Människor som bara ”slöläser” på svenska Wikipedia, utan att använda flera källor och sakligt kontrollera dem, ger jag inte mycket för. På den svenska versionen har den kristne fanatikern Lars Lönnroth skapat sig ett hem, och vi vet alla, att internet är fullt av förvanskningar – men fakta kan kontrolleras. Att Påsken och firandet av vårens ankomst i själva verket är en hednisk tradition och inte en kristen, har de flesta bildade människor i Sverige numera förstått. Den firas inte till minne av en sinnessjuk Jehova vars enda längtan är att ge sig på sin egen son och tortera ihjäl honom, eftersom detta skall vara det enda sättet som sagde Jehove eller Allah kan blidkas, eftersom han annars sägs bli rysligt ond och i sin fullkomligt besinningslösa vrede kan ge sig till att förgöra hela mänskligheten, vilket då ska vara grunden i den kristna tron. Sådan är Monoteismen…
Allt som behövs är en skäggmops till Hipster, två plankor, fyra spik och en TORS HAMMARE…
Döm själv om en sådan tro eller sådana gudar alls är något man bör följa, eller om en gud som måste döda sin egen son – eller annars ge sig på hela mänskligheten och döda den också; ens kan sägas ha ett beteende eller uppförande, värdigt en gud.
Man inser lätt vilken Gud som är starkare…
Men vi hedningar har en vårgudinna, benämnd Eostre eller Ostara, som var flitigt dyrkad ibland kontinentalgermanerna, även om hon var mindre känd uppe hos oss i Norr. Så långt är svenska Wikipedias information rätt. Man påstår, att endast den engelske munken Beda Venerabilis från 700-talet skulle vara den enda källa vi har till existensen av Eostre, och att hennes fest skulle varit firad runt vårdagjämningen, 21 Mars, medan Eosturmonath eller öppningsmånad skulle vara en direktöversättning av latinets april.
Jodå, Ostara har visst varit dyrkad, men inte i Norden under Vikingatid, utan under kontinental Bronsålder och Romersk Järnålder…
Det är fel i sak, eftersom det finns många andra vittnesbörd om Eostres existens. Eftersom både engelskan Easter och tyskans Ostern har samma upphov, har man mycket goda skäl att misstänka att Ostara måste ha varit en mycket välkänd kalendarisk eller mytologisk företeelse ibland alla kontinentalgermaner, och att hennes ursprung går mycket långt tillbaka i tiden, då dessa ord och uttryck är flera tusen år gamla. Det bevisas ur etymologin, eller ordens ursprung.
Men vem var då Ostara ?
Som vi ska få se, är Ostara eller Eostre bara Moder Jord med ett annat namn…
Hon är känd från hundratals ortnamn, både på de brittiska öarna och i Tyskland. Etymologerna har härlett hennes namn från ett proto-indoeuropeiskt *Ausṓs, vilket gör henne minst 4000 år gammal som företeelse. I Tyskland finns mer än 150 romerska inskrifter till ära för Matronae Austriahenae, eller Ostara-mödrarna, som var en trefaldig ödesgudinna likt Parcerna i Rom, Moirerna i Grekland eller Nornorna hos oss.
Vi vet också att gudinnans namn har samband med väderstrecket Öster, varifrån morgonrådnaden och våren tänks komma, och att det i Nordisk mytologi finns en manlig dvärg kallad Austri, som bevakar soluppgången vid ”Dellings dörr”. Att just vårdagjämningen, vårens soluppgång och vårdagjämningspunkten på horisonten varit viktig redan för bronsålderns bönder, bevisas också av bronsåldersföreteelser som guldhatten från Berlin och Himmelsskivan från Nebra, och det är i sammanhang som dessa, som Ostaras rätta identitet skall sökas, inte i påskharar och Freja, som ju är gudinnan för Maj och valborg, som inträffar långt senare.
Den sk ”Himmelsskivan från Nebra” kunde användas för att bestämma vårdagjämning och Midsommar mycket exakt, redan 1600 fk.
