DEBATT: Vi bränner Bacon, Biblar och Koraner ! Härs och Tvärs, samt i Långa baner…

Idédebatt är alltid intressant, men sedan så finns det förstås människor som inte kan hålla sig till att debattera på ett seriöst sätt, utan hela tiden måste ta till ”slag under bältet” eller vissa ”överbud”.  I Hávamál står det skrivet – enligt vissa översättningar – att ”ord bör du aldrig skifta, med en nolla eller en narr”. Själv tänker jag på detta stäv ganska ofta, inte minst när jag möter Kristendomens eller Islams företrädare.

 

Här brinner Bibeln i ett fyrfat – många Hedningar och Asatroende – inklusive de i NAS eller Nordiska Asa Samfundet har faktiskt gjort en RITUAL av detta..

Min hedniske broder och kollega Henrik Andersson på bloggen ”Ideell Kulturkamp” förfäktar idag den meningen, att vi Hedningar och Asatroende bör fortsätta bränna både Biblar och Koraner – det skall ju vara lika för alla, och demokratiska som vi är, visar vi ingen som helst tolerans mot de religioner och livsåskådningar, som är såpass INTOLERANTA att de inte kan tåla en fri åsiksbildning, eller yttrande- och religionsfrihet.

Å andra sidan tycker jag själv, att Bibelbränning och Koranbränning känns lite onödigt och demonstrativt, inte minst med tanke på all den koldioxid som skulle tillföras atmosfären, om vi brände alla exemplar av dessa mycket skadliga och onda böcker, som ju uppmanar till massmord och många andra lagbrott.

Bränn gärna koranen, men bränn också de skrifter judar och kristna läser. All monoteism är mer eller mindre skadligt och eländigt. Tron på bara en gud är en styggelse och förnärmar och kränker oss som tror på såväl gudinnor som gudar. Ingenting gott, ingenting positivt har kommit ut Moses, Jesus eller Muhammeds läror. Abraham är fader till mycket ont. Hedningar verka för att monoteismen ska förbjudas.

En hedning är inte tolerant mot religioner som inte kan acceptera gudomlig mångfald.

  • Henrik Andersson, Ideell Kulturkamp, 2020-09-03

 

Jag påminner mig också att verklig yttrandefrihet är rätten att säga vad som är opassande, stötande eller kränkande för många människor. Verklig yttrandefrihet är inte, att stryka opinionen medhårs, eller att hela tiden vara politiskt korrekt. Tvärtom kunde man uttrycka det hela så, att verklig yttrandefrihet är rätten att säga helt fel sak vid fel tillfälle, på fel sätt och inför fel människor.

 

Vår mångårige vän och läsare Eddie Råbock alias Mohamed Omar skrev igår på bloggen ”Det Goda Samhället” följande rader, som också borde vara självklara i sammanhanget, även om jag tycker att vi bör ta fasta på det yttrande, som Stephen Fry en gång gav ifrån sig. Ni får förlåta, att jag blott citerar – men det har man också full frihet att göra, om man lever i en demokrati…

Om vi ska ha yttrandefrihet kan vi inte samtidigt ha massinvandring från islamvärlden. Det borde vara uppenbart. Men tyvärr är det inte det. Inte ens efter Salman Rushdie och Muhammedkarikatyrer, Lars Vilks och nu koranupplopp i Malmö.

Så många händelser, många tragiska, där västerländsk yttrandefrihet har krockat med islamisk fundamentalism. Alltså muslimer som är trogna Koranen och Muhammed. För profeten Muhammed tolererade ingen yttrandefrihet. Den som gjorde yttranden, vilka han uppfattade som kränkningar mot hans religion, lät han avrätta.

Ett bättre sätt att försvara vår yttrandefrihet är att försvara våra gränser. Vi kan inte ha en yttrandefrihet som innebär att islam, Koranen och Muhammed får kritiseras hårt, till och med häcklas, om samtidigt våra gränser är öppna för massinvandring från islamvärlden.

I islamvärlden är respekten för islams, Koranens och Muhammeds okränkbarhet större än respekten för yttrandefriheten. Ju större den muslimska befolkningen blir i Sverige, desto mer riskfyllt kommer det därför bli att uttala sig kritiskt om islam. Även att tåga för Charlie Hebdo kan bli farligt.

Detta kommer att ske, även om flera av muslimerna som kommer är förnuftiga och hyggliga. Massinvandringen innebär ju att man inte bara flyttar hit individer, Ahmed och Mustafa, till Sverige. Man flyttar hit en kultur. En kultur som står i fortsatt förbindelse med, och är en del av, den globala islamiska kulturen.

