Idag firar Finland – vårt östra grannland – sin nationaldag. I mitt förra inlägg skrev jag, att jag hade viktigare saker att syssla med, än just ”Infotainment” eller fake news.
Det stämmer. Även svenska tidningar och svenska media har på sista tiden uppmärksammat det faktum att det var ”specialenhet Karlsson” som var först över Dnejpr, mitt emot Kherson – man skrev till och med att de utgått från en liten hamn som ägnar sig väl åt träbåtar – jag ska inte säga vilken källa det stod i, men det fick mig att gapskratta. Jag har sett artiklar på Wikipedia om just vilken Ukrainsk underrättelsebataljon denna enhet ingår i, men för tillfället tänker jag inte skriva mer om den saken – just ikväll har den där Wikipedia-artikeln försvunnit för mig, liksom andra källor från den 3:e December igår.
Jag minns fortfarande min egen landstigning och överskeppande tvärs över halvön Kinburn-halvön och mycket annat. Liksom om hur jag och mina muntra kamrater anno 2004 övade ”sammanstöt” med det då sista kvarvarande Ukrainska Marininfanteri-regementet, och en Kapten i samma regemente. Låt det bli sagt, just denna dag – att jag instiftade ett sk ”gentleman’s agreement” med honom om en kustradar, som han hade under bevakningsansvar. Inga foton togs vid det tillfället – förståeligt nog.
Jag hittade till och med på en ”ny” internationell lagparagraf, eller en ”sjölag” om att roddfartygs besättning har rätt till tre timmars vila, vilket i verkligheten utsträcktes till åtta – och för all del – min motpart på andra sidan kan mycket väl vetat att jag ljög – men denna Tyrs tisdag vill jag för rättvisans skull påpeka, att muntliga överenskommelser och handslag, fortfarande gäller enligt svensk lag – så framt man kan bevisa dem. Vi sjöng sånger, det där året. Från den Ukrainska sidan – ”Hej Stenka Razin” vilket handlar om en hetman hos Zaporogerna, som slutligen avrättades av ryssarna på torget i Smolensk. Och från den svenska – ”Vår gud är oss en väldig borg” – en sång, som även finska soldater har sjungit, på just Finlands nationaldag. Den sången – ursprungligen en Luthersk hymn – har sjungits också vid Breitenfeld, Warszawas portar – och vid Poltava. För min del sjunger jag alltid ”Vår THOR är oss en väldig borg” – för inget sägs ju om VILKEN gud som är ”Vår gud” i den där sångtexten..
I samma anda får det nu sägas, att jag inte har mera att ge varesig Ukrainare eller Finländare, denna rättvisans kväll, helgad åt Tyr.
Jag avslutar därför med en något bearbetad text, skriven av Bertel Gripenberg, den finske nationalpoeten – och om även det nu är politiskt inkorrekt att nämna, så må det vara så… Det är för övrigt jämnt 100 år efter det att Gripenbergs original blev skrivet, och därför jubileum…
En hälsning till Ukraina.
(På frihetsdagen 2022.)
En hälsning till Ukraina på Finlands frihetsdag!
En hälsning från forna tider, från nutid och från slag!
En hälsning från de döda, som dött för fredens skull,
Som mördades av ryssar och multnar bort i blodig mull.
En hälsning från de fallna på vår frihets minnesdag
de står med sargade kroppar mitt i de levandes lag.
De viskar från väst och öst, de manar från syd och nord —
vi hör deras röster och deras sista ord.
De ropar med hotande stämmor ur gravarnas djupa natt:
hur förvaltar ni arvet, vår dyrköpta frihetsskatt ?
Är Finlands vita fana så vit som vi lämnade den?
Och står där på vakt omkring den en krets av redliga män?
Är det ryska vilddjuret kuvat och säkert i bojor lagt?
Är landet tryggat och värnat mot lurande oväns makt?
Är rodret i säkra händer? År det pålitligt, ert befäl ?
Har vi män sin som först av allt hedrar rikets ära och väl?
Är det män av prövad gärning, kända från farans stund,
som står på vakt runt Korpfanan i en enda kämparund?
Är varje brott bestraffat, har troheten fått sin lön?
Är landets framtid betryggad och löftesrik och skön?
Så talar gravarnas röster ur Ukrainas frusna jord.
De döda står bredvid oss vid fester och dukade bord.
Se upp, ni som tagit arvet, ert ansvar är stort och svårt!
De dödas hämnd kan drabba de trolösa tungt och hårt.