Varför har Stockholmarna sådan ångest ?

Om man får tro lokaltidningen ”Mitt I” för Stockholm med omnejd, så skulle Stockholms invånare vara gripna av en fruktansvärd ångest. Denna slutsats drar journalisterna av Folkhälsomyndighetens rapport från 2018, och deras experter borde ju verkligen veta.  Totalt 37 % av befolkningen i Stockholms län uppges lida av någon form av oro eller ängslan, vilket är den högsta siffran för något län i landet. Inte mindre än 40 % av kvinnorna här påstår sig lida av ångest, emot 30 % av männen.

I vissa kommuner, särskilt i Norrort och Stockholms Nordvästra sektor – där problemen med invandring och multikulturalism är som mest utbredda, är situationen ännu värre. I Upplands Väsby känner 59 % av kvinnorna ångest, I Sollentuna är det 49 %, I Upplands Bro 46 %, i Järfälla 44 %. Detta kan jämföras med siffrorna för hela Riket, som är 42 % för alla kvinnorna, men bara 29 % för alla män.

Vi lever alltså i ett samhälle, där närmare hälften av alla kvinnor går omkring och är väldigt, väldigt rädda. Vad beror detta på ? Är inte någonting väldigt sjukt i Landet Löfvén, när dess invånare känner så, och folk helt enkelt börjat må dåligt i aldrig tidigare skådad utsträckning ? Som hedning intresserar jag mig faktiskt för frågan, även om svenska media i övrigt totalt ignorerar den. Sara Fritzell, folkhälsomyndighetens utredare, kommenterar siffrorna genom att konstatera att ångest och rädsla är vanligare bland de som är arbetslösa, har lägre utbildning, ekonomiska problem eller andra riskfaktorer. Vissa av faktorerna är i vanligare i vissa kommuner. Men skillnaderna kan vara stora inom kommunerna.

Ja, sådana faktorer kan såklart spela in – det är nog rationellt att tro att det förhåller sig så. Men, låt oss titta närmare på Folkhälsoinstitutets siffror. De svarande bland befolkningen fick ange om de hade svåra eller lätta besvär, och det visade sig också att åldern var en väsentlig faktor i sammanhanget. Inte mindre än 64 % av unga kvinnor i åldern 16 – 29 år ansåg sig besvärade av ångest, men under 30 % av männen. Siffran var också ungefär 1 % högre för personer födda utom Sverige, rent generellt – men just den faktorn verkar i så fall kunna bero på slump, och är förmodligen inte signifikant.

Minst ångest känner de lugna Norrlänningarna i Norrbottens län, men i de ”multikulturellt” färgade storstäderna och tätortsregionerna i Mälardalen och Götaland, är ångesten så mycket större. Återigen kan vi fråga oss varför, även om några säkra svar inte går att utläsa ur Folkhälsomyndighetens siffror. Själv har jag hypoteser om vad utvecklingen kan bero på, men låt mig allra först understryka, att de inte är mer än så.

Ett annat sätt att närma sig problemet är att inse, att det finns rationella anledningar till att känna oro och fruktan, likaväl som fullkomligt irrationella. Lever man i ett område som har hög brottslighet, mycket kriminella gäng, dålig gatubelysning, ett överbelastat rättsväsen och stora skaror av ”ensamkommande” i lösdrift, så kan det vara befogat att känna en viss oro, särskilt om man är kvinna. Sådant är kanske mindre vanligt i Norrbotten, och därför registreras också mindre oro där. Låter det som en tänkbar hypotes ?

Nej, det här är inte Ramallah… Det är staden Linköping i Östergötland, en helt vanlig sommardag i Sverige…

Sverige under Regeringen Löfvén har blivit ett otryggare land än någonsin förut. Till och med mödrar med spädbarn skjuts ned på öppen gata, dagtid i Malmö – och det avspeglar sig antagligen på befolkningens känslor och attityder, antingen om vi nu anser dem befogade eller ej. Svensk Socialdemokrati svarar gärna med ett: ”Nej men såhär har det alltid varit – det är bara anmälningsbenägenheten som gått upp” och liknande floskel-fraser – men att rädslan sprider sig ibland förortsbefolkningen i Storstäderna, kan vi inte förneka.

