Dagens fall av ”I Told You so…” eller kanske ”Ayatollah You so…”

”Oh, and I hope some day this world will LEARN
– That fires, which you don’t put out,
will bigger burn..”

(gammalt ordspråk från USMC, den amerikanska marinkåren)

”Jag vet det. Jag säger det.
Men därför att jag vet det och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt
att ta ifrån mig”

– Erik Blomberg, svensk poet (ur dikten ”Rådjur i en park” 1944)

Ibland är det lätt att vara efterklok, särskilt då något tragiskt har inträffat, men vad var det jag sa, goda medborgare – vad var det jag sa ? Det kan vara dumt, mycket dumt till och med, ifall man inte får Hedniska Tankar i tid utan fasthåller vid en felaktig lägesuppfattning...

Det får mig att tänka på en rolig historia, denna Tors Dag – trots att dagens händelser kanske inte varit så roliga. Den naive och troskyldige rektorn vid en svensk Gymnasieskola fick en dag se tre ”ensamkommande” ynglingar,; två svarta och en vit –  som alla skickats in på hans expedition. ”Vad har du gjort då ?” frågade rektorn den förste grabben. ”Jo, jag har kastat sten i vattnet” svarade han. ”Har du också kastat sten i vattnet?” frågade mesen till rektor grabb nummer två. ”Ja, det har jag” sa denne. Rektorn vände sig till den siste grabben, en riktig viting, som stod sist i ledet. ”Vad är du här för ?” frågade rektorn.  – ”Jo, det är jag som ÄR Sten” sade den etniske svensken…

Som sagt – det gäller att ha koll på läget i det nya, ”spännande” multikulturella Sverige..

En man som fått erfara och lära sig det den hårda vägen just idag  är en viss Daniel Legue som till vardags lär vara redaktionschef på SVT Uppsala.

”Danne stod vid granen – Trodde det var kottar…”

Han – och en medarbetare – åkte in i Stenhagen utanför Uppsala, samma plats där den extremt islamistiska Dawa-rörelsen skall bygga en gigantisk moské och ett ”center” inom synhåll från Uppsala Högar – som en klar utmaning emot svensk kultur och allt svenskt. Men plötsligt började stenar vina och hagla genom luften och runt huvudet på de svenska journalisterna. De intervjuade rörelsens lokale ledare, en viss Md Atique Ullah från Pakistan, helt aningslöst och helt utan att veta, vem de hade att göra med. Sådant kan straffa sig, och det gjorde det också. Under intervjuns gång skars däcken på journalisternas bil sönder, och bilen ramponerades med hjälp av stenkastning.

Som jag förklarat, finns det starka politiska intressen på hög nivå, som ivrigt arbetar för en fortsatt islamisering av Uppsala, och som hoppas centret skall bli av. SVT Uppsala hade redan en ”beställningsartikel” klar, som fortfarande finns ute på nätet, där man berättar om hur ”bra” och ”omhändertagande för ungdomar” Dawa-rörelsen ska anses vara, med utländska universitetsakademiker som täckmantel – också hängivna Dawa-medlemmar själva, naturligtvis..

Daniel Legue uppges nu till media ha sagt att han ”trodde det var kottar” som träffade hans totalförstörda bil, som fick bogseras bort av polisen. Han minns inte några signalement på förövarna, efter vad det verkar, trots att han tydligt sagt till SVT att de stod ett helt gäng av dem i skogen intill honom, när intervjun pågick, och SVT vill mystiskt nog inte publicera några signalement på dessa förövare heller, konstigt nog. Nåja – vi får väl hoppas att herr Legue kan botas från denna hastigt påkomna amnesi eller ”minneslucka” så småningom, och att han uppger rätt uppgifter till Polisen, för annars kan ju förövarna inte gripas…

