Rösten i Mörkret (en smula fritt efter Bertel Gripenberg)

Fotnot: Ja – jag vet, kära läsare. Det här blir en ”favorit i repris” eftersom detta inlägg skrevs redan 2019-10-30 eller för snart ett år sedan, i samband med Alvablotet. I år kan vi fira Alvablot snart igen, den fest som vi Hedningar firar till minne av våra döda, och med tanke på vad som nu är dagsaktuellt (se föregående inlägg) vill jag faktiskt återpublicera detta…

 

”Vengeance is mine, quoth the Lord !”

– citat ur den kristna Bibeln

”Dagen nalkas. Snar och säker nalkas den…”

– Hedningen, 2019-10-30

 

 

Rösten i mörkret

Jag tar ständigt om
detsamma och detsamma
Jag blåser på en halvkvävd glöd
som en gång högt ska flamma.

Som Sveriges sjuka samvete
jag vaka vill i natten
och mana hemska syner fram
ur glömskans djupa vatten.

För de som dästa njuter nu
av framgång, orätt funnen
så är jag spöket, som lär bo
i mörka källargången.

och när efter dagens kiv
av matthet de hörs kvida
då skall jag stiga,
hotande och mörk
till deras sida.

Jag är den mask som tyst
den vita fläcken finner
i psykets hemligaste vrå
där samvetskvalen brinner.

Och jag är vittnet,
som de tystat ned
med våld och list och möda
men som i mörkret;
varje natt
står upp ifrån de döda.

Jag är ett skändlig brott
som finns i kyrkans rum begravet
rättfärdighetens tunga hot
och vedergällningskravet.

Jag talar lika tyst som klockans tick
och lika oavlåligt
Jag är minnet av vad som skett
och allt som är oförlåtligt !

Och framför höga herrars hus
i mörkret jag mig döljer
som korpen, vars dova rop
i drömmarna dem följer.

Jag kväder samma visa om
så länge jag kan andas
Jag ropar på rättvisa
tills Ragnarök skall randas !

 

Det Nya Året Nalkas

Idag är det Menlösa Barns dag enligt den gamla kristna kalendern i Sverige, en dag som numera påstås vara benämnd ”Värnlösa…” men som jag ändå alltid kommer att betrakta som en dag för just menlösheten. Jag hoppas samtliga av mina läsare haft en God och jesusfri jul, samt upplevt ett gott och meningsfullt firande av Midvintersolståndet. Mina egna upplevelser av Midvinternatten sparar jag för mig själv, eftersom jag upptäckt att enstaka läsare här faktiskt är skitstövlar, rätt och slätt, vilket är betydligt mer illa om de bara hade varit kladdsockar. En kladdsock är som ni vet en individ som är dum i huvudet på grund av ofrivilliga skäl, eller snarare allmänna tillkortakommanden, medan en Skitstövel – vars tillstånd ofta är obotligt – är en person som är dum i huvudet av ren illvilja, och därför utför låga eller ondskefulla handlingar.

Så här års är media fyllda av årskrönikor, eller artiklar som försöker summera det gångna året. Min blogg denna dag blir väl inget undantag, men jag hoppas först och främst också att ni fått besök av Jólafödhir, Jólner eller Oden själv, eller åtminstone fått skåda honom ur fjärran. Jolner, eller Jultomten, är ju till sitt väsen helt annorlunda än de året om förekommande gårdstomtarna, och någon var besök man inte vill vara utan, nu när förfäders andar också hedrar oss med ett besök om Julnätterna.

Han själv föreskriver dig inga regler eller lagar som du måste följa, olikt den kristne guden. Han säger blott att du skall vara snäll, men tillägger inte emot vem din snällhet i så fall skall riktas, exakt hur snäll du bör vara, hur det i så fall skall gestalta sig eller hur själva snällheten skall manifesteras, och förelägger dig heller inga detaljer om denna snällhet i övrigt. Allt sådant får du räkna ut själv, och härav ser vi att Jólner verkligen är en överlägsen gud, ty olikt den påstått allsmäktige kristne guden, som hela tiden ängsligt måste föreskriva mänskligheten en massa påbud, som den sedan inte följer (kan en sådan gud alls vara allsmäktig – vi ser helt klart att han i-n-t-e är det !) litar Jultomten helt och fullt på oss, och vårt eget omdöme.

