”Inte böner, Inte klagosånger….”

Jag har skrivit det förut, och jag tvingas skriva det igen. ”Här hjälper varken böner eller klagosånger”. Sveriges allra största Ärke- någonting har nu kommenterat det regelrätta erövringskrig som sker i Ukraina, men det gör hon genom att säga sig vara ”bestört”.  Lika bestört var hon för någon vecka sedan, då Biskopen av Gotland skulle tvingas till avgång, sedan fyra av hans kollegor bakom hans rygg angivit honom till ett såkallat ”Domkapitel” – han hade nämligen velat skilja sig från sin hustru, och haft ett förhållande med en annan kvinna – det var alltsammans…

Jag har skrivit om två Doktorinnor, som skrev en debattartikel i SvD, den ena doktorinna i filosofi, den andra i teologi. Båda är starkt kritiska emot hur den Ärkebiskop vi nu har har suttit och tvärsäkert fördömt gruvprojektet i Kallak, till exempel – och man kunde ta upp hur samma Ärkebiskop sagt att Greta Thunberg är direkt utsedd av Gud, till att vara Jesu efterföljerska, och om inte det – så blev hon i en dementi direkt jämförd med ”Gamla Testamentets profeter” allt enligt skenheliga Tant Jackélen…

Inte ett enda fördömande av Putin, inte ett enda fördömande av Rysslands Militära handlande har skett från Antje Jackélens sida, utöver det vanliga sliddersladdret om att detta naturligtvis innebär en ny global flyktingkris, men det kan också en 3-åring förstå. Vet ni vad – om jag inte redan vore Hedning, så skulle jag bli det nu. Vad som skett – eller vad Ärke- någonting inte har sagt, är mycket betecknande för hennes och hela ”Svenska” Kyrkans hållning och handlande i allmänhet – och visar var hon ända sedan 1970-talet haft sina politiska sympatier.

 

Har ni hört talas om sk ”Interfaith” ? Vem, vad eller vilka är det som STYR denna rörelse i Sverige, och på VEMS villkor sker det ?

Naturligtvis gör många enskilda församlingar, som till exempel Aneby, Höör, Täby, Hjärnarp och Tåstarp många fina insatser på lokalplanet – som kanske kan växa till någon form av konkret åtgärd så småningom, men annars fortgår det vanliga bönerabblandet och ljuständandet – och det kommer inte förbättra situationen för Ukrainas folk eller ens dess president ett enda förbannat dugg, varken i nuläget och framtiden. Det kommer inte förbättra något för Sveriges folk eller ens dess övriga invånare heller.

Jag har fått höra talas om en sk ”Interfaith” manifestation, som skall hållas genom ”Sveriges Interreligiösa Råd” som det heter –det är väl vackert så, om man nu vill ägna sig åt kristna klagosånger, ljuständande eller kanske stilla kontemplation av  St Göransbilden i Stockholms Storkyrka – den som en gång var symbol för själva den svenska nationen, och dess kamp för överlevnad emot främmande inkräktare.

Men vi Hedningar, Humanister och Asatroende är uteslutna ur alla sådana sammanhang, och har överhuvudtaget inte någon verklig representation där. I det förgångna har jag också varit starkt kritiska emot det såkallade ”Samarbete” med Islam och Monoteismen som detta råd manifesterat, och vad det är för slags ”ledarskap” och ”andliga” krafter man möter bland sådana ”rådsmedlemmar”, ”rådsgyjor”, ”oråd” och allt vad det nu är. På dess hemsida finns ännu stora, långa videoavsnitt med en viss fd. Svensk Kulturminister – hon som hade ett helt kråkbo eller ett slags smutsig turban av rasta-flätor på huvudet, och i bakgrunden av det ”Interreligiösa rådet” lurar ännu värre, ännu ”flummigare” organisationer.  Kanske minns ni hennes man, som framträdde som ”Söndags-Schaman” eller ett slags vitsminkad clown, och som skrek och orerade om att ”älgarna kommer ut ur våra maskiner” på stora torget i Härnösand eller någonstans, och påstod att han skulle blivit upptagen i en stam av Australiska Aboriginer, som alla behandlade honom ”med respekt”.

Jag betackar mig för en sådan ”religionsdialog” med allt vad den nu kan innebära – jag har redan skrivit om den sortens rörelser, och jag förstår överhuvudtaget inte vad de har i ”Sveriges Interreligiösa Råd” att göra – eller ens varför de alls skall vara representerade där. Jag känner ingen särdeles respekt för Björn Ola Lind heller, eller den sortens kulturministrar – och jag förstår inte heller varför sådana helt uppenbart skall vara med och diktera det ”Interreligiösa Rådets” politik – framförallt inte i ett nationellt krisläge – här eller utomlands.

De representerar inte mig som hedning, och knappt några andra etniska svenskar heller. Kyrkans tro är icke min – inte heller Islams eller Monoteisternas – och jag förstår inte alls varför vi hedningar och etniska svenskar hela tiden skall ”blandas ihop” med dem, och aldrig erkännas på våra egna villkor – utan att få villkoren dikterade för oss.

Ukrainas President, Volodymyr Zelensky 9 April 2021 – fotot taget av Time Magazine

Just nu hålls det många förböner – av alla de slag – för den här mannen, som ni ser på bilden ovan. Bland annat bland Hedningar och Asatroende i USA. Själv tror jag – som jag många gånger deklarerat – inte på bönerabblande – utan på konkret stöd, konkreta åtgärder, konkreta fördömanden av Ryssland och dess ledare – och det är bland annat vad Humanisterna – där jag själv är medlem – ägnar sig åt, sedan gårdagen.

Vi behöver handling, konkret handling från Polens,Sveriges Regerings, EU:s och UNHCR:s sida – och skall vi alls stödja några samfund eller liknande, blir det till dem, Röda Korset och andra verkligt partipolitiskt obundna eller religiöst obundna organisationer vi skall gå.

Det är min självklara slutsats för dagen, och håller ni inte med om den, bör ni genast sluta läsa denna bloggsida, och aldrig mer ha med den att göra. Jag har redan gjort mitt val, vilket jag förklarade för er läsare så sent som igår och i förrgår.

Vackra ord hjälper inte alls, och som min parhäst i den Hedniska Bloggosfären – Henrik Andersson en gång sa – ”Vi diskuterar bara med dem, som delar vår värdegrund