Det finns förnuftiga och hyggliga personer i Saudiarabien. Men det finns ingen yttrandefrihet. För att försvara yttrandefriheten i Sverige krävs det konkreta åtgärder för att strama åt invandringen. Om man står upp för vår yttrandefriheten borde man rimligen alltså även stå upp för gränserna som skyddar denna yttrandefrihet.

Med risk för att låta tjatig: om befolkningen som tror på yttrandefrihet, ja, som är formad av västerländsk kultur, minskar i antal, och befolkningen som inte tror på yttrandefrihet, ökar i antal, blir det så klart svårare att upprätthålla yttrandefriheten.

Om vi inte försvarar våra gränser kommer gränserna för vår yttrandefrihet att inskränkas. Det har redan skett.

På Internet och i arabiska tv-kanaler av typen Al-jazeera sprids nu fejkade bilder på blonda svenska barn som tvingas kyssa Koranen, och efter de senaste upploppen och bränderna – genomförda av huliganer helt utan samband med seriös islam (Minns vad Imamen av Malmö sade i TV) syns det tydligt, vad all denna förbannade drägg vill göra emot vårt land och folk. Det är vår plikt att bekämpa dem, om så behövs också med våld, utvisningar och deportationer.

Fortsätter dräggen sina våldsdåd och sin förstörelse, är det helt korrekt att övergå till aktiv insats – också av vårt lands Försvarsmakt, en som bland annat Polisen i Göteborg påstås ha antytt, så sent som igår. Våldsverkare skall bemötas som just våldsverkare, och som fiender till det allmänna. De skall bli föremål för vapeninsats, och för arrestering.

Den danske provokatören Rasmus Paludan, som representerar ett danskt parti som kallar sig ”Stram Kurs” har som bekant utvisats ur landet av Löfvén-Regeringen, vars högste företrädare, Statsministern själv, tydligt valt sida både emot yttrandefriheten, och sitt eget land och folk. Han har ju offentligt deklarerat, att han ”aldrig kommer att kritisera islam” och därmed är hans inställning klar. För egen del anser jag, att både Islam och diverse politiska rörelser får finna sig i kritik, om de ger sig in på demonstrativt beteende, eller ifall deras anhängare  begår brott, och ägnar sig åt oegentligheter.

Detta gäller såväl islamister som kristna, och alla andra också. Fri debatt och kritik får alltid framföras – helst i saklig form.

 

Herr Paludan har nu ansökt om att få tilldelas ett svenskt pass, eftersom hans far är svensk, och kommer dessutom att genomföra en ny Koran-bränning i Rinkeby.

För övrigt kan man minnas, att även Nordiska Asa Samfundet genom sin högste andlige företrädare Peter Kåhl (till vardags anställd inom SL:s depå-verksamhet) faktiskt ägnat sig åt brännande av bibeln – under rituella former. Detta skedde vid NAS Midsommarblot vid Ales Stenar 2018, men på en närbelägen Camping-Plats, inte uppe vid själva stenarna på Kåseberga-Åsen. Vid detta tillfälle var jag själv närvarande, och åsyna vittne till alltsammans. Det tillverkades också små kors av träpinnar, som nya medlemmar symboliskt fick trampa under fötterna, samt bränna upp i en renande eld. (Just denna ceremoni har förekommit vid tidigare tillfällen i Världshistorien. Under Tokugawa-Shogunatet och Japans 1600-tal testade man om någon var ”Kirisutan” eller kristen genom detta enkla test. Japanerna visste, att de kristna tänkte förslava, kolonisera och förstöra hela deras land – och Japan förblir starkt och motståndskraftigt emot alla Monoteister – än idag !)

Japan har än idag en av Världens absolut starkaste nationella kulturer, och har gett mänskligheten oerhört mycket av sin egen kultur. Det är resultatet av ett intensivt, med framgång fört folkligt motstånd emot Monoteisternas irrläror, och Japan har heller aldrig haft någon invandring att tala om, utom från det närliggande Korea. Vi kan lära oss mycket om nationell överlevnad genom att studera dem. Inte ens två atombombsangrepp efter varandra har lyckats skada deras kultur eller nationella medvetande särskilt mycket.

Det land som vet att vårda sin egen nationella kultur och inte tillåter närvaron av främlingar, kan bygga för evigheten…

Gällande Helmut Kohl – nej förlåt jag menar Peter Kåhl – kan jag bara säga att jag sympatiserade med hans ”egenpåhittade” ritual som sådan, den gången, 2018 – men att jag ansåg den lite väl demonstrativ, trots att den skedde i goda vänners lag, och därför inte skadade någon, ens bildligt talat, för vad de kristna och muslimerna inte ser, det har de heller inte ont av.

