Island

Sann Asatro på Island… Här lär man ut konsten att inte vara en SKITSTÖVEL…. (inlägg från 15 Oktober 2015)

Den kristna dagstidningen ”Dagen” i Norge publicerade den 11 Oktober en intervju med Hilmar Örn Hilmarsson, allsherjargoði och ordförande i det Isländska Asatrufélagid – för en gångs skull bra skriven och påfallande fri från gängse fördomar om ämnet. På Island – i alla andra Nordiska länder utom Sverige och i resten av hela vida världen talar man nämligen om Asatro, men beblandar sig inte med avarter och vanställningar som inbillad ”forn sed” och andra dumheter i den stilen….

Hilmar Örn Hilmersson förklarar sakta och lågmält för tidningen att verklig Asatro är en religion eller livsfilosofi som lär ut god moral och gott uppförande. Bygget av det nya Gudahovet – det första på Island sedan 1000 år – försiggår enligt plan, och kommer stå klart inom ett år – med invigning 2017. Asatrufélagid har nu minst 3000 medlemmar, och lika många sympatisörer, som väntas gå in i samfundet och i fortsättningen vägra att ha något med de kristna kyrkorna att göra – men enligt Hilmar Örn Hilmarsson blir de andra samfunden på Island vanligen rädda, så snart Asatron alls kommer på tal. De vågar inte erkänna sina konkurrenter, helt enkelt och precis som i Sverige möts de Asatroende också ofta av fördomar eller vantolkningar…

154228På fast grund – den gamle och grävskoporna…

De förstår helt enkelt inte, att också Asatron har en fast värdegrund och en moral, som till viss del överensstämmer med deras egen, och dessutom bättre överensstämmer med lagens mening, och vad et är, att verkligen vara en god medborgare som tar ansvar för det egna landet, och dessutom dess kultur. Men, många har sett att Asatron – när den praktiseras som den skall – innehåller vackra, naturliga och värdiga ceremonier och högtider utan ovärdigt beteende, och därför har Asatron på Island med tiden blivit mer och mer accepterad, säger Hilmer till tidningen.

År 2000 försökte den Isländska ”folkekirken” stoppa de Asatroende från att hålla en ceremoni på Thingvellir, den Isländska fristatens heliga gamla plats. Tilltagen känns igen från Sverige, där kristna fanatiker nu försöker ockupera Gamla Uppsala, och helt utan tillstånd ställa upp sina egna altaren på platsen. Resultatet blev bara att de isländska protestanterna skämde ut sig fullständigt, och att de flesta på Island började ta parti för Asatrons sak, skriver ”Dagen” i Norge. Hilmar Örn Hilmersson missionerar inte, och det gör inte andra Asatroende heller – men däremot förklarar han gärna vad Nordisk livsfilosofi och moral går ut på.

154232

 I samfundets lokaler finns en bild av Njord, som kommer från en nutida vikingaskeppskopia. Dess svårt kristne skeppare vägrade att låta bilden följa med ombord, och nu står den istället hos hedningarna. även jag, soms kriver dessa rader har seglat över många hav – ja ända ned till Svarta Havet om ni vill veta – ibland med kristna, men alltid under mina egna gudars och makters beskydd, som det är och som det bör vara. Asatron är et töppet trossystem, och därmed finns ingen dogmatisk bokstavstro, som hos de kristna. Flertalet Asatroende, liksom Hilmar Örn Hilmarsson själv ser gudarna och makterna som symboler för de krafter som finns i naturen, medan ett fåtal tror på högst reella, personliga manifestationer av Tor och Oden. Tidningen träffar och intervjuar också en isländsk mor och dotter, som slutat tro på gud eller jesus, och därmed gått över till hedendomen, först som sist. Bara 25 % av islänningarna går i någon kristen kyrka överhuvudtaget, och Asatron på ön är i tilltagande – för när man inte vill ha med kyrkan att göra – varför ska man då alls vara med i den ?

Ändå fortsätter vissa kristna hela tiden att beteckna just Asatron som demonisk och ond, avslöjar ”Dagen”. Och Hilmar Örn Hilmarsson kommenterar:

– Jeg mener det er dritt. I flere hundre år har folk trodd de levde i endetiden, og ingenting har skjedd. Jeg tror rett og slett ikke på trossystemet deres, så det plager meg ikke.

Jag kunde inte sagt det bättre själv, och instämmer. Den kristna kyrkan på Island har nu bara 74 % procent av befolkningen som medlemmar, medan vi här i vårt land avkristnats ned till endast 65 % kristna, och deras andel minskar hela tiden. Man intervjuar också en sockenpräst, som har en positiv syn på Asatron och menar att det är bra att de får ständigt fler medlemmar, och som säger att han inte ser det minsta bevis på extremism i deras tro.

Än är sista ordet inte sagt. Kampen för ett hedniskt återtagande av Norden går vidare, och med den också kampen emot dumhet, kristendom, islam och annan intolerans…

263206_463188453763338_904071570_n

Mera om Gudahovet på Island (inlägg från 31 Januari 2015)

Den välrenomerade och sakliga bloggen ”The Wild Hunt” publicerar idag en intervju på Engelska med Hilmar Örn Hilmarsson från det Isländska Asatrufélagid angående planerna på ett nytt Gudahov vid Öskuhlid utanför Reykjavik. Félagid har alltid haft som plan att bygga ett eget Gudahov sedan starten 1972, säger han, och även om Islands ekonomiska kris under 2000-talet har försenat bygget, har detaljerade planer förelegat ända sedan 2006. Att olika siffror och uppgifter på Gudahovets storlek i kvadratmeter förekommer, beror på att det finns flera utbyggnadsetapper för hela anläggningen. Komplexet kommer att rymma även bostäder, ett kontor för det Isländska Asatrosamfundet och lägenheter för besökande forskare. Självklart kommer det också finnas utrymme för ceremonier och Blot under öppen himmel, som det är och som det varit, och som det skall vara.

hof-complex-e1422596585974-473x500

Det ingår till och med parkeringsplatser och ett torg, som ni kan se från denna arkitektskiss. Angående bloten säger man i intervjun:

Up until the last few years,” said Hilmar, “weddings took place in the summertime, because people usually want them to be outside, but in the past two years there have been a lot of requests for weddings during winter. And of course, children are born without thinking of the seasons, so we have a lot of name-giving ceremonies in the winter, spring, and autumn. These will be moving to the temple.” –

Självklart ingår även utrymme för begravningar och jordfästning, även om jag har för mig att Island – till skillnad från Sverige där sådant inte får förekomma, och alla begravningsplatser utom de i Stockholms Stad och Tranås Kommun står under kontroll av den kristna kyrkan (ett dystert faktum!) – faktiskt har Hedniska och Asatrogna begravningsplatser, liksom Danmark. Precis som jag själv antog i mitt inlägg från igår har man lagt mycket möda på hur Gudahovet arkitektoniskt skall flyta in i naturen, och hur det är till hälften nedsänkt i själva berggrunden.

