Svenska ”Show-trials” och Häxprocesser…

Borta på bloggen ”Det Goda Samhället” kåserar Patrik Engelau – en av den bloggens redaktörer – vidare om Häxprocessen och förföljelsen av Eskil Erlandsson (c), fd Landsbygdsminister. I sitt första inlägg om saken frågar han sig hur det kan komma sig att tre mycket mäktiga Center- och Moderat-kvinnor – som alla tre hör till Erlandssons allra hätskaste motståndare – plötsligt kan påstå, att de skulle blivit ofredade av honom bara därför att han råkat vidröra deras ben, och därvidlag alltså påstås ”tafsa” på dem.

Detta tafsande skulle inte bara ha ägt rum i Riksdagens personalrestaurang (finns där inga vakter, som i svenska skolbespisningar ungefär ??) helt utan att någon annan person utom målsäganden lade märke till saken (verkar inte det mystiskt ? Varför sa målsäganden ingenting, eller ryckte till åtminstone; ifall hon nu verkligen blev ”tafsad” på) samt i en offentlig lokal tillhörande Ingenjörsvetenskapsakademin, samt ytterligare ett offentligt, politiskt arrangemang. Verkar inte dessa mystiska anklagelser – till händelser helt utan vittnen – lite som 1600-talets ”Blåkullafärder” ?

I 1600-talets Puritanska England kunde folk DÖMAS TILL DÖDEN för att ha satt ”Onda Ögat” på någon. Idag skall män i Landet Löfvén dömas till flera års fängelse för att ha använt ”en manlig blick”

Och varför har de anklagande hela tiden ”ett starkt stöd från Annie Lööf” som Borås Tidning idag bekräftar ?? Även om alla dessa groteska anklagelser vore sanna, kan det enligt svensk lag knappast sluta med mer än några dagsböter i alla fall, samt möjligen 5000 kr i ”snabba cash” till två av målsägandena. Ord står dessutom mot ord, och det blir nog svårt att döma Herr Erlandsson, mot hans nekande – för vanligen går det inte till så enligt svensk rätt. Börjar inte detta likna en politisk skåde-process ?

Herr Engelau ger oss mer kött på benen, när han berättar om vilka dessa mystiska anklagelskor är… (ni får förlåta mig att jag blott citerar)

De tre kvinnor Erlandsson uppvaktat är inte precis några oerfarna, underåriga dunungar. Till exempel är Camilla Andersson Sparring, C, 48 år och har sin ”bakgrund och yrkesutbildning inom säkerhetsbranschen, där jag jobbat som Bevaknings – värdetransport – civil- och brandskyddsvakt, jag har även haft uppdrag som personskydd”. Ska inte en person med ett sådant CV kunna avfärda en upphetsad landsbygdsminister på det effektiva och för mannen tillräckligt komprometterande sätt som kapabla svenska kvinnor alltid gjort utan att blanda in rättsväsendet? Hur har hon kunnat jobba med personskydd när hon inte klarar en troligen sommarlätt ehuru ovälkommen attack från Erlandsson?

Cecilie Tenfjord-Toftby, M, är 49 år och har varit ledamot av näringsutskottet och energipolitiskt ansvarig. Hon har varit kandidat till Europaparlamentet och sitter nu i skatteutskottet. Därtill har hon en lång rad andra meriter. Jag ryser när jag inser att en person som bestämmer över Sveriges skattesystem inte på egen hand kan klara utmaningen att en karl tar på hennes kjol i lårhöjd. Dessutom ska hon bestämma över Sveriges energipolitik.

Cecilia Magnusson, M, är 57 år och undersköterska och borde, som jag ser det, klara av besvärliga patienter. Hon har dessutom haft maktpåliggande uppgifter som ledamot av Socialförsäkringsutskottet, Justitieutskottet, Trafikutskottet, Konstitutionsutskottet och Riksrevisionen. Magnusson är tveklöst en person med skinn på näsan. Varför ska hon besvära sig med att be staten om hjälp för att nita dit en bondpojke från Torpa församling i Småland, det vill säga Eskil Erlandsson?

