SVT:s Östgöta-redaktion, som agerat mycket partiskt emot Hedendomen under de senaste tre åren, har gjort det igen. Man kommer med ”Christian Belittlement” eller idel skåpmat och fördomar om Vreta Kloster, där arkeologer funnit många jordbegravningar, vilket man kallat ”århundradets fynd”.  Det påstås lögnaktigt, att arkeologer skulle ha sagt att det ”måste” ha existerat en träkyrka på platsen under 900-talets slut, men det ”måste” det inte alls – för några spår av någon sådan har aldrig hittats.

Vad man däremot identifierat, är en rad av jordbegravningar från tidigt 1000-tal – varav ungefär 70 undersökts – men det bevisar inte alls närvaron av någon kristendom överhuvudtaget. I och för sig är det sant, att arkeologer slentrianmässigt – under 1900-talets första del – klassat alla jordbegravningar som ”kristna” och alla brandgravar eller spår av kremering som ”hedniska” men redan från Birka-grävningarna på 1890-talet visste man, att detta inte alls stämmer – för vi vet, att det hedniska gravskicket alltid varierat, och därför kan man inte alls säga, att en jordbegravning skulle vara kristen, med mindre än att man finner spår av kors, kräklor, bok-beslag från biblar eller andra artefrakter, som kan bevisa att gravens ägare faktiskt var kristen. Några forskningsrapporter från Vreta-grävningarna har heller inte publicerats än, och i väntan på dem – det kan nog ta ett halvår eller mera, efter vad som är vanligt i akademiska sammanhang, kan man i-n-t-e säga något med säkerhet, eftersom det vore att föregripa forskningen.

När man hittat 70 dokumenterade gravar i ett område och undersökt 19, är det fel i sak av SVT att påstå att ”flera tusen” gravar skulle finnas i området. När minst en grav innehåller en amulett, tillverkad av en björntand, kan inte alla gravar komma ifrån kristna begravningar…

Följaktligen LJUGER SVT – och man gör det dessutom rakt ut. I den intervju med Osteologen Caroline Ahlström Arcini som undersökt 19 av de 70 utgrävda gravarna (att som SVT påstå att det skulle finnas ”flera tusen” skelett bara 30-40 cm under marknivån är nog en betydlig överdrift – varifrån kommer förresten detta påstående ? ) sägs det rent ut, att en spädbarnsgrav innehåller en stor, väl tilltagen björntand, som burits som amulett och skydd. Så gör inga kristna. Med precis lika stor rätt kan man i så fall säga, att detta måste vara en hednisk barngrav.

Runstenen Ög 202 på Vreta Klosters kyrkogård tros vara från 1080-talet, och har en tydlig hammare längst upp. Dess inskrift är helt hednisk, och lyder: Gæiʀ[i] ræisti stæina þessi æftiʀ Stæinkel. Þæiʀ vaʀu syniʀ Biarnaʀ – Gere (namnet på en av Odins vargar) lät resa denna sten efter Stenkil, De var söner till Björn (och alltså hedniska bröder)

Forskaren Sven Rosborns karta över kristnade områden i Norden, år 1000 till år 1250 – som framgår fanns det INGA kyrkor i Östergötland förrän långt in på 1100-talet, och i Småland, Dalarna, Dalsland med flera landskap, fanns nästan INGA kyrkor ens vid periodens slut..

Vi vet från historiska källor, att Sockenbildningen i Östergötland och trakterna kring Vreta inte var avslutad förrän långt in på 1200-talet. Utan socknar fanns ingen kyrkoskatt, och utan kyrkoskatt som tvångsmässigt drevs in från befolkningen, kunde man inte bygga några kyrkor – för det hade man inte råd med. Visserligen k-a-n det ha funnits enstaka stormän som kanske byggde små kapell på sina gårdar, men exempelvis Ansgars taffliga lilla byggnad i Birka stod bara i 15 år, efter det att den övernitiske Nithard försökt skövla och bränna alla Gudahov, och rättvist blev ihjälslagen av Hedningarna.

