Arkeologer hittar 400 långhus i Jellinge, Danmark

Jellinge, platsen där Gorm den Gamles och Harald Blåtands kungshögar ännu ligger, har under alla tider räknats som en central ort i det Danska Riket, och var att betrakta som dess huvudstad, långt innan Köpenhamn byggdes på 1100-talet. Nu har arkeologer avslöjat, att  Jellinge närmast var en stad långt tidigare i historien än man hittills har trott.

Mer än 400 långhus från järnåldern eller närmare bestämt 300-talet till 600-talet har hittats, och de har en genomsnittlig längd på 33 meter och en bredd på 5 meter, varför det är väl tilltagna byggnader det är fråga om, även om alla av dem inte existerade samtidigt. Allt detta enligt vad den danska nät-tidskriften ”Vitenskap.dk” meddelar.

Otaliga stolphål täcker den danska fosterjorden. Spår av vad som var en stad, redan på 300-600 talet…

Det har varit väl känt av arkeologer att ett långhus från järnålderna kan stå i 60-70 år, om det bebos och underhålls kontinuerligt, fast halmtaket såklart måste bytas helt eller delvis med tätare intervaller än så. Med en genomsnittlig längd av 33 meter var husen i Jellinge knappast de längsta eller största i Norden, för i Uppland och på Åland har man hittat hus och hallar från samma tidsperiod med längder upp emot 50 meter, och ibland nästan dubbla bredden emot de danska.

Slarvigt underhållet järnåldershus vid Körunda nära Ösmo. Jag har själv firat Jul i det vid temperaturer på minus 35 grader Celcius…

Om vi då tänker oss att kanske 100 långhus eller lite mer existerade samtidigt nere i Jellinge, blir det ändå en mycket stor stad eller bosättning efter dåtida förhållanden, för varje 33 meter lång och 5 meter bred hall kunde innehålla en storfamilj på upp emot 30 individer, och dessutom ge plats för en fungerande ladugård med alla tillhörande djur.  Detta bör överslagsmässigt ge åtminstone 2500 invånare som fanns på platsen samtidigt, men även om det låter som en liten ort enligt nutida förhållanden, må man betänka att Stockholm och Köpenhamn inte hade mer än 3000 invånare vardera under Medeltiden, och att de då räknades som två av de allra största städerna i hela norra Europa. Här har vi nu en hednisk stad – Vitenskap.de omtalar inga fynd av kristna artefrakter – som var minst 600 år äldre än så.

Minst 300 år före Gorm den Gamle och Harald Blåtand fanns det alltså vad som kan liknas vid en levande stadsbygd i Danmark. Man har hittat bevis för att högt specialiserade smeder, krukmakare och andra hantverkare fanns på platsen, och att det antagligen var ett handelscentrum för åtminstone hela Jylland, eller hela Danmark inklusive Skåneland.

Långhusen var bekväma och stora bostäder, med plats för alla slags aktiviteter.

Nytt från Danmark är idag också, att Fyens Amts Avis erkänner att det tog tre hundra år från det tidiga 1000-talets kristnande INNAN Danmark blev kristet på allvar, för så länge fanns en levande Asatro i Danmark, anser man numera. Och – om vi räknar från 1970-talet fram till idag, så finns det säkert över 5000 Asatroende i Danmark också – varav 500 registrerade i det största samfundet !

”Den 25:e Runan” – runtecknet som ALDRIG fanns…

Ibland studsar jag nästan till inför vissa människors okunnighet. Allt sedan 1980-talet, har det funnits människor inom New Age eller ”fornsederi” som tror att de kan ”spå i runor” eller förutsäga framtiden genom att dra enstaka runtecken ur en påse, lite hipp som happ; oftast helt utan något inbördes system eller logik alls att åberopa sig på, och förmodligen är det lika ”sant” eller ”osant” som att spå i kaffesump, studera molnens gång på himlen, tro på astrologi eller något annat liknande system i och för sig.

Problemet är bara, att de människor som åberopar sig på sådant, och som påstår att just deras knasiga teorier skulle vara rätt, inte anknyter till någon levande tradition överhuvudtaget. Det finns en enda källa som nämner vad vi skulle kunna kalla ”Runomantik” eller att spå i runor, och det är ingen mindre än Cornelius Tacitus, den gamle underrättelseofficeren från Tiberius tid på kejsartronen, som i 10:e kapitlet av sin ”Germania” nämner att Germanerna ”tog kvistar av något fruktbärande träd” som var försedda med ”vissa tecken” (han skriver inte ens, att det verkligen rörde sig om runor) och att man kastade kvistarna med dessa ”vissa tecken” på måfå på en vit duk, och sedan tog tydor av hur de föll. Men av Tacitus beskrivning framgår också, att det helt säkert inte var fråga om att skriva eller rista runor en och en, och att man inte heller tydde dessa en åt gången, utan att det fanns ett annat och mycket mer invecklat system bakom det hela.

Vad Tacitus en gång beskrev, var inte alls likt den vanliga sällskapsleken ”spå i runor” som vissa håller på med…

Det har också funnits runverser eller ”runpoem” som beskriver runtecknen ett och ett, men dessa verser var nog snarare fråga om ett slags forntida ”ABC-bok” (de har också kallats ”Abecedarium normannum” i medeltida manuskript till exempel) vilket man använde för att lära barn och andra okunniga de enskilda runtecknens betydelse, och deras numerologiska förhållande till varandra, eftersom de flesta runalfabeten (bland annat de vanliga äldre och yngre nordiska runraderna) är grundat på fasta aettir eller grupper av åtta, och det faktum att runorna alltid räknas upp i sin fasta, alldeles bestämda ordning. Att man använde dem för att spå med, ungefär som man nuförtiden spår i kort, finns det inte det ringaste hållbara bevis för.

Inte heller finns det några som helst bevis för att det skulle ha funnits någon ”25:e runa” som skulle ha varit ”tom” och då symboliserat ”intigheten” eller något sådant – även om en del svårt ”nyandliga” personer gärna vill tro det…

På 1980-talet, närmare bestämt 1982, fanns det en mycket underlig judisk herre i USA vid namn Ralph Blum, till yrket bokförläggare inom New Age, som trodde att ”runstenar” såg ut om bilden ovan visar, dvs att ”rune stones” skulle varit någotslags fyrkantiga brickor i kalksten, med små målade bilder på. Han hade tidigare – utan större kommersiell framgång – ägnat sig åt att försöka sälja ”geniune american Hopi indian calendar stones” i plast, bland annat, och nu saluförde han också en plast-ask med runor, 25 stycken till antalet, fast det ALDRIG NÅGONSIN funnits någon verklig runrad med just 25 tecken..