Man kan rimligen inte jobba som ”expert på personskydd” ena dagen och vara säkerhetsvakt, samtidigt som man nästa dag inte ens vågar klara upp en lätt beröring på ena benet…

Patrik Engelaus slutsats – som han manifesterar just idag – är att dessa kvinnor cyniskt utnyttjar rätts-systemet för att klara upp en konflikt som de själva iscensatt, och dessutom faktiskt borde klara av själva. Vi lever i ett land där gruppvåldtäkter, bilbränder och råa fall av misshandel med krossade glasflaskor på öppen gata faktiskt borde gå före i rätten – våra Domstolar är redan tillräckligt överbelastade, och att någon fjollig makthaverska säger sig ha blivit lätt berörd på ett ben, väger faktiskt mycket mycket lättare än vanliga människors svåra lidanden.

Ingen Center- eller moderatkvinna ojar sig över gruppvåldtäkten i Piteå, eller 100-tals andra överfallsvåldtäkter – nej allt de bryr sig om är ”Old Eskil – sin bakgrund inom Vården och Personskyddet till trots. Ärligt talat, verkar inte det lite underligt ? Alla dessa show trials handlar om att skämma ut, att offentligt förödmjuka offren. Eskil Erlandsson har redan avgått från sin post, och står inför sin pension. Påståendena om de händelser som skall ha inträffat, är i ett fall över tre år gamla, och nästan färdiga för preskription – men ändå måste man ta upp domstolens tid med dem… Verkar det ens rimligt ?

Var det någon som ville skämta om Sädes-Erland ? (G-ö-ö-ö-teborgare ÄR fortfarande TROUBLEMAKERS !!)

 

Men för all del. Vi i Sverige har haft ”show trials” eller rena häxprocesser i Svenska Domstolar redan förut. Minns ni år 2011 – och den stora anklagelseprocessen emot Julian Assange, vars oerhörda brott var att han skulle ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin (S) – en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” absolut ledande namn… Vi vet också hur det gick för Julian Assange sedan. På grund av den spräckta kondomen fick han åtta års husarrest – ett straff som inte på något sätt står i rimlig proportion till den förbrytelse han eventuellt kan ha begått (vem som spräckte den Världsberömda kådisen av okänt märke har aldrig klarlagts – det kan ha varit Anna Ardin själv...) Inte ens de flesta våldtäktsmän i Sverige – som förövat verkliga våldtäkter nota bene – får såpass långa straff – särskilt inte om de är av utländsk härkomst, vilket ju Mr Assange faktiskt var..

Denna sällsport intelligenta kvinna hävdade på sin tid att en sprucken kondom skulle vara våldtäkt. Hon skrev före det en ”lärobok i hämnd” som fortfarande finns kvar på nätet…

Vittnet Joakim Wilén berättade för Polisen 2011, hur Julian och Anna stängt in sig i en särskild övernattningslägenhet i LO-borgen, där det berömda ”spräckandet” ska ha ägt rum natten innan Herr Wilén som en nära vän kom och besökte nämnda Anna, eftersom han var orolig för henne. Morgonen efter det påstådda övergreppet blev han då utkastad – av Anna Ardin – och i skarpa ordalag tillsagd att han måste gå därifrån. Förutsatt att Anna Ardin nu blev ”kränkt” av den spräckta kondomen – varför bar hon sig i så fall åt så ? Borde inte en nyss anländ vän, som oförmodat dök upp på scenen, istället medgivit en hastig flykt, ifall hon nu ens varit ”kränkt” respektive ”våldtagen” av ett olyckans preventiv-medel ?

Att det hela var en ”show trial” och en skådeprocess, står enligt mig bortom allt rimligt tvivel, och det framgår också av alla de andra vittnesmål, som finns i det aktuella fallet. Läs själva, får ni se…

Samma kvinna gäller idag för att vara ”prästvigd” och skall tjänstgöra som Diakon i Svenska Kyrkan, sägs det. Mycket förtroendeingivande, eller hur ? Hör hämnd och falska rättsprocesser till jesu lära, eller hur är det nu igen ?

Anna Ardin påstår numera att alla hennes handlingar, hela livet igenom, varit dikterade av ”kristen kärlek” vilket alltså innefattar, att man på falska grunder anklagar personer som tillhör ”fel kön” och ”hämnas på patriarkatet” lite sådär på måfå, eller så fort man får chansen. Väldigt kristet beteende, tycker inte ni också det ? Och skulle ni rekommendera att en ärlig, hjälpsökande kristen familj, ger sig i lag och umgänge med den sortens ”diakoner” – deras uppgift är ju enligt kyrkan att utföra socialt arbete ibland samhällets olycksbarn. Tror någon nu, att en person som Anna Ardin har rätt förutsättningar för detta, när hon aldrig slutat förespråka hämnd och iscensatta rättsprocesser som politiskt vapen ?