På senare tid har det också dykt upp beväpnade gäng i förstäderna, som verkar som ett slags ”Sharia-poliser” och som har just yngre kvinnor som offer. Antalet gruppvåldtäkter – ofta med utländska förövare – ett fenomen som tidigare var i stort sett okänt – har också gått upp. Är det då konstigt att kvinnorna i Sverige blivit mycket, mycket rädda; och att känslor av stark ångest och oro bemäktigat sig merparten av dem ? Med rätt eller orätt anser de drabbade, att samhället helt svikit dem.

Svenska Dagbladet publicerade för någon dag sedan en artikel om hur ett barn råtts av Polisen att inte försöka anmäla sina plågoandar – det skulle enligt samma Polis bara göra saken så mycket värre. Sådant skapar skräck hos befolkningen – särskilt hos kvinnor och barn.. Kanske det vore lätt att skylla ifrån sig på media, och påstå att allting skulle vara en ”media hype” – i gammal känd stil – men griper man till sådana förklaringar, respekterar man inte vad vanligt folk faktiskt känner och upplever dagligen, och lyssnar inte längre på människorna.  Och det är precis vad den styrande eliten hela tiden undvikit att göra.

Men all fruktan är inte rationell. Det finns också en irrationell skräck, som har med skapade fenomen typ ”klimatångest” och andra falska verkligheter att göra. Ofta är denna irrationella skräck skapade av små politiska sekter typ Miljöpartiet, som vill att vårt folk inte ska se de verkliga problemen i samhället, och på så sätt försöker de krampaktigt hålla sig kvar vid makten.

Det finns också sådana, som lever på att marknadsföra ångest, onödig skräck, känslor av skuld, straff, synd och skam och så vidare – på ett närmast kristet vis, och ett sätt som klart och tydligt påminner om de Monoteistiska religionerna.

”Svenska” Kyrkan har utsett ångest-skaperskan Greta Thunberg till ”Jesu Efterträdare på Jorden” – Ska vi tro på sådant skräp ??

Här ser ni en av dessa ”fear mongers” som trissat upp skräcken, skammen, skuldkänslorna och allt det andra till en totalt onödig och irrationell nivå. Det är Asperger-offret Greta Thunberg, en motbjudande liten varelse som visat sig lida av svåra psykiska problem, men som ändå skall tillåtas tala i FN, trots att hon helt uppenbart inte vet vad hon talar om. SvD avslöjar idag att ”jordens lungor” i Amazonas inte alls håller på att brinna upp, att oron för att syrehalten i jordatmosfären skulle gå ned är helt obefogad, samt att bränderna i Amazonas inte alls har med några ”klimatförändringar” att göra. De är anlagda av människor, och även om vi självklart bör oroa oss för deras eventuella konsekvenser så hjälper det bara med rationella åtgärder, och ingen trångsynt sekterism. Ångest, skolstrejker, kunskapsförakt och så vidare nyttar inte något till, för det är ingen rationell lösning på problemen.

Såkallade ”klimatförändringar” har också ägt rum förr – och vår Värld överlevde dem allihop. Medeltemperaturen under Nordisk Bronsålder var flera grader varmare än nu – likaså under Vendeltiden och Vikingatiden. Min kollega på bloggen ”Brons & Blod” visade för någon månad sedan detta diagram, som visar jordens medeltemperatur registrerad som borrkärnor från Antarktis inlandsisar.

Som vi kan se fanns det mycket högre ”peak temperatures” under både Bronsålder och Vendeltid, och vi vet att människans påverkan på klimatet under dessa tidsåldrar var mycket liten. Den senaste ”peak” vi nu upplever, kan bero på helt andra faktorer än mänsklig påverkan, och att hela tiden känna irrationell skräck för sådana fenomen, är helt enkelt inte sunt.

