Alvablot stundar – om Hel och hennes världar…

Alla goda svenskar vet att det snart är Allhelgonahelg, en helg då vi inte alls hedrar några katolska helgon, utan istället våra egna döda anhöriga, förfäder och förmödrar. Men långt färre av oss känner till Alvablotet, det Hedniska och Asatrogna fest som föregick allhelgona, en fest som den kristna kyrkan först försökte införa år 784, enligt vad en del påstår.

De flesta forskare är också helt ense om att den kristna allhelgonatraditionen kom till Norden först under tidig medeltid, och ersatte en tidigare fest, som firats över hela det germanska och keltiska området.

Jag har skrivit mycket om Alvablotet här ovan, under rubriken ”Högtider och Blot” och ifall du inte läst dessa stycken från tidigare år, kanske det är dags för dig att läsa dem. Alvablotet har man alltid traditionsenligt firat vid övergången från Höstmånad till Slaktmånad, som Oktober respektive November kallats i den nordiska traditionen. De som verkligen är lärda, vet också att ”Alv” är namnet på det mineralrika lager, som finns under matjorden, och att sagans alfer, ”de små under jorden”, ”jolbänningarna” (Jämland) ”vittran” (Norrland) och Vanernas gudaätt, ursprungligen var ett och samma begrepp. Förfäderna, som tänktes bo under jorden nära människornas hus och gårdar, gav god äring och årsväxt, och till och med tomten, personifikationen av den egna tomten, gården och gårdstunet, och även gårdens förste inbyggare, hörde till samma grupp av väsen.

”Alva” eller alv, är det jordlager med urlakad mineraljord, som du ser vid C) ovan

Förklaringen till denna tro var enkel. Vårdade sig man om naturen och dess resurser, och odlade man sina fäders och mödrars jord utan att överlåta den till något annat folk, ja då hedrade man också sina döda, och de som vilade i jorden. Samhället fick kontinuitet och bestånd, och nya generationer kunde växa upp och leva där de gamla arbetat. Så växte ett samhälle, en odal. Med tiden kom också dessa föreställningar att byggas ut, och idag har somliga inte längre reda på dem. I utlandet, till exempel, har man högst dimmiga begrepp om hur de nio världar som fanns i Världsträdet Yggdrasil egentligen var organiserade, vilka som låg underst och överst, och hur de förhöll sig till varandra eller helheten.

Redan namnet Alva kan vara ett namn på Hel, dödsrikets gudinna, och Alfheim, det grönskande land Frej fick i tandgåva (nej, vi Hedningar d-ö-p-e-r aldrig någonsin våra barn, eftersom vi anser att det är fel att tvinga dem att anta en tro de inte valt själva, men däremot ger vi dem gärna en gåva när de får sin första tand) är vanligen tänkt att ligga under jorden, och inte uppe i himlen. I keltisk mytologi förekommer samma föreställning, Tir na Nog är ett grönskande rike under jorden, dit man kan få komma när man dör. Kelterna trodde till och med långt fram i tiden, att människor besökt det stället i drömmar, syner eller på riktigt, och så sent som på 1100-talet beskrev man också hur besökare därifrån genom en grotta skulle ha tagit sig upp på markytan, och angav en faktisk by i England, där detta skulle ha hänt.

Om vi tycker detta låter konstigt eller underligt, skall vi komma ihåg att man också i 1600-talets Sverige trodde att bergtagning, eller att hamna hos ”de underjordiska” var en fysisk realitet, och inte en fantasi, vilket till och med protokoll från våra tingsrätter kan ge besked om – till och med på 1700-talet sysselsatte sig svenska domstolar med detta, helt på allvar, helt utan någon form av ironi.

Hel, underjordens härskarinna, har demoniserats av de kristna men är ett dubbelbottnat väsen…

Ibland benämndes Alfheim också Ljosalfaheim, och tänktes bebott av ljusa, vänliga makter – under det låg Svartalfaheim, som var bebott av betydligt dunklare varelser. Redan i föreställningarna om dessa två världar – som nämns först av Snorre på 1200-talet, märker vi hur en kristen demonisering av den hedniska underjorden börjar sätta in. På Sturlassons tid tänkte man sig ännu de två rikena som någotslags hem för elementarandar, i antikens anda – man talade ju om olika sfärer för eld, vatten, jord och luft, men det egentliga Hel, själva dödsriket, var skilt från Alfheim, eller de godas elyseiska fält, där man levde i en behaglig tillvaro.

