. Tyskarna var från Schwaben, och kunde knappt höra skillnad på jiddisch eller Volgatyska – så – de fick avrätta sina egna – vilket lär ha gjorts – mycket snabbt, och mycket effektivt..

En hel del andra Gammelsvenskbybor fann sig inemot 1943 vara på den ryska sidan av Dnjepr – ty då fanns ännu en rysk och en tysk sida. Bland annat skall ett känt brödrapar ha dykt upp som partisaner, medan andra kanske föredrog en tjänstgöring i Röda Armén – med allt vad det nu kunde innebära…

Alltnog, redan 1943 – två år senare – var det dags för en snabb tysk reträtt. Bekymren med Volgatyskarna hade löst sig så småningom, och man ansåg nu från högsta ort, att dessa skulle ”Heim ins Reich” som det faktiskt hette då. Diverse andra totalitära experiment av Regeringen Anderssons typ, som att islamisera stora delar av Södertälje, slog inte heller så väl ut. I det Hitlertyska fallet ville man locka Tyrolare och Sydtyskar att flytta till Krim (som till 4/5 består av lössjord och platt slätt – bara den sista femtedelen ungefär påminner starkt om Grekland, och utgör ett bergslandskap) men av någon konstig anledning hörsammade de flesta av dem inte detta ”Führerbefehl” ens från någon Magdalena, och antalet inflyttare blev den gången ganska litet – men även då hade man så att säga ”avskaffat det kommunala vetot” precis som dagens svenska Regering. Att Regeringen Assad i Syrien, tillsammans med Regeringen Putin i Ryssland, använder sig av påstådda ”flyktingströmmar” också i sådana fall, där sådana knappast finns – annat än när man konstruerar dem – hoppas jag mina läsare inser.

Gammalsvenskbyborna talar ett mycket ålderdomligt språk för det mesta, och ett slags 1700-talsdialekt, som har föga eller inga likheter med modern rikssvenska. De säger ”Thess” som i ”Thess Wita Slott” eller ”Thess Fänrichs..” eller rent av ”Svenske Kununingas Käuru Fixt !” Delvis är detta – som ni kanske skulle ha hört – en svenska liknande den Karl XII:s karoliner skulle kunna ha använt, eller ren gotiska. ”Kunungingaz” med tonande z är ett rent gotiskt ord, och inte alls det finska ordet för ”kung”. Dessutom sade några av de mycket gamla ”ek taid” istället för ”jag gjorde”. ”Taide” är modern finska för konstslöjd, tror jag visst – för det kan man läsa på ljusreklam i Tölö, Helsingfors (inte Helsinki !). På Gallehushornen, stulna och nedsmälta av ett kriminalfall redan 1802, står ”ek Hlewagastiz Holtijaz horna tawidō”

”Käuru” är ren gotländska – som ni kanske förstår – och ”Fixt” betyder inte fast, utan snabbt… Hela meningen hade sitt upphov i det faktum, att Hans Majestät Karl XVI Gustav, Folke Hubertus – faktiskt hade tagits på bar gärning för fortkörning anno 2004 – och det hade Gammelsvenskbyborna fått höra på SR Utlandsradio..

Människor ljuger sedan rakt ut för oss, och påstår att det inte finns några germanska eller gotiska språkminnen i t ex finskan, neejdå – inte alls. Den gotländske forskaren Tore Ganholm har i sina böcker funnit många likheter mellan gamla gutniska ord, och den sorts gotiska som talades av Krimgoterna – för den sista gotiska folkspillran på halvön Krim dog faktiskt ut först på 1780-talet, då den tvångsmässigt tvingades att gå över till islam. Som bekant har vi nu också islamistiska partier här i Sverige – ”Nyans” som det senaste försöket heter, kommer snart ges partibidrag av svenska staten, och har inte alls bara ”friskolor” på sitt program..

Det var inte alls bara 1937 – 1938 som etniska svenskar fördes bort och ”försvann” i Sovjet. 1945 – 1947 fanns över 1000 av dem i ”Gulag” – men – gravstenar efter dem får man INTE resa – ens i dagens Ukraina…

De flesta av Gammalsvenskbyborna hamnade anno 1945 inte i Wartegau, Ostpreussen – dit man först tänkt förflytta dem – enligt vad mina sagesmän i byn uppgett. De hamnade istället i trakten av Königsberg, alltså Kaliningrad Oblast, där all tysk, kassjubisk, baltisk eller litauisk befolkning nästan helt utrotats, och när jag skriver utrota, så menar jag exakt det – och inget annat – för det är det enda ord som är korrekt att använda som beskrivning i sammanhanget – något annat är missvisande.