Som en ringa hyllning och lite plåster på såren till vår modiga, modiga svenska journalistkår – i stort sett alla media har idag behandlat den tragiska nyheten om herr Legues bil, och jag förstår innerligt väl att det kan vara en tung förlust, eftersom också jag har fått utstå stenregn och bränder i motorfordon – så vill jag nu publicera denna lilla sång, diktad efter en känd svensk barnvisa. Ni vet ju att jag månar om den svenska kulturen…

Danne stod vid granen
Trodde det var kottar
Fick han syn på ”barnen”
Då fick han så bråttom
Träffad blev av stock och sten
sprang så hem på ömma ben
från den fula svarta svansen…

Sprang så hem till SVT
bjuden blev på Lindblomsthé
men kunde plötsligt ej berätta
om vem det var, som gjort allt detta
Mindes inte något alls
– Orden frös i Dannes hals
och den långa, ludna svansen…

Underligt nog upprepar också den lokale Ayatollahn eller Mullan, Md Atique Ullah refrängen om hur ”bra” Dawa-stiftelsen är för ungdomar. Bygglovsansökan – som Kommunalfullmäktige i Uppsala skall besluta om medan detta skrivs – har underligt nog skrivits under av en annan av rörelsens ledande akademiker, en viss Akmal Hyder som påstås vara ”Professor i Datalogi” vid Högskolan i Gävle. Där arbetar liksom av en händelse även herr Ullah som datalärare, trots att han för mindre än två år sedan dömdes för mer än tre fall av barnmisshandel – och inte av vilka barn som helst – det var hans egna barn, och de har redan vittnat inför Polisen – mot sin egen far.

”Dy vääth grabbet han e oskyldik Herr Ullah – bara vanlig Skogs-Mullah ”

(Rättsmedicinalverkets bilder visar något annat – hur det nu kan komma sig….)

 

Ganska ovanligt, måste man säga. De flesta barn vågar oftast inte vittna, när de bor ihop med sina förövare, eller de som misshandlat dem – men kanske var de i ett desperat läge, olikt herr Legue, som ju inte vågar vittna om sin kvaddade tjänstebil. Tragiskt fall. Verkligen.

Men domar i Sverige är offentlig handling, liksom polisens förhörsprotokoll, där Herr Ullahs egna barn berättar om den hemliga ”Koranskola” han inrättat i sitt eget hem. Andra media har gjort sin research och sitt fotarbete bättre än vad SVT Uppsala gjort, och avslöjat alltsammans. Det gäller att ha rätt läges- och verklighetsuppfattning som sagt, trots den muslimska mycket säregna form av ”maskirovka” (för att använda en rysk arméterm) som kallas ”Taquia” och som säger att man får ljuga och förvrida sanningen för de otrogna – när det tjänar islams egna syften. Tyvärr går vi hedningar inte på vad som helst. Bluffen med ”skolor” och barnpassning är genomskådad nu.

Dawa-stiftelsens säte är registrerat på herr Ullahs hemadress. Han har påstått, att han ”vill verka för fred” och att han ”tycker illa om all religiös extremism”

Hans egna barn har berättat helt andra saker inför Polisen, som sagt.

I polisutredningen framkommer att Ullah tvingat sina barn att läsa högt ur koranen. Om barnen läst fel bestraffade han detta med att misshandla barnen med tillhyggen, knutna nävar och sparkar. Barnen vittnar om att den systematiska misshandeln har pågått under flera års tid.

Dottern berättar att hon varje dag måste läsa Koranen och lära sig verser utantill. Nedan följer utdrag ur polisförhören med barnen:

 

Detta vågar inte heller SVT förstås inte nämna – och de tror eller tycker, att den källa de intervjuat rakt fram skall vara trovärdig. Och skall en för barnmisshandel för mindre än två år sedan dömd person, ändå arbeta som lärare på en svensk högskola, förresten ? Är det alls lämpligt ??

Förra året skall vår Statsminister, Stefan Löfvén ha sagt till media att han kan tänka sig att överväga om man inte borde sätta in militär emot Förortsgängen, och de krafter som ligger bakom dem. Morgan ”Mollgan” Johansson uppges också ha sagt samma sak. Moderatledaren Ulf Christensson däremot, fortfarande ledare för oppositionen, tyckte inte att det var någon bra idé. Allt detta enligt SVT, vår kära, kära statstelevision.