”Allting kan man sälja med mördande reklam, kom och köp, kom och köp konserverad gröt !”

Blum hade aldrig någonsin studerat runor förut, var helt obekant med dem och hade annars gjort sig känd för att skriva böcker inom ”UFO-logi”, ”I ching”, ”astrologi”, sk ”självhjälp” och annat sådant… När människor till sist frågade honom om det inte var så att den ”25:e runa” han hade nyuppfunnit för att fylla ut plast-asken med bara var ett rent påhitt, svarade Blum att nej nej, så var det förstås inte alls. Han hade haft en morfar eller något i New England, förstår ni – och en gång när han i 30-års åldern oförhappandes besökte morfaderns hus när denne hunnit avlida, och juden Blum kom där för att hämta ut sitt arv, så hade han på vinden i huset funnit en mystisk trä-låda i bästa Harry Potter-stil, och ta-daa ! – förstår ni – då hade Blum – och det e alldeles säkert asså liksom vet ni va – hittat en låda med 25 stycken fack, från början av 1900-talet med små små runpjäser i, asså liksom – och det ”bevisade” förstås att det funnits ett jätte-jätte-jätte hemligt esoteriskt sällskap som morfadern varit med i, och ”en dold tradition tillbaka till bronsåldern” – allt enligt samme Herr Blum, ensam arvtagare till denna mystiska Harry Potter-skatt, som heller aldrig återfunnits i verkligheten, eller ens undersökts av forskare. Att det i och för sig fanns esoteriska sällskap i USA och annorstädes också i början av 1900-talet, är i och för sig sant, men herr Blums mystiska ”upptäckt” av en 25-e runa – som ingen annan tror på eller hittat ett vettigt användningsområde för – är bara en skröna.

Hans böcker säljer i och för sig mycket bra, och på att blanda ihop runor med I Ching, Tarot och lite av varje har Ralph Blum gjort sig en förmögenhet, liksom flera andra amerikanska författare. De säljer fortfarande sina små ”serenity prayer cards” med runor på, ungefär som Jehovas Vittnen och tjänar hur mycket pengar som helst… Att sedan ”bön” aldrig funnits inom Asatron, och att I Ching och Tarot inte hör till ämnet alls, skiter dessa amerikaner förstås i – för de struntar egentligen i allt, utom just pengar, samt nya smarta sätt att tjäna dem på, gärna då på godtrogna människors bekostnad. Jämför med vad som avslöjats om Annika Larsson, den PK-intresserade textilkonservatorn från Uppsala.

Jomenvisst ! Jag är FARBROR SID – det stora Runoraklet – trust me !

Blums sk ”spådomsmetoder” tillför knappast något till ämnet, och det gör inte den nyuppfunna 25:e runan heller, för den delen. Ändå får jag ständigt se hur människor i diverse intresse-grupper på sociala media hela tiden tar upp Blums falsarier från 1980-talet som om det vore äkta, och sen frågar de i sin naivitet och oskuld varför detta inte fungerar, och varför de får så oklara och motsträviga resultat hela tiden, när de försöker använda Blums 25:e, non-existenta runa.

Jag kan bara sucka djupt…

Nej – det finns ett jämnt antal åttor i rökstenens chifferklavar, till exempel. Man kan INTE använda ett ”25:e tecken” som man hittat på helt själv..

Runorna bygger på numerologi, och vad vi kan kalla en oktal kod. Det finns ett fastställt antal tecken, och Blums bluff har avslöjats ett otal gånger. Data finns på nätet, liksom vettigt skrivna artiklar.

Fler än jag har sagt det om och om igen, och seriösa vetenskapsmän och runologer har avskrivit Mr Blum och hans ”hitte-på” i en liten plast-ask.

Det hela påminner mig lite om diverse studentikosa anslag, som att resa en staty benämnd ”Intighet” på stadens torg, och sen klaga över att ”intighet” har blivit stulen, när det här med den 25:e runan inte ger några resultat, och inte fungerar, ens spådomsmässigt, eller ”okult”.

Javisst, här stod en icke-staty över intigheten, men icke-tecknet och icke-skulpturen har alltså blivit stulen ? Tror ni på det, gott folk ?

Dear Dr Doom…

 

Dear Dr Doom…
Read your recent letter. You left too soon
Hope you’re feeling better.

Noble Heart’s decision
The Norns deciede the future
while you referr to freedoms
of the Hugr, Hamn and Lit.

Life’s a constant battle
Isn’t Thor fantastic ?
sifting through Od’s wisdom
as men did do of old..
All speaks from within you
each mind has its mirror
while Grimner wanders
into this existence
from the other Worlds.

Beginning has no end
Nor Ur nor Fehu
No more wars one still appears
No more peace one still appears…

 

We won’t join in sameness
as we’re each one different
We won’t join in oneness
as we are each one whole
We’ll be like in feeling
beings of the Hamngja
housed in Urd’s own crystals
all will be in beauty
as the Örlog does unfold

Beginning has no end
Nor Ur nor Fehu
No more wars one still appears
No more peace one still appears…

 

 

Dear Dr Doom..
Read your recent letter

Thou art barred from Christian heaven
but will see SAERIMNER in Valhall
as you can make it certain
that your Hugr is always there
and through Freyja’s always-presence
you’ll have love within you
Fully made aware

 

Sooner heard than spoken
for those who still can listen
Sooner seen and past all talking
for those that really care.

Dear Dr Doom..

”SCHEEZUS” och de kristnas ”Taharrush Gamea” – eller – ”#MeToo you Scheezus-shouters”

”När du är bakfull och vill sova – får du besök av Vittnen från Jehova
Släng en hundring i kollekten, och du blir hedersgäst i den kristna sekten.

Men var här nån DÖRRTERROR
Var här nån DÖRRTERROR då ?

Feta Madamer med åderbrocksben jämrar och skriker i Frälsningsarmén
På Guds bekostnad lever orkestern – men det är DU som får BETALA festen..

Ja, var här nån DÖRRTERROR
Var här nån DÖRRTERROR då ?