Alla seriösa historiker vet redan, att innan Olof Skötkonung kristnades, så fanns inga kristna kungar eller jarlar, hersar eller andra höga potentater, och en hednisk kung – den siste var ju Blot-Sven på 1080-talet. accepterade självklart inga kyrkor på sitt område. Olof Skötkonung hade i alla händelser stora problem med att sprida kristendom i Sveariket, och historikerna är nu ense om att hans dop i Husaby, Västergötland (inte Östergötland !) måste ha skett kring 1014, och inte 1008 som tidigare angetts.

Dessutom står det flera bevisligen hedniska runstenar på just Vreta Klosters nuvarande kyrkogård – där omtalas personer med rent hedniska namn, som måste ha fötts som hedningar och som namngetts efter hedniska gudar (det är snudd på omöjligt att en nyligen kristnad ätt skulle göra så)  och en av stenarna har vad som kan vara en Torshammare – och även på många andra ställen i Östergötland, står det rent hedniska stenar, med hedniska namn. De är resta under sent tusental, anser forskningen. Detta är också väl dokumenterat ur historiska källor. Under sådana förutsättningar är det fullständigt omöjligt att tänka sig att det skulle ha funnits träkyrkor i Östergötland på 900-talet – med tanke på hur intolerant kristendomen alltid varit, är allt tal om ”samexistens” nonsens – det första de kristna gjorde när de kom till en ny trakt var ju att utplåna alla spår av hedendom, och därför är det omöjligt, att hedniska stenar rests ca 100 år senare än den påstådda, men aldrig aldrig aldrig funna eller identifierade, hypotetiska träkyrkan.

SVT:s påståenden stämmer helt enkelt inte med den historiska verkligheten.

Dick Harrison, den kände Lundaprofessorn, publicerade 2013 en utomordentligt intressant, spännande, lättläst och välskriven bok, kallad ”En medeltida Storstad – Historien om Söderköping” som inte bara skildrar Söderköpings historia, utan hela Östergötlands kristnande tillika. Före 1203 fanns inga kyrkor alls i Söderköpingstrakten, vad man vet – ty ”Drottens Kyrka” grundades först då. Dessutom är historikerna helt säkra på att Vreta Kloster grundades först långt efter Varnhem i Västergötland, som tillkom först 1148. Visserligen har de kristna förfalskat historien där också, och spritt ut sitt vanliga slidder-sludder om ”jamen bort-ruttnade träkyrkor, helt utan spår i jorden” som vanligt. Man har – i Varnhemsfallet – tagit en enda jordbegravning, från ca år 970 (+/- 50 år med C-14 datering – exaktare är den metoden inte ) som ”bevis” för en kristen kyrkogård, men detta bevisar inget alls – för graven i Varnhem, grävdes ut under tidigt 1900-tal och har i-n-g-a kristna artefrakter, så vitt jag vet. Påståendena om Varnhem är därför inte vetenskapliga, utan vilar på en utomordentligt svag grund, och lösa antaganden från 1930-1940 talet.

”Västgötaskolan” har utpekat Varnhem som Sveriges äldsta kyrka, men den kan omöjligt ha tillkommit före 1040-talet.

Vreta Kloster fanns inte, innan Inge den Äldre tillträdde, som den förste någorlunda kristne kungen med Östergötland som maktbas. Vid den tiden rådde ännu Håkan den Röde och Blot-Sven bland Svearna, och vi har flera påvliga brev från 1080-talet, där Inge nämns som Rex Wisigothum, alltså Kung över västgötarna, men inte så mycket mer.  I Svealand och Norr om Kolmården var inte Inge den Äldre alls accepterad. Dick Harrison har övertygande bevisat, att Vreta som kristen ort inte kan vara äldre än mellan år 1090 eller 1110, då kung Inge var död. Dick Harrison anser också, att det var hans kristna änka Helena som grundade klostret, och det kan mycket väl ha skett först efter kungens frånfälle, eftersom ju östergötland var fullt av hedniska stormän på den här tiden.  Återigen pekar alla indicier på, att det inte alls fanns några ”kristna träkyrkor, som försvunnit helt utan spår i jorden, eller omnämnande i skrift” i Vreta innan dess. För övrigt – om Påve Gregorius VII nu skrev sju brev till Inge den Äldre och rekommenderade honom att grunda kyrkor, först kring år 1080 och senare – då kan det ju inte ha funnits kyrkor där tidigare – för i så fall hade ju den påvliga uppmaningen varit onödig…

Bevisen för SVT Östergötlands felaktiga historieskrivning tätnar och tätnar, ju mer vi undersöker saken.