Att som förut stå och göra som man alltid gjort enligt (S)harian, och skrika ”ÅÅÅÅDALEN 31 !” fungerar visst inte längre...

Även Polismästaren i Malmö har bett om hjälp av svensk militär att skydda synagogor i Malmö emot Islamisternas attacker…

”When there is something strange in your neighbourhood – Who You gonna Call ??

För egen del tycker jag att idén är mycket bra. Sverige har inget nationalgarde, sant nog.

Men när hela förorter brinner, stenar flyger genom luften, oskyldiga barn misshandlas i sina egna hem och Monoteismens, Islams och kristenhetens terror sprider sig, då måste vi sätta stopp.

Jag har ännu mina bröder i Särimner, min hjälm och mitt kroppsskydd, och kanhända borde jag ringa ”Sheriffen i Tuzla” om han är bekant…

Jag har själv fått stenar kastade emot mig, som sagt – och det har många andra. Sett brinnande fordon, kravaller, allt. Fler kan mer om det än jag, men ändå står vi här, och kanske är det dags att citera en annan sång eller två – medan den högt värderade Byggnadsnämnden i Uppsala nu håller sammanträde.

Jag vet att du tror…att vi inte tycker om dig
Bara för vi sett dig förlora
Och du tror att du är slagen
Men du kan fortfarande falla tillbaka på oss
Vi finns alltid kvar…och du skall se att det ordnar sig
Och det finns ingen anledning för dig…för dig att skämmas

Och jag svär…att jag skall döda den vita apan på din rygg
Ja jag svär att jag skall mörda kräket som bor på din rygg

— —

Och vi vet mycket mer… om vem du är… för du är långt ifrån ensam
Du kan fortfarande falla tillbaka på oss

Och jag skall döda apan på din rygg
Ja jag svär..att jag skall mörda kräket på din rygg
Ja jag svär att jag skall döda den vita apan på din rygg
Du skall få se att jag skall slakta apan på din rygg

– Ur ”Den vita apan” av Stockholms Negrer, 1986

 

Inför framtiden i vårt land – ifall det här landet alls ska ha någon framtid, så måste det bli ett slut – en gång för alla – med statliga och kommunala bidrag och stöd till Islamister och Monoteister. Ett demokratiskt land som vårt skall inte behöva tolerera det. Vi måste kunna ta till hårdare former av insats om det behövs, och övergå till direkt aktion – från statliga myndigheter.

Vårt lösenord måste bli: ”Inte en man, inte ett enda öre mer till Monoteismen

Långt borta, i ett annat och på ett sätt friare land, sitter hedna meningsfränder, och de som tycker samma sak som jag. De diskuterar just nu historiska exempel.

För egen del manar jag till direkt insats av väpnad trupp för att stoppa vansinnet, för kvinnor och barns skull.

Dawa och alla andra liknande rörelser måste stoppas, och vilka vapen som helst – till och med humor – är nödvändiga att ta till i den kampen.

 

Annonser

I det ”Könsdysforiska” Dagis-Landet under Herr Fridolins vana styre (sk Van-styre)

Det finns en hemsk och mycket svårbehandlad sjukdom som heter ADHD-HBTQB eller såkallad ”Könsdysfori” som Vårdguiden eller Socialstyrelsen kallar den.

I många fall kan sånt här röra sig om PSYKISK OHÄLSA visar den senaste forskningen…

Ett slags svårförklarlig längtan att göra sig själv till bög, fjolla, transa och flata, eller rent allmänt pervers och dum i huvudet på andra sätt. Sjukdomen drabbar allt fler och fler svenskar, också i vuxen ålder, och i vissa fall är den närmast obotlig, samtidigt som den orsakar allt större och större kostnader för samhället. Alternativmediat ”Svegot” påstår att den har nått en närmast explosionsartad ökning bland unga i Sverige, en hemsk tendens som också Svenska Dagbladet faktiskt bekräftar.