Magnus Jensson, arkitekten som också är Asatroende och medlem av det Isländska samfundet uttalar sig:

The temple will bore into the hill itself, leaving an interior wall of bare rock; water will trickle down that wall and collect in streams and pools built into the floor. These features are meant to tie together the indoors and outdoors, the constructed and the natural. “The first wrong turn in architecture,” says Magnús, “was the invention of ‘indoors.’” — —
he shape of the dome is meant to evoke the female form, in contrast to the phallic associations of other religious buildings in Reykjavik. Much thought has been put into the interplay of light and darkness throughout the hof; a skylight will let in shadows that change their shapes according to the position of the sun throughout the year, with different effects on the solstices and equinoxes. There are also plans for a large fireplace near the altar, as well as electric lighting, to illuminate the hof during Iceland’s long winter nights. –

Såsom Allsherjargode slår Hilmar Örn Hilmarsson fast, för alla och envar som har förstånd nog att lyssna:

“A lot of people think that Ásatrú is something only from the past, but Ásatrúarfélagið believes it is something timeless,”

Återigen, detta handlar inte om någon fadd rekonstruktion, eller någon ”forn” sed – utan om en levande tro av idag, och det är också det vi alla måste inse, först av allt. Precis som Hallgrimskirkja, Reykjaviks stora katedral, eller för den delen tempelkyrkan i Helsingfors – också en kupolhall – skall Gudahovet vara en stor turistattraktion när det blir klart, ja kanske den största i staden – åtminstone för de som är intresserade av verklig Hedendom – och här handlar det inte om någon Vikingaromantik, betonar man..

Hell de som förstått, lyckliga de som lyssnat !

hof-cutaway-21-500x189

 

Om Felöversatta ”Alver” på Island – Huldufolk skall det heta ! (inlägg från 2 Februari 2015)

Distinget har öppnat i Uppsala, och nu är det marknad, men i väntan på det stora Disablotet, som jag själv får fira till helgen, skriver jag ett ”överblivet” inlägg, som jag inte varit färdig med innan. Under den senaste månaden har flera kvällstidningar i Sverige felaktigt rapporterat om ”Alver” på Island, och hur dessa har stort inflytande över samhällsplaneringen, bland annat på så sätt att man måste ta hänsyn till dem vid val av bostadsort, placering av hus, planering av industriområden, vägars dragning och mycket annat. Problemet är bara, att den svenska direktöversättningen av ”Elves” på engelska, som ”Huldufolk” på Island en smula felaktigt kommit att kallas, leder tankarna helt fel.

Red-Winter-Fairy-fairies-34530911-1612-912Nej, Nej och åter NEJ !!! – Så här ser INTE de Isländska ”alverna” ut…

Kvällstidningen Expressen skrev till exempel sin egen ”alvartikel”, byggd på mer eller mindre missvisande TT-telegram den 19 Januari, och berättade också om den tidigare parlamentsledamoten för konservativa Självständighetspartiet Árni Johnsen, som för något år sedan körde rätt in i ett friliggande stenblock vid sidan av en väg, och råkade ut för en förskräcklig olycka, vilket han skyllde på ”alverna” (eller rättare sagt Huldufolket inne i stenen)

23 Januari 2015 följde Aftonbladet efter, och genomförde en längre intervju med parlamentsledamoten ifråga. På bild i tidningen visas ”alverna” som små, dvärglika och helt diminutiva varelser, inte olika tomtenissar; men även om man tyvärr kan få se dem avbildade så även på Island (anglosaxisk kulturimperialism har skadat den inhemska kulturen även där) så var det ursprungligen – och före 1900-talet – inte alls så Islänningarna tänkte sig sitt ”Huldufolk” eller ”Det dolda folket” som faktiskt såg ut som normalstora Islänningar, och uppförde sig som du och jag – med andra ord var de nästan helt mänskliga.

Ordet ”alv” associeras nuförtiden mest med Tolkiens och fantasy-litteraturens sockersöta, blonda idealvarelser med spetsiga öron och feminina vanor, men de har ingenting med verklighetens eller den Nordiska Sagans väsen med samma namn att göra, för dessa var inte alls lika endimensionella och stereotypa, och följde ingalunda kristendomens stupida uppdelning i alltigenom ont, eller alltigenom gott.

stacyforsida

Forntidens Alver – eller rättare sagt Alfer – för det är så de bör stavas – var fram till medeltiden och ännu längre i Islands historia helt lika människorna, och bodde bland annat inne i gravhögar, klippor eller berg. Det är först på senare tid, som de har tagit mindre stenblock, skogspartier eller till och med enskilda buskar och träd i anspråk, men de tänks då alltid bo under dem, nere i jorden. Vid vissa tider på året, som exempelvis Alfablotet eller vid Allhelgona på Hösten, eller som nu, i Disernas tid, stod gravhögarna öppna, och Alferna kunde gå ut och besöka människorna sent om kvällarna. Man kunde också se dem nattetid, och ibland var gravhögarna upplysta och visade stora fester därinne – gränsen mellan högbor och Alfer, eller Diser var flytande.

De som läst Eddorna och har kunskap om Asatron vet också, att uttrycket ”Asar och Alfer” nämns nästan lika ofta som det likljudande ”Asar och Vaner”, och i vissa Eddakväden, exempelvis Allvismál, finns ordet Vaner knappt ens med, medan ordet ”alfer” helt trätt i dess ställe. Alferna var med andra ord fruktbarhetsgudar, liksom de ännu större och mer namnkunniga Vanernas släkte (Freja, Njord och Frej är nästan de enda namngivna Vaner vi känner till, även om vi inte får glömma Kvaser och andra) och Alfheim, som Frej fick i tandgåva, samt Vanaheim, där hans far Njord föddes, är två riken som ligger nära varandra i det hinsides.

På svenska har vi också kvar ordet Alv, som betecknar det jordlager, som finns alldeles under matjorden, och som innehåller nyttiga mineralämnen, som är nödvändiga för att alla växter och all gröda ska gro och blomstra.