Dick Harrison menar, att den första kristna runsten vi har från Östergötland, är rest 1025 och nämner Gunnhvat – en hednisk man – som hade sönerna Torlak och Torsten, båda direkt uppkallade efter guden Tor – enligt nordiskt namnskick, som jag skrivit mycket om. Han skulle då vara bland de absolut första kristna i landskapet, enligt Professorn, och han antar, att de ringkors som finns på en del stenar (de skulle lika gärna vara hedniska Solkors – för samtiden såg dem nog så !) skulle bevisa, att Gunnhvat först kristnades på sin ålderdom, antagligen då sönerna var vuxna – vore de små barn, skulle han nog inte omnämnt dem på runstenen.

I Småland, neråt Tjust, Ydre-bygden i Östergötland och Kinda härad – fanns inga kyrkor alls, ens på 1200-talet. Så sent som 1123- 1124 ledde ju den Norske Kung Sigurd Jorsalafar den sk ”Kalmare Ledung” och förde ett blodigt krig emot Smålandskusten och Österlen i Skåne, som då ännu var ett hedniskt land.

Med Mord, Eld och Brand genomförde de kristna hundarna ”Korståg” emot fredliga svenskar och danskar på Österlen och Smålandskusten – och detta skedde först 1122 – 1123 – en del av vår historia, som många kristna inte vill kännas vid och inte vill tala om…

Det småländska inlandet, bestående av det som idag är Jönköpings Län och Kronobergs län, kristnades inte vid detta tillfälle, ty något mer än våldsgärningar i kusttrakterna, lyckades inte de kristna hundarna med.  I och för sig finns det en medeltida legend om ”Sankt Sigfrid” – den Engelske missionären som skulle ha varit Smålänningarnas apostel – samt hans tre brorsöner Unaman (en präst) Sunaman (en diakon) och Vinaman (en lekbroder, en ”hangaround”) men den legenden är inte mera verklig än Serietidningarna om Kalle Anka, och hans tre brorsöner Knatte, Fnatte och Tjatte.

Däremot kan den lokala traditionen om Gunnar Gröpe, Trolle-ättens legendariske anfader, och de 12 Häradshövdingarna över Värend, som gemensamt beslutade sig för att slå ihjäl Sankt Sigfrid vid gården Hov i Växjö (där ett hedniskt Gudahov låg) delvis ha haft en motsvarighet i verkligheten, för Växjö stift tillkom inte förrän kring 1170 – och då som en ”utbrytar-enhet” ur Linköpings Stift, grundat 1103 – av Inge den Äldre

Drottens Kyrka i Lund, byggd på order av Sven Tveskägg på 990-talet, är den äldsta bevisade och bevarade kyrkan i vad som idag är Sverige.

Några säkert belagda träkyrkor från 900-talet i Sverige har aldrig identifierats. Det närmaste vi kommer är Drottens Kyrka i Lund – namnet är tvetydigt, eftersom Drott betyder Kung, och detta var en Kungens kyrka, aldrig någonsin folkets – förbehållen Sven Tveskägg av Danmark, när han och hans hov besökte den av honom nygrundade staden, som en del anser skulle ha sitt namn av London i England, till och med – den staden hade ju Sven erövrat tidigare, tillsammans med sin son Knut den Store. Den 1200-tals ruin som idag kan beskådas i källaren till ett parkeringshus i Lund (dåförtiden en del av Danmark) är skäligen ointressant, men mycket större än det lilla kapell, som Sven Tveskägg hade på sin Kungsgård – för det lilla trähuset var mycket mindre till formatet.

Jag är helt säker på att Professor Harrison, som ju är Lundensare och en klok karl, håller med mig om den saken.

Så – i Lund och Malmötrakten fanns kristendom på 900-talet – javisst – men INTE i övriga Sverige. Säger någon något annat, så finns det inga skriftliga källor, och inga arkeologiska bevis heller – och därmed REN HISTORIEFÖRFALSKNING av SVT:s och Statstelevisionens modell…