Ny bok om Gotländska bildstenar framhäver Asatron för dagens människor

Tidningen ”Hela Gotland” recenserade nyligen en bok av en viss Eva Sjöstrand, med boktiteln ”En Gotländsk Edda”. Boken analyserar Gotlands alla bildstenar från Vendeltiden och vidare framåt, och den unika framställning av Eddans sagor och sägner som fanns på ön. I motsats till girigheten – samma girighet som vi ser hos nutidens ”Svenska” Kyrka som inte drar sig för att försöka tjäna pengar på döda svenskars guldtänder, helt utan deras vetskap eller medgivande ser hon kärleksfullheten som Asatrons bärande tanke. Boken ”lär bli en klassiker” skriver tidningen.

Nästan 500 kända gotländska bildstenarna berättar en historia som blir ännu tydligare tillsammans med de isländska eddorna.
Eva Sjöstrand har i sin edda använt nio kända gotländska stenar, åtta bildstenar och den kända Pilgårdsstenen från Boge som bara innehåller runor.

På Tjängvidestenen ser vi Oden själv, och Valhalls härlighet

Boken sägs ha tagit elva år att skriva, och är därför förhoppningsvis väl researchad och underbyggd. fil. dr. Thorgunn Snaedal, som är isländska bosatt på Gotland, har skrivit bokens efterord, och man kan också hoppas att här få se en nytolkning av de viktigaste bildstensmyterna, och alla de scener Gotlands mer än 480 bildstenar framställer, ristade i kalksten. En annan artikel från samma tidning innehåller mer om samma bok, tryckt hos Gotlandsbokens förlag. Som vanligt står Freja i fokus för Gotländskorna. Författarinnan påstår också att just Freja skulle ha varit månens härskarinna, vilket mig veterligen aldrig tidigare framlagts, och det är osäkert vad man baserar detta på, när Bil och Gjuke samt Nanna, Mani och Balder också finns – allesammans gudomligheter, som mycket mer direkt har med månen att göra.

På en sten från Stora Hammar ser man dessa bilder – och i Norge kunde kvinnor heta saker som ”Oddny, ö-facklan” – Men vilken stridsscen ser vi här ?

 

Och, tidningen avslutar: De foro vida, islänningarna och gotlänningarna, över land och tid. Detsamma har deras berättelser gjort. Märkligt är att förstå hur nära det vi kallar forntid är oss i dag och hur angelägna de berättelser, som tecknades ner eller ristades för tusen år sedan, känns i vår tid.

Annonser