Nifelhel eller Nifelheim en värld av dimma, töcken och dis – en värld i evig höst – tänktes ligga över Svartalfaheim. Snorre säger på ett ställe i sin prosaedda, att bara de som dött ”den andra döden” eller som ”dör ur Hel” kommer till Svartalfaheims eviga mörker. Många har missat den här avslöjande detaljen, liksom det faktum att Hel inte alls var något grått Hades från början, utan en ganska dräglig plats. I Helheim, eller Hels salar fanns till exempel den stora gilleshallen Okolner – den o-kalla eller varma. Där var det fest och gamman. Redan Viktor Rydberg beskrev Okolner eller det glada och positiva Hel i sin ”studier i Germanisk Mytologi” på 1880-talet, och redogjorde för hur de kristnas demonisering och nedvärdering av Hel hade gått till.

Men i Okolners gilleshall skulle Liv och Livtraser, det sista människoparet, överleva Ragnarök och Surts förgörande eld, och sedan komma tillbaka till Midgård eller jorden tillsammans med Balder och Höder, och alla de försonade döda, som skulle återkomma när Världen en gång återföds. ”En ulv hänger över dörren, över ingången gapar örnen” heter det om Okloner i skaldepoesin, och dit in kunde alltså ingen komma, som inte redan vore död. Skillnaden mellan Valhall och Helheim var bara att man inte alls behövde dö i strid för att komma till Hel, hon tog även de sjuka, de gamla och de svaga till sig, ja till och med de små barnen, och var barmhärtig emot dem alla. Den ursprungliga Hel skildrades som rättvis och stark, och det var bara Náströnd eller Likstranden, det yttersta och understa Helvetet, som låg djupt under Hel, som i någon egentlig bemärkelse var Hels Vite, eller hennes straff.

Dit kom bara de som mördat sina fäder, brutit eder – eller – det har en annan hand än den som ursprungligen tecknat ned Voluspás originaltext i ”Codex regius” skrivit, enligt Frans G Bengtsson – ”de som förför en annans hustru”. Tydligen hade avskrivaren, som levde på 1200-talet, själv dåliga erfarenheter av det där med hustrur, men den ursprunliga Hel var alltså annorlunda – hon var en dödsgudinna, ibland skildrad som en trött gammal gumma, ibland som en tidlös varelse – ”hon är äldst av allt skapat” står det i Prosa-Eddan, och kanske har hon de som trofast dyrkar henne, också idag… Jag själv känner en sådan, men jag ska inte avslöja hans verkliga namn.

Scen från Nástrand

Hedendomens helveten är inte permanenta, likt kristendomens. Även holmen Glyngve, som ligger norr om Nástrand som en egen liten ö i havet, där Loke ligger bunden, övervakad av sin hustru Sigyn, som i sin barmhärtighet stannar hos honom intill Ragnarök, skall gå under, och som sagt – det var bara ett försvinnande litet antal döda, som alls hamnade där. Den ”andra död” som Snorre talar om, är den stora glömskan, för först när en död person inte längre blir ihågkommen, firad av de sina eller ingen minns den döde eller döda mer, ja först då är personen död på riktigt. Så länge vi minns och ärar de döda, är de också med oss, och då finns de i säkert förvar hos Moder Hel.

lokeLoke och Sigyn i sin klipphåla ”Detta är kärlekshatet, och det är av avgrunden !” skrev en gång August Strindberg…

I livstiden bedrog Loke stackars Sigyn tusentals gånger, till och med när han förvandlade sig till ett sto och födde Hel, och nu ligger han bunden med sina söners tarmar, som den ärkeförrädare han är. Men Sigyn är fortfarande honom trogen, och står med en giftskål för att samla upp ormettret, som annars rinner Loke i ansiktet. Någon gång vart århundrade tömmer hon skålen, och då vrider sig Loke i plågor. Detta kallar människorna för jordbävning, skrev Snorre borta på Island, men när Ragnarök slutligen kommer, skall Sigyn bli fri från sina bottenlösa kval och allt sitt elände.

