Maria Ludvigsson, ledarskribent på Svenska Dagbladet har naturligtvis blivit omnämnd i denna blogg en gång tidigare, med sin bildbyline och allt. Jag kan försäkra er – kära läsare – att jag bara sprungit till skogs ett par dagar, min egen sorts hedendom trogen. Jag kan också intyga att jag med allra största nöje brukar läsa Tofve Lifendahls krönikor också, nu när hon råkar vara SvD:s högsta politiska chefredaktör, och därmed närapå allenarådande – föreställer jag mig – över vad som får sägas och tyckas i den alltjämnt ledande morgontidningen i Riket – DN:s kvalitet och vinklingar är ännu lägre, och om epitetet ”ledande” är det där inte längre tal, för DN leder mig allt som oftast inte till några Hedniska Tankar alls, även om det just idag – 30 Maj – förekommit ett lysande undantag.

Fru Ludvigssons stjärna lyser också ovanligt klart över min enkla boning just i kväll, trots att jag såklart inte skall drabbas av hybris, vilket också mitt kära dagblad varnar för. Hon har dristat sig att ta upp exakt samma ämne som jag, nämligen – med för mig väldigt klara hänsyftningar på vad jag själv skrivit angående Polisutbildningen i Sverige, och i synnerhet den duktige polisinspektören Johan Siverland, tillika lärare vid Polishögskolan. Maria Ludvigsson säger sig i sin ledarartikel faktiskt ha talat med honom, och det kanske inte vi bör tvivla på, då det ingår i hennes syssla som undersökande och väl påläst journalist.

Däremot tvivlar jag fortfarande över ett visst ”snille” på SvD:s vetenskapsredaktion, alltså hon som skrev att spansk polis skulle ha stängt ”en bastu” i samband med ett utbrott av apkoppor – trots att det inte alls var blott och bart en enstaka badstuga, utan en hel festival för sk ”likasinnade” det rörde sig om. Fortfarande har jag inte sett någon dementi, någon officiell rättelse från vad jag upplever som ”min” tidning, och det förbryllar. I sammanhanget kan vi också notera, att Svenska Staten och dess myndigheter nu gått ut med en officiell informationskampanj, vars syfte är att utbilda medborgarna i konsten att skilja mellan lögner och ”fake news” å ena sidan, samt fakta å den andra. Det är på tiden, anser jag – för när till och med de anställda på vad som ska vara SvD:s faktaredaktion skriver rent missvisande, i sak felaktigt innehåll som leder tankarna fel, vem skall vi då lita på ?

Ska vi ha ”Koranpoliser” i Sverige ?

Maria Ludvigssons överordnade slutsats är att det inte är fler poliser vi behöver, utan högre kvalitet på Polisutbildningen. Det må vara hänt, säger jag. Det låter som ett politiskt satt mål för nästa regering – om vi någonsin får någon sådan, istället för samma gamla trista nomenklatura. Nomenklaturans avsikt, den här gången – har varit att ta fram fler och fler Tvåspråkiga poliser och polismän, tydligen – gärna rekryterade ur samma ghettomiljöer där diverse gäng, heders-kulturer och annat florerar, i den naiva tron att det blir bättre så, och att ”klanerna” själva skall sörja för rättvisan i vad som ska vara en rättsstat av  svensk modell.

Jag har redan gett ett par exempel på hur en del polisiära ”nätverks” företrädare kan låta i skrift, men för all del – jag ska inte upprepa mig.

Vi kan ju också notera vad som lär ha hänt i ett par latinamerikanska länder – efter vad som presenterats i media. De lokala kartellerna tar inte bara betalt för ”beskydd” av favelornas butiksägare och näringsidkare, precis som diverse tonårsgäng i Runkie-Bääh lär ha försökt göra – nej – de blir också en officiell polismakt, en del av själva samhället, inte bara en ”konkurrerande rättsordning” i sig, eller i det lilla formatet.

Fortfarande en del av det sekulära samhället – Men hur ställer de sig till begreppet ”Hedningar” ?

Sist jag hade med något ”polisiärt nätverk” att göra, var det det Kristna Polisförbundet, vilket också finns i en såkallad ”allkristen” variant. Den gången var jag faktiskt tvungen att skriva till Riksheraldikern, hur det nu kom sig – eftersom detta mycket gamla Polisförbund ville ha ett heraldiskt emblem att ståta med på sin hemsida, stolta som de var. Det skulle då röra sig om Det Officiella Polisemblemet med Fasces, liktorernas gamla spöknippen, den dömande maktens yxa och allt – men med hjärtskölden eller Sveriges lilla Riksvapen utbytt emot ett kristet kors på blå botten.

Självklart behöver väl också enskilda polismän besjälas av någotslags andlig filosofi såsom allmänhetens trogna tjänare, så att säga – de ska ju hellre fria än fälla, och låta nåd gå före rätt. Kanhända ser de sig ibland som kristi riddersmän eller något, Knights Templar i en ny tappning – ja – vad vet vi ? – men för egen del såg jag då saken ur ett helt motsatt perspektiv. Vad skulle hända, om en muslimsk arrestant – till exempel – fick släpas in på en svensk polisstation, till brädden och längden fylld med kristna kors? Vore det ägnat att skapa förtroende för lag och rätt ?