Nu kom de inte med på kryssningsfartyg som ”Wilhelm Gustloff” eller  traders som ”Goya” som Sovjetiska ubåtar lät torpedera i Östersjön, fastän de var överlastade med sårade soldater, samt kvinnor och barn. Istället hamnade cirka 1000 av dem i Sibirien, eftersom den sovjetiska policyn var att varje person, som kommit i kontakt med andra stater, som soldat eller i fångenskap – borde likvideras. (se den utmärkta boken ”Stalins Hämnd” av Niklas Sennerteg 2001 – han kan kanske också ge er lite av bakgrunden till ”Taharrush Gamea” och andra företeelser av idag – som visst inte är något ”spel” – utan en medveten strategi. )

Ilja Ehrenburg, och andra sovjetiska ideologer med judiskt ursprung, ansåg nämligen att alla kvinnor av tyskt eller germanskt ursprung – systematiskt borde våldtas, och det fick gälla även kassjubiskor, polskor och vad som annars kom i vägen. Jag lärde mig tyska – hjälpligt och vid tolv års ålder – av en tant Hannah från Goldap, Ostpreussen. Det hände att hon grät, och det var visst inte på grund av något dåligt uttal eller stavfel från min sida.

Berättelserna om ”det fyrtiosjunde året” eller vad som hände, när de cirka 200-300 överlevande svensktalande från Gammalvsvenskby kom till sina hemtrakter, år 1947 – efter två år i Sibirien – och hur de levde de första åren – i stort sett bara i jordkulor – skall jag aldrig glömma. Till och med kyrkogården hade grävts upp, alla gravar hade skändats av ryssar, och likdelar, ben och annat låg i den ”jar” eller ravin som syns på mitt vackra foto av ”Ukrainskt vårlandskap med figurer” här ovan.

Vid vår avresa liknades jag och mina färdkamrater inte bara vid Karl XII:s Karoliner, utan också vid Hetman Mazepa, och hans män. Ingen har tidigare kallat mig för något sådant, för jag har fått bära många andra namn – av en helt annan sort – så länge jag levat, så länge jag minns. För övrigt – vore jag Kosack, så vore jag nog mera av Nestor Makhno – ifall i nu ens vet vad Makhnoviterna var för några, obildade, ovetande, halvidiotiserade nutida etniska svenskar som ni tyvärr nog är…

De hade en lurig präst eller rättare sagt Ortodox Pop i Gammalsvenskby det året. Han liknande nästan Loke, med stort svart helskägg, och brun munkdräkt även till vardags, det år som var 2004 enligt vår tideräkning – kristen som den ju sorgligt nog råkar vara. Faktiskt kunde han sin konst och sitt prästeri, på alla möjliga sätt. Han kunde inte blott predika för oss, vid en fin ceremoni – utan hade hittat på det klerikala tricket, att Gammalsvenskbyborna fick en Lutheransk kyrka i Gross-Schlangendorf, medan tyskättlingarna där fick snällt marschera över den ”Jar” (liknande den i Babij Jar ) som låg mellan byarna, alldeles intill den 1947 skändade och totalförstörda svenska kyrkogården – och nära en ravin, där volgatyska jordägare skall ha skjutits – med vattenkyld Schwartzlose M 08/15, tripod med benstöd – inte MG 34, gemenligen kallad ”dödslien”. På detta sätt – när man bytt kyrkor med varann – så utjämnades något av den splittring som rått mellan byarna – under prästerlig övervakning, och så länge man bara har rätt sorts präster, kan ju detta gå utmärkt bra…men den gången andra än Hedningar och Humanister kommer till makten, som i dagens Sverige… DÅ !

Snart råder krig i Ukraina. Tro mig, jag blir nog sannspådd – den här gången också. Den svenska Regering vi har – med Ann Linde i rollen som utrikesminister – en roll hon helt uppenbart inte verkar riktigt vuxen – har inte yttrat ett enda endaste ord om Gammalsvenskbyborna. Det blir ingen evakuering för dem. Ingen hjälp, inga ”Vita Bussar” med någon snäll gammal herr Bernadotte – ingenting sådant. Inga rödakorspaket heller, inga diplomatiska kontakter – utan bara och endast bara frivilliga insatser från enskilda svenskar – precis som vanligt. Jag skulle vilja råda alla mina läsare till att stödja Sofia Hoas och hennes förening – ”Föreningen Svenskbyborna”. Om ni som jag är svensk och hedning, dvs icke-troende, kanske ni i alla fall kan stödja dem med pengar, genom att köpa en bra bok med lite fakta i – någonting sådant.

Den svenska Regeringen riktar alla sina ”hjälpinsatser” i utlandet emot helt andra folkslag än det svenska, som vi alla har sett och vet.

Och därför får även vi etniska svenskar här hemma leva i ett sådant samhälle som vi nu har fått – åtminstone under överskådlig tid.

När tror ni vi får en Regering, som äntligen vidtar RÄTT prioriteringar på Utrikes- och Befolkningspolitikens område i stort – NÄR ? Alla krig är råa, jovisst – och all historia är fylld av grymheter, våldsdåd och blod. Men först och främst måste vi svenskar faktiskt sluta att vara ett onödigt ”världssamvete” för det hjälper oss alls inte – utan se just till vårt folk, vår historia, vår kultur – vår armé – och inte någon annans.. I alla fall, om vi ska kunna göra en insats, där den mycket snart behövs.

Who’s side are you on ?? (There is NO third…)