Undersökningar, Utredningar osv av de här underliga personerna drar med sig skenande kostnader för hela vårdapparaten. I många fall handlar det om inbillade problem, som är orsakade av identitetskriser, neuroser eller helt enkelt ett förfärligt dåligt självförtroende hos de drabbade, som felaktigt tror att de skulle kunna ”hela” eller hjälpa sig själva genom att ”komma ut ur garderoben” på olika sätt, och bygga upp en ny absurd identitet, där de får uppföra sig i stort sett som de vill, eller som omogna barn. Svegot erfar att grupptryck, eller ett växande behov att framställa sig själv som ”udda” spelar roll för dagens tonåringar, som sugs in i ett alltmer onaturligt, människofrämmande levnadssätt.

Nej, den välfriserade Överläkaren Fru Frisén har inte friserat siffrorna i jakten på ett ”klipp” för mera forskningsanslag…

Överläkare Louise Frisén vid Barn och Ungdoms-Psykiatrin i Stockholm säger till Svenska Dagbladet att man sett en hundraprocentig ökning av personer med den här sortens problem varje år sen 2013. År efter år – och siffrorna fördubblas alltså årligen – vad beror allt detta på ? Hon säger själv att hon ”inte vet” liksom den Moderate Partiledaren inför gruppvåldtäkterna.

Allt fler barn och vuxna upplever att det kön som de tilldelades vid födseln inte stämmer överens med hur de uppfattar sig själva – ett tillstånd som kallas könsdysfori. Vissa vill ha könsbekräftade behandling för att likna ett annat kön än det som registrerades på BB. Andra upplever att de varken är män eller kvinnor, utan har en så kallad icke-binär könsidentitet. — — – Någonting har hänt, men vi vet inte säkert vad. Det kan vara biologiska, psykologiska eller sociologiska orsaker som ligger bakom ökningen – eller en kombination av dessa, säger Louise Frisén, överläkare vid teamet som utreder barn och unga upp till 18 år. — —

Tre fjärdedelar av de unga patienterna är flickor som upplever sig som pojkar. Yngsta personen som utretts var 5 år gammal, men majoriteten är i övre tonåren.

Ett dilemma när det gäller behandlingen av unga är att studier visat att bara mellan 20 och 37 procent av de förpubertala barn som uppfyller diagnoskriterier för könsdysfori håller fast vid sin önskan att genomgå könsbekräftade behandling efter puberteten.

– De unga som kommer till oss vill verkligen förändra sina kroppar. Men vi behöver vara noggranna i våra bedömningar och undviker helst oåterkalleliga kroppsförändringar. I många fall erbjuder vi istället så kallade stopphormoner som tillfälligt pausar pubertetsutvecklingen och förlänger betänketiden, säger Louise Frisén.

– SvD 22 Juli 2018

Onödiga hormonbehandlingar, plastikoperationer och ”könskorrigerande” kirurgi är mycket dyrt för samhället, samtidigt som det bara tjänar till att tillfredsställa de här personernas fåfänga önskan att ”bli någon annan” – som de flesta av dem – eller i alla fall 60-70 % – helt ger upp inom några år…

Och hur uppstår dessa psykiska sjukdomar – för det är ju faktiskt tillstånd, som kräver psykiatrisk vård det handlar om... Människor blir olyckliga, och måste söka hjälp i en aldrig tidigare sedd omfattning – detta kan ju helt enkelt inte vara nyttigt eller bra för någon, samtidigt som forskningen nu står helt utan svar i frågan, efter vad man påstår…

Den kristna tidningen ”Världen Idag” hade idag ett intressant reportage från ett sk ”Genus-Dagis” i Sydsverige, enligt ej bekräftade uppgifter placerat i Hylte, där sk ”fornsedare” ofta synts till…

Barnen där har förbjudits att läsa ”farliga” böcker som Emil i Lönneberga eller Pippi Långstrump, eftersom de kan ”förstärka köns-identiteten” och Disney-filmer, tecknat och nästan all barnlitteratur utom den ”politiskt korrekta” har också belagts med totalförbud.