Jag ska inte sticka under stol med att jag tvivlar på det som sägs i media omkring klimatet just nu. Dels beror det på att den bild som kommer fram i media inte är underbyggd ens i IPCC-rapporten. Dels beror det på att det finns starka skäl att tro att IPCC-rapporten bortser från faktorer som skulle säga emot konklusionen att det är människans utsläpp av CO2 som är orsaken. T.ex. så bortser man från de cykliska förändringarna i jordens temperatur som sker på grund av att solen genomgår cykler av hög och låg solstormsaktivitet, på grund av förändringar i jordens bana och förändringar i den kosmiska strålningen när jorden passerar stråk av kosmiska partiklar. Jag har lagt ett antal bra youtube-filmer längst ner för den som vill veta mer.

– Från bloggen Brons & Blod 2019-07-03

Detta är korrekt. Många klimatforskare tvivlar helt och hållet på den skenbild, Greta Thunberg och hennes lilla sekt försöker måla upp. Böcker som ”The Manufacturing of Greta Thunberg” har avslöjat de ekonomiska vinstintressen, som ligger bakom henne. Hennes hetspropaganda och odemokratiska tendenser har redan avslöjats i The New York Times.

Hon har blivit till en sjuk kult, som mycket påminner om Kristendomen. Det helgonförklarade barnet, heligt och okränkbart. Alla som inte håller med, alla som vågar säga emot, skall straffas och kastas ned i helvetet, medan lilla Greta ständigt fodrar mer och mer tillbedjan från skarorna av trogna.

Jaså – du vågar ha en annan åsikt om framtiden, än Greta Thunberg ? Ja, då ska du genast NED I HELVETET !

Bakom lilla Greta och den ångest och masshysteri hon försöker skapa, döljer sig ännu värre och än extremare sekter – sådana jag pratade om igår. De säger att Klimatångest och rädsla är något bra (hur kan det vara så, när folk mår dåligt av det ?) och att de ska skapa ”Vördnad för naturen som de säger – trots att denna ”vördnad” mest ska bestå i att man käkar spindelskivlingar och dricker drycker gjorda på flugsvamp..

GÅ INTE PÅ ”Fornseds” Bluffen…

I själva verket tror jag inte alls, att skräck för framtiden och känslor av ständig ångest för med sig något bra alls. Det finns sådant som rationell fruktan, javisst, eller en vilja att göra världen till en bättre plats, men skall man åstadkomma något sådant, gäller det att använda fakta, och sitt sunda bondförstånd – sådant som numera kallas KBT med ett väldigt fint och modernt ord.

Det är inte ”Klimatångest” vi ska ägna oss åt. Det är vad som händer i vår närmiljö och våra storstäder, och vad som faktiskt hotar hela vårt svenska folk…

Kristendom och Islam bygger på skräck. Skräck för helvetet. Skräck för djävulen, ständig lydnad inför ”Herren” och alla hans idiotiska påhitt. Skräcken har alltid varit ett pålitligt hjälpmedel för präster och annan överhet till att domptera hela mänskligheten, och styra den precis dit prästerna vill, samtidigt som dessa överstepräster – idag utbytta emot (S)-märkta politiker och det styrande frälset – blir allt rikare och rikare på de kulter de hittat på.

Bibelns Jesus uttrycker sig som en TOTAL PSYKOPAT… Han ”älskar alla” och vi måste bara alla älska honom, be till honom, åkalla honom och dyrka hans ego, annars blir han väldigt väldigt ARG och straffar oss i evigheters evighet, Amen… (jämför med fenomenet Thunberg)

 

Många präster har också avslöjat hur det hela går till...Hela den kristna Helvetes-läran – en av världens farligaste och mest ångestskapande idéer kom till just i syfte att få folk att må riktigt, riktigt dåligt, och hela tiden känna sig hotade av skam, straff, synd och skuld… Kristendomen – och Islam, som fortfarande sprids i vårt land, bär en mycket stor del av skulden till hur illa svenskarna mår, om ni frågar mig. Frikyrkor, islamister och liknande agiterar främst i de delar av landet, där folk mår som allra sämst, och där har vi en väsentlig orsak. Precis som Greta Thunberg-sekten profiterar på barnen och de svagaste i samhället, och försöker skrämma upp just de svaga, gör frikyrkorna och islamisterna samma sak. De knackar dörr hos alkisar, ensamma och utsatta inte för att trösta dem, men för att få dem i sitt våld. De vet, att svaga människor är lättpåverkade.

