”Efter Midsommardansen” är titeln på en dikt av Bertel Gripenberg, en finlandssvensk poet som alla numera fördömer, och ingen egentligen känner till, mest för att de aldrig läst vad han skrivit, eller hur han på sin tid kunde rimma ”gick i dansen” på ”fördes bort med ambulansen” i en och samma Midsommar-dikt, och  i åter en annan dikt om en annan Midsommar på den finska landsbygden kunde beskriva ett Frejdigt bondslagsmål och utbrott av vrede på ett slags dansbana.

I det förra inlägget – och några inlägg före det – har jag skrivit för er om Yngve-Frej och hans kraft, samt vad Frej och Midsommar verkligen står för – samt om vredens princip, som väl rätteligen tillhör Tor. Ni får överse med att det förra inlägget var skrivet så, att jag nästan talade i gåtor; vilket förstås var helt avsiktligt, och utan att det skulle gå för mina läsare exakt vilken person och exakt vilket slags sammanhang det rörde sig om – men förvisso finns det mycket som man kan bli verkligt vred och arg på, här i Midgårds grönskande dalar.

En av de saker jag hatar är den offentliga lögnen, förljugenheten, manifesterad i ”wokeness” och allsköns politiska floskler. Därtill kommer alla de som utövar och sprider sådana lögner, om sig själva och sin egen betydelse, eller om alla andra. Jag talade om en person, som jag mötte anno 1990 och som kan förväntas göra mycket stor skada i det svenska kulturlivet och inte minst på det statliga museum på nationell nivå där hon dessvärre hamnat, men dessbättre hålls hon kanske tillbaka av minst en sk ”curator” och andra dämpande krafter.

Min egen Midsommar han varit utomordentligt god och lyckad, medan Statstelevisionen SVT och ”Sydsvenskan” velat ”sälja på” oss medborgare en massa Monoteistiskt strunt i form av ”Imamens lilla kråka” eller hur Islamister och Kristna nu skall fira Midsommar ihop framför Kyrkéer och Moskor eller vad det nu i framtiden skall få heta – sk ”religiösa centrum” av det slaget finns redan sedan många år i Fisksätra, efter vad media påstår.

Jag vill bara som etnisk svensk och Nordisk Hedning – samt Humanist – säga att jag fullständigt betackar mig från att delta i den sortens arrangemang, både nu och för all framtid. Jag vidhåller min Polyteism, vidhåller allt jag sagt om min andliga samt intellektuella inställning i den här bloggen och äcklas därför svårt av vad jag sett, liksom jag äcklas över att tvingas återse en ”speciell” individ ur mitt förflutna på garanterat fel plats och i fel sammanhang. Någon stolthet – samt någon självbevarelsedrift- får ändå jag själv som individ och den nation jag representerar ändå ha. Jag ämnar inte delta, inte konvertera eller kompromissa inför Monoteismen, som fortsätter att hota och skada hela vår planet.

Vår – för tillfället – snacksaliga statsminister lär ha besökt Bryssel, varifrån hon i direktsändning kommenterar att Ukraina skall åläggas krav på ”reformer” inför sin nyss framröstade EU-ansökan, och detta mitt under brinnande krig, ett krig där framtiden för EU:s och hela Västvärldens insatser för Ukraina minst sagt kan betraktas som osäkra – liksom framtiden för Sveriges NATO-ansökan – och alla andra inrikespolitiska, utrikespolitiska och försvarspolitiska fiaskon för Sveriges del. Om det någonsin är någon Regering i hela Europa just nu som snarast möjligt bör åläggas stränga krav på just ”reformer” så är det just Magdalena Anderssons egen, inte minst med tanke på vad Svensk socialdemokrati har ägnat sig åt under hela efterkrigstiden..

teckning av ”Steget Efter” – svensk karikatyrtecknare

Det torde vara fullkomligt bekant för alla och envar hur Svensk Socialdemokrati årtionden igenom stött PKK, PLO, YPG, PYD och liknande organisationer med pengar, och låtit Sverige verka som flera garanterat våldsbenägna och odemokratiska rörelsers fasta bas i Världen. Det har framkommit att Turkiets nuvarande Regering faktiskt har alldeles rätt på flera punkter – Regeringen Andersson regerar bara på basis av en enda ”politisk vildinna” (av kvinnligt kön) vid namn Amineh Kakabaveh, och så länge denna enda person ger den nuvarande svenska regeringen dess enda egentliga maktbas eller berättigande i form av Riksdagsmajoritet, så kommer det inte bli något NATO-medlemskap alls och Finlands påstådda beslut att vänta med Nato-anslutningen under dess egen Statsminister Sanna Marin kommer att bli högst kortvarigt – var så säker.

