Att bygga upp, där andra bara river ned (2) – Hedniska Fundraisers

På Island byggs just nu ett Gudahov, och i Danmark står redan ett Gudahov klart, genom Jim Lyngvilds försorg. I USA har Hedningar och Asatrogna av det mest skiftande slag fått bygga sina egna anläggningar, men i vårt eget Sverige ser det mycket sämre ut.

När får vi åter se byggnader av det här slaget i vårt eget land ?

Vi kan minnas fadäserna med ”forn sed” och hur ett visst samfunds ”tempelkassa” stals i början på det här årtusendet – genom ett bedrägeri och genom en person, som aldrig någonsin bort utsetts till kassör. Jag har berättat för er om bränder, och om attentat som vänner till mig utsatts för (se under rubriken ”Gudahov” ovan ) Attentat och mordbränder, som drabbat hela familjer. Människor som varit krögare och restauratörer, lika harmlösa som Martin E-type Eriksson – privat den mildaste av män – och krogen Särimner på Birka, som snart öppnar återigen och som inte sysslar med något politiskt.  Jag har berättat för er om hur ”fornsedarna” hela tiden systematiskt förstört för alla oss andra, och om deras närmast fanatiska motstånd emot varje form av verksamhet, som varit bättre organiserad och mer kompetent än deras egen.

Jag har nämnt branden vid Storholmens Vikingaby – också där har ”fornsedare” varit inblandade i sammanhanget – och vilka svårigheter vi haft, med dessa ”fornsediska” element, som hela tiden raserat och förstört, där andra velat bygga upp och förbättra. Och mer än så. Jag har till och med publicerat mina egna ritningar på ett Gudahov av det ytterst lilla formatet, i hopp om att någon, någonstans ändå ville kopiera dem, och väntat på den stund, då vi verkliga seriösa Asatroende kan få utöva vår religion fritt, utan att detta förbannade pack och patrask kommer och förstör för oss, oavsett om patrasket i fråga nu hör hemma ytterst till höger eller ytterst till vänster på den politiska värdeskalan.

Och nu, äntligen; efter alla dessa år kommer äntligen en ljusning. Länge var jag som en ropandes röst i öknen, i sju långa år har jag skrivit på denna blogg, och spridit mina idéer överallt där jag kan. Ett ovanligt verksamt vapen, som vi hedningar kan ta till i dessa dagar heter Fundraisers, ett populärt uttryck för insamlingar via nätet. Nordiska Asa Samfundet – som nu har nått över sjuhundra medlemmar och därmed är det största samfundet i sitt slag i Sverige någonsin – har inlett en insamling, som redan om någon vecka kan passera de taffliga 12 000 eller så, som Sveriges Asatrosamfund blev av med, innan ”forn sed” och andra dumheter tog över, och man började sin långa väg utför.

 

Planerna är ytterst ambitiösa, och innefattar det högt satta målet om tio miljoner, men vill man verkligen bygga för framtiden, är detta onekligen helt rätt. Stenar Sonnevang, Nordiska Asa Samfundets grundare; utesluter inte övertagandet av vissa kristna kyrkor, ifall vi nu inte kan genomföra något bättre alternativ. Projektet med en insamling för ett eget Gudahov är det första i sitt slag i Norden, enligt vad jag känner till, men i USA finns flera exempel – jag själv känner till minst tre – där man på kort tid verkligen lyckats.

Man kan också jämföra med det faktum att det Isländska Asatrufelagid – som alltid stått upp för just Asatro och aldrig någonsin börjat använda kristna eller new age-anstuckna termer som ”forn sed” samlat in pengar till sitt eget bygge i över 25 år, långt innan Internet blev etablerat på Island.  I USA gjorde nyss ”The Open Halls Project” – en organisation som i huvudsak riktar sig till Asatroende inom USA:s väpnade styrkor – och som kämpar för att få sin egen religion erkänd av andra försvarsgrenar än Flygvapnet – USAF skall ha varit först med att erkänna Asatron – en egen insamling, med målet att nå 1000 USD – för även om Torshammaren är tillåten som symbol på Arlington-kyrkogården nuförtiden, och en erkänd religion enligt DoD eller Department of Defence återstår mycket att göra för de amerikanska Asatrogna soldaterna och deras anhöriga. Och – som ni kanske vet – också vi här i Sverige firade nyligen Veterandagen – för det gjorde ni väl – goda medborgare ?