En 1800-tals skildring av samma motiv

Att verkliga offer till Hel också förekommit, ser vi av platser som ”Frau Holle Teich” i Tyskland. Långt inne i Hohe Meissners bergsmassiv ligger en offersjö med detta namn, och där lär man på botten ha hittat järnåldersfynd, både i form av krossad keramik och svärd, spjutspetsar och andra vapen, som först böjts och gjorts obrukbara. Också i Nordiska mossar, som Hjortspringkobbel i Danmark och flera andra platser – också i Sverige – finns liknande offersjöar bevarade, och Holle – Hulda – Hel, den döljande och hulda gudinnan, krävde alltid ut sin tribut till sist.

I modern tradition har amerikaner och andra börjat skildra henne som till hälften försedd med sklettansikte, till hälften ung och levande. Det finns det inget som helst stöd för i den Nordiska traditionen. I Eddan står, att Hel är ”Hälften blå och hälften blek”, men det norröna ”blå” som i ”blåman” kunde också betyda svart, mörk och inte bara mörkblå, som en del har tänkt sig. Att Hel är till hälften blek, är väl inte heller så konstigt – lik brukar bli bleka och vitaktiga först, sedan blå eller svarta när förruttnelsen sätter in, men det var först in emot den mörka medeltiden, och de kristnas ankomst, som Hel tycktes så skräckinjagande.

Modernt träsnideri från England, tillägnat den sentida Hel. ”Hennes bädd heter sjukläger, hennes kniv hunger och hennes fat svält” skriver Sturlasson. ”Gångtrött heter hennes träl, Gånglata hennes trälkona” (se figurerna till vänster och höger i bilden)

Ännu modernare bild av Hel, gjord av undertecknad och en amerikanska i London…

Annonser

BBC SKÅDAR SÄRIMNER på Piktisk sten…

Igår skrev jag om den iriske hjälten Finn, och för någon dag sedan publicerade BBC spännande upptäckter om en piktisk sten i Skottland, där SJÄLVASTE SÄRIMNER verkar vara avbildad. Det är förstås ingen slump, ingen tillfällighet, utan ett exempel på vad vi hedningar kallar synkronicitet, dvs att flera sinsemellan helt oberoende händelser bildar ett mönster, och så att säga arbetar emot samma mål.

Bevisen är MÅNGA – ”Fatter is he, fatter is he who has dined upon the spam, the ham and the pork of ages”

Tidigare har också motiv med hedniska vildsvin – de nordiska myternas Hildisvin – setts flera gånger över det piktiska området. Den så kallade bildstenen från Knocknagael, idag förvarad i ett lokalt kommunhus, visar ett tydligt nordiskt vildsvinsmotiv, redan på 400 – 600 talet.

Denna gång har man hittat överdelen av ett keltiskt kors från 800-talet, men över det sitter två hedniska djur, och nedtill en dunkel inskrift. Det är ett vildsvin och en jakthund, som står ansikte mot ansikte och öga mot öga med varandra. Vildsvinet symboliserade pikter, vikingar och skottar – de fria hedningarna i Norden, vars vapendjur detta var. Hunden är de kristna, som härmed får bära hundhuvudet som vanligt. Sådan är Särimner – och åter har han skådats !

 

”IN HOC SIGNO VINCES – SIC SEMPER PORCUS !!”

En hymn till SÄRIMNER

Melodi: Tomorrow Belongs to me” aka ”Der Morgige Tag ist mein”

”Se, solen står låg över höstlikt land
men tanken är trots allt dock fri
Så samlas, mitt folk, till ett högre mål –
– För Särimners makt är min !

Förtryckta vi lever, med kors och islam
i ett land utan mening och hopp
Men någonstans väntar vårt ödes dag
– För Särimners makt är din !

Ja, Särimner lever, trots våld och trots hot
I det land som ändå är vårt
I tider av nöd står han upp för oss
Och Särimners makt blir din !

En morgon ska komma, när segern den vinns
För Särimners makt skall bli din

Ja, Särimners makt
Särimners makt
Särimners makt
Särimners makt är DIN !”

 

Hur många är de Asatroende Hedningarna i Riket ?

Att vara Hedning innebär att man inte tror som ”Svenska” Kyrkan tror. Det är att avsäga sig Monoteismen, och de Abrahamitiska samt Abderitiska Ökenreligionerna. Över 43 % av svenska folket har nu tagit detta viktiga steg, och på köpet sparat nästan en miljon kronor per man och kvinna, eftersom ”Svenska” Kyrkan annars tar ifrån dem dessa pengar under ett helt liv – men de som är Hedningar får leva som det anstår vuxna människor, och betalar inte denna fruktansvärda straffskatt, som man kallar ”Kyrkoavgift”.