Däri gör han också alldeles rätt, om ni frågar mig. Oden behöver inte oss, och bryr sig egentligen inte om hur vi tänker, handlar eller tycker, eftersom det är vi som behöver honom, och inte det omvända, som hos de kristna. Han kräver inga offer, gåvor eller motprestationer, men om vi vill offra eller blota åt Oden, så kommer han ihåg oss och kommer att hjälpa oss, när hjälpen väl behövs. Och man bör inte vara snäll, emot de som önskar ens snara död eller undergång. I veckan uppdagades det till exempel att 6-7 kvinnliga medlemmar ur Islamiska Staten eller IS som haft anknytning till Sverige och även bott här infångats av Syriska regeringen, och snart kommer ställas till svars för sina brott emot mänskligheten.

Som vanligt gengjuder tidningarna och tv-sändningarna i vårt land av snyftreportage från personer som vill ta hem de här brottslingarna. Endast den sida som vill hjälpa de kriminella får komma till tals, men de som vill att rättvisa äntligen skall skipas, får inte uttala sig offentligt. Även svenska UD har undvikit att kommentera fallet, men om ni frågar mig tror jag inte de här personerna eller deras barn har gjort sig förtjänta av någon hjälp alls, varesig från vår Regering eller några gudar. Inte ens deras egen Allah vill ju hjälpa dem efter allt det onda de gjort, och därför sitter de nu också säkert inlåsta i det fängelse, där de sitter. Igår exploderade helt oförklarligt en hel lägenhet i Lund efter vad våra media uppger – man påstår att sprayflaskor inuti en elspis i lägenheten skulle ha orsakat alltsammans, men var och en förstår, att det här sannolikt rört sig om sprängämnestillverkning och förberedelse till terror-brott – en eller ett par sprayflaskor demolerar svårligen en hel yttervägg, särskilt inte om de råkar förvaras bakom en ugnslucka.

 

”Somliga straffar gudarna meddetsamma, men för de verkligt stora skurkarna, tar det vanligtvis lite längre tid” lyder ett svenskt ordspråk, som faktiskt är mycket aktuellt i sammanhanget.

Och vad min egen snällhet angår, är jag noga med att låta den komma de människor till del, som verkligen förtjänat den eller som jag möter i det verkliga livet. Jag är inte snäll i skrift, det medger jag gärna, och det står jag för – men vi människor är inte outtröttliga givare av allt gott, ständigt, alltid och hela tiden, utan vi måste begränsa oss, även ifråga om snällhet. Även om vi ständigt for runt och begick goda gärningar, gav bort allt vi hade och sålunda förslösade allt som var vårt, skulle världen inte bli stort bättre av detta i alla fall, för otack är helgonens lön, och för egen del tror jag inte på utmärgling, kulturell förstörelse eller självvalt martyrskap. Förresten är jag mycket hellre snäll i verkliga livet, och emot de som står mig nära, snarare än att inte vara snäll alls, eller bara vara en sådan som är snäll i skrift eller på pappret, men inte i praktiken.

Hans Helighet Påven i Rom lär i vanlig ordning ha förklarat – under en eller annan Mässa till Julen – att hans gud skulle förlåta allt, ständigt och hela tiden. En sådan gud kan inte kallas god, för om en påstått allsmäktig guddom agerade så, tillåter den också ondskan att växa och att de som är utan ånger, hela tiden går fria för att kunna begå ännu värre gärningar.

För egen del tror jag att vissa av våra Gudamakter – som Freja – förlåter väldigt mycket, och att de flesta av våra handlingar är skäligen ointressanta ur gudarnas och gudinnornas synpunkt, eftersom de är nog gamla till att ha sett allting förr, och nog vet de vad mänskligheten och människorna går för, vid det här laget. Dessutom finns det inget i deras och särskilt Frejas ögon som heter synd, och det finns därför heller ingenting att bli förlåten för, ifall vi följer vår fria vilja – människor däremot är oftast småaktiga, och somliga av dem förlåter aldrig, utan förebrår hela tiden sin nästa med den ena eller den andra handlingen, särskilt om det rör sig om sexualia, eller det som kristna nymoralister i hednisk förklädnad anser vara ”skamligt”.

Själv tror jag inte på dessa kristnas eviga idisslande av synd, skam, straff och skuld, utan enbart på rätt och fel, i rent juridisk mening. Där inga brott har begåtts, finns heller ingen skuld, och själva begreppet ”synd” blir därför skäligen onödigt. Gudarna bryr sig förvisso om du ödelägger något på den här planeten, eller orsakar andra varelser reell skada, men de skuldbelägger dig inte för mer än så. Är du Hedning, följr du i allt naturens lagar, och behöver heller ingen annan undervisning om vad som är rätt eller fel, för att handla snällt och att handla väl, är när allt kommer omkring fullständigt naturligt – åtminstone för den, vars hug och håg är snäll…