Men vad händer då om just DU blir en stark människa, och inget offer för all denna ångest och dessa ÖKENRELIGIONER ?

Naturligtvis stod den mänskliga sexualiteten – och främst kvinnlig sexualitet – också i centrum för denna skam- och syndalära. Det skulle finnas en arvssynd. Människorna – och speciellt kvinnorna – skulle vara skapade dåliga, syndfulla och moraliskt fördärvade redan från början, och därför känner många kvinnor – främst de yngre – fortfarande än idag stark oro och ångest. De kristna och muslimerna har slagit sina klor i dem, helt enkelt. Men – somliga gör såklart revolt – i Frejas namn…

Kanske dags att sluta tro på Asberger-Greta, ”Heliga Jungfrur” och så vidare….

 Helt vanliga människor i vårt land har börjat utmana maktelitens och ”Svenska” Kyrkans framtidsbild, oavsett om den nu ska bestå i ett framtida ”Miljö-helvete” eller Jesu återkomst i Greta Thunbergs förvirrade och föga vördnadsbjudande gestalt. Enskedebon Måns Jonasson, till exempel – annars mest känd som Skövlar-syntharen – har skrivit en barnbok i positiv anda, precis en sådan som ska motverka Thunbergs och de kristnas ständiga skräck-visioner..

Stockholm Direkt – en annan lokaltidning  – har redan skrivit om honom, och hur han tror att framtiden behöver positiva förebilder…

Såkallad ”Gudsfruktan” som de kristna tycker att vi ska känna, har aldrig varit svaret… Deras religion skapar bara ångest…

Men låt oss lämna alla dessa Monoteister bakom oss, och istället studera hur Hedendomen och Asatron ser på saken. Ragnarök är inte slutet, utan innebär bara att en ny generation Asar tar över i de gamlas ställe. Vidar tar över efter Oden, och Magne och Mode – Tors söner – skall ärva Jorden efter honom. Där finns ingen anledning till fruktan, ingen ångest, inga eviga straff..

Tvärtom lär Asatron och Hedendomen ut att man bör konfrontera sina fiender – om nu ångesten har blivit en fiende... Om du är rädd för skandaler – ställ då till med skandal. Om du är rädd för ”vad folk ska tycka” – ja – lär dig då strunta i det, och gör dig fullständigt fri istället. Om du bekymras av tankar på skam, straff och skuld – konfrontera då dina skuldkänslor, och gör något konkret åt saken – ja, så kan det hela också uttydas.

I Hávamál – Odens egna råd till mänskligheten – står det som såhär:

23.Ósviðr maðr
vakir um allar nætr
ok hyggr at hvívetna;
þá er móðr,
er at morgni kemr,
allt er víl sem var.

Denna strof har översatts på lite olika vis genom åren, och även misshandlats svårt av okunniga översättare. Man måste observera, att det faktiskt står: ”tha er modhr” alltså ”då är (han) modig” eller karsk – och hela översättningen blir därför INTE som på denna Engelska bild…

(bild av Sam Flegal, amerikansk illustratör)

Det står istället såhär: ”Ovis man/ vakar om alla nätter / och tänker på varjehanda / Då är han modig (obs!) / Men då morgonen kommer / Är allt som det förut var…

Få har varit så visa, att de förstått att tyda denna strof rätt. Det står inte bara, att det inte tjänar någonting till alls att känna skam, eller ”ångest” eller ligga och oroa sig för framtiden. Det står också, att aktiv handling är bättre. Det är just det som kommer fram i raden ”då är han modig” – det är lätt att vara modig då man bara pratar smörja, som lilla Greta, men att verkligen g-ö-r-a något är annorlunda, ty:

16. Ósnjallr maðr /hyggsk munu ey lifa /,ef hann við víg varask /;en elli gefr /hánum engi frið, /þótt hánum geirar gefi.

