I vilket Svart musik förvandlas till Svart teater…

Ifall jag nu varit inne på ett visst slag eller en viss genre av musik – eller kanske rent av poesi – som inte verkar fungera helt bra som kulturform – så kommer genast en annan form av kultur – lagom i slutet på en lång och hård vecka – som faktiskt visar sig fungera – från samma område – geografiskt, ämnesmässigt – och denna gång levereras sanningarna i form av en teaterpjäs, på Stockholms Stadsteater tillika, kallad 8 kvadrat, av de två Husby-profilerna och kanhända kanske teater-genierna Murre Gonday och Simon Matiwos – lägg nu genast de namnen på minnet, kära läsarinnor och läsare !

Kanske en teaterpjäs var lite lätt-tillgängligare för er Hednings del, och att den faktiskt griper honom så djupt för kvällen – att han nästan gråter. Ja – låt det bli sagt – en gång för alla – att det där vidrörde någon nerv – där skon klämde och vi kom in på någon tematik eller manus, som också kan stämma för just den här hedningens del. Vem kunde tro att herrar Gonday och Maitwos, båda två kunde spela teater så, att också hedningen månde gråta därvid ?

Var han – för sin del – alls mäktig sådana uttryck och sinnesrörelser ? – Ja, si den kulan, måste i så fall ha vetat vart den tog…

Från pojkrummet till kasernen, eller kanske fängelsecellen är steget aldrig långt – och detta med två bröder och deras bekymmer – serverat på den minimala ytan av just åtta kvadratmeter jämnt – se där något som er Hedning kan känna igen…Zwei Seelen wohnen, ach in meiner Brust” säger en er Hedning på tyska – då han citerar Goethe och syftar på en helt annan teaterpjäs, som också är aktuell i dagarna. Man kan fråga sig vem, vad eller vilka som gett honom den ingivelsen – många tror naturligtvis att det där måste vara Satan, eller Fan själv…

Pjäsen  går för utsålda hus i två dagar jämnt, till ytterligare 25 föreställningar ungefär finns ännu biljetter. Och jodå. Alla är vi barn i början, och här ser jag nu till exempel min far, och hans tvillingbror – de var tvåäggstvillingar och inte enäggs, födda med ungefär en halvtimmes mellanrum. Vem var då den äldre eller yngre brodern, vem var den starkare eller svagare av de två – och vad kom de att bli till sist ?

De var framgångsrika, visst – var och en på sitt sätt – men knappast lyckliga – inte i alla avseenden – vi kan tänka på Balder och Höder, eller Kain och hans bror Abel. ”Skall jag taga vara på min broder ?” – ”Am I then my brother’s keeper ?

Och som den hedning jag är – tydligen oförbätterlig, svarar jag er – från en himmel där Venus står i tydlig konjunktion med Jupiter, vad nu det himlafenomenet har att betyda.Ja – du skall – och du borde genast göra det, så långt du kan och så långt du orkar gå och är skyldig, ty du är inte mer än en människa, varken mer eller mindre”

Därmed – grabbar från orten, hooden – skall det alls vara Husby eller Rinkeby – hur var det nu egentligen med den saken ? – så har ni övertygat mig. Grundligt, och så att jag kan lyssna och höra det. I stand corrected. Hade jag chansen, och kommer tillfället upp så borde just jag se den här teaterpjäsen om de två bröderna – min egen släkts öden och äventyr lämnar jag för dagen, liksom vilka profiler eller personer som oväntat och oförhappandes kan dyka upp i närheten av en ny forskningsreaktor nära Studsvik och Nyköping – vilket med tanke på detta lilla Sveriges storlek, inte förvånar mig ett enda smul eller ett enda spår.

Vad vi redan mött, känner vi igen. Var viss om den saken !