Till Minne av en ASATROGEN veteran…

Medan Världen omkring oss sysslar med sina vanliga fånigheter (se föregående inlägg) och fake news, kristna dumheter och Monoteisters vrål sprids över hela vår Jord, så kanske det är dags att inrikta sig på tillvarons väsentligheter, som frågor om liv eller död, till exempel. Jag nämnde i mitt förra inlägg att mer än 5700 svenska medborgare redan lämnat oss i år, till följd av en felaktig politik från vår Regering, och medan vi alla minns våra anhöriga och de som redan dött, kanske vi ska minnas vissa medborgare i andra länder också, inte minst därför att de var hedningar och Asatroende som vi.

 ”He enlisted in the U.S. Army in May 1967. During his Army service he served three tours in South Vietnam [1968-69 with Hqs & Main Spt Co 63d Maint Bn; 1969-70 with 29th Civil Affairs Co; 1971-72 with HHC 525th MI Gp]. He received the following decorations: Army Commendation Medal with 2 Oak Leaf Clusters, Army Good Conduct Medal with 2 Knots, National Defense Service Medal, Vietnam Service Medal with one Silver Star and four Bronze Star campaign devices, RVN Honor Medal 2d Class, RVN Gallantry Cross Medal with Palm device and the Vietnam Campaign Medal with 60s device.

He was an Asatruar and member of the Asatru Folk Assembly.

Den amerikanske soldaten Terry James Rumph – född 1949 och död 26 Juli i år, 2020, hade ett efternamn som nog aldrig skulle stå på några namnbrickor i Sverige, men efter att ha ryckt in som 18-åring och lämnat armén som 23-åring, tjänade han sitt land och sitt samhälle som polisman i många år. Han tvingades dock att sluta, på grund av skador från avlövningsmedlet ”Agent Orange” som också kan ha bidragit till hans död vid 71 års ålder.

Alla vet vi att kristendomen och islam inte är några bra religioner, och de av oss som varit eller är soldater, har ofta insett det på ett tidigt stadium i livet.

Både de kristna och muslimerna påstår, att deras religioner skulle vara ”fredliga” eller stå för fred, trots att de orsakat mer lidande, död och krig än alla andra religioner och livsfilosofier gemensamt – och de kristna och muslimerna fortsätter att döda, döda och åter döda – också på den dag som nu är.

Krigets första offer är sanningen” har någon sagt, men det håller jag inte med om, för egen del. Krigets första offer är soldaterna, eller de män och ibland kvinnor som får utkämpa ett krig – sitt eget eller andras. TJ – en man jag aldrig träffat eller mött – men ändå kan känna en stark gemenskap och solidaritet med, blev en Asatroende Hedning genom vad han såg och upplevde i Vietnam.

Naturligtvis finns de de som pratar så tomt och andefattigt om ära och Valhall, speciellt eftersom de inte vet ett enda förbannat dugg om vad som verkligen är ärofullt, och heller inte förstår det faktum att det INTE är vi människor som ”korar valen” eller som väljer vem eller vilka som slutligen träder över Bifrosts bro.

Sådant görs av andra väsen, som är bortom allt mänskligt vetande och förstånd, och oaktat hans amerikanska bröder, som nu säger att TJ Rumph befinner sig i Valhall, vill jag bara säga er alla att den kända strofen ur Hávamál, den 77:e strofen om ”Domr daudan Hvern” eller ”Domen över död Man” som den ibland får heta i svensk översättning inte är så kälkborgerligt självklar, som alla dessa självutnämnda små hipster-kräk, fornsedare och annat byke tycks tro, instängda i sin egen litenhet.

Dessa självbelåtna dårar tror på något sätt, att de själva kan bestämma vem som ska komma till Valhall eller inte, och att just deras definition på ”heder och ära” ska vara den rätta, samtidigt som de i sin befängda småborgerlighet och allmänna civilism – för att inte säga pacifism – sätter över Gudarna och Nornorna själva, och tror att yttre ryktbarhet och berömmelse skall vara detsamma som verklig ära, eller att äran och eftermälet kan mätas i något så futtigt som medaljer eller gradbeteckningar, eller vilket anseende den ena eller andra personen har – medan han eller hon som vanligt baktalas av sina smygkristna fiender; samt allahs anhängare.

Ingen av oss kan sätta oss till doms över någon annan, och ingen av oss kan summera en annan mans eller kvinnas hela liv, eller ge ett allsidigt porträtt av någon, som nu är död och har lämnat oss. Inte ens TJ Rumphs närmaste och efterlevande lär väl klara av det, borta i Shiloh, Georgia; USA förresten, för de ser honom naturligtvis ur den synvinkel som en älskad bror eller far skulle se den döde, och än fler därborta har väl också sin relation till honom, trots att de inte ensamma kan sitta inne med hela sanningen.

Sanningen om en mans eller kvinnas liv tillhör till sist endast och endast bara de högre makterna, och inte det omkringliggande samhället, inte några fisförnäma civilister till småborgare, eller de som aldrig sett ett verkligt krig, eller lärt sig förstå vad det innebär.