Från den vackra Universitetsstaden Lund rapporteras idag enligt ”Sydsvenskan” att en viss Elin Gustavsson, tillika ordförande i S-kvinnor Skåne (och naturligtvis också med i ”Tro & Solidaritet” får vi förmoda) motionerat om att ”Porr” skall räknas som ”Hets mot Folkgrupp” och alltså beläggas med stränga straff enligt lag.

All ”porr” skall nämligen vara riktad emot kvinnor enligt Fru Gustavssons charmanta åsikt, men bög-porr och djur-porr omfattas alltså inte av de nya bestämmelser hon tänkt sig införa. Sådan är den nya (S)harian !

Allahu Akbar !!

Senast någon regim försökte med något liknande, var i Ayatollornas Iran samt i det forna Sovjetunionen vill jag minnas – ty där var det stränga straff också på att föra in ”pornografiskt material” eller annat som kunde vara ”till skada för Sovjet-människorna” från utlandet. Frågan är väl då om Fru Gustavsson och det Socialdemokratiska kvinnoförbundet också ska stänga av hela Internet, eller hur tänker de gå till väga, rent praktiskt och juridiskt ?

Hur ser den nya (S)ocialdemokratiska Legal-definitionen på ”Porr” ut enligt (S)haria-kvinnornas utmärkta recept ?

Här en bild av en av mina väninnor från Norge. Hon är som synes djupt urringad, och arrangerade själv att få fotograferas på detta vis (att än yngre kvinnor tar sk ”selfies” i lätt-klätt tillstånd, är nuförtiden inte så ovanligt…) Ska vi då STRAFFA henne för att ha begått ”hets mot folkgrupp” (dvs andra kvinnor) bara därför att hon råkar vara vackrare än de flesta – eller ? (PÅSE ÖVER HUVUDET och Socialdemokratisk BURKA-PLIKT är den ENDA SLUTGILITIGA LÖSNINGEN – ”Wer Jude ist, bestimme Ich” – och ALLT är ”porr” som MAKTEN ogillar – eller ??)

Hur kan någon – (S)haria-märkt S-kvinna i Landet Löfvén eller ej, tro på all denna sjuka, renodlat Monoteistiska och maktfullkomliga kvinnosyn – som inte tillåter vissa femininer att bestämma över sina egna kroppar vara klädda som de vill, även om det kanske rent av skulle vara ”pornografiskt” ?? Och var skall man i så fall dra gränsen för de nya förbuds-lagar som regimen Löfvén nu vill införa... Nyss var något så enkelt som ”Runor” också ”Hets mot Folkgrupp” enligt det (S)ocialdemokratiska sättet att se – men det förslaget sket sig visst fullständigt… Hur ska det då bli, denna gång ?

Hur är det då med denna (dator-animerade) bild ? Passerar den gränsen för ”porr” enligt vår Äl(S)kade Regims nya lagar och regler ? Eller om den vore målad med olja eller huggen i marmor ?? Måste man då enligt (S)harian slå sönder marmor-statyn med hammare, på Taliban-vis ??

 

Och OM ”Old Eskil” tafsade – varför skulle han då tafsa på EN FUL GAMMAL NUCKA ?? Hade han inget bättre objekt inom räckhåll i Riks-dass-huset ??

Annonser

Mellanspel – ”Allt är politik !”

Människan, skrev den hedniske filosofen Aristoteles på sin tid, är ett ”zoon politikon” eller ett politiskt djur. Ett politiskt djur är nu inte alltid samma sak som en politisk vilde, till exempel – men religion, politik och kultur är inga skilda ämnen, som man kan låta uppresa vattentäta skott emellan. Överallt, i alla kulturer, tider och samhällen har det varit så. Och samlas man framför ett Riksdagshus, någonstans, till exempel – så  ÄR det – om inte annat genom den blotta plats man valt för manifestationen – otvivelaktigt en politisk handling. En direkt aktion.

Samlas man framför vårt lands Riksdagshus och väjer man att ha möte just där, så nog tusan är syftet POLITISKT !!

 

Varken media, allmänhet eller fristående kommentatorer, som väljer att inte närvara – som till exempel jag själv – kan inte heller uppfatta det hela på något annat sätt, och det råder inget som helst tvivel, att det är så det hela kommer beskrivas när det väl skett, eller inför eftervärlden.