Ovis man / tror sig fri från hugg kunna leva / om han sig för strid aktar / men åldern ger / honom ingen frid / som spjuten kunnat ge”

Min översättning är här något friare, men observera den sista strofraden – det är spjuten eller rättare sagt den aktiva handlingen, upproret som skänker honom frid – hade han bara agerat i tid emot det som plågar honom, och det som skänker oro – så hade han kunnat undgå ålderskrämpornas kval, och ett liv, som varit alltför lugnt. Det är så strofen är skriven. Vi måste agera, inte känna oro !

Detta kommer också tydligt fram i strof 15:

15.Þagalt ok hugalt /skyli þjóðans barn / ok vígdjarft vera;/ glaðr ok reifr/ skyli gumna hverr,/unz sinn bíðr bana.

Thagall, avlett av thögull, alltså tigande – är en översättning, men det kan lika gärna betyda att taga, vara företagsam, att ”ta för sig”. Att vara ”hugalt” är att vara hågad, bära saker i sin håg, att vara tänkande mera än kännande – för inte ens döden är något att vara rädd för. Erik Brate, på sin tid – alltså 1900-talets första år, översatte den 15:e strofen såhär:

Själv skulle jag snarare översätta den ordagrant, och som det faktiskt står. 15. Redo och Varse /skall folkets barn vara / och djärva i strid / glad och mogen / skall envar förbli / tills de sin bane bidar.

Att vara ”hugal” eller att ha sin Hug hos sig, betyder också att vara nykter, insiktsfull, medveten om omgivningarna, och vad som verkligen pågår. ”Reifr” är samma ord som det tyska ”reif” alltså just mogen, även om det på fornisländska också betyder munter, och jag sätter här in en pluralform på modern svenska, eftersom jag uppfattar ”thjodans barn” som något annat än ental.

Vissa saker är kanske oundvikliga, men det lönar sig inte att ha ångest för dem. Också Oden vet att han ska dö till sist, men det skrämmer honom inte. Tvärtom gör det honom full av handling, och stärker honom i det som behöver göras, därför att det måste göras. Också Tor tänker och handlar på samma sätt – Han vet förstås redan att Midgårdsormen må förgifta eller sluka honom – men han krossar ändå ormens skalle – och tar tre steg därifrån.

Det bör du som läser detta också göra. Slå dig fri, och välj något annat än den kristna ångesten och den ständiga rädslan för att vara ”syndig” – för handlingens väg hjälper !

Mot Heimskan för vidgade vyer

Sommaren går emot sitt slut, liksom de flesta svenskars semester. Enligt SMHI:s årstidskartor har hösten redan börjat uppträda i Övre Norrlands fjälltrakter, precis som vanligt, och av klimatförändringar och skogsbränder syns inte ett enda spår, samtidigt som Patrik Engellau borta på bloggen ”Det Goda Samhället” drar en lans för skolplikten, vetandet och kunskapen – allt det som så många i vår egen tid ser ned på, och föraktar. Aggressiva små sekter, ”fornsederi” och religiös fanatism, personer som tror att de kan ”se” koldioxid och hyllar de allra mest världsfrånvända ideal hjälper oss inte i samhällsdebatten, för de skapar inte ett godare samhälle där vi kan utvecklas framåt och värna om varandra. Herr Engellau konstaterar att detta mål är varje medborgares plikt, idealist som han är – och jag håller med honom. Hur vi ska uppnå målet och utöka vår kunskap och förståelse kan vi ha olika meningar om, allrahelst när vi får läsa saker som utmanar eller närapå totalt river sönder vår bild av den existerande verkligheten.

Men – miriabilie dictu – ibland märker jag att kanske även jag själv blivit läst, här och var – och att mina inhopp i vissa debatter lönat sig.