Du kan också enkelt befria dig, genom att följa länken här. Det är gratis, och du behöver inte betala någonting för det.

Om du är Ateist, så är du också hedning. Om du är Agnostiker, och alltså tycker att man inte kan veta  något säkert om ”andliga” ting, så är du också Hedning. Du är hedning i fall du är Hindu, Buddhist eller något annat, och ifall du följer din egen väg. Du är hedning ifall du är Humanist. Du är hedning i fall du är fritänkare. Du är hedning om du är liberal, och tror på ett fritt och sekulärt samhälle, där Sharia-lagar och liknande inte har något utrymme mer.

Du kan också vara en Asatroende hedning som jag, såklart.

Somliga av oss är organiserade, andra inte. De största samfunden i landet är Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 2000 medlemmar, enligt vad NAS själv rapporterar via sina många Facebook-sidor. Sedan finns också Samfundet Särimner, ett esoteriskt samfund med 700 medlemmar, som inte är öppet för envar, utan bara utser medlemskap på vissa meriter och egenskaper, som dess medlemmar måste ha. Till slut även något som kallas ”Forn Sed”, vilket mest är en disorganiserad grupp för New Age, med mindre än 300 aktiva medlemmar i dagsläget, men de är tveksamt om de individer som finns där, alls skall räknas till hedendomen överhuvudtaget.

Och till sist finns även de oorganiserade, och en hel rad mindre organisationer. Detta gör – enligt försiktiga beräkningar som jag tagit del av – att det nu finns över 6000 kända Asatroende i Riket. Ibland har vårt antal vuxit, ibland inte. Det har gått upp och det har gått ned, men vår tro består – den är som Särimner oförstörbar och evig.

Diskussioner har dock utbrutit på vissa nätforum om NAS trovärdighet som andlig organisation, och om man alls kommer att kunna komma över 10 000 medlemmar, och sedan upp till 100 000 och fler, som det ursprungligen var tänkt – och ur de diskussioner som förts inför öppen ridå, saxar jag litet:

Protesterna emot Runförbudet – ett förslag som numera är skrotat och inaktuellt, tillkom efter det att jag först av alla hade engagerat mig i frågan. Sedan ägde en namninsamling i NAS regi rum, och det förkastliga förslaget skrotades, till Kulturarvets och hela vårt lands fromma. Det var första gången vi Asatroende gick till gemensam politisk aktion, inte för att vi alls på något sätt ville det, men eftersom vi var så illa tvunga.

Våra organisationer blir fler och fler, och vår rörelse växer – men med den också interna splittringar, partistrider, svartmålningar av enskilda. Jag själv som varit med ända sedan 1990-talets första år känner igen alltsammans, och fler än jag efterfrågar en snar ändring.

Om det ska ske krävs dock en helt annan stabilitet än vad som hittills har funnits i svensk asatro. Tidigare grupper har tenderat att implodera och balla ur till höger och vänster. Vet inte om Nordiska Asa-samfundet är den organisation som kommer klara av uppgiften, men man kan ju hoppas. Nyckeln för att lyckas är hur som helst att visa över en längre tid att man är både seriös och stabil. En religiös organisation handlar ju väldigt mycket om att förmedla värdighet och meningsfullhet; det kan man inte göra om man riskerar att kollapsa när som helst.

Frågan är om NAS nuvarande förtroendevalda alls klarar den utmaningen, säger enskilda personer inom NAS som jag själv talat med. Organisationen verkar just nu minst sagt lite svajig, men Hedendomen växer – och det är det viktigaste !

Tror mer på att utgå från specifika initiativ, och sedan skapa medlemsorganisationer runt dem i den mån det behövs.

Som jag förstått det verkar en del personer bakom NAS bo i Norrköpingstrakten. Säg att de i stället för att starta NAS hade byggt en enkel liten gudstjänstlokal/gudahov i närområdet, och börjat hålla regelbundna högtidsfiranden för de lokalbor som var intresserade. Skapat något fint och trevligt för lokalsamhället, och hållit dörrarna öppna för alla som var nyfikna. I den mån det uppstod behov kunde de då ha skapat någon sorts stödförening kring lokalen, typ ”Finspångshovets vänförening”, och gradvis kunnat växa i populatitet, professionalitet, bygga ut och smycka lokalen allteftersom det blev möjligt, och så vidare. Sedan om det blev lyckat kunde det ha inspirerat liknande projekt på andra orter. Över tid kunde kanske samarbete mellan olika föreningar leda till en paraplyorganisation för samordning av större evenemang.