Så trodde våra fäder, och så tror också jag.

Jag vill spela en liten hyllningssång till en stupad kamrat idag, fast han inte tillhörde min nation, eller det land och folk jag själv kommer ifrån, utan ett annat, mera uppblandat. Jag gör det med hjälp av Johnny Cash och Willie Nelson, sångare och musiker som nog också gillas i the state of Georgia, och av TJ:s generations- och olyckskamrater, de som hade oturen att utkämpa ett orättfärdigt krig, som förmodligen aldrig var deras; men som de ändå utkämpade till det bittra slutet.

Apropå Agent Orange, utarmat uran och andra saker erinrar jag mig de svensktillverkade Övningsgaserna 211 samt 311, som våra instruktörer på min tid (dvs 1980-talet) kallade för ”similgaser” och som de lärde oss var fullständigt ofarliga, i så måtto att man också skulle kunna dricka ett halvt glas var eller till och med tvätta sig i dem.

Verkan av Senapsgas eller Lewisit på ett mänskligt ansikte. De socialdemokratiska regeringarna i Sverige bröt under 45 år och än längre emot den sk ”Haagkonventionen” som förbjuder lagring, tillverkning och utbildning i konsten att använda C-stridsmedel..

I själva verket – och det fick jag själv lära mig 20 år senare – finns det ingenting som heter ”Similgaser”. I teorin skulle detta vara med c-stridsmedel närbesläktade, snarlika ämnen, som skulle vara helt ofarliga; men ändå ge utslag på indikatorpapper eller indikatorer i vätskeform – men några sådana ämnen finns helt enkelt inte. Vad övningsgas 311 i själva verket innehåller, är riktigt Sarin (dvs Sarinhydroklorid, i Sverige dock betecknat som ”Sarinklorid” ) vilket är en nervgas – LD50 dosen eller vad som anses vara dödlig dos för en människa, ligger på 50 milligram, men övningsgasen i sig innehåller förstås endast lägre koncentrationer av ämnet, liksom vad gäller senapsgasen, även känd som övningsgas 211.

Att dricka ett halvt glas övn gas 311 per man är inte så vidare hälsosamt heller, förresten – även om jag har gjort det – och överlevt, liksom mina kamrater.

Här kan du läsa mer om hur de Socialdemokratiska Regeringarna i fyrtio år och mer än så förde ett helt folk bakom ljuset – de ljög, bröt mot internationella konventioner som de själva undertecknat, och förmodligen gjorde det svenska gasprogrammet under kalla kriget mer nytta än vi någonsin kan föreställa oss, eftersom det var det enda sätt, på vilket vi kunde hålla den dåtida Världskommunismen och Kulturmarxismen stången, lika mycket som amerikanernas krig i Vietnam, ett krig som de själva ärvde från Fransmännen, och som de visade sig mycket dåliga på att utkämpa och till sist inte ville ha.

Jag avslutar med en sång av ”Thin White Rope” – en annan amerikansk musikgrupp – från Irakkrigets dagar, och 1990-talet.

Frid över ditt minne, okände Mr TJ Rumph. Du var i alla fall hednisk krigare och soldat, precis som jag.

 

I vilket AFA i USA bygger ett andra Gudahov….

I Sverige är den ominösa och lätt olycksbådande förkortningen AFA känd för att stå för en extremt militant grupp inom yttersta vänstern, som inte drar sig för att använda väpnat våld emot sina motståndare. I USA, och inom amerikansk Asatro – som nog inte ska blandas ihop med den Nordiska – står däremot förkortningen för något helt annat. Där står samma förkortning för Asatru Folk Assembly, en grupp med mer än 500 medlemmar, som tydligen är väldigt kontroversiell för vissa personer, åtminstone här hemma i Sverige. AFA och dess stridbare ledare Stephen  McNallen har flerfaldiga gånger beskyllts för rasism, en ofta – inte minst från den extrema vänsterns håll – upprepad anklagelse, som också riktats emot alla Asatroende i allmänhet; men utan att innehålla någon särdeles substans eller saklighet, måste man säga.

Jodå – sanning nog det är – att det finns ”Tribalister” over there…

Jag rekommenderar den utmärkta sajten ”Tankar om den forna tiden” med dess inlägg ”Konvertiter och Galningar”, skriven redan Mars 2017 för den som vill fördjupa sig i denna debatt, och studera vad vad vissa individer i landet Trump sagt eller gjort, vad just AFA angår. Själv håller jag mig strikt neutral i frågan, och tar inte ställning för någondera parten, för så är det nog bäst.

Emellertid – för två år sedan lyckades McNallen, en gång i tiden ”Ranger” i amerikanska armén och senare även militärt verksam i Sydafrika, efter vad vi förstår (hans engagemang för djurskydd och elefanters bevarande är även väl känt -”surely, one can see no harm in that”) ena sina följeslagare kring ett byggnadsprojekt, som varken vi här i Sverige eller Islänningarna lyckats med. Däremot finns som ni vet Gudahov i Danmark, liksom andra länder, men AFA kom först i USA – till sina många fienders klara avund – och nu är det alltså dags för Hovprojekt nummer 2, har man stolt deklarerat. Det är trots allt resultatet som räknas – och AFA har faktiskt nått resultat.