Narkomaniserat barfotasvin – vill banka och slå på Harry Krishnas tamburin
Pyjamas-gubbar utan nåt hår – ja dom bankar och skriker och hoppar och slår !

Men var här nån DÖRRTERROR
Var här nån DÖRRTERROR då ?”

Ur den gamla Punk-gruppen KSMB:s fina låt ”Dörrterror”

 

Det finns en alltmer oroande tendens i vårt Svenska samhälle, eller det ”landet Löfvén” som kanske nu består i snart elva månader till. Jag har själv tydligt märkt av den idag, och det är dessa gapiga och bråkiga kristna och muslimer. Rörande den tredje största Monoteistiska religionen har jag bara gott att säga om dess utövare, för se de missionerar inte, de predikar inte på gatorna, och dess utövare har aldrig någonsin stört mig eller andra hedningar, utan hållit sig till sitt.

Men dessa kristna, däremot !

Vid min pendeltågsstation möts jag idag av en syn. Ett tjog somaliska och etiopiska kristna har blockerat hela ingången, så att vanligt och hederligt folk inte kommer fram. De skriker och vrålar kristna slagord, och trycker sunkiga vykort från Jehovas Vittnen med någotslags blå himmel och änglar på i folks händer. En kvinna med häxliknande utseende skriker åt mig att ”Scheezus ooääh-lskar dii” med skärande röst och försöker tvinga på mig ett av vykorten, som tydligen skall innehålla denne ”Scheezus” budskap.

Kärleken är inte besvarad !” säger jag till henne. ”Din Scheezus ska ge fan i att TAFSA på mig och alla andra svenskar – HELL THOR !” ropar jag, och skär som en kniv genom folkmasssan. Här i landet brukar vi nämligen få välja vem vi skall inlåta oss med, och vi gillar inte tvångsäktenskap…

Den hedniske lagmannen Thorgeirr Ljosavetningargodi som jag berättade om i förra inlägget, hade mycket klart för sig vad mänskliga rättigheter var för något. Bland annat innefattar detta begrepp rätten att välja religion själv, utan att någon ska terrorisera dig i ditt eget hem, exempelvis genom dörrknackning eller annat hänsynslöst beteende, våldsamma demonstrationer, bilbränning eller upplopp. Ändå blir det allt vanligare och vanligare i vårt land, tack vare hitrest islamism, och alla möjliga ”östkyrkor” som nu ska etablera sig här.

Via skatten, och en mycket märklig myndighet vid namn SST, eller ”Nämdnen till Stöd för Trossamfund” betalar vi svenskar varje år över 100 miljoner för att katolicism, islam och koptiska kyrkan inklusive Jehovas Vittnen och Frälsningsarmén ska kunna etablera sig här i vårt land.

Varför skall vi egentligen betala för dessa fanatiska läror, och varför ska vi ha dem här i landet ? Frälsningsarmén är ett samfund som tydligt hetsar emot homosexuella och hävdar att de kan botas, medan Katolska Kyrkan är ökänd för sin pedofili – och vad Islam och islamisterna står för, torde vara ganska klart. Ingen Monoteistisk religion är förenlig med ett öppet och demokratiskt samhälle – att bara tillåta en enda gud och förneka alla andra, är och förblir en totalitär ideologi.

Vad är detta för slags ”kärlek” ? Låter det inte lite som en sex-förbrytare och ”tafsare” ??

Ett autentiskt citat från Yeshua ben Yussuf – sin tids Bin Ladin – enligt den kristna bibeln…

Just nu rasar en kampanj benämnd #metoo kampanjen i landet. Den går ut på att förklara alla män som brottsliga, och sprida medvetenhet om att tafsande och sexövergrepp är fel. Det senare är såklart sant, men vem eller vilka är egentligen de mest skyldiga ? För några år sedan upptäcktes en rörelse, benämnd Taharrush Gamea bland unga muslimer i Väst... Den liknar också i mycket vad kristna gatupredikanter och alltmer aggressiva kristna sekter håller på med, gentemot oss svenskar..

För två veckor sedan kunde vi läsa hur en av ledarna för en suspekt rörelse vid namn #jagärhärnu togs på bar gärning, då han nästlat sig in som ledare på ett kristet konfirmand-läger, och han blev mycket riktigt dömd för sexbrott, eftersom han grovt ofredat en stackars blond 14-åring, och dragit ned henne på marken, medan han försökte köra upp handen i hennes trosor.  Underligt nog har vem om inte Stefan Löfvén, vår nuvarande Statsminister, stött samma ”kristna ungdomsledare” med råd, dåd och pengar

”Sådana kristna har vi” sade bonden om svinen – lyder ett gammalt svenskt ordspråk. Jag är benägen att se detta ordspråk som dagsaktuellt.

Varför stöder Stefan Löfvén kristna ”Ungdomsledare” som dömts för sexbrott ? Kan någon förklara detta ??

Vad är kristendomen med dess frälsningslära, annat än en enda stor ”Taharrush gamea” ? Visst, denna sajt är kanske också populistiskt skriven – det medger jag gärna – jag skriver detta för att du som läser den – du befinner dig här av fri vilja, faktiskt – ska reagera och agera – men – du måste inte vara här, och du behöver inte heller tro som jag – det är skillnaden…

Inte heller dyker jag på dig i din trappuppgång, på busshållplatsen eller i det offentliga – som företrädare för vissa andra religioner dagligen gör…

Visst, om vi kritiserar ”skäggen” och håller oss ”otrogna” är det säkert ”islamofobi”…

ALLA Monoteistiska religioner har företrädare som är väldigt, väldigt lika till sätt och uppförande, inte minst offentligt…

Om vi Hedningar i vårt land nu reser oss och använder folkligt civilmotstånd, är det förmodligen inte så konstigt. 40 % av det här landets befolkning har redan lämnat den ”Svenska” Kyrkan, och vill inte längre ha någonting med de Monoteistiska lärorna eller dess förkunnare att göra. Så tänkte redan våra förfäder för tusen år sedan, och enda skillnaden mellan då och nu, är att de också var tvungna att ta till vapenmakt för att hålla sig ifrån islams och de kristnas terror, men själva är vi inte där än, utan kan fortfarande – Tor ske lov – använda betydligt fredligare och lagliga metoder, vilket ingen av dessa Monoteistiska snillen kan hindra oss från att använda.