 

Det kanske sitter i väggarna”- Tänk om någon begravde en sån här på en tomt för vissa ”kulturcenter” ??

För mig får herr Paludan och hans gelikar gärna komma till Sverige och bränna fler Koraner, som sagt – även om jag tycker att det hela är en smula fånigt, överdrivet och inte välbetänkt, utan tyder på en viss grad av bristande omdöme, liksom omdömet hos min käre kamrat Herr Kåhl, nu när jag ändå skänkt honom ”en recension”.  Alltför demonstrativt beteende kunde kanske undvikas i båda fallen, även om jag anser, att ifall man bränner Koraner, kunde man gärna samtidigt bränna Bibeln med – och varför sluta där ?

Fläsket brinner, heter det, och att förära gudarna av Särimners fläsk och heligt bacon, är förvisso en god gärning.

Låt oss grilla Bacon över Koranerna och Biblarna medan de brinner – DÅ ÄR DET KOKTA FLÄSKET STEKT

Diverse utländska bedömare från Libanon har sagt, att Sverige nu befinner sig inför ett viktigt vägval. Vill vi ha muslimer inuti landet, och förvandlas till ett Syrien, eller vill vi stå emot, stå upp för yttrandefrihet och västerländska värden, samt fördöma Koranen och dess Värdegrund – samtidigt som vi gör rent hus med Bibeln och de kristna ?  Valet är fritt, men jag vet åtminstone vilken sida jag själv står på, och jag har gjort mitt val – precis som Statsminister Löfvén, som har valt att stödja den motsatta sidan.

Kanhända ångrar han sig, och väljer till slut att stå upp för folk och nation, liksom hela sin Regering. Låt oss hoppas på det.

Vad den islamistiska dräggen beträffar, har den redan hotat fredliga medborgare i det här landet med våldtäkter och massmord – och den bör behandlas därefter.

Att uppmana till brott eller upplopp, är ett brott i sig – särskilt i orostider.

Själv manar jag till besinning och lugn – samt att ni går hem och äter ert bacon – det HJÄLPER emot Monoteism !!

 

Och slutligen – hur är det med denne semitiske Mån-gud, denne Allah, även känd som JHVH eller ”Gud” ?

Om Allah eller Gud nu ska vara så mäktig, ja rent av allsmäktig, varför behöver han då hela tiden stötta sig på idioter som bränner bildäck, mördar och dödar ?

Är inte Allah oerhört svag, eftersom han alldeles uppenbart inte kan göra någonting alls själv, utan hela tiden är beroende av sina mänskliga ”följare” ?

Med de kristnas gud är det precis likadant, och de kristnas gud är liksom Allah oerhört barnslig. En verklig gud, som det vore någonting med, är som Tor och Oden. Tor och Oden kräver inte alls att du skall tro på dem, och de kräver inte heller att du ska göra vad som står i Hávamál, och de varken fördömer eller försvarar brännandet av böcker, eller andra ynkliga mänskliga påfund, här nere på Midgårds slätter, ty de är verkligen Gudar, och därmed står de över allt sådant.

Eddan kan sannolikt inte förstöras i alla fall, eftersom den finns digitalt – till och med handskrifterna är inscannade i faksimil – och den är så vida spridd, att alla exemplar eller översättningar och versioner inte går att förstöra. Därför är Asatrons budskap evigt och oförstörbart, och Hedendomen är också alltid ny.

Allt vad du finner i Hávamál är goda råd om hur du bör leva, men inga lagar. Du får lycka och välgång om du följer råden, står det, och Asarna vill allas väl. De straffar ingen, dödar ytterst sällan och använder våld bara emot de makter, som verkligen vill skada själva livet. Emellertid – de behöver inte vår dyrkan, utan existerar själva, och de behöver ingen mänsklig hjälp, inga onödiga följare eller små skitungar till terrorister, som skall kratsa kastanjerna ur elden för dem. Åska och Storm har också alltid existerat, och naturen existerar för sig själv.

Jämför med de oerhört löjliga, fullkomligt maktlösa Monoteistiska gudarna, som kallar sig själva ”allsmäktiga” trots att de ingenting kan själva, och som ständigt måste lovprisas, tillbedjas och ständigt få höra hur bra de är, likt tjuriga småbarn.

 

Om du alls ska ha Gudar – dyrka då en RIKTIG gud som ASA-TOR ! Han existerar, precis som åska, regn och själva naturen, och han kommer ALLTID att existera, OAVSETT vad du tycker om det, eller vad du säger om honom (han bryr sig inte om bokbål eller löjliga provokationer heller… !)