Jag ställde frågan, och Riksheraldikern lyssnade – liksom det Polisförbund saken gällde – för deras logotyp – inte vapensköld ! – är numera högst neutral, och det gäller dem alla, ned till sista man i tjänst ute på gatan; och patrullerande till fots. Jag har inget annat än gott att säga om dem allihop, fastän de är kristna. De har självklart rätt att på sin fritid gå till vilka gudstjänster de vill, hur ofta de vill och civilklädda, utan uniform – det kanske de behöver – men bär de uniform i en kyrka, eller under en gudstjänst, antar jag – också rent juridiskt – att det sker exempelvis för att hedra en stupad kamrat, nu när vi kan förvänta oss, att Polismord blir allt vanligare också i det svenska samhället.

Liksom ”riots”.

Hur förhöll det sig med de två ”grupperingarna” i Lund, vars identitet man inte vågade avslöja i pressen, förrän efter flera dagar ?

Varför fortsatte dessa ”grupperingar” sina strider också inne på det Akademiska Sjukhuset i den staden ?– och skadade flera ur personalen – enligt obekräftade uppgifter – för det här är sådant som man inte vågar skriva för mycket om i offentliga media. Även i regelrätta inbördeskrig gäller krigets lagar, och de föreskriver bland annat att man inte attackerar Röda Korset eller Sjukhuspersonal, för annars begår man folkrättsbrott. Om man nu inte tillhör Rysslands väpnade styrkor i Ukraina, förstås – då är det ju en helt annan sak – vilket vi denna vår har fått bevittna – men Ukrainare i Sverige skall förpassas åter till sitt hemland, snarare än Syrier – allt enligt en viss Anders Ygeman – svensk Minister, och Nomenklaturans representant.

Vi hade här i vårt eget land en Rikspolischef, som i självaste Almedalen för ett par år sedan direkt uttryckte den åsikten, att han ville förfölja och förbjuda åtminstone ett större riksdagsparti i Sverige – han blev senare chef för en helt annan myndighet, och kanske var det beslutet redan fattat, när han började redogöra för sina egna, högst personliga åsikter. Även verkschefer får ha åsikter i en demokrati – det är ju självklart – men när någon i rollen som Rikspolischef redogör för detta i ett offentligt tal, ungefär som om det vore en samlad strategi för hela Poliskåren, då blir det lätt parodiskt. Jämför med Nyamko Sabunis planerade Norge-flykt i händelse av krig – det borde vara självklart för en partiledare att inte uttrycka sig på det viset – ifall hon nu inte redan h-a-r avgått… Var det meningen, att vi skulle ”läsa mellan raderna” ??

En del personer i vårt land finner kanske sådant bruk av ironi för underhållande, medan jag själv tycker att det är ganska så olustigt – för som vi ser, så ger det upphov till en flod av helt onödiga spekulationer i media.

Vi kunde också ta upp fallet med Poströsterna, som spårlöst ”försvann” på Posten i Falun, förra Riksdagsvalet.

Eller ”de nya valförrättarna” från norra Järva anno 2018, som plötsligt och oförhappandes dök upp hos Länsstyrelsen i Stockholm, och som fick ”hållas kvar” i Länsstyrelsens lokaler under själva valnatten – även om de sedan mystiskt nog ”släpptes” och fick ”åka hem” enligt vad media rapporterade den gången…

Beklagar, kära läsare – men jag använder mig nu av Ludvigssons och SvD:s sätt att behandla fakta – utan att bli alltför konspiratorisk.

Skulle det tänkas, att vissa ”ungdomsförbund” eller andra mycket märkliga nätverk i förorten varit verksamma där också, bara för att tillse att ”rätt” kandidat vann ?

Vem vet, kära läsare – Vem vet ? – och vi får väl se vad som händer, nästa Riksdagsval… Se där, kära SvD – en fråga för er att bevaka- säger jag som enskild Hedning.

Ifall ironi ens behöver brukas i ett sammanhang som detta, sjunger jag en sång för dagen – som en annan Fredrik Strage i DN.

Den får lov att bli en parafras på den gamla punkgruppen ”Ramones” och går ungefär såhär – nu när jag både är Hedning och Medborgarvittne, allt på samma gång:

Pagan Man, Pagan Man
Fights those moslems where he can
Burns the Quran every day
Takes down christians, come what may
Look out, here comes the Pagan Man !

He’s a Berserk, he is good
Odin gave him brains,
as well as ancient blood
Frey Frey !
Here comes the Pagan Man !

In the chill of the night
At the scene of a crime
Like Thor’s bolts of light
He arrives just in time

Pagan Man, pagan Man
Friendly Neighborhood Pagan Man
Wealth and fame, he’s ignored
Action is his sole reward
Look out, here comes Pagan Man !

Pagan Man, Pagan Man
Friendly Neighborhood Pagan Man
Wealth and fame, he’s ignored
Action is his sole reward

To him, media is just a mash up
But Truth and Gods will turn up
Here comes the Pagan Man !

 

(Aningen fritt efter The Ramones, temat till ”Spider Man”)