Bild-3_jordlager_webbHär finns Alven – den opåverkade mineraljorden…

Forntidens bönder var inte dumma. De visste att det här jordlagret – vari de också begravde sina dödas aska – var av vital betydelse för det växande. ”De små under jorden” som de har kallats på Gotland, ”De underjordiska” som de har kallats i Sydsverige, ”Vättarna” (i Svealand och Bergslagen) – som översätts ”wights” på Engelska – vilket är ett mycket bättre ord för att förklara vad ”alfer” faktiskt är än dessa tramsiga små ”elves” – och inte minst ”Vittrorna” (i Jämtland och övre Norrland) är namn på exakt samma företeelse eller exakt samma varelser, som funnits i folktraditionen över hela norden. Särskilt ”Vittra” traditionen gör ”Alfernas” ursprung hos de döda, själva anfäderna – väldigt tydligt. Som den berömde svenske etnologen Dag Strömbäck (och andra) visat i sin bok ”Den Osynliga Närvaron” var Vittrorna – som alltid tänks människo-stora, eller av övermänsklig styrka och storlek – ett minne av tidigare släktled, och de som först koloniserat Norrlands älvdalar. I Krankmårtenhögen och på andra ställen i Jämtland har man hittat spår av ett blont folk, där meddellängden för män var upp emot 2,10 meter, och för kvinnor ungefär 1,98, så tanken på de resliga vitterkvinnorna, som dansar i skymningen eller syns i skogen nära fäbodar och hus, har en verklig bakgrund..

Vittrorna-close-to-Vispsjoe-Aansele-Sweden-e1340611006707Före 1900-talets senare hälft tänktes Vittrorna alltid människostora, eller ännu mer högvuxna

Inom parantes sagt finns det många människor i dagens Norrland, som ännu ser vittror och deras närvaro som något självklart. Jag har själv mött flera av dem, och folklivsforskare som Ebbe Schön och andra har identifierat många typer av berättelser och sägner. Tyvärr förminskas och förlöjligas vittrorna ganska ofta nuförtiden, och det har lett till den från sydsverige och Stockholm spridda missuppfattningen, att de är pyttesmå eller dvärglikt förkrympta väsen. Så behöver de inte alls visa sig, även om det är sant; att de sägs förvända synen på folk.

På den Norska sidan av gränsen kallas vittrorna för hulder, vilket inte ska förväxlas med våra svenska Huldror, som alltid är ensamväsen. Det norska ordet leder tankarna till isländskans Huldufolk, som jag nämnde i inledningen till det här inlägget – och ”Hulder” i Norge kan ibland vara av manligt kön, och inte alltid kvinnliga, som hos oss. Även i Norrland har det varit den vackra vitterkvinnan, som stått i centrum för det folkliga berättandet, och föreställningen om vittrorna har blivit uppblandad med den om Skogsrået, som inte finns i Norrländsk tradition, utan bara i bergslagen och vidare söderut.  ”Huld”, ”Hölja”, ”Rå” och ”Råda” är alla ord, som omväxlande kommit att användas om denna grupp varelser, som mycket ofta tänks bo i närheten av mänskliga boplatser, under boningshuset, under ladugården osv. Också själva ”Gårdstomten” – uppkallad efter Tomten, som huset står på – men helt annorlunda än ”Jultomten” är ett väsen av samma slag – han är ju gårdens grundare, den förste bonden på platsen..

icelanders

”Vittrorna” eller Vättarna eller Huldufolket är alltså samma sak, med olika namn. De är de döda, förfäderna, förmödrarna och alla som tidigare levde på den plats, där vi idag lever. Detta är mycket viktigt att inse. Det är bara med denna insikt inom sig, som man kan förstå ursprunget till folktraditionen, eller ta del av den på ett meningsfullt sätt.

Tron på ”Huldufolk” är ännu levande på Island, mycket mer än i Sverige. Undersökningar från 2007 visar, att bara 13% av folket ansåg Huldufolkets existens för ”omöjlig” medan 62 % ansåg den för ”möjlig”, ”sannolik” eller ”absolut sann” – vilket klart och tydligt visar, hur stor respekten för förfäderna, naturen och landskapet ännu är.

Det är bara på så sätt vi kan förstå den Isländska folktraditionen. Känslan av att historien ännu lever, av att de människor som fanns här före oss fortfarande betyder någonting, och att vi inte får förstöra miljön eller naturen runtomkring oss, är ”Huldufolkets” viktigaste budskap. Det är ett budskap som klingar genom seklen, kanske också här och inte bara i Islands karga natur. Samma budskap finns också i Asatron, och är de folkliga föreställningarnas kärna och mening. Innan naturvetenskapen fanns, innan det fanns radio, tidningar, tv och allting som vi idag tar för givet, gav sig visa män och kvinnor tid att lära de runt omkring sig, och hittade då på ”vittror” och ”vättar” som ett pedagogiskt hjälpmedel… sagorna var med andra ord en allegori, ett hjälpmedel – precis som Hilmar Örn Hilmarsson, Allsherjargode i det Isländska Asatrufelagid, förklarade för den brittiska tidningen ”The Guardian” idag..

En svensk, som till och med gjort en hel dokumentärfilm om Huldufolket, och den ännu levande traditionen, är den här mannen – Kristian Erskog från Partille, som intervjuades i en Göteborgs lokaltidning helt nyligen… Det återstår att se, hur nära han kommer sanningen, och om även han kommer till samma slutsats som oss Asatrogna (nej, vi är inte ”Sedgångare”, ”Sengångare”, ”Snedseglare” eller något ditåt) men kanske visas hans nya film av svensk Tv till hösten…

Kristian

Asatroende Helgar Flygplan på Island (inlägg från 10 April 2015)

23 Mars var en något ovanlig märkesdag för den isländska Asatron. Då helgade världens ende folkvalde Allsherjargodi Hilmar Örn Hilmarsson det nya isländska billighetsflygbolaget WOWs nya  Airbus A321, och gav det namnet ”Freyja” enligt vad ”Morgunbladid” på Island och andra källor rapporterat.Observera att jag skriver just ”helgat” och inte ”välsignat” eller andra kristna ord, för det är så det heter och det är så och bara så själva gärningen skall betecknas i detta sammanhang. På Island är man mycket noga med omsorgen om våra Nordiska språk, och lämnar ingenting åt slumpen.

802037

Asatroende helgar flygplan, men de välsignar inte – för det är skillnad !