Jag ska få be att sluta dagens inlägg med att citera Hypatia, en ung Hednisk dam som levde för sådär sextonhundra år sen…

Vet ni vad de kristna i hennes hemstad gjorde med henne, förresten ? – Jo, de klädde av henne naken, skar hennes hud i strimlor och styckade henne levande – mycket kristligt, eller hur ?

”Trond i Gata” – ”Trondur i Götu” – The man that wouldn’t die !

The copper bosses killed you, Joe !”
– ”I never died, said he. ”I never died, said he !

(ur den amerikanska visan om Joe Hill, aka Joel Emmanuel Hägglund från Gävle)

”Some village-Hampden, that with dauntless breast
The little tyrant of his fields withstood;
Some mute inglorious Milton here may rest,
Some Cromwell guiltless of his country’s blood…”

(Thomas Gray, ”Elegy, written in a country Churchyard”)

 

 

Långt borta i Thorshamn, huvudstaden på Färeöarna, som naturligtvis är uppkallad efter Thor eller Asa-Tor, står ett märkligt monument över en märklig man. Han heter Trond i Gata, Thrönd i Gatu eller Thrand i Götu – beroende på vilkeet Nordiskt språk man ännu talar – och han var en man som verkligen trodde på Tor, och fick sin seger och stryka av just honom och bara honom, och som förtjänar att mer än någon annan kallas ”Mannar Allherliga Mannast !” – den fras som i Harbadsljod och Eddan betecknar själve Tor, och som ingen nutida översättare ens vågat göra en korrekt översättning av. ”The man !” skulle man kanske säga, på amerikansk engelska. Han var verkligen ”Heidningi inn meisti!” eller den störste av hedningar.

Trond i Gata, den siste hedniske Jarlen på Färeöarna, slogs under 90 års levnad oavbrutet för Asatron, och sitt eget lands frihet och överlevnad…

Hos oss i Sverige är Tronds liv och verk helt okänt, men på Färeöarna är han fortfarande nationalhjälte. Den förste moderne poeten på den lilla ögruppen i Nordatlanten med sådär 49 000 invånare – och nästan inga bilar och ingen invandring alls – hette Janus Djuurhus och skrev sin hyllningsdikt till Tröndur – ”Gandkvaedi” – vad en Gand är, vet ni kanske, och till och med den moderna hårdrocksgruppen TYR:s berömda låt ”Hold the Heathen Hammer High !” är en enda lovsång till Trond i Gata – för se detta var just vad han gjorde…

På Island har Trond i Gata blivit ett ordspråk. Att vara någons ”Trond i Gata” innebär att vara Nemesis, den straffande och rättfärdiga hämnden förkroppsligad, en oförsonlig fiende, någon som ”motar Olle i grind” för att nämna ett svenskt likalydande talesätt, eller själva sinnebilden för frihetskamp och folkligt civilmotstånd, segt och oförtrutet, genom sekel och århundraden. Sådan är också Asatrons och Hedendomens själ – och ändå har Trond i Gata fått ett mycket svart och dåligt eftermäle i Färeöinga Saga från 1200-talet, men den berättelsen skrevs av kristna munkar, som hade all anledning att hata och förbanna Trond och alla hans fränder och hela hans släkt. Trots det skiner den verkliga historien om honom igenom, och inte ens de kristna krönikörer som levde minst 200 år efter att Tronds liv utspelade sig – mellan år 945 och 1035 närmare bestämt – kunde skada hans rykte det minsta, för han fick sin upprättelse i vår tid.

 

Hedendomen är inget skämt, ingen intellektuell sysselsättning. Den är ett Inbördeskrig, en frihetskamp och en nationell befrielserörelse – då som nu.

VÄNTA ER INGET ANNAT !

Han var född i gården Göta eller Gata på Austuröy i den norra delen av Färeöarna, och kom från vad som blev en av öns mäktigaste stormannasläkter, även om det inte alls var så från början. Som hans förnamn antyder, så kom hans förfäder från Tröndelagen i Norge och trakten av Trondheim, och han beskrivs som en stor, rödskäggig och blåögd man, mycket lik Asa-Tor till utseendet, och hedning ända in i märgen. De kristna beskyllde honom redan under hans levnad för många ting, bland annat för att kunna tala övertygande och insmickrande inför makthavare när så behövdes, och var avundsjuka på hans bekantskap med flera kända kungar över Norge och Danmark, men Trond i Gata var mer än något annat en slug realpolitiker, som säkerställde att Färeöarna blev det sista land i Norden som alls kristnades, och att kristnandet bara stannade på ytan, som en tom läpparnas bekännelse.

Landskapet på öarna är i stort sett detsamma då som nu. Tusen år har gått, men ingenting har förändrats, allraminst i folkets hjärtan, för folksjälen glömmer aldrig. Inte människorna heller. Trond for ut i Viking i sin ungdom, och träffade en man som hette Holmgeir Köpman och Kung Harald Blåtand av Danmark, säger sagan. Då vann han mycket guld och ära, och visade sig slug i köpenskap, vilket ledde till de kristnas och flera kungasöners avundsjuka, för rika mäns söner förstår sällan hur hårt och arbetsamt folk lyckas i affärer, eller hur viljestarka män också i ungdomen förmår större ting än de själva, som fått allt gratis och aldrig behövt ägna sig åt hederligt arbete på egen hand.

Berättelsen om Trond, som den framställs i Färöinga Saga (som man inte ska tro för mycket på) påminner mig om en liten sagatåt, som heter ”Audun med Isbjörnen” på svenska. Islänningen Audun levde bland de karga Nordvästfjordarna, och en gång kom en isbjörn drivande på ett flak från Grönland. Audun hyrde in sig på en passerande knarr, och seglade med sin björn emot Norge, trots att isbjörnar för det första inte tycker om människor, inte vill vara instängda och dessutom har ett väldigt stort rörelsebehov, varför de inte trivs ens i de modernaste av djurparker. Dessutom äter de ganska mycket, och när de blir hungriga, kan de attackera vem som helst. Audun kom lyckligt fram till Kung Harald Hårdråde av Norge, men svarade att han inte alls tänkt ge björnen till den Norske kungen, utan till Sven Tveskägg av Danmark. Harald, som ville ha björnen till gårdvar och vakt på sin kungsgård (faktum är att man höll sig med sk ”Husbjörnar” men sådana var mycket dyra i drift) blev imponerad av sådan dristighet, och det slutade med att Islänningen blev vän med båda Kungarna, och fick utmärkta handelsavtal.