 

Det går inte att komma ifrån, hur man än vrider eller vänder på det, och den som säger något annat, hycklar bara. Hedendomen i Sverige, till exempel, är i hög grad politisk – och man ska nog heller inte vänta sig något annat, trots att vissa – som vanligt – tydligen har gripits av ”byxångest” i sista minuten, eller beröringsfobi. Och ändå står man inför sitt genombrott på den dagspolitiska scenen – för snart kan det inte döljas eller undvikas längre. Snart står vår spirande lilla folkrörelse inför ett definitivt ställningstagande, varesig vi vill det eller ej. Kom ihåg vad jag skrev igår. Och Hedendomen är också en ”Befrielse-teologi” – ifall ni vet eller ens förstår vad som menas med det ordet…

Jag själv är inte, har inte varit och kommer aldrig någonsin att vara ”opolitisk”. Jag är tvärtom så politisk det alls går att bli – även om jag snart förbereder mig för att byta ämne i den här bloggen ett tag.  I en demokratisk stat går det nämligen vanligen till så, att alla medborgare vanligen får lufta och vädra sina åsikter, ja, till och med vifta med fanor, plakat och visa politiska symboler om de vill – och det enda problem som i så fall är förknippat med det, är vilka symboler man då alls visar – och vad som nu eventuellt skall bedömas som politiskt otillåtet – som man lätt inser – om man alls tänker efter, vill säga.

Den här symbolen, som jag själv visade igår, är vald med mening, uttryckligt uppsåt och omsorg, liksom mitt användande av det fina monumentet ”La Mano” från Katarinavägen i Stockholm, om någon nu skulle undra. Det är snart första maj, förresten – och inte bara Valborg – eller Vanadisblot. Kanhända vet ni också eller minns ni fortfarande vad Första Maj verkligen stod för, på den tiden dess firande i vårt land alls hade aktualitet eller legitimitet. Jag själv är heller ingen ”Påskfirare” till exempel, och jag firar inte något planlöst eller illa förberett ”vårblot” utan att ens veta vad det betyder, särskilt inte på påskdagen. 

Jag kan i och för sig förstå närvaron av Världsreligioner som säger sig förespråka en ”Soter” på grekiska, eller med andra ord en frälsar-gestalt. Ett slags Führer, som i kristendomen. En perfekt gudamänniska, som kräver absolut lydnad – men vad leder sådant till ? Och varför ens fasthålla tanken vid att Führerns död under tortyr skall orsaka någotslags ”rening” eller frälsning, alltså en känsla av välbehag inför denne persons frånfälle, som dessutom ska inträffa på helt olika dagar, varje år… En sådan religion är fullkomligt ologisk… Något sådant kan jag helt enkelt inte tro på alls, men från mitt elektroniska Hlidskjalf ser jag idag helt andra saker…

På bloggen ”Det goda Samhället” som jag refererat till en hel del på sistone skriver idag den åtskilligt mer ärlige, välformulerade och välartikulerade skribenten Patrik Engellau om den sk ”Mångkulturen” i Sverige, kontra Folkhemstanken – samma ämne som jag berörde igår. Han kallar ämnet för dagspolitikens absolut hetaste potatis, och ifrågasätter precis som jag själv starkt, ifall alla kulturer eller religioner verkligen är ”likvärdiga”, trots att deras utövare i och för sig har samma grundläggande rättigheter – men det är en helt annan fråga, förty_

Regeringens proposition 26 år 1975, som enhälligt antogs av riksdagen, brukar kallas mångkulturlagen och hållas för det aktstycke som införde mångkultur i Sverige. Det är inte riktigt sant eftersom staten inte genom lag kan etablera alla jordens kulturer i Sverige.– —

Det luriga med dessa ambitioner är att de bygger på en troligen världsunik föreställning, nämligen att alla kulturer är lika mycket värda. Det är de inte.

Observera att jag inte, inte här i alla fall, ifrågasätter den lika världsunika svenska föreställningen, som finns inskriven i regeringsformen, att alla människor är lika i värde. I alla andra länder (utom Norge) och i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna är uppfattningen att människor är lika i värdighet, inte i värde. Men nu talar jag alltså inte om människor utan om kulturer.