När Anna* började arbeta på en sydsvensk förskola för omkring två år sedan höll hon på att få en chock. En flicka hade kommit fram till henne och visat sin tröja med en fjäril på, varpå Anna hade sagt: ”Oj, vad fin!”. Men det skulle hon inte ha sagt. Genast kom en av de andra pedagogerna fram till henne och sade att man inte får säga till barnen att något de har på sig är fint, eller att de är söta.

— —

När hon sade ”han” eller ”hon” om barnen fick hon nya bannor.

– ”Du får inte könsbestämma barnen. Vi säger hen”, sade min kollega, berättar Anna.

Detta märktes även när Anna skulle läsa böcker för barnen. Personalen hade tagit Tipp-Ex och strukit över alla ”han” och ”hon” och i stället skrivit dit ett ”hen”.

Hur ska vi någonsin kunna göra friska, starka och livsdugliga medborgare av alla dessa kacklande små ”hens” ??

Bokhyllorna på förskolan har nu i stället fyllts med barnböcker med teman som transsexualitet och homosexualitet, berättar Anna.

Barnen på avdelningen som Anna arbetar på är tre–fyra år, men även när hon hoppade in på förskolans småbarnsavdelning märkte hon av det normkritiska tänket.

– Ett–två-åringarna satt i en ring medan pedagogerna berättade att en flicka kan bli kär i en flicka och en pojke i en pojke. Sedan fick några av barnen frågan: ”Vem är du kär i?”. En liten pojke såg helt förvirrad ut och sa sedan ”mitt lego”, berättar Anna.

Apropå lego så är det en av de leksaker som, enligt Anna, accepteras på hennes avdelning. Dockor har det inte funnits så länge hon har arbetat där, och nyligen åkte också bilarna och tågen ut, säger hon.

Något som finns kvar är utklädningskläderna. En dag var det en pojke som hade tagit på sig en brandmansdräkt, berättar Anna.

”Du vet väl att du kan ta på dig klänning om du vill?” kom då en av pedagogerna och sade, enligt Anna.

”Men jag vill inte ha klänning, jag vill ha på mig det här”, ska pojken ha svarat.

”Men du vet att du får ha klänning?” fortsatte pedagogen, berättar Anna.

Till och med 1- och 2-åringar skall alltså utsättas för ”lektioner i kärlek” – ett begrepp som i de flesta fall helt saknar relevans för dem, därför att såpass unga barn inte kan fungera som sexuellt aktiva vuxna, eller göra den sortens medvetna val, som ingår i vuxnas relationer. Barnen drillas till att bli lydiga transvestiter, och små pojkar får inte ha någon som helst form av manliga ideal eller förebilder – vilket sannolikt kommer att förstöra hela deras självbild.

Viljan att göra rätt för sig. Viljan att tjäna sitt eget land och att arbeta hårt. I alla tider en verksam manlig förebild, som hjälpt hela länder att komma på fötter efter krig och katastrofer…

 

Denna sommar har just brandmän stått i fokus för hela Sveriges uppmärksamhet, och att en ung pojke ser en framtid, där han också kan hjälpa till och uträtta något, är väl bara riktigt, klokt och sunt. Vilka pojkar har väl inte drömt om att bli brandmän, lokförare eller poliser som små ? Men – inte för dessa genus- eller rättare sagt anus-pedagoger, med sin PK-agenda..

Hajar du det nya PK-tugget ? Nu skall till och med barnen indoktrineras…

”Christian Belittlement” – Också de nordiska myterna och vår egen kultur ”görs ned” och förfulas. Manliga förebilder får inte finnas…

Jag fortsätter att citera, från den kristna dagstidningen – som levererat en mycket intressant läsning, även för mig som hedning:

– En dag sade jag: ”Din mamma är här” till en pojke. ”Jag är inte deras mamma, jag är förälder”, sade mamman.