Redan den tyske sagoforskaren Jacob Grimm satte Ostara och gotiskans austr i samband med Nerthus, jordgudinnan. Vårsådden inleddes ju i vårdagjämningens tid, om man ser till hur det var nere på kontinenten, och detta har sedan urminnes tid varit det viktigaste för alla bönder. Att vårsådd och Jordens gudinna hör ihop, är också lätt att förstå. Grimm såg Ostara som ett slags soluppgångsgudinna, eventuellt Nerthus eller jordens egen dotter, ungefär som grekernas Kore var dotter till Persephone, underjordens gudinna. Hon rövades bort av Hades och fängslades i underjorden, men varje vår återkom hon, och bröt sig fri ur sitt fängelse. Och då kom markens gröda åter.
I England fanns och finns en ort kallad Austerfield eller Eostrefeld , campo qui dicitur Oustraefelda, Northumberlands motsvarighet till Marsfältet, där också romarna höll ting och militärparader i Mars. Dit samlade 600-talet kung Aldfrith av Northumberland sina kyrkliga dignitärer för att ordna förhållandena i ett då kristet rike, och varför skulle han alls ha gjort det, om inte åkerjorden, mars och vårens inträde haft ett klart samband, och Eostre varit en ytterst viktig kalendarisk fest, ja kanske den viktigaste tidpunkten på året ? Jag citerar, från engelska Wikipedia:
Eastry (Eastrgena, 788 CE) in Kent, Eastrea (Estrey, 966 CE) in Cambridgeshire, and Eastrington (Eastringatun, 959 CE) in the East Riding of Yorkshire.[13]
The element *ēoster also appears in the Old English name Easterwine, a name borne by Bede’s monastery abbot in Wearmouth–Jarrow and which appears an additional three times in the Durham Liber Vitae. The name Aestorhild also appears in the Liber Vitae, and is likely the ancestor of the Middle English name Estrild. Various continental Germanic names include the element, including Austrechild, Austrighysel, Austrovald, and Ostrulf.[14]—-Writing in the late 20th century, Rudolf Simek says that, despite expressions of doubts, Bede’s account of Ēostre should not be disregarded. Simek opines that a ”Spring-like fertility goddess” must be assumed rather than a ”goddess of sunrise” regardless of the name, reasoning that ”otherwise the Germanic goddesses (and matrons) are mostly connected with prosperity and growth”. Simek points to a comparison with the goddess Rheda, also attested by Bede.[17]
Bedas värde som källa kan alltså inte förnekas eller ignoreras, och allt pekar på att Ostara eller Eostre var en fruktbarhetsgudinna med starkt samband till Jorden och våren, inte en gryningsgudinna. Rheda eller Reda har identifierats som ett annat namn för jordgudinnan, eller Nerthus, men också ett namn för tiden efter snösmältningen i Mars och februari, när ”jorden reder sig” som man ännu säger i Danmark och Skåne.Njärd, Jord, Gerd, Earth, Hertha eller Rheda är alla olika namn för en och samma jordgudinna, och det är alltså henne man firar, inte Freja. De matronae Austriahenae som nämns i de tyska inskrifterna från Rhendalen och Friesland tänktes väl som Nornorna bo nere under jorden, vid Urdarbrunnan håll, och det fanns också en särskild klass av kalenderpräster, Austriates, som tydligen kunde bestämma vårdagjämningspunktens läge, och rätta tidpunkten för att börja ploga och så.