Snickarglädje och röd stuga med vita knutar – american size – som en gammal folkets park – ”Folk Park” – och det passar väl bra ?

 

Vad detta med rasismen nu angår, så är det sant att AFA på sistone lierat sig med en del kanske tvivelaktiga grupperingar i resten av Världen, som jag skulle vilja säga tillhör Asatrons absoluta utmarker. Dessutom har AFA ända sedan sin tillblivelse 1995 vänt sig till endast vita amerikaner med Europeisk bakgrund, men jag tycker för min del att det vore relevantare att påpeka, att jag för min del inte kan gå med i Afro-svenska Riksförbundet, eftersom jag inte är svart, och inte heller kan jag bli medlem i Socialdemokratiska Kvinnoförbundet, eftersom jag faktiskt inte är någon kvinna. Är då också dessa organisationer rasistiska, månne ?

För egen del skulle jag också vilja påpeka, att det nog är si och så med den genetiska renheten hos de flesta av AFA:s medlemmar, även om vi nu ansåg, att just genetik, kultur och religion på något sätt hörde ihop. De flesta amerikaner av idag är inte mer än ”mongrels” eller någotslags gatukorsningar sedan mint fyra fem generationer tillbaka, och skulle vi nu använda genetik som bevekelsegrund, är det ett ovedersägligt faktum att de nordiska länderna varit mycket stabilare befolkningsmässigt. Å andra sidan resonerar jag inte på det här befängda viset, men vi skall komma ihåg att både i USA och i Sverige är föreningsrätten fri. Om man vill bilda ett andligt samfund för människor, som alla heter Olsson, eller kanske ”De rödhårigas förening” (som de facto lär existera) så är det inte särskilt rasistiskt det heller, och för övrigt går det ju bra att ta del av AFA:s stadgar på nätet, och själv se efter vad det nu är, man eventuellt har att vända sig emot, innan man ens öppnar käften. AFA har för sin del så vitt jag vet aldrig hävdat, att just deras medlemmar eller de själva skulle vara bättre än någon annan, i någon bemärkelse, utan bara annorlunda, och att de har rätt att bygga upp sin andliga gemenskap för sig, på sina premisser. Afro-Svenska Riksförbundet och de flesta muslimer, som numera bosatt sig i Sverige, tycker antagligen nog likadant.

Jag själv kan inte se att det skulle finnas någon begränsning för ”konvertering” till Asatron, annat än intresset; eller vad vi kan kalla kulturell tillhörighet. På det sättet är jag alldeles avgjort ”tribalist”, jag också. Men – för amerikaner utan koppling till Norden eller de nordiska länderna, till exempel, som aldrig talat något Nordiskt språk, aldrig befunnit sig här (nåja, just Stephen McNallen har det faktiskt, även om just jag inte fått förmånen att träffa honom) och heller inte har någon förståelse för våra heliga platser eller våra traditioner annat än vad de läst sig till, eller hört i andra hand – kan de verkligen kallas ”Asatroende” ?

Eller en person, som vuxit upp i en Västafrikansk kultur, till exempel, och som är bosatt i just Västafrika ? – Det är nog så, i de flesta fall, att det finns en hedendom i varje folks tradition, varje land, varje region och varje världsdel världen över. Japaner utövar Shinto. Indier utövar ofta Hinduism, och är – också om de råkar vara Buddhister eller Muslimer, rent personligen till mycket stor del påverkade av den hinduiska kulturen. På Jamaica och i Haiti utövas Vodoo, i Finland även finsk hedendom, och i Ryssland naturligtvis slavisk dito.

Och ingen har det minsta lov, rätt eller skäl att tillägna sig andra människors religion eller kultur, utan att verkligen omfatta den, för det vore detsamma som ”kulturell appropriering”  vilket inte minst i Amerikanska liberala eller vänsterliberala kretsar anses vara något väldigt fult.

Själv önskar jag därför AFA ett kraftigt lycka till, rörande deras nästa Gudahovsprojekt – eftersom deras attityd emot oss Nordbor på det hela taget varit vänlig, respektfylld och byggd på respekt samt lärande. Det är mer än vad man kan säga om en del andra amerikanska intellektuella, särskilt i New York, Chicago, i Arizona och på andra ställen, där Asatron nog har få förutsättningar för att slå rot och frodas, och nog heller inte hör hemma, om vi ska vara riktigt ärliga – för den här hemma här hos oss, i Norden och Europa. Inte i USA, eller i Amerika generellt.

Också deras förra projekt var ”Crowdfundat” via insamlingar på nätet, och gav snabbt resultat. Inte minst därför stödde jag själv det.

Det är mycket mer än vad vi kan säga om NAS, Nordiska Asa Samfundet, eller för den delen om ”Forn Sed” och därmed likställda Söndags-Schamaner, till exempel.