Sverigefinnarnas Dag, ”Nationaldagar” och ett Hållbart samhälle…. ??

Kanhända tycker somliga läsare eller läsarinnor (ja, ni är av två kön, inte ett, tre eller fyra – detta är elementär biologi, samt grundläggande språkförståelse inom vad Esaias Tegnér – på sin tid kallade ”Ärans och Hjältarnas språk” – för så förhåller det sig faktiskt) att denna blogg blivit alltför politisk, under intrycket av dagshändelserna, eller er enväldige redaktörs redovisning av fakta, erfarenheter eller till och med personliga minnen.

Det må vara hursomhelst med den saken, och jag överlåter också till er att välja, vad denna dag i Världen egentligen är värd att ihågkommas för.

Enligt min högst officiella skrivbordskalender skall detta vara ”Sverigefinnarnas Dag” bland annat, något som uppges ha firats sedan 2011 enligt Wikipedia. I vårt officiella Sverige är det INTE tillåtet att fira någon ”SverigeFinländarnas Dag” eftersom Finnar, Svenskar, Finlandssvenskar och Sverigefinnar är fyra helt olika begrepp. Finlandssvenskar som återvänder till Sverige är alltså INTE välkomna att fira någon särskild festdag, således. Istället skall de OSYNLIGGÖRAS, trots att Sverige för sin del inte har något ”Sannfinländskt” parti i den svenska Riksdagen – och därmed jämnt – för det här är faktiskt officiell politik för vårt land just nu.

 

Hur många separatistfanor kan man förväntas hissa inom ett och samma land ? Regnbågsflagg framför Kommunhuset, anyone ??

Estlandssvenskar och Gammelsvenskbybor från Ukraina göre sig heller icke besvär, som vi har sett. De räknas inte, en dag som denna. De skall också Osynliggöras, vilket även en artikel i SvD, signerad Andres Lokko förmäler.

Ånej. Här räknas bara finnarna, de finnar som inflyttat till Sverige – något som i och för sig började redan under Karl XI:s tid, med allmänt svedjande och folk från Savolax, alltså ”Skogsfinnar”. Och inte bara det. Denna månad skulle vi etniska svenskar allesammans förväntas fira en ”Samisk Nationaldag” också, fastän det helt nyskapade landet ”Sapmi” som man påstår att det skall heta aldrig haft en armé, aldrig varit någon riktig statsbildning. Denna aldrig existerande stat skall främst utbreda sig på svenskt statsterritorium, har man krävt – och att som jag vägra delta i den sortens arrangemang (ja, jag dikterade tydligt och klart min egen personliga hållning i den här bloggen för flera år sedan, se avsnittet ”Samer” här ovan) men att däremot fira en samisk ”Kulturdag” går som bekant icke för sig, inför detta slags käppgalna fanatiker, anförda av Galna Greta – som iförd falsk Samekostym (”Maskirovka” !) setts fåna sig framför en tilltänkt gruva i Kallak.

Samerna är inte, kan inte vara och kommer inte vara någon ”Urbefolkning” i Sverige, av det mycket enkla skälet att det aldrig funnits minsta spår av deras invandring hit innan ca 6-700 år fK, i bästa fall – medan den etniskt svenska bosättningen är vida äldre, ja från före 10 000 år sedan – och att säga något annat, vore att tillämpa FN:s bestämmelser om sk ”Urfolk” och erkända nationer på alldeles fel sätt. Alla sk ”Sydsamer”, samt nu också påstådda ”skogs-samer” eller rättare sagt Same-wannabes, verkligt queera samer kan vi säga, härifrån och till Hamburg – får förmodligen ursäkta. ”Möchtegerns” kallas de förresten på tyska – människor som aldrig ägt en ren i hela sitt liv, som rakt fram trampar sönder andras skidspår, och som aldrig besökt landskap som Lappland eller Norrbotten, ens som turister.

Och den svenska Maskirovkan, ledd av en lika svensk Nomenklatura, fortsätter. Också vi svenskar lever i en oligarki.

Vi förutsätts på kommando snart fira ”Romernas Nationaldag” allesammans, alla snart 10,5 miljoner svenskar. Så är INTE fallet i knappt ett enda land i hela Europa – rätta mig gärna om jag har fel – men här måste alltså just den kulturen (för denna folkspillra är inte, har aldrig varit och kan inte vara en nation, lika lite som några ”utbrytarrepubliker” I Luhansk eller Donetsk). Just här i Sverige skall alltså denna nya ”nation” plötsligt etablera sig, liksom ”förortskalifatet” och dess många pigga små utövare. Framför varje ICA-butik, framför varje inköpsställe skall de sitta, dessa våra ”kronjuveler” och bevisa hur vidsynta vi är… så att vi kan ge små allmosor, visa ”godhet” på ett närmast kristligt, medeltida vis…

Ja, jag vet  – kära läsare och läsarinnor. Django Reinhardt var en ytterst skicklig musiker, och visst är ”Svart Katt – Vit Katt” helt säkert en mycket sevärd film. Under det kulturmarxistiska 70-talet skulle alla svenska skolbarn närmast tvångsmässigt få åhöra högläsning ur diverse ”Katitzi”-böcker, precis som nutida svenska skolbarn i Tierp av alla platser tvångsmässigt MÅSTE skriva uppsatser om att deras familjer minsann är muslimer, redan i småskolan. Den oberoende journalisten Katerina Janouch fälldes nyligen för förtal i en svensk domstol, när hon påpekade att detta kunde röra sig om religiös och politisk indoktrinering av småskolebarn.