Anna förklarar att personalen inte får säga ”mamma och pappa”, utan ska säga ”förälder” eftersom ett barn kan ha två vårdnadshavare av samma kön. — –Anna berättar att hon sedan fick reda på att denna kvinna inte lät sina barn kalla henne för ”mamma”, utan ville att de skulle säga ”mappa”. Det är dock inte alla föräldrar på förskolan som har sådana regler. Många av föräldrarna vet i själva verket inte hur genomsyrad verksamheten är av genusteorier, tror Anna.

Hon berättar att ord som ”snögubbe” och ”jultomte” inte får användas, utan har bytts ut till könsneutrala ord. — — – En dag kom en treårig flicka fram till mig och sade: ”I dag är jag en pojke.” Nästan ett år senare, precis innan sommarledigheten, kom hon fram till mig och viskade oroligt i mitt öra: ”Är jag en pojke eller flicka?” Anna struntade i alla direktiv och sade bestämt: ”Du är en flicka”.

– Jag kan inte följa de där reglerna. Jag kan bara inte det. De går emot allt jag vet.

Visst kan man skratta åt alla dessa totalt verklighetsfrämmande anus- och genus-teoretiker, men sanningen är att de gör våra barn mycket, mycket illa. Människor blir osäkra på sin läggning och identitet. De görs till svaga, ofärdiga och lätt-dompterade vuxna, som lydigt sväljer allt sjukt tankegods, som deras Miljöpartistiska herrar sätter framför näsan på dem.

Och i många fall slutar det – som vi sett – med fullt utvecklad ADHD-HBTQB i vuxen ålder – och en vistelse på dårhuset, könskliniken eller hos psykiatrikern…

När gör vi SLUT på det gröna och röda kacklet, avslöjar ”Herr Fridolin” och hela Hönsgården ?

Det finns en väg ut ur galenskapen. Det finns trots allt många sunda och friska föräldrar här i landet, som vägrar låta sig dompteras av makthavarna, och som inte sjunger med i den eviga hen-trallen. Många har blivit hedningar, helt enkelt – och de vet att det inte finns något tredje kön, rent biologiskt – eftersom kön faktiskt är en biologisk realitet, och inte alls en ”social konstruktion” som många hävdar. Visst – naturen är töjbar, och vissa missbildningar eller förvillelser (som Hjalmar Söderberg sa) kommer kanske alltid att uppstå, men det går inte att komma ifrån att människan som djurart är indelad i kvinnor respektive män, och att det INTE finns något biologiskt tredje.

Kärleken och livet fungerar bäst, när kvinnor får vara kvinnor och män får vara män. Allt annat ger ingen frisk och sund avkomma…

Hur ska vi annars kunna bygga upp stabila och kärleksfulla familjer som låter nästa generation nå styrka och frihet ??

Hedendomen och Asatron har svaret. För något årtionde sedan fanns det en norsk-amerikansk filosof vid namn Robert Bly, som skrev en på sin tid mycket läst bok som hette ”Järn-Hans” efter en gammal tysk folksaga.

Robert Bly menade att hela vår kulturkrets – den Europeiska, västeerländska kulturen löpte stor risk att infantiliseras och försvagas, just därför att samhället inte tillät starka manliga och kvinnliga förebilder. Utan att förstå moderskapet, till exempel, så fick nya generationer inga dugliga mödrar, och utan manliga förebilder blev de unga pojkarna och männen bara slynglar, som tyckte det var ”häftigt” med lokala smågangsters, bilbrännare och lokala fjollor.

Istället borde fäder och mödrar i alla land ta fram starka förebilder, menade han – och sådana förebilder fanns främst i de indoeuropeiska, förhistoriska myterna – som faktiskt finns kvar i nästan all Europeisk kultur, bara vi skrapar lite på ytan inom oss själva.

Vi behöver Tors styrka, Odens Visdom och Frejas skönhet – helt enkelt. Ett starkare, friskare och sundare släkte är målet – inte ett svagare och sjukare !