Vindarna vänder och vaknar. Mordbrännare, mörkmän och ”fornsedare” lyckas inte i sina planer, ens för en stund. Och efter ett förlorat decennium, på grund av allt detta brist på förstånd, kommer vår Asatro äntligen tillbaka. Och det känns skönt att leva.

Nordiska Asa Samfundet BYGGER UPP där andra bara River Ned…

I Danmark har man redan gjort det, och på Island kommer det första Gudahovet stå klart redan i år, 2017. Här i Sverige har det skett många försök, och ännu flera sabotage, men än så länge har vi inget Gudahov (nej – det heter inte ”Asatempel” eller något liknande – ni måste lära er grundbegreppen) som är öppet för alla i vårt land.

Bild från Jim Lyngvilds Ravnsborg, tagen igår. Gudahovet är byggnaden med drakhuvuden i bakgrunden. Jim belönades med priser av Samfundet Särimner och Nordiska Asa Samfundet för sina privata initiativ i fjol, 2016

Nu sällar sig Stenar Sonnevang och Nordiska Asa Samfundet till Gudahovsbyggarna. Planerna på samfundets Asa Center – som också är ett bibliotek, ett akademiskt centrum och en samlingssal för intresserade – har redan funnits tillgängliga en längre tid, men nu genomför man ett sk ”Crowdfunding-Initiativ” på Internet. Ni kan alla bidra till det nya projektet genom att följa länken här, och jag hoppas ni också gör det månatligen. Kampanjen har bara varat i 12 dagar än så länge, och man ska minnas att första gången initiativet till något liknande togs, var redan på det nu fjärran 1990-talet, innan ”forn sed” kom med i bilden, och det som en gång varit en väl fungerande organisation med namnet Sveriges Asatrosamfund urartade totalt, och förbyttes i något helt annat, som nästan ingen av oss längre vill förknippas med.

3d skiss av det kommande Asa-Centret

Visserligen har projektet inte fått ihop så mycket pengar ännu, men vi som varit med ett tag och som minns 1990-talets Asatro vet att saker som denna kräver tid. Och vi har också fått se hur illa det kan sluta, när ”forn sed” kommer med i bilden. Under 2000-talets första år stal en viss person med namnet Finn (som i ”Finn fem fel”) som plötsligt utsetts till kassör hela tempelkassan från Asatrosamfundet, som kort därefter bytte namn… Och resten vet ni. Ca 13 000 kronor rörde det sig om den gången, och inte ens som stöld var det särskilt lysande. Finn – vars efternamn jag inte ska nämna – var nämligen narkoman – som många av ”fornsedarna” är – och förskingrade naturligtvis alla pengarna. Så kan det gå, när opålitliga personer utan ledarskap och utan förmåga kommer till makten i ett samfund eller en förening.

Jag själv och många av de vettigare medlemarna i det gamla Asatrosamfundet skakade på huvudet, anslöt oss till Särimner och bidade vår tid.

Föga anade vi hur vi skulle bil systematiskt motarbetade, förtalade, angripna och utsatta för ”media-drev” av fornsedarna under nästan tio års tid – en intern fejd som närmast tagit proportionerna av ren personförföljelse. Men – låt mig inte gå händelserna i förväg….

Under 2000-talet inledde jag och tre goda bröder i Särimner vårt eget, mycket mindre projekt i form av ett slags ”Gudahov, modell Friggebod”, DIY – IKEA style nära Blot-Svens hög på gränsen mellan Uppland och Västmanland.