Enligt Nordiskt namnskick  uppkallar man vanligen aldrig ett fysiskt föremål, en person eller en företeelse direkt efter namnet på en Gudinna eller en Gud, eftersom det är mycket opraktiskt att göra så. Det har ingenting med hädelse eller liknande att göra, men om en person, ett föremål (som ett trafikflygplan) eller en vara som man kan köpa och sälja hette samma sak som en Gudinna eller Gud, uppstår risk för förväxlingar, och Gudanamnet minskar i värde. När det gäller personer, namngav man i det gamla norden alltid barn till Torbjörn, Torkel (Torkettil) Torarin, Torsten och så vidare, men aldrig någonsin bara Tor, rätt och slätt, eftersom detta vore samma sak som att förväxla Asaguden med Barnet. Kvinnor kunde heta Torkatla, Torborg, Torhild, Tora osv medan man fått namn som Odenkar, Odendisa eller Ingrid (hon som rider på en Ing, om ni vet vad det är för något – annars får ni gå hem och lära er, flickor små !) men aldrig någonsin bara Ing eller Oden. Det har alltid hetat Yngve, ”Ings helighet” och därav fick Ynglingaätten sitt namn, förresten. Mera om nordiskt namnskick kan ni lära er på länken här.

cold_1

Vad skulle hända om någon i PR syfte uppkallade en Snus-sort efter Jesus eller kanske Mohammed… ? Resultatet skulle kunna bli ett bombattentat, för sådan är Monoteismen… (Vi Asatroende är högst toleranta, även emot namnmissbruk)

 Den nya Airbusmodellen skall inte förväxlas med det olycksplan av modellen Airbus 320 från tyska German Wings som den 27 Mars kraschade i de franska alperna. Modell A321 tar över 200 passagerare och skall användas för resor till Amerika och Europa, vilket är av vitalt intresse för Islands turistnäring.

Ett andra flygplan, med namnet ”Odin” väntas bli levererat till WOW Air inom kort, och det är sedan länge så att flygplan i de Nordiska länderna får Hedniska namn eller fornnordiska beteckningar. SAS, Scandinavian Airlines System, har gjort precis så sedan 1950-talet, och har inte mindre än 144 trafikflygplan i drift, varav över 140 stycken namngivna enligt Nordiskt namnskick.

Idag såg jag också att en hednisk kollega registrerat ”ODIN 1” som registreringsskylt på sin bil, eftersom ”Vanity Plates” eller personligt designade nummerskyltar numera är tillåtna hos den svenska Transportstyrelsen. Här följer en länk till en webbapplikation, där du gratis kan testa vilka Gudanamn eller nummerkombinationer med rent Asatrogna inslag som är lediga, utan att behöva blanda upp med någon inbillad ”fornsed” eller andra störande avarter.

Ett måste för de som vill sprida vår tro – särskilt nu när Asatrufelagid lyckades ovanligt bra med sin senaste PR-kupp…

 

Styrkebesked från Asatron på Island, Oklart om Bloten här i Sverige (inlägg från 1 Juli 2015)

Asatron på Island går från klarhet till klarhet under Asatrúfélagidhs fanor. Den 25 Juni höll man Tingsblot som vanligt, och ända sedan 1972 – eller i mer än 43 år – har man nu varit ett officiellt godkänt religiöst alternativ på Island, med Regeringens godkännande. Den tyska TV kanalen ZDF rapporterade direkt från evenemanget, där barn inte fick närvara, eftersom barnpassning var ordnad. Man läste också ur Hrafnagalder Odins, precis som det gjorts på svenska Midsommarblot – när vi hade värdiga sådana – och allt gick lugnt och värdigt till, som det är och skall vara.

11696574_10152879319015906_4115080586287893957_o

Sumarblót” på det gamla Island hölls vanligen första fullmånen i Juli månad, vilket i år innebär i morgon, den 2 Juli. Och apropos det här med Tingsordningar – för man måste ha en fast Tingsordning, enligt vilken barn och andra omyndiga inte skall närvara vid själva blotet – vill jag passa på att påminna om en bra uppsats om det gamla Gutnaltinget på Gotland, Gutarnas eget allting, vilket också hölls såhär års, eller strax efter Midsommar. Vid Roma, mitt på ön finns en urgammal tingsplats från åtminstone 500-tal eller ännu äldre i historien, som först på 1000-talet blev kristnad. Från och med då tilläts också kristna präster vara med på ett riktigt Ting, men innan dess var det inte tillåtet för dem att närvara. Förhållandena på ön blev också sämre och mindre jämlika sedan mäktiga jordägare infört kristendom, vet forskare idag; men Gotland behöll också långt fram på medeltiden sin karaktär av en självständig bonderepublik.

Vad Sverige i övrigt beträffar, är det ganska illa ställt med bloten ibland. Det gäller främst de få och små sammankomster, diverse ”fornsedare och andra grupper håller. Här finns det åtskilliga oklarheter kring vad man menar, och vad man egentligen vill åstadkomma. Som jag berättat har det redan inträffat, att ledande figurer inom denna rörelse fått sina hem genomsökta av Polis pga misstänkt droginnehav, och eftersom man inte har någon nolltolerans emot droger – vilket borde vara en fullkomlig självklarhet – liksom på Island så svävar ”fornsederiet” ofta på målet, både i detta och andra hänseenden.

Själv anser jag att droger inte har det minsta med andlighet eller religion att göra.

Man må vara kristen, muslim, mosaisk trosbekännare, Asatroende eller vad som helst, men sådant som droger och skrikande småbarn skall inte behöva finnas på några Årsting och andra sammankomster att göra – låt oss fastslå det en gång för alla. På Island har man enkla, klara regler som styr det här – och dem bryter man heller inte emot, men det går åtskilligt annorlunda till i Sverige, där diverse ”flum”, oklara ”förnimmelser” och mycket new age ofta får råda – vilket är synd. När det går så långt som att Polis i vårt land måste ingripa emot de som ska vara ”ledare” eller kalla sig ”Godar” och tydligen även utsätta dessa för husrannsakan, ”hembesök” eller motsvarande så vill jag inte vara med – det är allt jag säger.

Det finns värdigare blot, som sagt – och på den tiden när Sverige hade ett fungerande Asatrosamfund och jag själv höll i dem, förekom inget sådant.

På Island håller man fortfarande Asatrons fanor högt, som synes, och där går allt värdigare och bättre till än i Sverige – även om vi för vår del fortfarande håller värdiga, enkla och klara blot här med – i helt andra samfund och föreningar än de som ägnar sig åt ”fornsederi”

0f464fc01f485a9862c33529feab7289

Vid Alvablot – spännande timslång dokumentär om Alfer och Huldufolk på Island (inlägg från 2015-10-29)

Jag har redan förklarat vad Alvablot är för någonting i ett tidigare inlägg, och varför de kristna inte var först med ”Allhelgona” eftersom de bara stal en ursprunglig, Nordisk sedvänja och försökte ge den en kristen prägel, när vi nu fortfarande firar en stor högtid för våra bortgångna kära och anhöriga om höstarna – det har faktiskt varit en obruten tradition i mer än tusen år, enligt vad en del anser. Också på Island finns det moderna människor och ett modernt samhälle som har bibehållit sin tro och obrutna traditioner på ett oerhört mycket starkare och medvetnare sätt än vad vi gjort här i Sverige.

En av mina många kontakter inom den svenska Hedniska Världen sände mig igår denna länk till en mer än 72 minuter lång dokumentärfilm, som är mycket, mycket sevärd.

