Ole Gotveds Bålfärd…. En Asatrogen Begravning….

”Han var underlig och ensam, säger fyra svarta män,
han led ofta av brist på husrum och bröd. –
Se en konung, säger rosorna, och trampas på igen,
se en konung och en drömmare är död!
Det är långt nu, säger bärarna, det känns som många mil,
och när dagarna blir kallare blir man trött. –
Gången varligt, talen sakta, susar sälg och sjunger pil,
det är kanske någon Gode som har dött. 

Han är borta, säger fyra, det blir tungt för hans mor,
som på fattiggårn i Torberga går. –
Varför trampas vi av klackar, varför slitas vi av skor?
jämrar rosorna och visar sina sår.
Det är döden som har dansat genom Himmermora mo,
susa tistlarna på klövervallens ren.
Han har slipat er till träck med sin gamla grova sko,
när han dansade med drömmarens ben.

Över gräs och gråa hus flyger natten som ett sus,
bleka stjärnor blinkar fattigt från sin sky.
Över heden ifrån väster nedåt tjärnen går ett ljus,
går en sång över näckrossållad dy.
Och stormen sjunger svart och vitt
och i skum kring Jyllands ö
sjunger vågorna om alla Nordmäns nöd.
Över svarta vreda vatten spelar natten upp till storm,
ty en spelman och en drömmare är död.”

– Aningen fritt efter ”En Spelmans Jordafärd” av Dan Andersson
(Copyright Hedningen, 2019)

 

I våra nära grannländer, som till exempel Danmark och Island är Asatron mer socialt accepterad än här i Sverige, vilket beror på den politiska och faktiska situation många av oss svenskar tyvärr lever i. (Se mina tidigare inlägg om dagsaktuella ämnenBåde Danmark och Island samt även Norge är länder, där samhällsklimatet är mera tolerant och demokratiskt, för vårt eget land har under de senaste åren utvecklats i en farlig riktning, i takt med att vissa religioner och ideologier förpestat vårt svenska samhälle.. Och kanhända är det därför, eller på grund av att Asatron kunnat leva och växa sig stark, som man nu också kan hålla Asatrogna begravningar i de andra Nordiska länderna, medan vi inte kommit så långt i Sverige ännu. Vår Regering har ännu inte tillåtit det, inte Länsstyrelserna heller.

I Danmark har man hållit Asatrogna begravningar till havs. På Gotland har en liknande ceremoni också avhållits, men det är allt…

En annan förklaring är att de Asatroende i Danmark och annorstädes i Norden – för det är här och inte i USA vår tro rätteligen hör hemma – är mera spridda i ålder och civilstånd än här hemma i Sverige, och dessutom är den politiska eliten och media i de övriga Nordiska länderna mer positivt inställda till Asatron, medan Regeringen Löfvén flera gånger aktivt försökt förfölja den, till exempel med runförbud och på andra sätt. Men i alla våra länder är Asatro och Hedendom på många sätt ett exempel på folkligt motstånd emot de styrande, och de krafter utifrån, som försöker göra sig breda på vår bekostnad.

Det är också sällan jag skriver nekrologer över folk i främmande land, eller män och kvinnor jag inte har haft glädjen att möta. Den här gången, emellertid; gör jag ett undantag. I den danska lokaltidning jag nämnde i det förra inlägget –  ”Jydske Vestkysten” skriver man en smula öppnare och rakt på om dödsfall och liknande tragiska saker än vi gör här. Man är heller inte rädd för att diskutera politik, och människors insatser på detta och andra plan, mitt inne i lokalsamhället, och skeendenas gång.

Ole Gotved blev 83 år gammal, och han var en av de åtta, som anno 1997 grundade det danska Asa- och Vanatrosamfundet. Efter en hård kamp för erkännande i ett Danmark, där ”Folkekirken” fortfarande ville hunsa och skrämma folk till lydnad, blev samfundet äntligen godkänt år 2003.

Han skadades allvarligt i en trafikolycka nära sitt hem i Brændstrup den 25 September i år, och var då rullstolsbunden efter en motorcykelolycka, som han ådragit sig i hög ålder. Dock dog han först den 16 Oktober på sjukhuset i Kolding, Jylland i sviter efter den andra olyckan, som tillgick så att hans eldrivna rullstol säkert framfördes på vänster sida av vägen (enligt dansk lag räknas en person i eldriven rullstol som gångtrafikant, och då måste den framföras så) när en okänd bilist i alldeles för hög fart kom ut ur en korsning, och träffade honom med sidospegeln mitt i ansiktet. Hans massakrerade rullstol visades också i lokaltidningen, och i sviterna från denna andra svåra olycka, avled han så. Varför olyckan inträffade vet man inte – han var en aktad, ärad och respekterad man i lokalsamhället, och vad man vet fanns det inte någon som kunnat vilja honom något ont.

Gudrun Victoria Gotved, hans dotter, är författarinna till flera böcker om Asatro, och jag anmälde en av dem här så sent som igår. Också hon har en central roll i den danska Asatron, och man kan notera att det i Danmark i såväl nutid som forntid varit så, att vissa ätter och familjer alltid haft Godar och Gydjor inom sig, eftersom sådan värdighet ofta går i arv. De som – på andra sidan jorden – säger att Asatron inte har något fast prästestånd, vet som vanligt inte vad de talar om, ty alltför dåligt känner de till de Nordiska länderna, och den kultur som finns här.

Ole Gotved intervjuades också i dansk TV om sin passion för motorcyklar, bland annat; och skrev själv flera ”moderna gudasagor” i Asatrons anda. Han skrev egna dikter och ceremonitexter till Blot och Ting, och var verksam inom mångahanda. Han var en älskad far och bedstefar, som de säger i Danmark.

Under hans Bålfärd, som utförligt beskrivits i den danska pressen, lyftes han symboliskt över den lilla å som rann utanför hans släktgård och hem, och hyllades av många vänner, fränder och släktingar.  Han  gravlades på den egna gårdens mark, och är nu högsatt; efter hednisk sed, och är inte begravd på någon Kyrkogård eller med någon kristprästs medverkan.

Jag avslutar med hans egna ord, som han skrev för längesedan

Til Magterne:
Skal sammen vi stå
og sende vor tanke
til Asgårds mægtige magter
For styrke gir’ Thor
forstand gir’ Odin
og trivsel får vi fra Frey.