I min Hedniska kalender blir vissa dagar helt klart tydligare än andra. Idag, 9 Februari 2024 får vi alla en dag som kan bli minnesvärd, på fler sätt än ett. Någonting börjar mellan Spirne och Svatove. Förutsatt att ni vet var någonstans i Världen dessa orter ligger, och minns någon med namnet Paasikivi – i motsats till andra källor – fortfarande vederhäftig och officiell – så kanske ni också läst, att denna någon säger att mycket handlar om att vinna tid, just nu.
Låt mig slippa att nämna namnet på andra såkallade ”expertkommentatorer” som flitigt citeras i pressen, ingen nämnd och ingen glömd.
Jag hade hellre valt att fira dagen Valentin, om jag nu vore internationell – men det är jag inte. Jag är vad jag blir och har varit. I med och motgång lika, men ingen lyckas överman – för lyckan eller turen är det dåligt bevänt med, dessa dagar. Idag är en Odens dag, och Vale är en av Odens söner. Om ni inte vet vem Vale är, och varför Rind födde Vale i Västersalar – det står mycket riktigt så i Eddan – så kan jag upprepa vad jag redan skrivit ett annat år, och berätta att Vale är Hämndens Gud, och att Amerikanska Asatroende – av den mer ampra sorten – brukar fira just honom, istället för Valentin.
Att hysa dylika känslor just idag är fullständigt normalt för oss som är Asarna trogna. Vi har valt sida, och för oss finns ingen annan väg. Jag upprörs inte och jag gråter inte över fler än 11 000 döda i Turkiet med omnejd för dagen, alltså denna Onsdag. Naturligtvis borde vissa av er läsare och läsarinnor kanske ha rätt att begära att jag skulle fälla tårar även över dessa döda, men nu är min tid och kapacitet begränsad, till och med vad gäller något så trivialt som mänsklig vrede eller sorg.
”Anger is an energy”
”Det är så sant, som det är sagt !”
Vår bedrövliga journalistkår och mainstream media skriver sina vanliga misstolkningar, och kan inte definiera vad som är en missil, och förstår inte skillnaden mellan divisioner och bataljonsstridsgrupper. Jag lämnar dem alla åt sin egen inkompetens – jag läser inte kvällstidningar längre. Tvärtom tackar jag de gudamakter jag har för en annan sak, och det är att det gavs mig – fattig Hedning – chansen att bidra med något, just idag. Jag har väntat och väntat på den här dagen i över ett halvår nu, och det var skönt att den äntligen kom. Ironiskt nog glömde jag en morgon-brief, en liten uppdatering just idag – och trodde för mycket på datumet 23 Februari – ifall ni nu vet, vad man förutspådde till dess – men alltnog – 9 är Odens tal, inte siffran 23.
Loke har också en son, kallad Vale – då Vale och Nare var Lokes söner; men det är troligtvis ett rent skrivfel enligt vad senare forskning kommit fram till, då Lokesönerna heter Narfi och Nari, och för dem gick det så, att den förstnämnde blev till en varg, som sönderslet den andre – och Loke bands med Naris tarmar. Än har vi inte fått se, var Narfi och Nari månde hålla hus i vår egen tid, men jag har mina Hedniska Tankar även om detta.
En nyfunnen vän hade den goda smaken att fråga mig hur jag mår. Det var vänligt av honom, men en människa som jag behöver inte längre några välgångsönskningar. Det är jag inte van vid – och jag sade ju att jag valt sida, eller hur ? Det sägs, att hämnd är en rätt som skall avnjutas kall – och med det menar man vanligen, att vissa saker först kan hända i det riktigt, riktigt långa tidsperspektivet.
Vi hedningar lever inte för stunden, utan för evigheten. För oss är tiden för det mesta ett cykliskt förlopp, och allting har en underlig förmåga att upprepas, om och om och om igen – som vi ser av den värld vi lever i, och hela mänsklighetens historia, för övrigt. Ändå är det långt till Ragnarök, och vi kan hysa hopp om att den mänsklighet vi tillhör, ändå går framåt. Kristendomens och Islams tid är snart förbi – liksom de Totalitära Staternas. Vad vi ser, är kanske totalitarismens dödsryckningar, födda ur det som var slutet på det andra årtusendet enligt vår tideräkning – men vi lever redan i det tredje.
Andra skall följa efter oss – och det är inte precis de där, som låtit frita sig ur något sjukhus som kommer bli Sveriges arvtagare, trots att de alla verkar tro att de äger det här landet, i motsats till oss etniska svenskar. ”Rind föder Våle i Västersalar” – sådan blir den bistra sanningen, och det får alla dessa vackra exemplar lära sig tids nog.
Deras hopp blir som apornas på Furuvik – förgäves.
Än finns det tid. Än lever vi – och Hedendomen.
Också muslimerna påstår, att de har sin egen Vali eller Vale, förresten. För dem skall han vara Allah själv, såklart – helt logiskt, bara vi tänker efter. De tror nämligen, att ordet – det som för oss är namnet på Hämndens gud – betyder ”beskyddare” – och så mycket står ju klart – för en verklig Hedning, är iskall Hämnd det enda skyddet. Till och med Ali, alltså den förste kalifen eller Ali ibn Abi Talib som antog titeln ”De troendes Överbefälhavare” ansåg sig vara Vali, och så gör även Irans Ayatollor och hela rövarbandet österut – men – de har fel. Den slutliga hämnden tillhör gudarna, inte människan – och det har vi redan sett och bevittnat i Turkiet och Syrien, just denna vecka. Fler än 11 000 lik ligger redan på den frusna marken. Fler lär det nog bli efter hand – tyvärr.
Suferna, däremot; anser att Vali skall uttydas waliullah, eller ”gudarnas vänner” då detta nog ursprungligen var en plural-form. Och – enligt vissa arabiska källor är Vale eller Vali ”vän, bundsförvant, hjälpare, företrädare”.
Vale – hämndens gud – verkar vara högst verksam, och nyttig till mera än vi först förstår.
Hedniska Tankar 