Nu började man i stället i andra änden. Man skapade först en rikstäckande medlemsorganisation, som utlovar aktiviteter, möjlighet till lokaler etc i den mån som organisationen lyckas växa. Det känns mer riskabelt. Om man börjar med att skapa nåt konkret och lokalt är det lättare att pröva sig fram, ett steg i taget, och se vad som fungerar.

Finn har namnsdag

Idag har Finn namnsdag enligt den svenska almanackan. Man brukar på Wikipedia och andra liknande sajter på nätet hävda, att namnet skulle ha sitt upphov i folkslagsbeteckningen ”Finne” vilket under den tidiga medeltiden också skulle ha använts om Lappar eller Samer. Men detta är nog inte riktigt sant. Namnet finns också på andra Indoeuropeiska språk än de Nordiska, och det är mycket äldre än den sena järnåldern.

Rätteligen skulle även Fingal ha namnsdag denna dag, eftersom det namnet är ännu en keltisk och irisk variant av Finn – och det är på Irland namnet egentligen hör hemma, som vi snart skall se.

Bland kända personer som har namnet Finn, kan man finna polarforskaren Finn Malmgren eller sångaren Finn Zetterholm, som inte var för fin att sjunga folkliga och fula visor på sin tid, eller för att citera tecknaren David Nessles kända vers: ”Finn Zetterholm, Finn Zetterholm, det är vår nya sport – Finn Zetterholm, Finn Zetterholm – för han har kommit bort !

Trubaduren FINN Zetterholm lanserade på sin tid den så berömda LP:n ”Folk-lår”. Man får INTE vara pryd, buskablyg eller sipp, ifall man VERKLIGEN är HEDNING !!!

En tydlig ledtråd, som visar hur gammalt namnet Finn är, får man via den vida spridda sk ”Finn-sägnen” som finns över hela Norra Europa. Man har antagit att det Nordiska namnet Finn också kan betyda stigfinnare eller vandrare, och i den mest kända svenska varianten – som dock är kristnad – talar man om Jätten Finn i Lunds Domkyrka.

Ansiktet på Finns staty i Lunds domkyrka höggs redan på 1700-talet sönder av kristna vandaler, som inte tålde en hednisk hjältes närvaro.

När kristendomen kom till Norden fanns det en eller annan Engelsk präst i Lund, säger man – detta skall ha hänt 1050 ungefär. Han kunde inte bygga någon kyrka själv, eftersom han i likhet med de flesta kristna var en svag och okunnig man, och därför fick han be om hjälp av den Hedniske och Rättsinnige kämpen Finn, som bodde vid Tre Högars Ting, inte långt från Dalby. I lön ville Finn ha prästens ögon, samt sol och måne, men bara om prästen inte kunde gissa Finns rätta namn, för godlynt som han var, hjälpte han prästen anonymt, bara för gammal vänskaps skull. Den nya katedralen i Lund blev snabbt högre och högre, och den falske prästen smög ängsligt omkring på landsbygden, för han ville ju inte, att den dag skulle komma, då Finn fick sin rättvisa lön för mödan. Under en ättebacke vid Tre Högar hörde han så en mörk kväll en kvinnoröst som sjöng: ”Finn, Finn heter far din – och hem kommer han snart, med sol och måne !

Nöjd med den kunskapen gick prästen till byggplatsen nästa dag, och skrek ”Finn, Finn – sätt den sista stenen längre in !” och Finn förvandlades då till sten, trots sina jättelika kroppskrafter. På en pelare i Katedralens krypta ser man Finn själv än idag, och på en annan pelare hans hustru och deras barn; och man vet att denna pelare så sent som på 1100-talet stod mitt i kyrkan, men att den flyttats till den underjordiska kryptan av räddhågade kristna. Men en dag, sägs det – då mänskligheten lyckats bygga bro över Öresund, och en tunnel under Hallandsåsen, då ska Finn vakna till liv igen, och den kristna kyrkan skall falla, och bli till stoft och grus. Som vi alla vet dröjer det nog inte länge, för vi har faktiskt en bro över Öresund och en tunnel under Hallands ås i detta nu, och Asatron har redan vaknat och kommit tillbaka. Den urgamla profetians ord kan mycket väl vara sanning, och fullbordas mycket snart.