Borta på kvällstidningen Excessen – en av hela Sveriges allra grisigaste blaskor – skriver idag den goda Socialdemokraten Marika Lindgren Åsbrink – som namnet antyder äktfödd rakt in i Nomenklaturan och den härskande klassen – en artikel som för en gångs skull  inte luktar Socialdemokratisk förbudspolitik och intolerans lång väg, utan som omfattar även mina tankar och ideal. Detta är ytterst förvånande, för jag har inte känt mig det minsta hemma i någon ledande Socialdemokratisk politikers uttalanden på flera decennier; men ändå har jag kvar något av min goda vilja – som ni kanske vet tillhörde ”äfvenså jag” också det partiet en gång, och när jag möts av landsmän som verkligen visar solidaritet – detta sorgligt befläckade, nedslitna och till leda missbrukade ord – kan jag ändå räcka dem blommor över scenens ramp, och tacka för ett väl formulerat inlägg. Man bör åtminstone kunna vara artig i det offentliga samtalet, emot de som är civiliserade nog att visa artighet – apropå detta med god moral.

Och vad sade jag om ”Hammarhjärtat” ?

Marika Lindgren Åsbrink ger sig med liv och lust in i debatten om Surrogatmödraskapet, precis som jag – och tillbakavisar genast ärkereaktionära fåntrattar och religiösa svärmare som Joel Halldorf, en person som är känd för sina ytterst hätska och fientliga påhopp på alla icke-Monoteistiska religioner. Och ännu bättre – Marika Lindgren Åsbrink bygger upp sin argumentation genom att hänvisa till fakta, inte förlegade och religiösa auktoriteter. Att få nya fakta i målet är en fördel, i alla fall när vi diskuterar politik.

Hon tar exemplet med vårt nära grannland Finland, där frivilligt surrogatmödraskap på icke-kommersiella villkor är tillåtet. Under förutsättning att detta inte belastar vårdapparaten, eller ligger samhället till last på något sätt, ser hon inte några som helst hinder för det, trots att hon är (S)-kvinna. Där ser man. Kanske är vi här äntligen på väg bort från den förkvävande och trångsynta familjepolitik som det partiet odlat i många år – ett land där svenskarna och den inhemska befolkningen inte är någonting värda; gentemot den ständigt ökande importen av en surrogatbefolkning utifrån, enbart för att det härskande partiet skall få ny ”valboskap”. Men – för att återgå till sakfrågan:

Ofta görs i debatten ingen distinktion mellan altruistiska och kommersiella värdgraviditeter, trots att det finns länder där enbart de förstnämnda är tillåtna. Empirin från exempelvis Finland säger att det är möjligt att åstadkomma en reglering där denna åtskillnad också håller i praktiken. Konkret innebär det att antalet värdgraviditeter i sådana länder är få, men de existerar. Värdmödrarna är ofta anhöriga till dem som tar emot barnet. Det vill säga: inte fattiga och utsatta kvinnor som pressas till att ställa upp mot pengar under bordet. Att värdmödrar ofta behåller kontakten med mottagarfamiljen efter födsel visar att den familjebildning som uppstår inte nödvändigtvis liknar den traditionella.

Traditionell enligt vems normer ? kan vi då fråga oss. Ja, naturligtvis det politiska frälsets, och den kristna kyrkans. För en gång skull inte islams, denna öknarnas primitiva fasa. Ett ja till frivilligt surrogatmödraskap på altruistisk eller icke-kommersiell grund är inte samma sak som ett ja till månggifte, eller 13-åriga barnbrudar, kvinnlig omskärelse och allt det andra, som en omdömeslös Socialdemokrati utan tydlig värdegrund om än inte omhuldat eller försvarat, så i alla fall tolererat under nära nog två decennier.

I det finska fallet premierar man det egna landets befolkning istället. Mödravårdscentraler och noggrann kontroll från vårdsektorn finns, och den garanterar nog att ingen kvinna skulle bli ”förtingligad” eller att ”respekten för det nya livet helt kommer bort” och så vidare och så vidare, alltsammans argument, som vi till leda har hört upprepas i de kristna fanatikernas och totalidioternas argumentation.