Ingen känd lära, ideologi eller internationell traktat stadgar kulturernas lika värde. Det enda undantaget som jag känner till är Prop. 1975:26. Hela tanken att alla kulturer skulle vara lika mycket värda och därför ha samma rätt till statsbidrag, hemspråksundervisning, tolkar och föreningsstöd på svenska skattebetalares bekostnad om de lyckas etablera ett brohuvud på svensk mark är vad jag kan förstå absurd.

Det är inte bara jag som tycker den idén är absurd, utan det tycker alla. Fråga de latinamerikaner som vill ta sig in i USA om de föredrar att leva i den amerikanska kulturen eller om vid närmare eftertanke vill åka hem igen. Fråga en slumpvis utvald svensk på gatan om du kan locka honom att byta den svenska kulturen mot den somaliska. — — Allt vore mycket enklare om man fick säga som det är, till exempel att den svenska kulturen är bättre än de som finns i Mellanöstern. Då skulle vi inte heller behöva vara så otydliga gentemot invandrare – det var ett annat klagomål – om vilka regler som gäller i vårt land. Vi bör sluta skämmas över att vi är bra och i stället utan övermod erkänna detta. Räta på ryggen, svensk.

Så långt herr Engellau. Ifall avslutningen på hans artikel låter kortfattad, så är den rätt i sak. Islamiska Statens ”kultur” i Syrien och Irak var inte ”lika mycket värd” som den svenska, och det är långtifrån likgiltigt, vilken kultur vi väljer att bekänna oss till – det handlar mer än något annat just om en bekännelse, dvs en levande tro och inget annat.

Vår kära kvällstidning Aftonbladet rapporterar just idag liksom av en händelse eller en tillfällighet om den kristna Knutby-sektens barn, och all det lidande de utsattes för, nu när vi ändå talar om vissa Monoteistiska religioner.

Knutby, Knutby – Underbara stad – där de kristna står på rad… Skulle också denna ”kultur” eller ”religion” vara ”likvärdig” med alla andra förkunnelser, tror ni ??

I och för sig är det inte särskilt tydligt varifrån impulsen till kvällstidningens artikelserie kommer, men den baserar sig på de observationer, som den oberoende forskaren Sanja Nilsson,  doktorand i religionsvetenskap vid Högskolan Dalarna och Göteborgs universitet; genomförde åren 2014 till 2017 genom att vistas inuti Knutby-sekten. På ytan skulle allt vara perfekt. Alla påstods vara välkomna, vänliga och bara såå demokratiska. Men sen kom det fram att bakom kulisserna fanns hot, dolda bestraffningar. Föräldrar fråntogs sina barn och utsattes för slumpvis våld om de vägrade, trots att man bara påstod att det rörde sig om ”barnpassning hos grannarna” eller Koranskolor – förlåt jag menar Bibelstudier…

Att separera barn från föräldrar var satt i system. Under 2008 förklarar Waldau att detta med att ha barn är en egoistisk handling då man sätter barnen före Gud. De gifta paren i församlingens högsta ledning förbjuds att ha sex, eftersom Waldau själv ”inte har brudgummen vid sin sida”.

Jämför med IS, och andra mördarsekters metoder. Likheterna torde vara ganska uppenbara, men som tidningen berättar:

Ju närmare Waldau man står i församlingens strikta hierarki, desto större risk att ens barn lämnas över till andra. Föräldrarna är utmattade av allt jobb som församlingen kräver. De har inte tid att läsa läxor med barnen eller göra roliga saker med dem på fritiden. Barnen överlåts till andra vuxna, ofta E, antingen för att straffa föräldrarna eller för att få dem att ägna sig åt Waldaus behov. Ibland flyter de två motiven ihop. — — Överhuvudtaget ges en splittrad bild av obekymrad fasad och en mörk vardag där man när som helst kan bli straffad och utskämd, främst om man råkat misshaga Waldau.

Sektmedlemmarna utsattes småningom för alltmer våld och hot, slag, sparkar och fysiska bestraffningar – som hos IS i öknen. Doktoranden Nilssons uppsats, skildrar alltihop. Även ”Magasinet Paragraf”, en facktidskrift för Jurister, har tagit upp sekten och dess handlande emot enskilda medlemmar – och dess barn-. Är detta verkligen en ”likvärdig” kultur, som hör hemma i Sverige, eller ens i Frikyrkokretsar ?