Tyvärr kan jag inte dela den här, så ni får följa den aktuella länken genom att klicka på den här ovan.

v4.foyer.page.2006

Filmen ”Huldufolk 102” hade premiär redan 2006, och berättar i okonstlad och naturlig dokumentär filmstil om hur tron på Alferna, eller ”Huldufolket” – det gömda folk som också är förfäderna – genomsyrar hela det moderna Island av idag. Både kristna präster, kända filmmakare och kulturpersonligheter som Hrafn Gunnlaugson, verkliga Asatroende (inga påstådda ”fornsedare” för sådant patrask finns inte på Island !) fiskare, skolbarn, bönder, stadsbor och islänningar i alla åldrar intervjuas i denna film, liksom folklivsforskare och personer från länder utanför island, som kommenterar vad som är en levande tro i motsats till en död sed, som vissa knäppskallar och foliehattar här i Sverige går runt och kallar ”forn”, helt utan att veta vad de egentligen pysslar med, förutom ett ändlöst politiserande.

Den här filmen politiserar inte alls, och spekulerar inte heller. Det är just det som gör den så vederhäftig.

Sed betyder en död upprepning, eller något man bara gör av gammal vana, slentrian nästan, som i uttrycken ”seder och bruk” eller ”ha för sed” att göra något. Men det är inte alls detsamma som tro, eller en levande kultur, en levande religion. Det är därför allt fler och fler Hedningar i dagens Sverige – liksom på Island och i den övriga Världen helt förkastar termen ”forn sed” eftersom den är gravt missvisande, och inte alls täcker in vad de själva anser om livet eller tillvaron.

Kanske sätter en del svenskar fortfarande ut gröt till Tomten vid Jul, men nästan ingen som gör så tror att där finns någotslags mottagande kraft på andra sidan, och så gott som ingen känner längre till att den grå gamle Nordiske gårdstomten – till skillnad från Jultomten är han ju den ursprunglige gårdsgrundaren, den ursprunglige brukaren och ägaren av just själva tomten och tomtmarken, vars personifikation han också på sätt och vis är. Islänningarna däremot tror att det finns en osynlig närvaro, fast den kanske inte kan förklaras i vetenskapliga termer – och skiljer mycket noga på Huldufolk och Alfer (ej att förväxla med fantasy-litteraturens ”alver” och annat fantasteri) å den ena sidan, och färgglada ”Jolarsveinnir” (som Jultomtarna heter på Island) å den andra sidan – för det är heller inte samma sak, och inget man ska blanda samman.

Dokumentärfilmen tar varken ställning för eller emot, men presenterar Islänningarnas tro och kultur som den är. De flesta anser i alla fall, att Huldufolk är en klar möjlighet, och att de kanske finns, även om cirka 10 % inte säger sig tro på deras existens alls, och ungefär 20 % faktiskt är bergfast övertygade om att de existerar.

Beror det hela på det jordmagnetiska fältet, som är ovanligt aktivt vid vulkanism, som det finns mycket av på Island ? Beror det på det faktum att även om vetenskapen kan förklara mycket, så finns det saker kvar att upptäcka, som mänskligheten inte kan förklara på nuvarande stadium i utvecklingen, men som vi och även djuren ibland känner på oss ? Och använder vi alltid – i vardagstillvaron – ens den fulla kapaciteten hos våra hjärnor ??

rutshellir

Ingen av de isländska röster vi hör i dokumentären ”slår över” eller går för långt i riktning emot fundamentalism, eller ”fornsederi”. Den osynliga närvaron av naturen och förfäderna accepteras som en del av vardagen, och om den har någon politisk påverkan alls så syns det när man bygger bostadsområden och vägar runt om, och inte tvärs över värdefulla naturminnesmärken eller stenar. En Irländsk professor får på filmen kommentera dessa kommunalpolitiska märkvärdigheter, och man kan jämföra med den svenske folkloristen Dag Strömbäcks berömda bok ”Den Osynliga Närvaron” som bland annat tar upp tron på vittror och huldror i det svenska Norrland, som den faktiskt såg ut i början av 1900-talet. Jag själv har i den här bloggen rapporterat om vissa problem med den moderna E4:ans sträckning vid Söderhamn och Gävle, så precis samma fenomen finns faktiskt här i dagens Sverige.

Man frågar en liten skolpojke om han sett Huldufolk. Svaret blir ett övertygat ja. Men, frågar de sedan om Huldufolket gjort något särskilt eller sagt något, så svarar han storskrattande genast ”Nej!” För – det kan ju minsta barn förstå – minsta barn på Island i alla fall – varför skulle Huldufolket alls säga eller göra något ? De finns ju bara där i alla fall, helt naturligt, ja som den naturligaste sak i Världen, och att då ens tro att de skulle komma med något särskilt budskap, annat än i rena undantagsfall eller nödsituationer – nej det vore ju bara för groteskt… Här förekommer inget ”Newageri”.

Också representanter för den Lutheranska Kyrkan på Island uttalar sig, och menar att de kristna fått ändra sin attityd, för att ens vara kvar på ön. De kan inte som i Sverige och resten av Norden sätta upp en totalitär människosyn, fortsätta mässa och missionera och tvinga sin tro på folket. Istället får de erkänna Huldufolket som en realitet, och Asatro och Hedendom finns kvar i kulturen – som en del av Islands folksjäl. Många av de Islänningar som intervjuas i filmen säger att de inte är kristna alls, och inte vill vara det heller. Och det får kyrkan acceptera.

På Island finns ingen Antje Jackélen. Ingen DDR-kyrka, eller något kristet Stasi.

Där trampar man inte på den inhemska, nationella kulturen på det närmast rasistiska sätt som man gör här i Sverige, om och om och om igen – och därför råder frid – utan rasism – på Island.

Ifall jag nu ska politisera en smula, alltså. Där det finns Asatro, finns också öppenhet, säger Hrafn Gunnlaugsson, skapare av den berömda isländska actionfilmen ”Korpen Flyger” vars ord får avsluta hela dokumentären. Och det är summan av alltsammans. Här behövs inget kristet helvete, inga djävlar, ingen himmel – men bara en närvaro, som sträcker sig både framåt i tiden och bakåt så långt någon kan minnas, ja längre bakåt och framåt än de flesta kan se..

22337354,18964372,highRes,maxh,480,maxw,480,achtung+122+dpi___ges03-rune-05222836%2371-52623520.JPG_Wed+Apr+10+21%3A00%3A09+CEST+2013

Varför inte se på såväl döden som livet som högst naturliga och enkla ting, helt utan alla dessa Kristna och islamistiska griller… ?