Med sådana metoder styrde också Trond i Gata, skickligt, länge och väl, och trots maktkampen mellan de nordiska rikena, drabbades Färeöarna aldrig av krig i stor skala, vilket var hans förtjänst. Men så kom de kristna. Släktfejder utbröt, bara därför att ett kristet parti tilläts invandra, och bosätta sig på Färeöarna. Till sist blev det så illa, att Trond i Gatas kristne granne hotade honom till livet med en yxa, men Trond och hans husfolk blev inte mer kristna till sinnelaget efter det, vilket man ju kan förstå.

Trond gällde för att vara en stor sejdman, som med magi kunde hålla kristen ohyra, missionärer och annat otyg borta från sin ö..

Trond i Gata var ett helt liv igenom ogift, även om han höll flera kvinnor i sitt hus. Han hade inga egna söner eller barn, men istället uppfostrade han andra familjers söner som sina egna – sådant var inte alls ovanligt på den tiden, till och med den Norske kungen Håkon Adalstensfostri fostrades ju hos Kung Ethelstan i England – och det ansågs också passande och hedersamt, att stora hövdingar skulle uppfostra unga män till dugliga krigare, och lära dem allt som behövdes för en vis mans liv.  Trond var alltid frikostig med mat och gåvor åt sina egna, men hård och skoningslös emot sina fiender, får vi veta. De kristna munkar som skrev Färöinga saga, säger att han lät sända bort två av sina många fostersöner till Norge när det blev för farligt för dem på ön, där inbördeskrig nu började härja i de kristna hundarnas samhällsnedbrytande spår… De säger också, att det var för att han tänkt sälja dem som trälar, men det skall ingen man tro.

I  sagan finns också ett långt avsnitt, där vi får möta Håkon Jarl av Norge, som gällde för att vara kristen, men som dyrkade Thorgerd Hörgabrud och Irpa, hans personliga Diser och hans ätts Fylgior. Detta är ytterst intressant, för här finns en helt annan beskrivning av ett Asatroget Gudahov än vi är vana vid, fastän berättelsen är skriven av kristna. På danska – berättelsen finns inte i någon god svensk översättning utom min – lyder texten såhär

der traf de en aaben Plads for sig, paa hvilken der stod et Huus med en Skigaard eller Stakitværk om; dette Huus var meget smukt, og i Udgraveringerne var der indstøbt Guld og Sølv. Hakon og Sigmund gik ind i Huset, og faa Mænd med dem; der var en Mængde Afgudsbilleder inde, og paa Huset vare mange Glasvinduer anbragte, saa at der ingensteds var Skygge. En Kvinde var der inderst tværs for Indgangen, og hun var kostelig prydet. Jarlen kastede sig ned for hendes Fødder, og laae der længe; og siden stod han op, og sagde til Sigmund, at de skulde bringe hende noget Sølv i Offer, og lægge det paa Stolen for hende. ”Men paa, at hun vil modtage Offeret, og opfylde mit Ønske,” vedblev Jarlen, ”skulle vi have det til Mærke, at hun da slipper den Ring, som hun har paa sin Haand, og den Ring, Sigmund! skal bringe dig Held.” Og nu tog Jarlen til Ringen, men han fik den ikke, og det forekom Sigmund, som hun krummede Næven i det samme. Jarlen kastede sig ned anden Gang for hende, og Sigmund saae, at Taarerne stode Jarlen i Øinene; og han stod derefter op, og tog til Ringen, og da var den løs, og han gav Sigmund den, og sagde at Sigmund ikke skulde skille sig ved denne Ring, hvilket Sigmund lovede.

Där såg de en öppen plats framför sig, på vilken stod ett hus med en skidgård eller stockverk runt om, detta hus var mycket vackert, och det var sirat i guld och silver. Hakon och Sigmund gick in i huset, och få män med dem, det fanns många avgudabilder därinne, och på huset fanns många glasfönster anbrakta, så att det inte fanns någon enda skugga på insidan. En kvinnas bild stod innanför, tvärs vid ingången, och hon var rikt prydd. Jarlen kastade sig ned för hennes fötter, och låg där länge, och sedan stod han upp och sa till Sigmund, att de skulle ge henne något silver i Blot, och lägga det på stallen framför henne. ”Men för att vi ska märka om hon vill ta blotet, och uppfylla min önskan,” sade Jarlen, ”ska vi ta till märke att om hon släpper ringen, som hon bär på sin arm, och den ringen, du Sigmund, ska bringa dig lycka.” Och nu drog Jarlen i ringen, men han fick inte av den, och det syntes Sigmund, som om kvinnan knäöt näven i detsamma. Jarlen kastade sig åter ned för henne, och Sigmund såg, att tårarna rann i Jarlens ögon, och därefter reste han sig upp och drog i ringen, och då lossnade den, och han gav den till Sigmund och sa, att Sigmund aldrig fick skiljas från denna ring, vilket Sigmund lovade

Hedningar knäföll aldrig framför sina gudar, och denna kristna amsaga om att Håkon Jarl skulle ha lagt sig framstupa, är ett grundfalskt påsåtende, antagligen inspirerat av Jesu frestelse, där ju satan säger ”fall ned och tillbe mig!” eftersom de kristna vid denna tid trodde, att alla våra gudar var djävlar och demoner. Förgyllda och rikt utsmyckade gudabilder, som den Tor med vagn, bockar och allt som var helt förgylld och stod i Tröndernas gudahov nära Trondheim (antagligen i Ranheim, en anläggning som nu förstörts för alltid,och gått förlorad för fler arkeologiska undersökningar, eftersom trondheims stad till varje pris ville bygga ett nytt höghusområde just där) omtalas ofta i Sagorna, men här ser vi något annat, som de kristna motvilligt måste erkänna – Gudahovet var en vacker och behaglig plats, det var ljust, strålade av silver och guld och det fanns inga skuggor därinne. 

Asynjans – väl Thorgerd Hörgabrud själv – rikt smyckade och vackra bild måste tänkas minst lika stor som en levande människa, och mycket realistiskt gjord, med hand, edsring av guld på armen och allt. I Heimskringla omtalas bilder av gudarna som ”kan gå och samtala precis som en människa” och som kan röra händer, armar och ben, men med det menas väl att gudastöttor var något man kunde bära med sig, snarare än någotslags besjälade demoner i trä-gestalt, som en del kristna forskare fortfarande tänker sig det hela. Säkert är, att Edsringar var mycket betydelsefulla.