Kanske var den sk ”Guldhatten från Berlin” som också var en mycket exakt kalender, Austriates eller kalender-prästernas attribut…
Också på Kiviksgravens hällar finns ”tidskäglor” liknande kontinentens ”guldhattar”. Flera fynd har gjorts, från Östersjön till Alperna…
Man har i tysk litteratur också nämnt Asynjan Var, eller ”Varblot” som en missuppfattning av själva vårblotet, och antagit henne varit den ”soluppgångens gudinna” som syns också i den grekiska Iris och Hinduernas Ushas, som också är gryningen eller den uppåtgående solen om våren. I Tyskland finns också Osterode, Osterholz oder Oesch och många andra platsnamn, som har klar koppling till Ostara, respektive himlen i Öster. I Westfalen och Sachsen har man hittat stora stenblock eller offerstenar, som kallas ”Osta-Stein” eller dylikt, en del av dem också försedda med runinskrifter. „dhu gautar osta, ous il sin grosta –“ (in etwa: „Du guter Osta, aus deinem Antlitz leuchtet –“). Detta, tillsammans med mer än 150 germano-romerska inskrifter till ära för Authrinehae, Auðrinehae, Audrinehar und Autriahenae bevisar bortom allt rimligt tvivel, att Ostara faktiskt varit dyrkad, och att vad som står på svenska Wikipedia är fel i sak.
Också gudinnor som grekernas Eos, romarnas Aurora, och den litauiska Aušrinė har alla samma ursprung, rent etymologiskt sett. Ostara måste vara en mycket gammal gudinna, som dyrkats över hela det Indoeuropeiska området. Ushas, hinduernas variant av samma gudinna, nämns redan i Rigveda för över 4000 år sedan – och hon är fortfarande flitigt dyrkad i just Indien, varför man inte behöver vara en inpiskad ”Lönnrothare” och förneka vårgudinnas existens, vilket är fullständigt omöjligt att göra..
Gudinnan Ostara – som också är Gerd – har alltså ett gemensamt indoeuropeiskt ursprung, och hon har varit mycket dyrkad och spridd redan under bondestenålder och tidig bronsålder, men senare kom hon i skymundan för andra gudinnor och uppgick kanske helt i Nerthus gestalt. Med Freja har hon ingenting att skaffa, associationen till harar och kaniner till trots. Det är Ostara och den Goda Jorden vi ska fira nu i påsk – för vi vill ha ett värdigt hedniskt firande, utan en massa lättklädda män på plankor, som blöder ur alla hål…
Låt oss fira livets fest, inte plågans och dödens, som hos dessa frånstötande kristna !
Ära den grönskande jorden, ni hedningar små – och sköt om er !
Hedniska Tankar 
Tack för din artikel. Dina berättelser om asatro känns angenämt hemtama. Mina förfäder har levt här i tusentals år. Eostre ser ut som en fin kulturhistorisk myt att återföra till påskfirandet, bredvid påskkärringarna. Sanningen i Jesus Kristus påverkas inte det minsta, och kulturlivet blir rikare. Jag är trygg i min kristna tro, och kan uppskatta andras goda föreställningsvärldar.
Dina ständiga, föraktfulla angrepp på kristenhet signalerar dock en osäkerhet, ett behov att kompensera dig. Det enda jag beklagar med dina i övrigt goda framställningar, är att artikel efter artikel uttrycker en otrygghet med din tro. Ditt undermedvetna kan ha förstått att Jesus är livet, sanningen och vägen. Jag börjar tro att du är smygkristen. Var inte rädd för att öppna dig för Jesus. 😉
Det finns ett bekymmer med ditt kristendomsförakt: Globalisterna vill förstöra kristendomen, som led i ett totalitärt projekt. Folkmord förbereds på vita och kristna. ”Eliten” tänker döda alla som inte bekänner sig till deras luciferianism — även asatroende. Din kritik av ”kristendom” är dessutom egentligen en kritik av Vatikanens luciferianska bedrägeri, inte alls av sann kristendom. Den argumentationstekniken kallas: ”halmgubbe”.
Hela sanningsrörelsen har en obehaglig tendens att sprattla i globalisternas trådar: Väst faller, öst stiger med det egentliga NWO, vilket t.o.m. alt-media tycks välkomna. Både folket och ”de vakna” tycks falla för totalblåsningen.