I vilket det GÅR TROLL I BBC:s reportage från Island… (inlägg från 2015-11-10)

Jag tog upp Alvablotet och den isländska tron på Huldufolk, eller det ”gömda folk” som egentligen är de avlidnas skuggor eller vålnader i ett tidigare inlägg. Över 40 % eller kanske mer än hälften av alla moderna Islänningar tror enligt undersökningar från 2012-2014 på dessa varsel som en bokstavlig realitet, och inte ens den lokala Lutheranska kyrkan uppger sig ha något problem med den saken, för man erkänner åtminstone  möjligheten att det kan förhålla sig på det viset, även om empiriskt belagda vetenskapliga bevis inte har framkommit. Asatron på Island har fascinerat en hel del filmmakare från England och övriga utlandet, och även BBC har sänt en hel del dokumentärfilmer, som tar upp det Isländska landskapet, naturen, kulturen och då speciellt Asatron – som finns kvar än idag – och närliggande ämnen.

Nu har ännu en dokumentär – den här gången om troll och jättar – sett dagens ljus hos BBC.

CedricTroll

”Vi fann en djupare sanning” säger BBC:s reporter Melissa Hogenboom. I reportaget förklaras att ingen tror på troll eller jättar på samma sätt som man tror på Huldufolket eller Alferna och Asarna  – dumheter om ”forn sed”, Rökkatro och andra avarter kan man därför helt glömma – men som metaforer i landskapet, som en del av hela kulturen och kulturhistorien anknuten till de platser man kan se och uppleva, förklarar Islänningarna för den brittiska statstelevisionen, har också legender och sagor absolut ett värde – och det vill till att de inte förvanskas eller förfalskas.

Sverige är inte intressant för BBC eller internationella TV-bolag med gott rykte, verkar det. Här görs inga motsvarande dokumentärfilmer med hög kvalitet eller verifierat faktamässigt innehåll. Den inhemska kulturen anses utdöd, och motarbetas ibland aktivt av myndigheterna. De enda troll som finns här, finns nog inte i form av Raukar eller lavafält (man kan hitta motsvarigheter till Hobergsgubben också på Island) utan i form av kristna hat-sajter på Internet, där det om och om igen förklaras, att den Nordiska kulturen skulle vara mindervärdig, och att den måste utplånas.

img_7622Trolska lava ”hraunar” på Island

Ren rasism, riktad emot Nordbor och svenskar, med andra ord. Även myndigheter, som det mycket märkliga ”Forum för Levande Historia” har på sista tiden spätt på dessa rasistiska uttalanden, ungefär som om man verkligen trodde, att just svenskarna av alla folk skulle vara sämre än alla andra, och till skillnad från alla andra urbefolkningar runt om i Världen vara helt ur stånd att skapa någonting själva.

I vår omvärld tar man nu klart avstånd ifrån den sortens kristna fördomar, i alla fall vad Island angår. i Storbritannien ser man Island som ett nära grannland, och kanhända intressantare än de andra nordiska länderna, och förmodligen ligger det mycket i den analysen.

Ebbe Schön och andra svenska forskare har dokumenterat hundratals sidor med autentiska svenska troll – ej nätbundna, som de kristna ! – från alla landets 24 landskap, och utgör en kulturgärning… samt ett motbevis…

9789172240506_200_troll-och-manniska-gammal-svensk-folktro

Mer än 160 sidors dokumentation om fenomenet från svensk synvinkel…

Isländska Asatrufélagidh utlyser ”Landvaettirblót” till den 1 December (inlägg från 2015-11-23)

Mycket kan hända i denna den Monoteistiska terrorns tider. ”We still live in the Burning times” som Engelskspråkiga Hedningar och Wiccaner brukar säga, för Kristendom och Islam ger oss ingen frid, och heller ingen fred på Jorden. Ständigt får vi kämpa för vår överlevnad, och för vår existens som Hedningar. Det Isländska Asatrufélagid har utlyst ett Landvaettirblót, eller ett Blot för att hylla Landvättarna till den 1 December, och det kommer att hållas samtidigt på minst 4 olika platser på Island den aktuella dagen…

12241592_10153149264950906_5465734454793745522_n

Olaf Saga Tryggvasonar berättar om hur den nyligen kristnade Kung Harald Blåtand en gång smidde ränker för att kunna tilltvinga sig Island, och göra slut på alla Islänningars frihet. han sände ut en magiker, som förvandlade sig till en Val och först simmade upp till Islands nordkust, men där fick han se Landvättarna, som värnade landet – och hur en hel här av både stora och små väsen stod redo i varje klippskränt och bergsskreva.

Så simmade fienden in i Vopnafjördur och försökte gå i land där, men då kom en väldig drake flygande ned från fjällen och motade bort honom ! Nu fortsatte fienden till Eyafjördur, men där gick det lika illa, för en jättelik örn kom nedsvepande från himlen, och efter den följde alla himlens fåglar, som hackade och bet på valen så svårt, att den fick fly igen. Så sam valen iväg till Breiðafjörður i Västbygderna, och trodde att den skulle kunna fortsätta med sitt spionage där, för att hitta den svaga punkten och få en infallsport, så att Islänningarna skulle låta sig knäckas.

g19Också det Isländska 100-kronors myntet innehåller än idag en Drake, en Örn, en Tjur och en Bergrese, till minne av Landvättarnas tappra anförare…

Men se – det gick inte alls ! Nu möttes fienden av en enorm, vrålande Tjur, med massor av landvättar i släptåg. Valen retirerade, och simmade söderut förbi Reykjarnes, där Reykjavik nu ligger, men där kom en stor Bergrese – en gammal man, med stav i hand – och motade bort valen för den fjärde och sista gången. Så sam den längs hela sydkusten och ostkusten, men ingenstans hittade den en enda hamn där ens ett enstaka långskepp kunde lägga till, och ingenting ingenting blev av med den kristna dräggens erövring av Island den gången…

Skjaldarmerki_heiti

Tittar man närmare på det Isländska Riksvapnet som det ser ut än idag, ska man också hitta de fyra Landvättarna, och Island var en gång indelat i Fyra Fjärdingar eller län, där varje län i sin tur var indelat i tre tridjungar eller Hedniska Godord. Så är det i viss mån än, för de Isländska Hedningarna och de Asatroende firar nu i alla fyra väderstreck sitt lands frihet, och vaksamhet. Våld och hemska terrordåd har ju redan drabbat Paris, och stor oreda råder också i Sverige, Belgien och många andra länder, så nog finns det skäl att lugna sinnena med ett blot, och värna det egna landet först och främst !

”Gammur” eller Örnen, kan också symboliseras av en Gam, och ”Gridungr” som är Tjurens namn, kommer egentligen av ordet ”Grid” som betyder fast gräns.