Forskare är nästan säkert att namnet Finn kommit till Lund med Irer eller Angler – staden Lund hade ju rika förbindelser med bland annat London i England, som en del till och med säger att Knut den Store tänkte på, när han tog över Lund efter Sven Tveskägg. På Irland finns en hjälte vid namn Fionn Mac Cumhaill, vars namn ibland moderniseras till Finn McCool, vilket ju kan vara coolt nog för sena tiders barn.

Den irländske halvguden Finn, med hans hustru Sahdbh och en av hans två hundar, Bran och Secolann, enligt en modern irisk illustration

Finn betyder i själva verket ljus, ljushyad eller vit, liksom Fingal, som är det skotska namnet på samma gud eller halvgud. Man har ansett, att båda namnen skulle syfta på Nordborna, som ju tidigt dök upp på Irland, och skilde ut sig från de brunhåriga kelterna. Kanske är Finn också en motsvarighet till Himmelsguden Ull, som ju också var en solgud redan på bronsåldern. Berättelsen om byggmästaren, eller ”Jätten Finn” finns också i Eddan, och den iriske Finn beskrivs ibland också som en jätte, eller i alla fall med jättelika krafter.

I Eddans version av berättelsen, gäller det en jätte som tillsammans med sin hingst Svadlifare arbetar på att bygga Asgård – ibland kallas jätten Mundlifare, efter namnet på Månes far. Jätten vill ha solen, månen och Freja i lön, men som vi alla vet lurar den listige Loke honom, genom att förvandla sig till ett sto, och locka bort hingsten, som gjorde det mesta arbetet. Loke fick hingstlem i röven, och grundligt knullad som han blev födde han sedan Hel, Midgårdsormen och Fenrisulven – detta var hans ur röven skapade avföda, som plågat människor och gudar sedan dess.

Lokes avföda, enligt en teckning från början av 1900-talet

Man har antagit att myten om Asgårdsbyggmästaren speglar en äldre, gemensam indoeuropeisk myt om två generationer av gudar, där den äldre är ett slags ”världsbyggmästare” eller de krafter, som skapar Världen, och den yngre de krafter som verkar i naturen som vi känner den. Detta känns igen också i Eddans berättelse om kriget mellan Asar och Vaner, som är det äldsta kriget i Världen. Även den grekiska myten om Zeus, som besegrar sin fader Kronos eller tiden – Kronos skildras som en jätte, han också – och hur världen sedan skapas av urjätten Kronos eller Ymers kropp, hör till samma sägencykel. Finns namn, Fiann, ska återfinnas också i andra namn typ Gwen, Wenafra eller det franska Guinevere, samt det nordiska ”vän” (inte vän som i vänlig, utan vän som i ”fager och vän” ) vilket blott är en parantes.

Nåja, som den Sol-gudomlighet eller Ulls vederlike som Finn var, så drog han omkring på Irland med sin Fianna eller Hird, och utkämpade slag efter slag emot rikets fiender. Emellertid har han fler likheter med de nordiska myterna än så. I början av hans liv hette Finn ”Deime” eller säkerheten, det förutbestämda (solen är ju förutbestämd att gå upp varje dag) men så sattes han i lära hos dvärgen Finn Eces eller Finnegas, som i åratal försökt fånga Visdomens Lax, sägs det. Finn lyckades fånga den åt honom, och skulle just steka den, när han brände sig och fick lite av fiskens kött på tummen. Då förstod han plötsligt fåglalåt, och hörde hur två kloka korpar i ett träd kraxade om att hans gamle lärare ville döda honom, och ha all visdomen och fisken för sig själv…

Om ni verkligen studerat Asatron på djupet, och om ni verkligen är Hedningar, så ser ni genast likheten med hur Loke förvandlar sig till en lax och dyker i Frånångers mot norr rinnnande fors i myten om hans slutliga tillfångatagande. Ni ser också likheten med Sigurd-sagan, där Sigurds fosterfar Regin planerar att döda honom, sedan draken Fafner (som med lite god vilja kan liknas vid en fisk – ”hedfisk” kallas ju ormar i skaldediktningen) väl blivit dräpt av Sigurd. På den berömda Ramsundsristningen i Södermanlandsamma ristning som nu nästan blivit totalförstörd och utplånad, sedan Eskilstuna kommun fick för sig att skapa ”handikapp-access” till den, trots att det alltid varit meningen att man skall lämna ristningen i fred, och inte gå eller stå på den – vilket bara skadar och inte främjar – ser vi också hela Sigurd-sagan, inklusive hur Sigurd bränner sig på drakhjärtat, och plötsligt förstår fåglalåt.