PS: Kan du skriva om offerplatsen i Skedemosse? Hur offrades de c:a 30 barn och vuxna man har funnit? De yngsta offren är från sen vikingatid (enl. C14). Vilka föreställningar låg bakom? Hur skiljer sig deras asatro från er? Är ni neo-asatroende? (Neo-asatro = ett urval anpassat till vår tids idévärld, och inte minst juridik, tack och lov.) Tack, Jesus för kristendomens införande, och därmed människooffrens upphörande.
✝ Pax vobiscum 🙂
GillaGilla
Jag får tacka för en lång och insiktsfull kommentar, nu när de äntligen uppenbarat sig i mina kommentarsfät. Ave Atque Vale !
För att alls bli läst dessa dagar, måste man ofta skriva provokativt – och så gör jag och även många andra Hedniska bloggare, som det på senaste tiden kommit fler och fler av.
Man må även minnas, att Asatron har en Gud vid namn Loke, som står för skrattet, raljeriet, löjet och den uppsåtliga parodin…
Angående Skedemosse, som ser ut att vara ett tips väl värt att kolla upp, ber jag att får återkomma, allrahelst som jag är skeptisk.
Påståendena om ”människo-offer” under Vikingatid, är en återkommande kristen skräckföreställning eller fobi, som hittills visat sig ha mycket lite med verkligheten att göra.
Redan Tacitus skriver angående förhållandena omkring 70-80 ek att germanerna, givet deras rättssystem (alltså den Germanska rätten, till att skilja från den romerska och kanoniska) offrar mördare och andra svåra missdådare i träsk, inklusive dem som ”vanärat sin kropp”, alltså ”corpore infames”. Härmed förstods inte bara pederasti, passiv homosex och pedofili, utan även svikande av försvarsplikt. Tacitus var officer i den romerska armén och skrev sina verk ur ett arméperspektiv, som en ren underrättelsehandbok.
I romersk tid förekom det – med stigande frekvens, särskilt under Justinianus att folk högg tummar eller pekfingrar av sig, hellre än att hamna i Armén som värvade, men i det germanska krigarsamhället var det rättvist nog dödsstraff på allt sådant. Den engelska ”V-tecken” gesten, med särat pek och långfinger skall inom parantes ha uppstått när medeltida långbågskyttar visade att de hade alla fingrar i behåll – nödvändigt för att kunna spänna bågen och agera till fosterlandets försvar – och en del anser också, att katolicismens välsignande gest med två fingrar intill varandra (”pax vobiscum” gesten) kommit till av samma anledning.
Hursomhelst lever vi nu i ett land där ”skjutningar” blivit vardagsmat, ty så är det i Landet Löfvén. Konsultera gärna närmaste dagstidning om du inte tror mig. Förut kallades detta mord, men nu är det så allmänt accepterat, att det snarast betraktas såsom en trafikolycka, eller en skäligen alldaglig naturföreteelse, typ blixtnedslag eller lägenhetsbrand. Har vårt eget samhälle då någonting att stoltsera med, trots 700 år eller något mer av föregiven kristendom ?
Nej, jag skulle vilja hävda att så icke är fallet. För övrigt diskuteras nu flitigt i hela Västvärlden vad man ska göra med IS barnsoldater och små mordänglar. Vår Utrikesminister förordar, att dessa minderåriga terrorister och krigsförbrytare allesammans kommer till Sverige, där de ska drillas till lydiga medlemmar i SAP, ungefär som om just vårt land skulle vara ett globalt socialkontor och hela Jordens förbättringsanstalt.
30 liv, eller 30 svårt kriminella – enligt dåtidens sätt att se – är inte mycket, utslaget över kanske 800-900 år. Våldsfrekvensen och antalet mord per capita i vårt eget sk ”framstående” samhälle är i så fall långt högre.