”Vi skickade en gris till Bryssel – en stor Sugga kommer hem igen” kan man säga – med en travesti på ett bekant – och bondskt – svenskt ordspråk. Fredens fiender och till och med Sergej Lavrov ler i mjugg åt Sverige och svenskarna – och det har de den största rätt till, ty aldrig har våra politiska misslyckanden på nationell nivå framstått tydligare – och det inför NATO, EU och hela Världen. Enbart Stefan Löfvén – med talet om ”den feministiska utrikespolitiken” inför hela FN – samt snorungen Greta Thunberg, nu 18 år och lossdrogande på Glastonbury till massornas jubel – har skämt ut vårt land än mer, och ännu värre.

Roe Vs Wade, och dess upphävande i USA samt den kristna fundamentalismen där är USA:s största skam för tillfället – och en sorgens dag för hela den nationen har tyvärr inträffat, säger President Joe Biden. ”Sir, yes Sir” säger er hedning – och ”hail to the chief”…

Förvisso är den politiska dansens och de många turernas bana åtskilligt märklig, nuförtiden. EU kritiserar och fördömrer det nutida Polen för bristande pressfrihet, men i vårt land domineras nyhetsbevakning och media fullständigt av Schibstedt, Bonniers samt Statstelevisionen, TT och en handfull andra förment objektiva källor – och inga andra media göre sig besvär, i alla fall inga seriösa sådana. Sedan har vi ju alltid kvällstidningen Excessen, respektive Tidningen ”Dagen” och Al-Jazeera – ibland häpnadsväckande framstegsinriktad – men det är också allt. Dessutom – vilka försvarade EU:s östra gräns, innan det senaste Ukrainska kriget ens bröt ut ? Vilka brandmän stoppade den stora branden vid Kårböle för ett antal år sedan ?? Rätt svar är att det var polska brandmän, polska soldater.

 

 

Vad som räddat lugnet och återställt friden för Hedningen, denna Midsommar är Gerd eller Jordgudinnan, Frejs absoluta motpol, men också maka. Gudinnan har för tillfället antagit formen av Tina Ahlin, som sjungit i folkton – helt utan kristendom, helt utan psalmer och imamer – från Äskhults by i Småland, också genom vår Statstelevision, som för en enda gångs skull gett fan i politiken och de politiska pekpinnarna. I många former trivs det sköna, som bekant – och till och med visan om fattig bonddräng – en gång Tommy Körbergs glansnummer – har – till skillnad från fattig krigsman – ändå fått vara med – gestaltad av en annan sångare.

Bara visorna i folkton och folktron har fått ljuda, och själv har jag bedrivit ännu en utesittning och vakat i Midsommarnatten, om än det inte varit rätta tidpunkten för solståndet, som ju inföll redan den 21.e och dessutom vid dagtid, innan middagstimmen – som nu – likt resten av dagen – är präglad av sommarens hetta.

”I Många former trivs det sköna” som bekant – men hedning som jag är och förblir, ersätter jag inte Gerd, jordens gudinna med Gud – blandar inte samman alla gudinnorna till en, som i denna tyska visa – ty det blir ett annat falsarium, som slutar med Gudrun istället – och den sortens människor har jag som sagt fått nog av.

I Norge har det skett ännu ett attentat, av en muslimsk gärningsman den här gången, och ingen kristen fundamentalist vid namn Anders Behring Breivik. Förut har man i Kongsberg – en stad jag besökt – påträffat pilbågsbeväpnade gärningsmän, och ett av dödsoffren den gången var faktiskt en drygt 50-årig kvinna ur den norska Hedniska miljön, för sådana finns verkligen – och här blev en av dem dräpt – trots moder Frigg, Gerd och Gudinnornas makt – som förvisso är stor – liksom vredens.

Själv manifesterar jag min vrede, inte genom att döda oskyldiga eller andra intrång, utan genom att protestera emot våldet, trots att Midsommaren är Gerds och Frejs bröllop – manligt och kvinnligt i skön förening, för allt annat är ofruktbart, och leder som vi kan se ingenstans.

Jag viftar inte med några regnbågsfanor, jag är inte ”woke” utan vakande och bevakande, och jag kommer aldrig någonsin att bli varken kristen eller muslim.

De människor jag för det mesta tvingas dela min hemtrakt på den här planeten med begår ständigt nya svek, ständigt förbrytelser också emot mig – på det löjligt lilla liksom det stora, politiska och globala planet. Vår egen Regering sviker oss alla, omdömet sviker någon norsk-iransk individ – och förvisso finns det mycket man kan säga om Norges allmänna trångsynthet som samhälle, lika väl som den trångsynthet som regerar vissa större eller mindre myndighetspersoner eller ”småpåvar” här hemma.

Varför skulle jag då inte hålla dem alla på avstånd, och fira Midsommaren med Makterna och mina vänner och anhöriga – på det sätt jag vill ?

Naturen grönskar, ingen torka syns – mjöd och flädersaft smakas och skördas – liksom hemkryddat brännvin, som inte är till övermått utan husbehov – och dessutom – med rosor, älgört och björksav – duger till att dölja sommarens svett med.

Nu lämnar jag er alla i Friggs och Gerds vård, innan denna sommar 2022 är till ända.