  • Teckning av Paulus Indomitus, svensk bloggare och vän

 

Tor och Oden behöver inga lovprisningar. Du kan blota till dem, eller ge dem gåvor av egen fri vilja – och få rika gåvor tillbaks – men BE till dem kan du aldrig. Aldrig någonsin. ”Bön” och liknande är totalt verkningslöst och den ultimata hädelsen – också i ett Monoteistiskt universum. Ifall en gud nu verkligen ska vara allsmäktig – hur kan då dess mänskliga tillbedjare vara så förmätna, så fulla av sin egen skit att de tror sig kunna påverka den allsmäktige, och ”styra” guden eller gudarnas vilja via sina böneramsor. Att tro något sådant är ren idioti, eftersom det är att sätta sig upp emot guds allmakt – om man vore monoteist.

Men – det är inte jag – för jag är som bekant HEDNING – och nu ska jag gå och elda bacon – Hedning som jag är – och låta den goa röken stiga mot himlen, så att gudar och människor kan dela denna vackra gåva… Gåva kräver att gengåva gives, nämligen, och det är det första av Asatrons bud. Ingenting är gratis, och böner hjälper inte.

Vill man ha något, bör man först av allt ge, och av vad man giver, kan man också vänta sig en god skörd. Ger man ovett, får man ovett igen, men den som sprider kunskap och goda gåvor, kommer att äras landet och Världen allt över…

 

Eskapister lanserar Asatroget rollspel

Rollspelande, eskapism och valhänt konstruerade verkligheter är ingenting för mig, eftersom jag har fullt upp med att leva i den existerande verkligheten, som den de facto ser ut – låt vara att den ibland inte är särskilt rolig. Men ändå är det väl ofrånkomligt att ett svenskt alternativförlag till slut lanserar ett Rollspel med motiv från Nordisk Mytologi, vilket de förmodligen inte borde ha gjort. Produkten har för två dagar sedan blivit noggrant recenserad av likasinnade, och befinner sig redan ute på marknaden.

Ingenting för seriösa Asatroende, men fyller kanske sin funktion för den obildade ungdomen…

Liksom av en ren händelse lanserar ”Det Goda Samhällets” redaktion – som uppenbarligen brukar läsa mina krior – dagen efter detta spel blivit omnämnt på nätet en liten artikel, som nämner att ingen mindre än den så kände Mr James Kirkup från the Social Market Foundation i London UK minsann hävdar att han inte hade nått en såpass hög post inom näringslivet som idag, ifall han inte förnött och försuttit hela sin ungdom med att spela Dungeons & Dragons, vilket alltså då skall vara någotslags bevis för rollspelandets allmänna förträfflighet, och att man via dem genast skulle lära sig allt av verklig historia, religion eller politik i vår egen värld.

Tillåt mig hånskratta, och det med eftertryck.

Förvisso kan brädspel, rollspel eller någon annan typ av strategiska spel lära en mångt och mycket, men bara om det sker under en tillräckligt ansvarsfull och medveten ledning, för så är det med all pedagogik. Alla personer som gått Karlberg blir inte stora fältherrar. Alla personer som gått på Bröderna Påhlmans Handelsinstitut blir inte rekordsäljare. Alla personer som läst Koranen eller Bibeln blir inte mönstermedborgare för det, och heller inga godare människor precis, utan snarare tvärtom – ifall man nu inte marinerar dem i ketchup.

Fantasy-rollspel, dum vulgärkultur och populärkultur i stil med ”Game of Thrones”, HBO Vikings, historieförfalskande och kulturförvridande tv-serier av typen ”The Last Kingdom” är inte alls så nyskapande, och lär inte ut någonting alls, skulle jag vilja hävda, utom social kompetens åt ett antal finniga tonåringar, vars nördighet annars helt skulle kunna ta överhanden, och helt avskilja dem från det övriga samhället in i ett slags spelmissbruk, särskilt nu i Corona-tider.

Men – för all del, för all del.. kanhända skall jag försöka uppamma en del intresse för detta nya rollspel, liksom jag uppammat intresse för en del musik, jag recenserat häromsistens.

Skaparna av detta spel verkar ha haft en ärlig avsikt att lära ut grunddragen i den Nordiska gudaläran, samt varje väsentlig gudomlighets egenskaper, karaktärsdrag och dyrkan, och det är kanske vackert så. Man har haft ambitionen att göra pengar på ett oskyldigt tidsfördriv för små sällskap, och skapa ett slags enkel underhållning för regniga dagar som du och dina vänner kan sköta alldeles själv, om ni bara är i halvvuxen ålder, och befinner er någonstans emellan barndom och yrkesliv, samt inte har något bättre för er.