Ristningen på Ramsundsberget innan en okunnig kvinnlig kommunalpolitiker vid namn ”Birath” såg till att nästan totalförstöra den…

Också klippformationer vid den Irländsk-Skotska kusten, som ”giants causeway” eller den berömda Fingals-grottan är faktiskt döpta efter samma Finn, som likt jätten i den skånska sagan skall komma tillbaka en dag, när hedendomen återföds. Minnet och traditionerna lever vidare, därför att hedendomen, med dess myter och berättelser, är så gott som universell, och spridd över hela Nordeuropa.

Att de kantiga basalt-pelarna tolkats som rester av något forntida byggnadsverk, eller anses ha jättar som upphovsmän är kanske inte så konstigt… Och Hedendomen vinner alltid. Här hemma är namnet ”Fingal” inte så välkänt, utom i Marin Ljungs gamla skämt om ”Fingal Olsson” kanhända….

– Är det inte Fingal Olsson som sitter där borta?
– Nä, han är död.
– Det är han inte, han rör ju på sig.

Detta sägs helt apropå, när man ska få en hårdhjärtad kvinna att skratta – precis som när Loke försöker få Skade att skratta efter dråpet på hennes far, och lyckas med detta uppdrag genom att ”binda fast sina hemliga ting vid skägget på en getabock” som det står i Eddan – och ”än skrek Geten, och än skrek Loke”. Och slutligen log Skade, vinterns kalla gudinna..

Så ni ser. Hedendomens legender, sagor och myter nyskapas, omskapas, flyter samman, klyver sig, fortsätter att vara lämpliga för alla tillfällen och kommer ständigt tillbaks. Ingenting kan besegra dem, inte idag, inte några dagar. Att vara hedning är att vara människa, och att vara medveten om sin mänskliga natur. Sålunda Säger Särimners Sändebud – Sela !!

SKYNDA dig… DU kan få över Tusen Kronor extra till Julen – men då måste du bestämma dig SNABBT

Många människor i Sverige får idag sin ekonomi försämrad. Åldern för den sk garantipensionen har höjts. Vi får fler och fler fattigpensionärer. Människor som är födda i Sverige och har arbetat, arbetat och arbetat samt levt ett helt liv här får allt svårare och svårare att försörja sig på sin ålderdom, och samhället ger dem mindre och mindre i gengäld. Istället går mer och mer pengar till påstådda ”flyktingar” och sk ”ensamkommande” som invaderar landet i tusental och åter tusental. Många svenska barnfamiljer får också en fattigare och magrare Jul i år.

Därför behövs en kassaförstärkning, nu genast – och oavsett detta med Asatrogna politiska partier (ja, nu finns åtminstone ett – se ibland gårdagens inlägg)

Hedniska Tankar ger dig här ett spartips inför Julen. Du kan tjäna tusen kronor och mer än det till hela din familj.

Inte en man, inte ett öre mer till Monoteismen !

Om du väljer att Gå ur Svenska Kyrkan nu, sparar du minst 1,35 % på allt du tjänar, under din resterande livstid. Räknat på en normalinkomst blir det inte bara en extra kassaförstärkning inför Julen, utan faktiskt över en miljon kronor under ett helt arbetsliv. Är du i 35-40 års åldern kan du fortfarande spara en halv miljon, minst – och är du närmare 60, kan det ändå röra sig om 300 000 eller mer, med de nya pensionsreglerna. Det här är inte bara pengar som du kan ha nytta av. Det är också pengar som man har stulit ifrån dig, utan att du vet om det. Man kallar det för kyrkoavgift, men det är i själva verket en dold skatt, som du och din familj får betala.