Man kunde i och för sig förtvivla inför Monoteismen, och sluta att protestera emot dess metoder och yttringar – men inte ens Aftonbladets Inga-Lina Lindquist vill lägga ned sitt motstånd. Hon vet att det finns bot, efter att ha läst avhandlingen från Dalarnas Universitet – och den enda bot som finns, består i att avlägsna de här sekterna, en gång för alla...

Och i ett anfall av underbar klarsyn, skriver hon….

All traumabehandling börjar med så kallad stabilisering av yttre och inre faktorer. Minimikravet för stabilisering är att förövaren är avlägsnad och traumat inte pågående, annars kan man inte behandla. På ren svenska betyder det att offret måste ut och bort från situationen fysiskt.

De här ”kulturerna” eller vad vi nu skall kalla dem för, måste alltså bort rent fysiskt. Man måste avlägsna dem, som så behövs med juridiska tvångsmedel. Man kan inte ha dem inne i landet, inte på den egna kulturens område – och framförallt kan man inte ha en massa förövare som är ”återvändare” eller som ”migrerar” tillbaks till den miljö, där deras offer försöker bygga en ny tillvaro. Det går inte att ha någon ”samexistens” helt enkelt, eller i sin naivitet tro, att något sådant skulle gå att anordna, efter någotslags lagom svensk, socialförvaltningsmässig ”samförståndsmodell”.

Lyckligtvis finns det också andra kloka människor i vårt land, som kommit till liknande slutsatser. En av dem är den här mannen:

Det här är – ifall ni inte är bekant med honom – Tomas Tobé. Moderaternas talesman i rättspolitiska frågor, tillika samma Moderaters främste kandidat inför det stundande EU-valet. Han har gjort sig känd som en varm EU-förespråkare, och en stor fiende till det svenska folkets självständighet. Nu är jag själv inte Moderat, inte på något sätt, och jag delar som ni säkert förstår inte alls den hedervärde Herr Tobés åsikter om EU. Jag har bara tillhört två politiska partier i hela mitt liv, och det säger jag utan omsvep. Det är Folkpartiet samt – på den tiden de alls var värda något – Socialdemokraterna. Men – alltväl ! – Herr Tobé skall enligt Statstelevisionen idag ha framlagt ett förslag om att alla Statsbidrag till extrema religiösa samfund i hela EU genast måste upphöra – särskilt om de kommer ifrån länder utanför EU, eller kulturer som inte hör hemma i Europa, även om herr Tobé inte säger det sista så att någon hör…

(M) har heller inte preciserat exakt vilka religioner det skulle röra sig om, eller nämnt någon särskild religion eller något speciellt samfund vid namn, men det här är ändå exakt vad jag själv sagt och hävdat i många år. Nu är jag en svuren motståndare till allt vad EU heter, som alla vet, och jag kommer därför sannolikt bojkotta hela denna skendemokratiska fars, men om Tomas Tobé gör allvar av vad han faktiskt säger och föreslår, har han min uppriktiga beundran; och det gäller också de nödvändiga förslag om säkerhetspolitiken, som är huvudsumman av det moderata förslaget enligt SvD. 

Knutby-sekten och därmed jämförbara kristna samfund, Katolska Kyrkan, ”Studieförbundet Ibn Rushd” och därmed jämförbara islamistiska organisationer, inklusive IS och dess ”oskyldiga barn”, ”ensamkommande återvändare”, fornsedare och annan bråte kan inte, skall inte och bör inte få några statsbidrag överhuvudtaget, och det gäller oberoende av vilka religioner eller kulturer vi nu ens talar om – för uppenbart har de inte alls ”samma värde” – och det är hela summan av resonemanget…

Thomas Tobés resonemang liknar också påtagligt de lagar, som Vladimir Putin för några år sedan införde i Ryssland, och som går ut på att ”utländska agenter” eller rättare sagt aktörer inte får ge bidrag till direkt anti-demokratiska rörelser, som försöker etablera sig på ryskt territorium, eller allehanda ”Moské-sponsring” och sektetablering utifrån, likt den katolska våg, som från Polen mfl länder väller över Sverige. Sådant ligger inte i Rysslands intresse, nämligen – eftersom just Folkhemstanken – Ryssland som ett hem för det ryska folket, ja – men inga andra folk ! – där faktiskt lever i högsta välmåga – vilket är en realistisk, om än för vissa hård tanke…

Nej, inte heller alla polyteistiska samfund har ”samma värde” – tyvärr…

Från Tidningen ”Dagens Juridik” berättas det just idag av alla dagar om hur en viss ”Mollgan” Johanssons förslag om en särskild lag emot Blåljussabotage fullständigt dömts ut och ”sågats” av Lagrådets experter – som fortfarande utgör landets högsta samlade juridiska expertis…

Detta är kanske ingen nyhet, precis.