På 1200-talet, när denna berättelse skrevs, fanns inga stora glasfönster alls i hela Europa, och först efter 1240 eller så började man bygga stora katedraler i Chartres eller Reims – men här skildras ett hedniskt gudahov i Norge som minst lika kostbart och vackert, fast det säkert var gjort i trä. Hur ska vi tänka oss det ? Kan det tjäna som förebild, när vi i framtiden kommer bygga allt större Gudahov även i vårt land ?

Gudahov har aldrig sett ut som dessa tempelfantasier från tidigt 1900-tal, men håll med om att de inte är helt avlägsna från Färeöinga sagas beskrivning…

Trond i Gatas största bedrift, enligt sagan – var att med Tors hjälp styra över väder och vind, så att några kristna missionärer aldrig kom fram till Färeöarna. Denna berömda scen skildras på ett frimärke av Anker Eli Pedersen, och ser då ut som såhär:

Frimärket utgavs år 2000, vid Färeöarnas 1000 års jubileum som stat – fast öarna var självständiga långt tidigare – och är förstås ursprunget till den idag så kända frasen ”Hold the Heathen Hammer High !” Naturligtvis finns det idag dem, som förnekar Trond i Gatas kraft, men tänk på vad som hände i veckan, nu och här, år 2017 i Sverige… I trakten av Uppsala slog åskan plötsligt ned – bokstavligt talat som en blixt ifrån klar himmel – och träffade de kristnas kyrkor… Ett kompakt mörker sänkte sig helt oförklarligt i tisdags över hela Mellansverige. Metreologer teoretiserar om storm på Atlanten, eller babblar osammanhängande om skogsbränder i Portugal – men ingen kan förklara fenomenet – allt vi har är teorier.

För några år sedan fick charterresenärer och flygpassagerare från hela Världen plötsligt lära sig ordet ”Eyafjallajökkull !” – ett ord som ingen kristen eller engelsktalande individ kan uttala. Flygtrafiken över Atlanten låg nere i flera veckor. Inget plan kunde lyfta. Inte ens den bästa eller mest moderna teknik förmådde någonting emot Asarnas krafter.

Människor kunde inte besegra dem, och det var som om Trond i Gata stod på sitt bergiga näs på nytt, ensam mot himlen med Tors Hammare i högsta hugg.

Trond var ingen dumbom. Han hade levt på sina öar i ett helt liv, och han kunde tyda vädret, veta när stormar var på väg av erfarenheten, och förstå när det inte lönade sig att segla. Det fanns inget som helst magiskt med detta, mer än vad som idag på militärt språk kallas ”lokal taktisk överlägsenhet till följd av INFORMATIONSÖVERTAG” och det var just därför som Trond i Gata kunde fortsätta sin kamp emot de kristna så länge.

Man kan jämföra med situationen på Island, där den berömde Lagmannen och Allsherjargoden Thorgeirr Ljosvetningagodi– han som härskade över de ljusa vattnen – räddade ett helt land från inbördeskrig, för så långt hade de kristnas mördande, lagtrots och allmänna infiltration i samhället gått, och det är något som vi också idag måste se noga upp med. Efter många samvetsbetänkligheter och åtskillig tvekan – han låg vaken en hel natt, säger sagan – gav Thorgeirr med sig, och tillät dumt nog de kristnas närvaro på ön i alla fall ,men det skulle senare visa sig vara ett fruktansvärt misstag. Thorgeirr stadgade så, att hemma på sin egen gård och på sitt eget gårdstun kunde envar blota som man ville, står det att läsa i Kristninga Saga.

Långt innan principen om åsiktsfrihet och mänskliga rättigheter ens blivit upptäckt, förklarad i ord och fäst på papper, visste Thorgeirr allt detta i sitt hjärta, ty han var en vis man. Han förstod – som en god ledare och den bäste av män – att det inte går att hindra människor från att tänka fritt, och att man inte kan tvinga på människor en främmande religion eller tro, inte i deras familjs sköte, inte inne i deras egna hem..

 

Så satt en gång även Thorgeirr, lagmannen från de ljusa vattnen…

Men Thorgeirrs ordning blev inte bestående. Bara tjugo år senare bröt de kristna alla avtal, och avskaffade allt förnuft, avskaffade all lag.

Så brann åter kättarbål och häxbål i Europa. Korståg, blodiga förföljelser. Förbud och Påvar. Kyrkoplikt, tortyr och tyranni.

Få vill minnas det, men också i Sverige infördes kristendomen med förtryck och våld. Det får vi aldrig någonsin glömma bort. Så här låter det, i Olavs Saga Tryggva – Olaf Tryggvason och den påstått ”helige” Olaf Haraldsson, som bönderna i Tröndelag rättvist lät slå ihjäl, var båda onda och vrångvisa män, ty:

Konungen bjöd honom gåvor och stora intäkter, men Eyvind avböjde allt detta. Till sist hotade konungen honom med lemlästning eller död, men Eyvind lät ändock icke rubba sig. Då lät konungen bära in ett bäcken fyllt med glöder och sätta det på magen på Eyvind, och snart brast buken sönder, och Eyvinds tarmar rann ut på marken, medan hans könsorgan förbrändes.

”Vill du tro på Kristus nu ?” frågade kungen.

Men härpå svarade Eyvind ingenting, och gav inte det minsta ljud till svar, utan vände utan tårar sitt ansikte emot de berg, där han var född.

(läsning ur Olafs Saga Tryggva)

Med våld, mutor och ränker erövrade till sist de kristna hundarna Färeöarnas fria jord. Det skildras i Heimskringla hur Trond i Gatas fränder lät underkasta sig kristendomen, ungefär som vissa svenskar numera kryper inför islam. Fränderna försökte locka över Trond genom att tala väl om Ärkeängeln Mikael, ledare för de himmelska härskarorna likt Tyr och Oden, för det hade visat sig ha effekt på vissa isländska vikingar enligt andra sagor, men Trond i Gata förblev vid sina fäders tro. I den var han uppväxt, för den hade han levat och kämpat, och för den var han beredd att dö – om det slutligen kom därhän.

