I vilket Akademibokhandeln publicerar en intressant bok

Akademibokhandeln var en gång för mer än 15 år sedan en av Sveriges största bokhandelskedjor, men har sedan dess hamnat lite på dekis och gått tillbaka. Tiden när den verkligen var akademisk och publicerade något av vetenskapligt värde är också förbi, för nuförtiden säljer den bara lättsmälta och skäligen ointressanta böcker, ren underhållningslitteratur och ”Infotainment” om vartannat. Nätbokhandlar och Amazon har också revolutionerat marknaden, och gjort att det fåtal bokhandelskedjor som alls finns i Sverige fått alltmer svårt att hävda sig.

Nu publicerar de ”Vikingarnas Största Slag” av Kim Hjardar (född 1966) vid Oslo Universitet, och om denna bok verkligen håller vad den lovar, kan den vara läsvärd. Tyvärr kan man dock inte säga att den dåligt skrivna ”blurb” som finns på förlagets sida håller måttet, rent kvalitetsmässigt – men boken kan ju ändå vara bra, trots att jag förhåller mig skeptisk både vad det gäller att rekommendera både marknader och böcker.

Styrbjörn Starkes kända replik vid det numera historiskt och arkeologiskt bevisade slaget på Fyrisvall 985, ”Oden äge er alla! har av dessa okänsliga och opoetiska förlagsredaktörer förvanskats till ”ni tillhör alla Oden” vilket är så in i Muspelheim stil-löst och klumpigt översatt, så att man blir alldeles häpen. Förhoppningsvis är det nu ingen förbaskad klåpare som fått sätta tänderna i det norska originalet och översatt det till svenska, för då får vi nog alla bita i gräset.

Trams om ”guds ord” och annat skitsnack skall inte finnas med i bokanmälningar likt dem, Akademibokhandeln skriver, och röjer snarast kristna fördomar och kulturförtryck, något som texten i en fackbok som den här borde vara förutan.

För övrigt har det genom åren utgetts en hel del böcker om samma ämne, dvs historiskt belagda slag under Vikingatiden. En svag bok, som jag inte kan rekommendera är ”Vikingarnas Stridskonst” skriven av Lars Magnar Enoksen, den kände Glima-instruktören år 2014. Han är dock mycket bra när det gäller att redogöra för individuell träning, och den enskilde krigarens uppträdande, men när det gäller den taktiska, operativa och till sist strategiska nivån, är hans bok tyvärr ett rent misslyckande – och strid till sjöss, flottmanöver, ”fleet in being” konceptet och andra faktorer, som också gällde lika mycket år 1000 som de gäller idag, mer än 1000 år senare – behärskar han inte alls.

En bok som kan fylla den luckan hos intresserade amatörer (till skillnad från väl pålästa och väl utbildade i militärhistoria) är Paddy Griffiths ”Viking Art of War” som kom redan 1998. Den tar upp främst den strategiska dimensionen bakom Nordbornas 300 år långa frihetskamp för nationell överlevnad och självständighet, och hur allt det Vikingarna gjorde och åstadkom krävde noggrann underrättelseinformation – man erövrar varken enskilda kloster på den Northumbriska kusten eller hela Danelagen utan noggrann, väl genomförd planering, förspaning, rekognocering på hög nivå, noggranna kunskaper om geografin och till sist också logistisk planering – för hur kunde arméer på över 10 000 man annars få tag i mat och vatten, och dessutom ha förmåga att övervintra i främmande land ?

Tyvärr är Griffiths bok – som så många andra – skriven ur ett kristet och brittiskt perspektiv, och han kan inte – som så många andra – avhålla sig från ren rasism och fördomar emot oss Nordbor. Men – som historien utvisar – här och i de pågående striderna i Ukraina, där en ”Normannisk Bataljon” nu deltar i ”Den Ukrainska Legionen” så har hela förband av Nordiska soldater visat sig vara mycket skickliga på slagfältet, nu som förr.

Tiden går, men Asatron består. Tekniken och vapnen må förändras, men det viktigaste är stridsviljan.

Kampmoralen – att aldrig vika undan, aldrig fegt göra sig till ”flykting”

”Han flydde inte vid Gamla Uppsala, men kämpade så länge han hade vapen” säger en runsten från Sjörup i Skåne. Detsamma kan vi säga om de hjältemodiga Ukrainska soldater, som fortfarande försvarar tunnlarna under Azovstal i Mariupol, också i det ögonblick, då denna text skrivs. Deras kamp är också en kamp emot Islam och Kadyrovs inhyrda drägg, som kommit dit med Putins hjälp – och med goda vapen och ännu hårdare vilja vinner man faktiskt varje krig, oavsett om det är Långskepp och svärd av bästa stål, eller Turkiska drönare och Svenska Pansarskott det handlar om.

Titta på det här Youtube-klippet, som visar Norska soldater i Afghanistan, ledda av sin egen Bataljonchef. Talibanerna lärde sig frukta dem !

Vi ska lära islamisterna i Sverige att  FRUKTA och VARA RÄDDA – MYCKET RÄDDA – för vår Poliskår och vår Försvarsmakt på exakt samma sätt !!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s