Vi hade redan goda kontakter med markägaren, men eftersom vi befann oss i uppenbar närhet av ett fornminnesområde krävdes tillstånd från Länsantikvarien, som den gången var en svårt kristen person. Plötsligt fick vi oss ett brev till handa, där man hänvisade till NRL:s gamla paragraf om ”påverkan av landskapsbilden” (som upphävdes redan innan år 2000 och alltså är ett felaktigt lagrum) och gav oss avslag, utan pardon. I närheten pågick ett större motorvägsbygge, och i närheten fanns occkså en enorm plåtverkstad occh lastbilscentral, men dessa båda anläggningar och nya E 18 påverkade alltså inte ”landskapsbilden” alls, enligt samma myndighets sätt att se. Det lät ju mystiskt, och när jag själv undersökte saken, fick jag veta att en viss ”Emma H” som numera kallar sig ”översteprästinna” hade ringt till sagde Länsantikvarie, och med vett och vilja påstått att vi skulle vara medlemar i ”Blot-Svens MC” – en ”outlaw biker club” från Strängnäs, mer än 80 km bort från den aktuella platsen.

Personen ifråga  påstår också på Internet att hon egentligen är en varulv, samt har svans – också tilll vardagslag – och har tydligen haft någotslags kontakter med Historiska Muséet – samtidigt som hon gör anspråk på att styra över landets alla ”fornsedare” som bara är ca 70 till antalet – och har nyligen varit synlig i ett slags betalt reklaminslag för henne själv i SVT, där det också rackats ned på Nordiska Asa Samfundet, som framställts som nidingar och högerextremister. Själv är hon Miljöpartist, tidigare medlem i AFA (Nej, inte McNallens AFA i USA, utan alltså ”Anti-fascistisk Aktion” i Sverige – en organisation inom våldsvänstern) Dessutom ska sagda person nu ocså ha anställts ”som lärare” enligt SVT, men i vad slags befattning hon egentligen arbetar, får dock anses vara osäkert. Skall en sådan människa alls få komma i kontakt med skolbarn, förresten – och är det så lämpligt ? – med tanke på hennes ideologi eller förflutna ?

Jag är inte förvånad, med tanke på vad jag vet om den personen och hennes umgänge sedan tidigare.

Men alla Hedningar i Sverige är som bekant inte sådana.

Jag själv lade ut mina ritningar på min sajt här (se under ”Gudahov”) ovan och många människor över hela landet har sedan dess spontant tagit kontakt med mig och visat deras egna Gudahov, ”tempel”, meditationsplatser och andra anläggningar, så jag vet att många av dem fortfarande är i bruk. En av de trevligaste ser ni här nedan, tillsammans med den blonda kvinna av mitt folk, som visade mig platsen och berättade om sitt liv..

Jag har redan berättat för er om ”Svenska” Kyrkans skövling av Gudalunden vid Gamla Uppsala, där svenska män och kvinnor spontant hängde upp små smycken som offergåvor. Jag har också skrivit om en god vän till mig, Tv-kock, restauratör och krögare från Stockholmstrakten, som fick sitt eget gudahov nedbränt i ett attentat emot sittt eget hem – vilket allvarligt skrämde hans familj – och fått honom att dra sig tillbaka från alla offentliga sammanhang, där Asatro finns med i bilden. ”E-type” och andra kändisar tänker visserligen annorlunda, liksom Jim Lyngvild i Danmark – men förföljelse och ”drev” är inte trevligt – det har jag själv många många gånger fått känna på…

Så fort ett eller annat projekt för Gudahov – som på Island eller i Danmark – har kommit upp, så har ”fornsedarna” konsekvent motarbetat det ellerr saboterat det, för alla oss andra. I Göteborg finns en mycket märklig person med namnet ”Oderhatt”, ”Folie-berg” eller något sådant, som stoppat alla lokala initiativ med orden ”jag tycker vi ska springa omkring i skogen och göra som vi brukar” vilket alltså ska ursäkta blockering, uppsåtligt sabotage i form av anlagd brand och liknande, telefonsamtal till myndigheter med falska uppgifter som bärande inslag, hat och smutskastning i sociala media, mm.

Jag har också på sista tiden mött andra Asatroende, som börjat reagera emot allt detta. Här är en av dem.

Däremot vill jag att asatro och hedendom ska bevaras och praktiseras traditionellt så långt det nu är möjligt. Kallar man sig asatroende eller hedning ska det vara ett signum som folk känner igen och vet vad det innebär. Ärlighet, rakhet, inkluderande (utan att tappa fokus på tron) och hedervärt!