Det sägs att han dog av grämelse, över 90 år gammal, till följd av hur de dödade hans fosterson Leif, men för egen del tror jag inte detta är sant. Han dog av sjukdom och av ålder, sant nog, men han dog ändå som en fri man, och fria män överallt skall för evigt hedra Trond i Gatas minne.

Flera öriken i Färeöarnas närhet har i vår tid tack vare katolicism och annat upplevt samma sak, som Nordborna gjorde vid kristendomens införande…

Men kampen för frihet och oberoende går ständigt vidare… Varje generation, har sitt eget krig att utkämpa…

NEWSFLASH: Katolsk ärkebiskop undgår åtal för över 100 sexövergrepp och barnamord… HUR LÄNGE ska vi tillåta Katoliker i Sverige ?

Nu så har det hänt igen. Ytterligare ett avslöjande om Katolska Kyrkan och dess bisarra verksamhet har läckt ut över Världen. Gång på gång har vi fått se nyheter hur högt uppsatta män, till och med Kardinaler och Ärkebiskopar i den Romersk Katolska Kyrkans absoluta ledning – som Kardinal George Pell i Australien – ”Påvens Finansminister” och direkt ansvarig för Vatikanens alla bankaffärer – har anklagats för hundratals grova sexbrott och övergrepp på barn.

Inget annat religiöst samfund i Världen har företrädare, som gör såhär. Förgäves bläddrar vi efter motsvarande notiser om imamer eller rabbiner, kanske en och annan vilsegången buddhistmunk eller något annat individuellt fall – men nej, men nej – något sådant hittar vi inte ! Framförallt finns det inga andra religioner som har pedofiler och barnsexförbrytare uppe i den allra högsta ledningen – sådant har bara Påvekyrkan och katolikerna !

 

Den katolske patern George Pell i Australien – numera Kardinal – har begått hundratals grova barnsexbrott. Över 50 vittnen har hörts och förhörs fortfarande av domstol, enligt Dagens Nyheter. Han har hållit på ända sedan 1970-talet, och ändå har man inte försökt ställa honom till svars, förrän nu..

DN rapporterade också i början på den här månaden hur Pell och andra katoliker i Australien försökt ”tysta ner” vittnena genom att erbjuda summor på 40-50 000 Australiska Dollar, för att de ska ta tillbaka sina vittnesmål. Verkar inte det suspekt ? Jag menar, om Kyrkan nu är oskyldig, varför då betala ?

Kardinal Pell räknas som den tredje högst uppsatta Katoliken i hela Världen, förutom Påven själv. En stor rättegång väntas hållas i Australien nästa år. Och även om Pell kanske är oskyldig till några av de allra värsta anklagelserna, kvarstår ändå misstankarna om systematiska mutbrott för att ”köpa tystnad”. Hur man än ser på detta, borde det få hela Världens befolkning att allvarligt tänka till om kristendomen och dess såkallade ”förlåtelselära”.

Likaså borde all världens regeringar och Justitieministrar ta sig en allvarlig funderare på om de alls kan tillåta någon som helst form av kristendom eller katolicism i sina länder – det är åtminstone vad jag anser. I USA har det nu kommit fram, att Ärkebiskopen Anthony Apuron, som också är katolik, står misstänkt för över 100 fall av pedofili, och dessutom barnamordDetta är alltså vad de kristnas sjuka bebis-kult och hyllande av ”Lille Söte Jesus” slutligen resulterat i – för här finns onekligen ett mycket starkt samband. Tänk på alla avbildningar av knubbiga små keruber och ”bambinos” som finns i de Katolska kyrkorna, och hur celibatet uppenbarligen påverkar en del präster…

 

Ärkebiskop Apuron på den lilla isolerade ön Guam i Stilla havet våldtog mer än 50 korgossar, men får GRATIS PENSION av den katolska kyrkan, så ”att han ska få tid att ägna sig åt botgöring” är den officiella förklaringen. … Här ser vi hur de kristnas ”förlåtelselära” fungerar i praktiken…. (AP Photo/Grace Garces Bordallo)

Övergreppen började under 1980-talet, då Apuron var nyutexaminerad, och har fortsatt ända fram tills nu. Amerikanska media berättar om hur de kristna tagit över hela ögruppen, och indoktrinerat invånarna, som utsattes för ett mycket hårt kristnande redan på 1700-talet. Man kan jämföra med vad som hände i Sverige och Övriga Norden under medeltiden, när de kristna tilläts etablera sig här. En hel inhemsk kultur förstördes, med våld och på det mest fasansfulla sätt.

Över 100 övergrepp på barn och ungdomar har nu anmälts, men ingenting hjälper emot alla dessa biskopar och prästerna. Den ansedda tidningen ”USA Today” rapporterar om dussintals fall, där präster avslöjats som brutala barnmisshandlare och pedofiler, som våldtagit sina offer om och om och om igen, under hela decennier – helt utan att Polis eller lokala myndigheter ingrep, trots att man mycket väl visste vad som pågick bakom de kristliga kulisserna.

 

Hans Helighet Påven har själv erkänt, att minst 2 % av alla Katolska präster är pedofiler och sexbrottslingar, och det är en siffra som Vatikanen kommit fram till efter att ha undersökt saken mycket noga – det är inte bara ett intervjusvar, som Hans Helighet slängt ur sig sådär utan vidare. Detta sade han redan 2014, och sedan dess har man stillatigande åsett hur kyrkan själv satt ihop en ”tribunal” som bara friar förövarna, men skuldbelägger offren. Här ser vi tydligt de kristnas ”Himmelske Fader” in action, så att säga, och deras Gud förlåter ju allt. Har man syndat – ja då är det bara att be tjugo Pater Noster och fem Ave Maria – och sen kan man våldta, rövknulla och skända, bäst man vill.

Få människor har insett, att det är just den kristna förlåtelseläran som ser till att övergreppen fortsätter, och att förövarna aldrig kommer bakom lås och bom.

Ärkebiskopen på Guam får extra pension, och ”tid för botgöring” men slipper såklart alla civila rättegångar. Vittnen ”kommer på andra tankar” sedan de fått en ordentlig sedelbunt i näven, och de kristna fortsätter beskatta, besnattta och lura den inhemska befolkningar – som hålls nere via predikningar, och tal om att man måste ”vända andra kinden till” – för det är ju så kristendomen fungerar.. Men kan man verkligen förlåta allt ? Kan ens ”Gud” förlåta de här personerna ? I moderna stater typ Sverige räknar vi med att brottslingar och kriminella först måste ta sitt straff, innan det överhuvudtaget kan bli tal om någon sorts förlåtelse eller rehabilitering, men här fuskar man bara bort rättegångarna, och förlåter i jesu namn”. Vi ser alla vilka konsekvenser det får. Rättsröta, och upplösning av hela samhällen. Religiöst skräckvälde, till och med emot barnen.