Vi måste vidga synen på vad graviditet och moderskap faktiskt innebär, slutar Marika Lindgren Åsbrink.  Till och med forskning och riktigt gedigna SOU-utredningar av gammaldags modell, visar att detta kan varra något bra, och hjälpa barnlösa par att få de barn de önskar. Därför hjälper det inte längre, att ta till den vanliga (S)-Sharian och förbudspolitiken. Även partiet måste till slut förändra sig, och erkänna att det finns nya medicinska alternativ – visa fantasi helt enkelt – och hänga med i utvecklingen. Det finns heller inget logiskt försvarbart argument som säger, att ”romantiska parförhållanden utesluts”, som Halldorf och andra stollar påstår.

I Finland, Tyskland, Ryssland med flera Europeiska länder premierar man den inhemska befolkningen, och sysslar inte med import, människohandel eller befolkningsutbyte… Man har en annan vision, helt enkelt..

Och ändå är allt detta inte något nytt. Jag har redan pekat på, att det ”frillosystem” som fanns i Sverige under hednisk tid var ett slags socialförsäkring, och inte bara det. Innan en nyare tid och en nyare produktionsstruktur infördes i och med industrialiseringen, som lät även ogifta mödrar att försörja sig utan manlig hjälp eller inblandning, så fanns där också mor- och farföräldrar som sagt – också de var inte bara surrogatmödrar utan surrogatfäder, ja ställföreträdande och jourhavande föräldrar  – eftersom uppfostran av barnen dåförtiden var en sak för en hel familj eller ätt, och hur underligt, fantastiskt eller flärdfullt detta nu än må låta, kanske det ändå blir ett sådant samhälle vi kan återvända till – när teknikutveckling och samhälle medger det – trots att vissa skulle avvisa det som en paradox, och en omöjlighet.

Men alternativet finns ändå, i flera Europeiska länder. Och något svenskt par, någonstans, kommer ändå att bli först, genom att åka till Finland eller rent av Ryssland, och så genomföra surrogatmödraskapets första del redan där. Ett moderskap räcker som bekant livet ut, det slutar inte bara för att det sker en födelse, och graviditeten upphör. Därför är det försent för de kristna och Mohammedanerna att inskrida med religiöst motiverade förbud, och andra konstigheter. Naturen och kunskapen kommer ändå segra till sist, och besegra oförnuftet.

Frigg är moderskapets Asynja, och hon håller livets trådar i sin hand – är ni medvetna om det ?

Man talade också om begreppet ”Fostri” eller fostersöner – kanske intresserar det Marika Lingren Åsbrink, nu när hennes mor snart förutspås hamna vid EU:s sprängfyllda köttgrytor att få höra, att det politiska frälset och den härskande klassen lät skicka ut sina egna barn i världen, redan på 900-talet – inte 1900-talet.

Håkon Adelsteinsfostri, som uppfostrades hos kung Ethelstan eller Adalstein i England, var just en sådan ”Fostri” eller fosterson, som skulle ta åt sig av nya kunskaper utomlands, och lära sig goda vanor.

I kraft av att han var fursteson, var det också för osäkert för honom att leva i det egna landet, eftersom han kunde bli mördad och undanröjd fortare än kvickt, men det kan numera våra svenska barn också. Ingens dotter går säker för gruppvåldtäkter nuförtiden, och vi vet tyvärr en hel del om den kulturella, religiösa och geografiska bakgrunden på de som begår de flesta gruppvåldtäkterna, trots att vårt eget politiska frälse förstås vill hemligstämpla och skyla över det där.

Den som inte försökte orientera sig om omvärlden, som inte deltog i samhället runtomkring och som inte såg Världen som den dessvärre var och inte åkte utomlands för att bilda sig, räknades i den hedna tiden som ”Heimsk” eller hemmasittare. Hemsk, med andra ord – för därav kommer själva ordet – och kanske är detta något som alla de personer som är fastlåsta i den Socialdemokratisk-Kristna Nomenklaturans Järngrepp skulle må väl av att erinra sig – åtminstone ibland.

Lindgren Åsbrink tänker åtminstone i nya banor – och det hedrar henne..