För övrigt kunde jag skriva mycket om andra traditionella ”anklagelsepunkter” emot asatron, såsom träldomen – aldrig utbredd i någon större omfattning, då Svea rike var ett icke-feodalt land med i huvudsak små ensamgårdar, där skillnaden på fri och ofri var mycket lite jämfört med medeltidens kristna Europa, där träldom verkligen förekom och livegenskapen bestod långt fram i tiden, i Ryssland intill 1900-talets början, eller utsättning av barn, dvs svårt handikappade som man inte hade den ringaste möjlighet att försörja eller bota, rent medicinskt sett. I de förkristna lagarna (inkl langobardisk och västgotisk lag, om jag inte minns fel, står det att om ett barn är fött ”med liv, och drar andan in och ut” skall det försörjas och ättledas respektive knäsättas, men om dess inälvor ligger utanför kroppen eller ryggmärgen är fullt synlig och ligger blottad, bör man nog sätta ut det i skogen, vilket nog är rätt logiskt, givet att våra förfäder inte behärskade avancerad Thoraxkirurgi eller neurokirurgi i någon större omfattning.
Så var det med den saken !
Ang Asatrons moderna form såsom Tro och inget annat, alltså en religion och visst ingen ”sed” – framförallt ingen påstådd och förfalskad ”forn” sådan har jag redan skrivit mycket. Mina synpunkter finns bland annat i inlägget ”nemo soter!” eller inga frälsare, samt i utläggningarna om Trua, vilket begreppsmässigt också står nära tyskans Treue eller Trofasthet, respektive det engelska True, som i sanning. ”Sola fide” eller ”Tron allena” sade en gång Herr Doktor Martin Luther, men det är förstås en annan historia…
Tack än en gång för kommentaren..
GillaGilla
Tror Ostara är en gudinna i sin egen rätt. Hon är om man vill vara lite religionsvetenskaplig främste en personifiering av våren.
En del vill måhända se Ostara som en slags avatar av Freja eller Jord men jag som är ganska fundamentalistisk i min polyteism ser henne som en gudinna i egen rätt.
Var kraftfull i ditt kristendoms förakt! Ge inte efter för de som är anhängare av ”snällkyrkan” De vill bara snärja dig.
Jesus kräver offer. Kvinnor som bränts på bål är hans brännoffer. Hedningar offrar bara män och djur av manskön.
Vi behöver inte Jesus. Ingen har dött för våra synder. Vi har inte begått någon synd. Vi behöver inte bry oss det minsta om vad som skett eller inte skett i en romersk provins i det förflutna.
Vill vi dyrka någon som hängts upp, ja då dyrkar vi Oden som hängde i trädet i nio dygn.
Må Menglöds väninna Frid vara med dig!
GillaGilla
Nåja, jag föraktar inte kristendomen som sådan, eller de goda kristna – men tackar för påskhälsningen.
Det är bara Jesus eller snarare Christos, denne herrans smorde och oljige rackare jag driver med, ellerr själva frälsarkonceptet, för just det tror jag inte mycket på, som sagt.
Sedan har vi ju också läran om arvssynden, vilken är skäligen absurd den med, som du skriver – och det faktum att man förvisso kan kosta på sig att vara lätt respektlös emot mytologiska gestalter – Loke vågar visserligen, men lagom är som vanligt bäst…
Önskar dig en glad påsk och en bra fortsättning på våren…
GillaGilla
”Gudinnan Ostara – som också är Gerd”
Vilka paralleller ser du mellan Ostara och Gerd? Är det här en koppling som någon annan har gjort eller din egen? Inte för att försöka sätta på pottan alltså, är bara nyfiken.
Eos finns det ju en del intressant stoff om i grekiska källor, som har med ungdom och åldrande att göra, medan Gerd i Sången om Skirner väl primärt är ena parten i ett ”hieros gamos”, alltså en förklaring av äktenskaps heliga förening av manligt och kvinnligt.
GillaGilla
Jo, det stämmer rörande Hierogamin, men när Ostara kopplats till Nerthus av forskare från Jacob Grimm och framåt, och Ostara är en jordgudinna, ligger ju den senare Gerd mycket nära till hands. Föreställningarna om gudinnans återkomst och bröllop ligger ju ganska nära varandra, och den senare myten om Gerd kanske avlöst de om Ostara, som ju kommer från ett tidigare stadium vid bronsålder och järnålderns början. God kommentar !
GillaGilla