Katolikerna har själva ERKÄNT, att minst 2% av deras präster är Pedofiler. Hur ska barn och föräldrar i Sverige kunna veta vilka präster det är ?

Tänk på att vi redan släppt in 4000 av dessa svartrockar och prästråttor i landet. Det betyder att 80 förövare går fria – mitt inne i vårt Sverige…

Hemma i Sverige rasar den senaste ”Me Too” kampanjen om hur synd det är om stackars vuxna kvinnor som blivit ”tafsade” på, men de miljoner och åter miljoner barn hela Världen över som misshandlats, indoktrinerats och rövknullats av de kristna – vem tycker synd om dem ? Vem för ens deras talan ? Inte svenska myndigheter eller Påven i alla fall. Om Katolikernas egna uppgifter är sanna, och om vi får tro dem på deras ord, går minst 80 sexualförbrytare fria i dagens Sverige, därför att de befinner sig i den katolska Kyrkans hägn. Hur kan vi alls tillåta det ? Varför stänger vår Riksdag och Regering inte genast ned den här mycket obehagliga kristna verksamheten ?

RÄCKER det inte med RÖVKNULL på BARN nu ? Varför STÄNGER vår Regering inte NED den här verksamheten – en gång för alla ??

I land efter land, stat efter stat har ju sanningen bakom katolicismen redan visat sig…Minst 2000 katolska präster har ertappats på bar gärning enligt kyrkan själv, och då ska vi komma ihåg att varje förövare vanligen har hundratals, eller till och med tusentals offer.. Som sagt har det också visat sig, att nästan varje katolsk pedofil i prästrock fortsatt sin verksamhet ett helt liv igenom, och att den här sjukan inte kan ”botas” – särskilt inte med kristen ”botgöring” eller verkningslösa sk ”böner”

Ordentliga fängelsestraff eller livstids utvisning från Sverige är det enda som hjälper.

Samtidigt har det också kommit fram, att Katolska Kyrkan betalat ut 3,994,797,060 amerikanska Dollar och 10 cent för att ”tysta ner” obekväma vittnen och offer, som fortfarande lever.

I Sverige har vi under Regeringen Löfvén en mycket märklig myndighet kallad SST, som förra året betalade ut 5 miljoner till denna Katolska Kyrka, bara för att den ska spridas i vårt land.

På de senaste fem åren har vi svenskar fått betala över 30 miljoner till samma Katolska Kyrka – direkt via skatterna. Varför tillåter vi, att personer som de här alls får några statsbidrag, för sin sk ”religion” eller sk ”kristna värderingar”. Har de ens gjort sig värdiga ett enda öre i bidrag från oss, när de ändå har så mycket pengar, och bevisligen är det rikaste religiösa samfundet i Världen ? Och varför gynnar svenska staten övergrepp på svenska barn och ungdomar ?

Varför skulle Ärke- någonting Antje Jackelen fira Luther 500-års jublieum genom att bjuda in Påven och försöka ”smyg-katolicera” Sverige ? Vad är det för dunkla krafter och motiv, som ligger bakom ?? Är det månne PETERSPENNINGENS MAKT vi ser… ?

Förra året skulle ”Svenska” kyrkan fira Luthers 500-års jubileum, och det gjorde man genom att bjuda in Påven – trots att all katolicism och alla katoliker under lång tid varit förbjudna att verka i vårt land – och det är inte utan orsak ! Deras penning- och ”förlåtelsepolitik” tenderar att sätta rättsväsendet ur spel, och bli en ”stat i staten”. Vad ligger bakom all denna ”Smygkatolisering” – och religionsfrihet i all ära – men kan vi egentligen ens tillåta att religioner som bär sig åt såhär etablerar sig i Sverige ?

Hur länge ska Regeringen blunda för problemet ? Hur länge ??

Är DENNE MAN köpt av ”Tro och Solidaritet”  Vems pengar tar han emot, nu när det snart är valår ?

På Tors namnsdag: Tre dikter om TOR och Hammarslag ur den svenska litteraturhistorien…

STRIDSGUDEN (av Verner Von Heidenstam, svensk Nobelpristagare, 1915)

Från trollets dotter vände Tjalve hem
med springande steg till sin glömda hjord,
men segnade tåpig och blek på knä.

Tor själv, hans väldige herre,
bred över bröstet, satt på klippan
och täljde en vallarestav.

Han log i sitt röda skägg.
”Träl,” sade han, ”frukta ej !”
På bänken ligger hammaren glömd,
ty markerna våras och blomma.

För att allt på den gröna jorden
skall gå sin gång och allt få sitt
och unga hjärtan bulta samman
gärna någon stund ibland
vi bistra kämpar vakta getter…

 

Samerna fortsatte att dyrka Tore-Karl eller Horagalles in på 1600-talet

 

HAMMARSLAG (av Bertel Gripenberg, Finland, 1928)

Det knackar, det knackar som skarpa hammarslag.
Det knackar oavbrutet, det knackar natt och dag
Det knackar på stranden
Det knackar i skog
– det ljudet över landen
Det känner du nog.

Det knackar av maskingevär,
en arbetets sång.
Ett arbete som löser oss, ur
träldom och ur tvång.
Vi hamrar oavbrutet
och taktfast och fort
och segt och oförtrutet
blir arbetet gjort !

Det knackar oavbrutet, som skarpa hammarslag
Det är vårt Rikes grundval, som läggs nu här i dag.
Vårt land som skall tryggas
med ordning och med lag
i strid och storm ska byggas
med hårda hammarslag !

 

LUGNT (av Nils Ferlin, 1957)

Nu ljuder i huset – en vinterdag,
en snickares kloka hammarslag.
Jag sitter och lyssnar och tänker så:
Det är buller men inte buller ändå.
Det är någonting verkligt, någonting tryggt
i allt som är obestämt och förryckt.
Lugnt ljuder i huset en vinterdag
en snickares kloka hammarslag.