Kommer vi någonstans med dylika små övningar i ”kulturell förståelse” tror ni ?

En fransk Jesuitpater i Paris – vars verk förmodligen snart kan köpas på bokrean – hans bok har också recenserats på internet – har lanserat sin egen tolkning av varför en stor majoritet av diverse romska klaner ”blir kvar” i tiggeri, småkriminalitet och fattigdom, lysande undantag och storstilade kulturpersonligheter till trots, liksom alla ”wannabe” romer – i Sverige sedan länge kreerade av en viss ”Fru Von Post” nere i Malmö, som likt ”prussiluskan” genast manifesterar sig, så fort den romska nationen kommer på tapeten, eller varför den bara måste etableras just här, i vårt eget land. Inte ens i utbrytarrepubliken  ”Transnistrien” i Moldavien, långt mindre i Rumänien, firar man ”Romska Nationaldagar” förresten – men här i Sverige är det påbjudet, i officiella statskalendrar.

Den franske paterns förklaring är att de personer saken gäller, helt enkelt är missbrukare. De vill förbli tiggare – i de flesta fall – säger han – och eftersom de är fast i ett missbruk, misär och en allmänt svår social situation – så förblir de vad de är – och då gäller det att omvärlden vidtar rätt åtgärder, och inte stöder ett missbruk även av nationsbegreppet.

 

Till och med grafikredaktionen på den allra sämsta av vårt lands Morgontidningar har insett en sak…

Ryssland har idag förklarat krig emot Ukraina, och om ni anser att jag har fel, därför att jag i likhet med nästan hela den fria Världen, FN och till och med vårt lands samtliga politiska partier fördömer denna invasion, så ska ni veta en sak. Befolkningen i Ukraina uppgavs för någon dag sedan vara segerviss, och det är jag också. Under de år, som har gått i detta inbördeskrig – där vissa politiska aktörer hela tiden har försökt splittra Ukraina som nation – det gör vissa politiska krafter också i vårt eget land, när det gäller oss etniska svenskar – se på de ”alternativa” nationaldagar, som plötsligt skulle införas – helt utan rim, reson eller logisk anledning så har Ukrainarna, trots allt – lyckats återta delar av sitt statsterritorium, och knappt ingen Regering har erkänt Donetsk och Luhansk som legitima stater. Varken EU eller FN har gjort det heller.

Hur det nu går, återstår väl att se – men i Ukraina tror man också på segast möjliga civilmotstånd – något som funnits också i Polen, Tjeckien (där Katerina Janouch, nyligen dömd i svensk domstol också kommer ifrån) och i stort sett hela Östeuropa. Naturligtvis finns det opportunister i alla länder, samt förrädare, och de som sviker sin försvarsplikt. Men även de i Ukraina som tror på en snabb rysk seger kan resonera så, att även Sovjetväldet föll sönder inifrån, och att även Putins fjärde presidentperiod måste ta slut. Om jag alls skall kommentera den senare, så påminner jag mig vad en ökänd tysk politiker från 1900-talet en gång sade om att ”varje generation måste ha sitt eget krig” och att ”det egentligen är för sent för en statschef att inleda krig, efter det att han fyllt 50

Detta må vara förflugna ord, och löjliga fraser i sammanhanget, men de har en viss historisk betydelse. Vladimir Vladimirovitj sade redan under sin allra första presidentperiod, att hans mål var att återupprätta Sovjetväldet, och hela tiden har han konsekvent, pragmatiskt och utan varje form av hänsyn eller förhandlingsvilja styrt emot just det målet, likt det parti benämnt ”Nyans” som nu siktar på att ta plats i den svenska Riksdagen – men varför skall det egentligen släppas in där ?

För min del tror jag nog, att vi kommer att få se ett raskt slut på en del dumheter i svensk inrikespolitik, i alla fall om detta krig blir bestående. Kanske vi svenskar äntligen förstår vikten av nationell enighet, och varför nationsbegreppet inte kan, inte skall och inte får urholkas.

Slutet blir inte bara en vild dans på Tjärna Ängar, så att säga – utan inbördeskrig – om det vill sig illa.

Samtidigt med detta noterade jag igår en liten hurtfrisk och klämkäck notis från Sveriges Radio, som tydligen tycker att hela svenska folket nu samfällt skall hurra och brista ut i ett fyrfaldigt leve för det faktum, att vi nu snart når en befolkning på 10,5 miljoner.

Är det en ”hållbar” ekonomisk utveckling, förutsatt att vi nu ska tänka på de ”Galna Gretornas” vis, eller följa de gröna och röda kommunistpartier, vi har i vårt nationella parlament ? När det gäller de senare, hävdades det så sent som igår på SVT Rapport (19.30 sändningen) att de motsatte sig att Sverige sänder exempelvis hjälmar, kroppsskydd eller ens lastbilar (för evakuering eller mat-transporter) till Ukraina, för allt detta klassas ju som krigsmateriel.

Vi måste nu sluta upp att tro på en viss Fredrik Reinfeldts och en viss Annie Lööfs försäkringar om att Sverige – inom loppet av bara 10 år eller fram till 2030, låt oss säga – skulle ha ett invånarantal på 30-40 miljoner – en vision om ”ständig tillväxt” som är minst lika orealistisk som Vladimir Putins.

Detta handlar om att välja sida. Jag är och förblir Hedning och Humanist, och därmed har jag själv träffat mitt val – idag – och alla andra dagar.

Glömskans frid över mitt enkla stoft !