Att värna de fasta gränserna, och dra en skarp gräns mellan vad som är lagligt och vad som är olagligt, är särskilt viktigt i dessa tider. Den som bryter Landvättarnas frid, och den som tar till vapen emot själva lagen, ska inte få komma in i landet, men de som kommer i frid, och som skyddssökande kan kanske få plats – om de sköter sig !

Islands Landvättar är stränga, men rättvisa…

Hur gör man förresten när man Blotar ? – Ja, jag har redan många gånger förklarat vad ett blot är för någonting – se min text om Gåsablotet från början av denna månad.

Men vi hedningar BER ALDRIG till våra Gudar. ”Gåva Kräver, att Gengåva Gives” står det i Hávamál.

Just så är det också. För att få någonting av Gudarna och Makterna, kan du inte bara stå och be om en massa, helt gratis. Du kan inte ligga där och ödmjuka dig, eller kräla i stoftet inför någon gud, som de kristna. Nej – du måste arbeta. Vill du ha något av makterna, kanske du skall ge en fest till deras ära, eller först utföra goda gärningar, som makterna skulle se som positiva, och ställa sig bakom. Du måste satsa av din egen kraft, tid och energi för att få något av naturen – och så är det med alla makter som finns i den.

11813447_454050398089194_1288358071133337365_n

Här finns ingen automatisk ”tryck på knappen frälsning” eller någotslags messias, som hela tiden kommer och hjälper just dig, alldeles gratis, medan du bara sitter passiv och inte gör någonting för människor omkring dig, eller din planet.

8524558552_a5397a9519_b

Asatro är ingen religion som uppmuntrar passivitet, ”jag ska ha” mentalitet eller krälande i stoftet med sk ”bön”. Här måste var och en stå upp för sig själv och börja ARBETA – alla kan bidra med något, ifall man bara vill. (”Det ska man finna, om noga oss själva vi granska, att ingen är fri från fel – men ingen är så usel, att han till intet duger” – citat från Hávamál)

Eller – som det står i det Norska Tryggdarmál eller Fridsedskvädet. ”Kristna män kryper och krälar till kyrka – Hedna män går fria och stolta till Tinget”. I gamla tider talade man om att vara Fulltrui till makterna, eller att ge dem sin fulla tro. Det innebar att man stod i ett förtroendefullt förhållande till en Gud, Gudinna eller kanske en Landvätte. Då blotade man ofta, och gav ofta av sig själv till andra – men man gav inte bort saker gratis. Tankar, ord och gärningar – har någon sagt – är det bästa blotet, liksom att stå upp för sig själv och sitt land.

Kanhända är det därför, som man nu väljer att Ära Landvättarna, och styrka dem. Ingen officiell anledning eller någon press-release har märkts eller hörts från Island ännu, men som jag själv tolkar det, är det alltså detta som kan vara anledningen – jag säger inte att jag måste ha rätt – men Asatroende Hedning förblir jag, och det är väl många med mig.

4d2705e7d98fb0df4b52969bb135871aFrihet att leva – Frihet att älska – Frihet att skapa – LÅT OSS FÖRBLI HEDNINGAR !!

Ny Hednisk Folkresning på Island: ”Zuisterna” kommer störta den Evangelisk-Lutheranska Kyrkan… (inlägg från 2015-12-03)

Ett nytt hedniskt skatteuppror har sett dagens ljus på Island, rapporterar ”Islandsbloggen” vars inlägg jag följer regelbundet. Inom loppet av två veckor har 1100 medlemmar på den av cirka 325 000 personer bebodda ön plötsligt gått ur ”Statskyrkan” och lämnat all Evangelisk Lutheransk kristendom bakom sig... Det är en liten, men signifikant insats, genomförd av de sk ”Zuisterna” – som nu är den åttonde största Hedniska religionen på ön. Bakom allt står de två islänningarna Ágúst Arnar och Einar Ágústssynir, som dessutom är bröder.

För dem räckte det inte med det Isländska Asatruarfélagid, utan de satsade plötsligt på Fornsumerisk Hedendom, eftersom det är den äldsta typen av Hednisk religion man alls känner till.

Något aktivt zuistiskt samfund tros inte finnas i något annat land. Zuism är den tro som utövades i Sumerien, den kultur som allmänt brukar betraktas som den första civilisationen i världen. I utövandet ingår att sjunga psalmer från det forna Sumerien. De fyra viktigaste gudarna symboliserar de fyra elementen: himmelguden An, jordgudinnan Ki, luftguden Enlil och vattenguden Enki.
På Island uppgår kyrkoskatten nästa år till 10 800 isländska kronor per person. Den tar staten ut oavsett om personen är medlem i någon kyrka. Om den registrerat sig som medlem i något annat registrerat samfund än statskyrkan går pengarna dit i stället.
I landet finns 45 registrerade trossamfund, där zuisterna tills nyligen alltså var minst. Ungefär var tionde islänning är inte medlem i något samfund. Eftersom de ändå betalar kyrkoskatt ger det staten omkring 330 miljoner isländska kronor att fördela till samfunden.
De två bröderna lär vara misstänkta för vissa mindre bokföringsbrott, och precis när Asatrufelagid vill resa ett Gudahov, skall de resa en enorm pyramid med utsikt över hela Reykjavik, belägen mitt i innerstaden…
zuistar-vatnsmyri
”Zuisterna” visar på Statskyrkans totala absurditet…
Bakom allt ligger alltså ett folkligt missnöje med den orimliga skattepolitiken, och hur de kristna och Monoteisterna fortsätter att sko sig på alla bidrag…
Under tiden blir Island allt mer och mer hedniskt, och slutresultatet av alltsammans är att också de Asatroende får mer vind i seglen.
12346700_1513878458921701_842770938_n
Asatrufélagid är fortfarande den överlägset största ”alternativa” religionen på ön, och kan räkna kanske uppåt 5000 medlemmar eller mer, samtidigt som de kristnas antal nu har gått ned till 74,5 % om man ser till den konfessionella tillhörigheten… Och fler folkliga protester kommer…

Ny Katolsk skandal på Island: Kristna övergrepp, misshandel och våldtäkter på barn… (inlägg från 2015-12-17)

Islandsbloggen tog idag upp hur Alltinget, Islands Parlament, idag införde en ny lag som ger kristendomens och katolicismens offer på ön rätt till ersättning. Några sådana lagar finns förstås inte i Sverige, där de kristna fortsätter som vanligt, men tidigare i år avslöjades det hur den katolske Ärkebiskopen i Norge arresterats, sedan katolikerna i Norge på falska grunder lurat till sig över 50 miljon NOK i statliga bidrag.