Ni vet den där känslan man får, när klassens värsta mobbare blir vald till kamratstödjare som ska jobba för att hindra mobbning? Den känslan kan man lätt få när man ser vilka som kallar sig asatroende och hedningar och sedan agerar fullt ut efter helt egen agenda…

Att stå med pekpinnar och avgöra vem som är vad är inte min grej riktigt, men jag har stött på vissa individer som i sitt ”trosutövande” och beteende verkligen inte motsvarar något som ens ligger i närheten av vad vårt signum står för. Snarare har de kidnappat vår fornnordiska kultur och använder den på ett sätt jag ser som helt främmande för vår tro.

Läs gärna på olika forum och tänk till på vad följande individer oftast hålls med:
Xan folmer – driver sidan huginn’s heaten hof
Jarle skaug – student med åsikter, massor…
Sunniva Elvestrand – påstådd gydja
Marcus räv Skogsberg – medlem i FSS
Magnus j Lindeberg – ordförande i del av FSS
Björg – admin på ”skandinavisk hedendom – öppen grupp”
Ross Downing – säger sig tala för Göteborgs universitet och är redaktör på FSS tidning (anser sig opartisk också)

Hittar ni dem alltid i diskussioner där NAS målas ut negativt?
— —Titta gärna på hur dessa (bland andra) hanterar när någon eller några framför en tanke de inte håller med om, eller hur de agerar när någon lägger fram fakta som inte gillas av dem.— — Och det försvårar för allas vår verksamhet för folk blir oroliga och avskräckta när de ser massa fjanteri och trams. Jag drar en linje i sanden och menar på att det finns en hel del som anser sig som ”hedniska” men som inte hör hit. För att asatro och hedningaskap ska kunna ta plats under offentliga är det faktiskt dags att klargöra något vilka som hör hit – och vilka som definitivt borde söka sig till andra sfärer där de passar bättre…

  • Från Facebook-sajten ”Tyrheim”

Så kan man också uttrycka det. ”Forn Sed” river ned, där Nordiska Asa Samfundet och alla andra – Jim Lyngvild, Islänningarna och många många fler – mig själv inbegripet – fortsättter att tro, fortsätter att kämpa, fortsätter att bygga upp.

Själv ger jag min tro och min tid – samt i viss mån pengar – till de som visat sig värdiga mitt förtroende…

Slutar – helt opåkallat – med en vacker liten parodisk sång, jag såg på en Amerikansk Asatrogen sajt härförleden, apropos detta med att bygga upp kontra att riva ned, ”fornsedare” och vad de vanligen håller på med – och önskar Stenar och NAS ett stort, stort lycka till i det kommande crowdfunding-projekt, som helt säkert kommer att sysselsätta oss alla i flera år.

Vid slutet står segern. Hold the line !

Från klarhet till klarhet med en ny bild av Freja

Medan det tyvärr finns sådana urspårade människor i vårt land som kallar sig ”fornsedare” och inte ens har kunskap om de allra mest grundläggande begreppen inom Asatro – ”Frej och Freja” har aldrig haft något förhålllande med varandra, utom i Lokes beskyllningar – incest var något som man avskydde i den Nordiska kulturen – Frej är gift med Gerd, Jordgudinnan (som alla vet) och Freja söker efter Od, eller Svipdag – så finner jag andra och bättre framställningar av makter och gudar i Asatrons värld utomlands. Från Ryssland kommer denna bild – som säkert provocerar vissa – av Freja, ridande på Hildisvin, strids-svinet, vars namn också ses i Hilda, eller Hildur.

Som ni ser är den något kommersiell, men inte prålig, och har sin Sugg-estiva charm, angående detta med konst. Yxan på bilden kunde gärna ha fått bytas ut – den passar inte in – och förlagan är antagligen den här – en bild i John Bauers stil (han tecknade ju de ursprungliga illustrationerna till Viktor Rydbergs ”Fädernas Gudasaga”)

Härmed lämnar jag konstens och fotograferandet framställande Värld för ett tag, och går in på andra ämnen…