Radbod av Friesland – Kungen som sa NEJ till de kristna…

För två dagar sedan – 9 Augusti – firade vissa Asatrogna i USA – Radbod’s day till minne av Kung Radbod av Friesland, som regerade från 680 till 719, alltså under närmare 40 år. Han var antagligen född omkring 648, och levde tills han blev 71 år gammal, vilket var en hög och aktningsvärd ålder på hans tid i Midgård.

Under ett helt liv gjorde Radbod och hans folk tappert motstånd emot de kristna frankerna under Karl Martell – kallad ”Hammaren” och andra frankiska potentater, som ville tvinga dem att underkasta sig kristendomen – med våld och tyranni som främsta argument. När detta inte gick i Radbods fall började de bearbeta och muta hans släkt och inte minst hans kvinnor, samt nästla sig in vid hans hov och i hela det frisiska riket.

För husfridens skull var Kung Radbod tvungen att tacka ja till ett dop, men när han fick höra att alla hans förfäder, far och farfar skulle hamna i det kristna helvetet som varande odöpta, och att snöpta helgon och kristna martyrer – i hans tycke föga bättre än tiggare och smutsiga trälar – skulle befinna sig i den kristna himlen, ja då fick Radbod NOG och förklarade att han hellre skulle tillbringa en evighet i helvetet i gott sällskap av hederliga krigare och verkliga män, än att tvingas vara tillsammans med dessa skenheliga, förverkligade kristna !

Därmed vände han på klacken och gick hem till sin kungahall, och något dop ägde aldrig rum.

Se där fick papisterna tji !

 

Övertalningsförsöken och Omvändelsen MISSLYCKADES… Kungen ville inte svika sitt land, sitt arv och sina fränder…

Så fortsatte frisernas långa frihetskamp. Det frisiska språket talas fortfarande av mer än 400 000 personer, och även moderna stater som Holland och Tyskland har fått erkänna frisernas rätt till regionalt självbestämmande och kulturell självständighet. Karl den Store försökte utrota dem, på samma sätt som EU och andra liknande statsförbund vill utrota det självständiga Norden, men inget hjälpte. Friserna gjorde folkligt motstånd, och därför finns de kvar än idag. Det finns alltid något att lära av historien, men i dagens Sverige, där vet inte ens de verkliga Asatroende eller de som i likhet med New Age Folk, Vänsterextremister och såkallade ”Fornsedare” går runt i tillvaron och kallar sig Hedningar utan att ens veta vem kung Radbod var…

Ynkligt, säger jag. Ynkligt, i tider som dessa – då vi av Ukrainarnas och andra folks exempel borde ta till oss den enkla sanning, som säger att friheten alltid är värd att försvara.

Radbod valde friheten. Sin personliga frihet, men också friheten för hela sitt folk. Friheten för alla de släktled som skulle komma efter honom, och aldrig någonsin underkastelse inför en kultur, religion eller ett tänkesätt, som inte var hans. Det är saker vi borde minnas och även fira, nu när partier som det Islamistiska ”Nyans” rakt fram försöker ta sig in i de svenska Riksdagen, och göra slut på både yttrandefrihet och tankefrihet för oss alla. Varför skall vi svenskar ständigt få acceptera detta främlingsvälde ? Vi hade det över oss på Hansans tid, och det gav 300 år och mer av träldom – tills en viss Wasaätt befriade oss från ”garparna”. Nu har vi dem här igen.

Till och med på 1600-talet framstod det som helt klart vad Kung Radbod tyckte om Påvar och Biskopar…

I dagens Europa – och inte bara i hedniska kretsar, hos Holländska Heavy Metal band och andra, är Kung Radbod mycket mer ihågkommen än hos oss, och fortfarande något av en levande gestalt.

2018 försökte ett Holländskt filmbolag göra en spelfilm – i ”Vikings” och ”Ragnar Lothbrooks” förfuskade anda – om Kung Radbod och hans öde. Filmen fick aldrig visas i Sverige, och den fick en del välförtjänt kritik från lokala arkeologer, som riktigt nog påpekade att Friserna minsann inte var några råskinn, som bodde i vattendroppande och otäta hyddor, att de inte målade sig i ansiktet som pikter och kelter (sedvanan dog ut långt före 700-talet, idiotiska och ohistoriska filmer typ ”Braveheart” kan vi också glömma) och att de var civiliserade nog att ha gudahov och hallar av sten, bekvämt inredda med mattor och gobelänger, redan långt före Vikingatiden.

Kristna i Holland och Belgien försökte till och med sabotera hela filmprojektet, med argumentet att redan dess trailer skulle vara alltför ”anti-kristen” och att den därmed skulle ”kränka” de kristna i deras nutida religionsutövning. Ett sämre argument får man leta efter.