I årtionden var sexuella övergrepp, mobbning och fysiska bestraffningar en del i vardagen på den katolska skolan Landakotsskóli i Reykjavík. Katolska kyrkan har aldrig tagit på sig något ansvar för övergreppen. Länge gick det i Reykjavík rykten om våldtäkter och tortyrliknande misshandel mot elever. 2011 bröt Ísleifur Friðriksson – ett av offren – tystnaden i en intervju i Fréttatíminn. Hans berättelse följdes av en lång rad nya offer och vittnen som trädde fram och berättade om systematiska övergrepp i den katolska skolan.

katolska-kyrkanEtt SKRÄCKENS HUS i Reykjavik – den katolska kyrkan… som inte borde finnas där överhuvudtaget…

Mellan 1959 och 1984 utsattes minst 29 elever i Landakotsskóli för olika typer av fysiska och psykiska övergrepp. Det handlade om allt från våldtäkter till prygling. I centrum för övergreppen stod pastorn Ágúst Georg – som också fungerade som rektor – och läraren Margrét Müller. Tillsammans och var för sig utsatte de elever för systematiska övergrepp med sadistiska inslag. Biskopar och andra personer i ledande befattningar struntade i att utreda allvarliga anklagelser om övergrepp. I stället försökte de tysta ned anklagelserna. Islandsbloggen skriver att ”Flera av anmälarna hotades med repressalier och pekades ut som psykiskt sjuka.”

Detta mönster känns tydligt igen, till och med från länder så långt bort som Australien, och alla andra länder där den katolska kyrkan tillåts verka. Gång på gång går det såhär, och trots prästernas försök att dölja alltsammans, kommer bevisen förr eller senare fram.. I Sverige, däremot, sopas avslöjandena under mattan, eftersom flera av Dagens Nyheters ledarskribenter som bekant själva är katoliker, och bara den ”kristna versionen” av händelserna tillåts komma fram i media.

Utredning av isländsk Polis ocj övriga myndigheter visade att minst 29 personer ansågs ha rätt till ersättning för de övergrepp som de utsatts för på Landakotsskóli. Av dessa hade inte mindre än i tur och ordning åtta barn blivit offer för sexuella övergrepp. De övriga hade på olika sätt misshandlats och mobbats av Ágúst Georg och Margrét Müller.
Katolska kyrkan ansåg sig dock inte skyldig att betala. Den struntade som vanligt helt i offren för de kristna övergreppen.
Redan år 2012 framkom följande, i samband med den isländska polisens utredningar:

År efter år ska undervisningen ha präglats av samma sadistiska natur. Paret ska främst ha riktat in sig på svaga elever.

De utsatta eleverna kunde ibland bli offer för parets övergrepp flera gånger i veckan. Pastor Georg brukade, enligt samstämmiga vittnesuppgifter, ta med sig en pojke eller flicka in på toaletten eller något annat enskilt rum. Där började han att förgripa sig på eleverna genom att smeka dem utanpå kläderna. Han tvingade dem därefter att klä av sig. Därefter tvingades eleverna att antingen utföra oralsex eller onanera åt honom. Ibland onanerade han själv medan han tafsade på eleverna. Vid andra tillfällen lade han dem i sitt knä och slog dem på stjärten. Där brukade han också stoppa upp fingrar i elevernas ändtarm och slida. Innan de gick kunde eleverna få med sig läsk eller godis.

Margrét ska vid flera tillfällen ha tvingat pojkar att klä av sig inför varandra och ta varandra på könsorganen. Hon ska ha slagit deras könsorgan med pekpinnen och tvingat dem till oralsex. Hon ska även ha fört upp sina fingrar i pojkarnas ändtarmar tills det började blöda. Margrét kunde också dra runt pojkarna genom lärarbostaden i deras könsorgan.

Ofta genomförde Margrét och Georg övergreppen tillsammans. Om någon elev undrade varför de utsattes för övergrepp blev svaret att de antingen misskött sig i hemmet eller i skolan och att de därför behövde bestraffas.

”Jag trodde att jag skulle dö, så jag bestämde mig för att göra allt som jag kunde för att behaga dem, men det tjänade inget till. Oavsett hur jag försökte att förbättra mig kunde jag aldrig behaga dem.”

Flera tidigare biskopar anses enligt utredarna ha brustit i ansvar. Alfred Jolson, som var biskop mellan 1988 och 1994, ska vid tre tillfällen ha struntat i sina skyldigheter att låta undersöka uppgifter om övergrepp. I stället såg han till att inga papper om misstankarna bevarades. Jóhannes Gijsen, som var biskop mellan 1996 och 2007, förstörde handlingar som hans företrädare hade beslutat skulle bevaras. Även dessa handlingar gällde misstänkta övergrepp från kyrkans anställda. Vid ytterligare tre tillfällen ska även Jóhannes Gijsen ha brutit mot sina skyldigheter genom att inte registrera eller utreda uppgifter om övergrepp. Denna skyldighet ska även den nuvarande biskopen, Pétur Bürcher, ha försummat vid ett tillfälle. Det gällde då uppgifter om att en präst förgripit sig på ett barn.

Och såhär fortsätter det, år efter år efter år. Religionsfrihet i all ära, men hur ska man kunna tillåta, att vi har religioner som systematiskt förnedrar, våldtar och misshandlar barn – här i de nordiska länderna ?
2011 framkom följande, men fortfarande har inga katoliker på Island fått sitt straff, eller rättvist körts ut ur landet:

En kvinna berättar i Fréttatíminn att prästen utsatte henne för övergrepp i tre års tid. Det började när hon var tio år. Prästen kallade henne ständigt till sin bostad där han tafsade på henne och tvingade henne att titta på när han onanerade. Hon fick veta att hennes mamma, som var svårt sjuk, skulle dö om hon berättade för någon. Vad som skedde i prästbostaden skulle vara en hemlighet mellan henne och gud.

Under ett sommarläger protesterade hon när prästen ännu en gång försökte klä av henne naken. ”Du kommer alltid att vara en idiot”, ska prästen då ha sagt och sedan ha kastat ut henne.

När prästen något år senare ringde föräldrarna och uppmanade dem att skicka henne till honom för extralektioner i matematik berättade hon för föräldrarna om övergreppen. Pappan blev så ilsken att han sökte upp biskopen och berättade vad dottern nyss avslöjat. Kyrkans reaktion var tystnad. Pappan gick aldrig i kyrkan efter det.

Nej – så är det – vill man vara ifred för dessa kristna – finns det bara en enda väg: Starkast och hårdast möjliga folkliga motstånd. Att bli hedning, helt enkelt…

800px-Thor's_Battle_Against_the_Jötnar_(1872)_by_Mårten_Eskil_WingeIdag är det Tors Dag… Hur skulle Tor behandla dessa katoliker, om han fick fatt i dem ?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s