Julmånad – Black Friday- Spridda Notiser

 

Gävlebocken – ett säkert Jultecken – har traditionsenligt rests i sin hemstad. Han har flyttats till en annan plats, och det har till och med meddelats, att Åklagarämbetet utlyst ett strängare straff för bockbränning än många år till förne. Er hedning tror inte precis, att bocken har med de mörka makterna att göra – utan vill alltjämnt agera som ett slags hedendomens Karl Bertil Jonsson med sina kalendrar.

Er hedning har också läst mycket annat märkligt – bland annat om Tarot-kortlekar från USA i en helt ny, sydstatsmässig version, och ett slags ”promise keeper” till sektledare, som blivit dömd för sin delaktighet i stormningen av Capitolium.

Han har sett ännu märkligare historier om en katolsk präst i New Orleans, där det lokala stiftet haft problem med dels en barnsex-skandal, och dels penningbrist. Andra prästers beteende har varit än märkligare, och det har framstått som de velat svära i kyrkan, avkraga sig själva, strunta i alltihop. Händelserna inträffade redan 2020, men har även de fått sitt rättsliga efterspel och avslutats först nu, två år senare.

Stiftets biskop lär ha uttalat sig, och sagt att demoniska makter är i rörelse, men hedning som jag är, tror jag fortfarande inte på dessa makters existens, ens när det gäller konstprojekt från Kina, nya lokaltågsstationer i Göteborg, nyligen avlidna konstnärer och annat.

Kanske vill jag bara utlysa julfrid, med en förhoppning om att vi allesammans, var för sig, inte återfaller i våra gamla skötessynder. Givetvis är jag den störste av syndare, ”Maximus Peccator” som en medeltida Lundabiskop en gång skall ha låtit skriva på sin gravsten, men än så länge har jag inte behövt krypa till korset, som Strindberg med sitt ”Ave Crux, Spes Unica”.

Jag säger hellre som Goethe, ”Mehr Licht” eller ”Mera ljus!” trots högre elpriser, och ”skruvar lampan ned och bjuder frid”.

Min Jul kommer tidigt i år, jag vet – men vi får minnas att själva ordet är nordiskt, och på sitt sätt Nordbornas egen gåva till Världen, vilket jag påpekat för er, flera gånger. Årshjulet är i rörelse, tiden går och himlarna välver sig.

Jag vill bjuda er alla endräkt och fred, chans till återhämtning, till vila med nära och kära – var ni än är, var ni än befinner er.

Också över mig själv, över de som gått till vila vill jag låta friden råda. Kanske har jag gjort mig skyldig till högmod, frosseri, otukt, vrede – ja -alla andra dödliga synder, men världen är nu en gång sådan. Vi ska inte överdriva sakers betydelse, inte storma i vårt vattenglas, om än vi må byta namn, roller, språk. Allt detta är nu när allt kommer omkring naturligt, och föga att förundra sig över.

Det som mest förundrat mig under veckan, och som planenligt skrivits ned, har jag tagit bort – detta för att inte förarga några svenskspråkiga läsare, som troligtvis känt sig utpekade, nu till Julen. Jag har hållit upp dem i skrattspegeln, skärskådat dem, gisslat, ironiserat – men mycket av det som ter sig skrämmande eller främmande, slutar med ett skratt -från Loke själv, kanhända – men knappast någon Satan – för just den senare potentaten tror jag som sagt inte på…