Lagrådet konstaterade redan för nästan ett år sedan att alla anständiga gränser för vad som är juridiskt acceptabelt passerats av Regeringen Löfvén, inför den sk ”Gymnasielagens” tillkomst. Det går inte, konstaterade man då, att tvinga svenska folket att betala gratis gymnasieutbildning åt sk ”ensamkommande”, eller tiotusentals ”migranter” av helt okänd härkomst och ålder, som på illegal väg tagit sig in i landet, och nu likt snyltgäster uppehåller sig här. De kan inte ”bjudas” på fria körkort, fria bostäder, fri utbildning eller något annat, eftersom detta inte alls står i överensstämmelse med internationell rätt, och de har ingen som helst anledning att kräva detta av det svenska folket.

Vi har sett hur mönstret hela tiden upprepas, igen och igen och igen. Varje gång lägger Regeringen Löfvén fram illa genomtänkta,dåligt genomarbetade och underhaltigt utredda lagförslag, som blir rena ”stolpskott” i juridikens underbara värld. Varje gång finner Lagrådet, att det rör sig om politiska floskler, som är praktiskt ogenomförbara, och som poliser, åklagare och domstolar inte kan rätta sig efter eller ta hänsyn till, eftersom vad man vill införa strider emot det sunda förnuftet, eller om inte emot det, så emot redan existerande lagar, lagrum och brottsrubriceringar.

Den här gången säger Lagrådet, att regeringens tal om ”blåljussabotage” är fullständigt nonsens, och att ingen lag rimligtvis kan heta så, eftersom det inte är klart definierat ens vad ett sådant brott skulle innebära.

Tänk er nu – goda medborgare (för det är ni väl ?) följande situation: En person ”dubbelparkerar” på öppen gata, och hindrar därmed ambulans och brandkår från att komma fram till ett brinnande hus, som några ”migranter” av en händelse råkat tända eld på, oavsett om där nu föreligger något egentligt uppsåt (Dolus eller Culpa ??) eller ej… På grund av detta dör ett flertal personer inne i det brinnande huset, några av dem också ”migranter”.

Föreligger då ”sabotage” eller inte ?

Den ”dubbelparkerande” har kanske gått ifrån platsen, och förstår inte vilka konsekvenser detta handlande kan få, lika lite som vissa ”husvagns-semestrande” grupper i Sverige inte förstår vad en skogsbrand innebär, och vilka extremt allvarliga konsekvenser just skogsbränder kan få för hela det svenska samhället, inte minst på grund av Regeringen Löfvéns ständiga felprioriteringar vad gäller räddningstjänst och brandflyg. Är då dessa personer också ”blåljussabotörer” eller ej ?

Lagrådet påpekar också att Regeringen bara tänker sig en enda påföljd, dvs fängelse – och till och med livstid, vilket i svensk rättvisa bara används för särskilt kvalificerade brott. Nu klumpar och klantar regeringen till det igen, och blandar samman hela straffskalan och påföljdssystemet på ett uppenbart oriktigt sätt, så att ingen kan se den minsta skillnad mellan ”grovt” eller ”uppsåtligt” brott eller ”oaktsamhet” respektive ”vållande” längre. De mer juridiskt bildade bland er minns kanske, vad sk ”vållande-problematik” innebär, och det är en central fråga också vad gäller andra av vår Justitieministers och hela (S)-regeringens undermånliga lagar och ödesdigra beslut.

Säger er namnen Julian Assange (Ass och Ange – det hör liksom ihop.. Man kan alltid försöka att ”stämma häcken” av folk…) respektive Jean Claude Arnault någonting ?

Vad var det nu dessa herrar anklagades för, och kan man alls påstå att någon rättvisa skulle ha skipats där, även om vi kanske inte ska kommentera enskilda fall….??