Men det finns en hake, eller ett allvarligt problem. ”Svenska” Kyrkan lurar och bedrar alla medborgare i det här landet på andra vis också. Man har infört ett speciellt ”stoppdatum” den 1 November, och går du inte ur innan det datumet, får du betala, betala och betala i ett helt år extra.

Ingen annan organisation eller samfund i vårt svenska samhälle uppträder såhär svekfullt, lögnaktigt och bedrägligt. Inga andra skatter eller avgifter fungerar såhär. Om du inte har någon tv längre, ja då upphör tv-avgiften i samma månad du gör dig av med tv:n. Du betalar inte hundskatt i ett år extra, ifall din hund avlidit, och färdats till de sällsammare jaktmarkerna. Du betalar inte båtskatt eller bilskatt i ett helt år extra, om du försålt din bil respektive båt. Inga bostadsrättsföreningar tvingar dig att betala avgifter i ett helt år extra, ifall du byter bostad. Ingen beskattar dig i åratal för ett bolag, eller ett styrelseuppdrag eller ett föreningsmedlemskap som du inte längre har.

Men ”Svenska” Kyrkan – ja – den ljuger helt öppet, och fortsätter att beskatta och besnatta dig, fastän du gått ur – och sen skyller man på att man inte skulle ”hinna” att registrera att du sagt upp ditt medlemskap under de sista två månaderna på året. Lögnen har funnits där i årtionden, och bevisas enkelt av det faktum att samma Kyrka och samma samfund faktiskt publicerar statistik på antalet utträdda medlemmar varje månad. Alltså KAN man mycket väl registrera att även du och dina närmaste gått ur, och alltså ljuger man medvetet, bara för att klå dig och din familj på mera skatt – pengar ni borde få bestämma över själv – för ni är väl ändå vuxna människor, eller hur ?

Om muslimernas och de kristnas gud nu verkligen är ”Allsmäktig” som de påstår, varför kan den guden då inte klara sig själv ? Varför har han statliga skatteindrivare eller terrorister från mellanöstern, som tror att de ska utföra hans ”vilja” ? (Betala INTE mer pengar för en gud, som du ändå inte vill ha !)

 

Kanske önskar du också, att även dina barn får en bra framtid, även om levnadsvillkoren för etniska svenskar i Sverige hela tiden försämras. Kanske önskar du dem en framtid utan islam, kristendom och andra förkvävande religioner. Kanske vill du ge dem en bra utbildning, och ett gott liv utan påstått ”Allsmäktiga” gudar som ska bestämma, regera och presidera över dem, hela tiden.

I så fall har du bara ett alternativ – och det är att HEDNA dig.

Att bli hedning gör inte ont.

Det behöver inte kosta pengar, för du kan anmäla ditt utträde helt gratis med den länk jag hänvisat dig till. Många vet inte om det här, utan betalar flera hundra kronor i avgift för sitt utträde, helt i onödan – men det är det slut på nu.

OM du Hednar dig, skall du veta att du också är i gott sällskap. Mer än 43 % av det här landets medborgare har valt samma väg som du. År 2000, när statskyrkan upplöstes, var bara 12 % av oss svenskar Hedningar, men nu är vi så många fler.

Själv har jag hednat över 50 personer medan jag arbetat med den här bloggen, genom alla år. Om vi alla – de mer än 5000 Asatroende som finns i det här landet – gjorde som jag, ja då skulle vi verkligen kunna göra skillnad. Det blev 250 000 kristna mindre, och 250 000 hedningar mer. Som hedning är du fri att välja vad du vill tro på, och leva som du vill. Ingen ”Herre” kan komma och hunsa dig. Det är slut på att buga och bocka, att krypa på knä och be.

Du kan bli ateist, agnostiker eller Asatroende. Valet är ditt, liksom vägen till friheten.

Vad väntar du på ?

Lite mänsklig värdighet till svenskarna – till slut. Och en chans till ett bättre liv…

Nu fick Herr Löfvén allt konkurrens

En Äventyrlig blandning ?

 

Man säger att visioner behövs i politikens Värld, och föregående inlägg innehöll – som ni såg om ni läste det – ett synnerligen visionärt partiprogram, skriven av en Asatrogen broder.

Jag önskar Härmed Yggdrasils Folk lycka till, och återupptar i morgon kväll mitt vanliga bloggskrivande – vilket härmed meddelas den kunskapstörstande allmänheten…