Döm nu själv om denna trailer var så farlig, att den inte ens kunde få visas på svenska biografer, eller i svensk TV… Förvisso kan man tycka vad man vill om ”Hollywood” eller modern action-film – men jag kan för min del inte finna, att denna trailer skulle vara värre än HBO Nordicas ”Vikings”, Brittiska ”The Last Kingdom” (våldsamt ohistorisk i sin glorifiering av Kung Alfred av Wessex och hans biskopar) eller många, många andra filmer i samma stil.

Visst, det är upp till var och en att gilla eller förkasta dem, men Kung Radbod lever ändå i oss alla !

 

2 tankar om “Radbod av Friesland – Kungen som sa NEJ till de kristna…

  1. Hedniska furstar del IV: Kung Radbod av Friesland

    För 1200 år sedan dödades den frisiske kung Radbod av de kristna. Han är värd att minnas och hedras. Här kommer berättelsen av kungen som vägrade döpa sig. Olika namnformer finns av denne regent Radbod, Radbed, Raudbod och Raedbed men här får hjälten heta Radbod.

    Friserna ett germanskt folkslag boende i det som är dagens Nederländerna hade vid Nordsjön etablerat et eget rike. Troligen gjordes detta på 600-talet enligt den tidräkning vi använder. Friserna hade tidigt kontakt med danerna och norrmännen. Likheter fanns mellan folken och de talade likartade språk och hade likartat religion. En av de viktigaste gudarna hos friserna var Fosite som nordmännen kallade för Forsete. Religionsforskare har menat på att dyrkan av Forsete kommer från just friserna.

    Väster om sitt rike bodde frankerna. Dessa hade antagit kristendomen och de började med våld förkunna sin lära. Frankerna var starka och de lyckades förmå kung Aldgisl att övergå till deras religion. Källorna är svaga och knapphändiga. Omkring 680 avled den kristne kungen som dock ibland kallas hertig av frankerna Aldgisl och Radbod tog över Friesland. Troligen var den nye kungen släkt, kanske son till den förre men helt säkert är det inte.

    Radbod var troligen född i mitten av 700-talet och kanske hade han i sin ungdom varit i Danmark vid något kungahov. Radbod försökte hävda sin självständighet men lyckades inte alltid. Efter slaget vid Dorestad 690 mot frankerna tvingades Radbod ge upp en del av sitt rike. Senare lär Radbod i en fredshandling gifta bort sin dotter Thiadsvind med den frankiske rikshovsmästaren Pippin av Herstal eller som hans latinska titel var major domus son Grimoald som dock avled 714. Det har påståtts att mördaren var lejd av Radbod. Kort efter sonens död avled även Pippin och Radbod försökte ta tillbaka delar av sitt rike som han tvingats avstå till de kristna.

    Kriget gick med framgång. Friserna anföll de kristna, de förstörde kyrkor och lät bygga upp hedniska helgedomar som förstörts. Kriget fortsatte och 716 stod Radbods här utanför Köln. Den frankiske krigaren och major domus, Karl Martell halvbror till Pippin kom till Kölns undsättning men han och hans här besegrades. Karl Martell blev senare känd för att ha besegrat en stor muslimsk armé vid Tours 732 led sitt enda egentliga nederlag vid Köln.

    Staden Köln intogs aldrig av hedningarna. Förhandlingar gjorde och Radbod fick en stor summa pengar för att inte bränna ner staden. Den friske kungen hade återfått sitt rike och mer därtill. De kristna präster och missionärer som fanns i Radbods rike fördrevs. Kung Radbod avled sommaren eller hösten 719.troligen i sjukdom. Frankerna kom åter och krig mellan hedningar och korsfarare fortsatte. Radbods efterträdare Bubo fortsatte kriget innan han stupade 734.

    Det finns en berättelse som säger att Radbod i en fredsförhandling med frankerna faktiskt övertalades att döpa sig. Vid denna tid praktiserades seden att den som döptes skulle dopa hela kroppen i vatten. Radbod var på väg att gå ner i ”badkaret” men hejdade sig. Det sägs att det som fick honom att avstå från den ovärdiga ceremonin var att för det första så fanns ingen av hans släktingar i himlen. De var ju hedningar och brann därför i helvetet. Rabod fördrog att hellre brinna med sina förfäder än att vara utan deras sällskap i paradiset. För det andra så kändes det inte så tilltalande att vistas i himmelriket med frankerna, ett folk Radbod hjärtligen avskydde. Radbod är nu vid sina hedniska förfäder och skålar med Fosite.

    2018 kom en film som handlar om Radbod. Filmen namn är Redbad och är regisserad av Roel Reiné.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s