Så har väl historieberättande fungerat i alla tider, mer eller mindre – och att man nu har ett slags spelmetodik, enkla tärningskast i form av tre stycken sexsidiga tärningar (ja, ni vet väl att ”rollspelsmaffian” alltsedan 1980-talets glansdagar tycker om sina fem platonska kroppar – det finns ju inga andra än dessa fem, eftersom det är en matematisk omöjlighet ) och någotslags ramberättelse att utgå ifrån, gör kanske inte det hela sämre.

Men där spårar det hela ur, och det spårar ur fullständigt. Man låter spelarna nyuppfinna helt andra gudamakter och mytologiska gestalter än dem vi är vana vid, förändrar och gör våld på en hel kultur, och låter den utveckla sig på ett tämligen groteskt sätt – som sagda tonårings-publik, som väl är tänkta att spela spelet, väl förr eller senare kommer förväxla med den verkliga mytologin eller historien.

Asatron innehåller inga ”Sigborg” eller ”Jorhild” eller andra, i verkligheten aldrig existerande, slumpvis konstruerade gudinnenamn, inga ”hantverksgudar” men väl en Völund Smed.

Alltså – jag vet inte hur många fullkomligt okunniga amerikaner och anglosaxiskt belastade personer jag mött, som på allvar tror att ”Frejas son heter Blitzen” eftersom de lärt sig detta i ett eller annat idiotiskt dataspel på nätet eller under lika idiotiskt rollspelande utan ansvar, när det i själva verket förhåller sig så att den enda varelse, som i sinnevärlden haft just det namnet, är en av Jultomtens eller Santa Claus renar i en eller annan vida spridd amerikansk julsång, som inte har ett enda förbannat dugg med Nordisk Mytologi eller Nordisk kultur att göra.

 

Trivialisering, ”Gullifiering” och Kommersialisering enligt Populär-kulturellt recept – ett sätt att förstöra en kulturkrets – inifrån !

Jag vet heller inte hur många idiotiska kvinnor nära trettio jag mött, som gett ifrån sig fullständigt apelkastade utrop i stil med ”puss på nosen från min kisse Oden” bara för att deras respektive kattskrällen förlorat ett öga, och sedan i sin inbilskhet trott, att de skulle vara lämpligt material för Samfundet Särimner eller Nordiska Asa Samfundet efter den sortens tilltal och anrop.

Jag har svarat dem ungefär följande: ”Jaha, så du tilltalar allvarligt troende muslimer genom att jubla ”Kom och hälsa på min HUND MOHAMMED !” eller döper din halvdebile och svårt drägglande kusin till ”Jesus kristus” och tar med honom till första bästa prästseminarium…

Risken med konstruerade verkligheter, och i och för sig utmärkta spel, är att de blir en smula för verkliga för deltagarna själva, och att de går för långt i sin självpåtagna kreativitet som skapare. De skulle förmodligen med större vinst ägna sig åt att skriva romaner och noveller, eller förestå företagsevent, kick-offer eller något opinionsinstut, tror jag – och där förverkliga sina planer, snarare än att plåga oss andra med sitt spelnörderi..

Tänk också på vad jag sade så sent som igår, om Jim Lyngvilds uttalande om populär- samt vulgärkultur, samt dess chanser att överleva i framtiden. Förr eller senare kommer även de mest inbitna rollspelsnördar inse, att deras eget vederstyggliga rådbråkande av de nordiska myterna inte är värt något, och att det inte lönar sig att tro, att deras egna omdiktningar tillför några som helst eviga sanningar, lika lite som denna blogg eller all dagstidningsjournalistik är någon evig sanning.

Allt sådant är adiaforiskt till sin natur, och redan av arkiv-rubrikerna till denna blogg, kan ni lära er vad ordet ”Adiafora” betyder – om ni inte visste det förut.

Vid 17 års ålder brände jag själv upp mina Dungeons & Dragons böcker hellre än att sälja dem, mina hexagonala kartor över hela världar, mina dyra speltärningar i plast och alltsammans. Jag gjorde en väldig autodafé och en fördömelsens renande eld på bakgården till det radhus jag då bebodde – i mina nu fjärran ynglingaår – och året därpå ryckte jag in i armén, som jag därefter aldrig lämnat.

 

Jag råder er till att göra detsamma. Förliten eder icke på charlataner, dumbommar, fornsedare eller rollspelare, det säger jag er, o ni hedna och ludna !

 

Dåliga böcker, rollspelslitteratur, Biblar och Koraner förtjänar bara att brännas !