I fallet Julian Assage anklagades denne för att ha spräckt en kondom inuti Anna Ardin, en av den svenska ”Hängbröstvänsterns” och den (S)ledda nomenklaturans ledande namn. Detta skulle – enligt polisförhör – som är offentliga och finns på nätet – vara exakt detsamma som våldtäkt, och bestraffas som så – även om det inte precis är ovanligt, att kondomer går sönder. Vem som i själva verket haft sönder den famösa kådisen, går heller inte att fastställa eller bevisa alls. Ord står emot ord i det fallet, liksom vad gäller mycket annat. Det är också allmänt känt, att samma Anna Ardin – i närvaro av den likaledes famösa eller ökända ”Enköpingskvinnan” setts grovhångla med samma Julian Assange på en trädgårdsfest, dagen efter den påstådda våldtäkten. Detta skulle ha tillgått så, att Mister Assange skulle ha tafsat Fröken Ardin på brösten, upprepade gånger, utan att trovärdiga vittnen, som det fanns minst fem-sex stycken av, blivit särskilt illa berörda av detta beteende, eller däri funnit något särskilt anmärkningsvärt…

Ok, Mr Assange kanske inte är någon gentleman (gentlemen läser inte andras brev, som bekant !) – det får vi ändå medge – men hurpass vanligt är det att en kvinna går ut och grovhånglar med en påstådd våldtäktsman, blotta dagen efter att denna påstådda våldtäkt skulle ha ägt rum – och med en man som hon knappt känner, som inte utövar det minsta inflytande eller påtryckningar på henne, utan som hon fredligt ”håller handen” med – som ett sk ”one night stand” – av egen fri vilja. Och för detta oerhörda såkallade ”brott” har nu samme Julian Assange jagats av den svenska rättvisan i minst åtta år, och man reser fortfarande krav på hans snara utlämning till Sverige – i samma mål…

Verkar detta alls som rättvisa ? – oavsett om rättvisa och juridik nu inte hör ihop, som min gamle far sa – på den tid han fortfarande levde.

”Brottet” eller kondom-spräckandet som Assange skulle ha begått, preskriberas för övrigt 2020 – och trots den berömda ”feministiska utrikespolitik” Löfvén-regeringen påstår att den står för, har just denna politik inte åstadkommit någonting alls, under alla år som gått. Och varför är det såhär – jo – Regeringen Löfvén har macklat med preskriptionstiderna, och ändrat dem – tagit bort det tidigare brottet ”Våldförande” och infört sina egna – uppenbart icke-fungerande – lagar… allt allt allt i sexväg ska nu räknas som ”våldtäkt” nämligen – och det finns inga andra brottsrubriceringar, påföljder eller straffsatser att ta till – med groteska konsekvenser för både offer och förövare – som vi alla kan se…

Minns ni förresten den här skojfriske lille krabaten ?

Arif Moradi heter han. Här skakar han förresten hand med Sveriges egen Statsminister, som tydligt framgår av bilden. Unge Herr Moradis efternamn, ålder, härkomst och civilstånd har visat sig vara åtskilligt oklara, och han har bevisligen ändrat sitt efternamn minst en gång – men just han skulle på order av den lokala (S) nomenklaturan i den vackra staden Söderköping bli ”Ungdomens Ledare” i Sverige – och dessutom ”Representant för de ensamkommande” fick vi höra…

Men vad gjorde unge herr Moradi på konfirmationslögret i Norrland, där han tvingade ned en svensk 13-åring på golvet, höll fast henne och satt sig grensle över henne, förutom andra sexuella handlingar av likartat slag – vilket framgår av tingsrättsdomen…Hur kunde det komma sig, att unge Herr Moradi kunde konvertera till kristendomen, så hastigt och lustigt, och att han ibland angett sin ålder till 19 år, ibland 18 – och sedan skulle vara ”ungdomens ledare” – likt på sin tid Baldur von Schirach…

Självfallet var han inte skyldig till våldtäkt, som Mr Assange eller Herr Arnault.  Det framgår ju också av tingsrättens dom, som listar så många förmildrande omständigheter i fallet med den svenska 13-åringen.

Moradi fick bara ett straff för ofredande – just den brottsrubriceringen har regeringen inte hunnit avskaffa ännu, i sin sant feministiska världsförbättrar-iver

Nomenklaturan har ju så bestämt, unser Führer denkt für uns, wir aber folgt den Führer !

Nomeklaturan kan inte göra fel, sägs det – trots att ”opolitiska” – eller är det opålitliga – samfund börjat protestera…

Alla kulturer och alla personer är inte ”likvärdiga” som sagt, och har inte alls ”samma värde” även om de i och för sig måste ha samma rättigheter, och skall vara lika inför lagen… och det var summan av dagens ”summering”