VEM var gårdagens Nationaldag till för – EGENTLIGEN ?

Idag har jag sett ett inlägg av skribenten Bitte Assarmo på bloggen ”Det Goda Samhället” som var så välskrivet, att jag inte kan låta bli att citera ur det – och ni får hålla till godo med, att jag blott citerar…

SVENSKARNAS Nationaldag Ja – och inte någon annans..

Med den officiella svenska självbilden vore det i princip omöjligt att hissa den blågula flaggan utan att på något sätt involvera människor med annat etniskt ursprung, för hur skulle det se ut? Exkluderande och diskriminerande förstås. Det blågula måste givetvis blandas med spännande inslag från andra kulturer för att överhuvudtaget vara acceptabelt.

Det är därför SVT i åratal har visat somalier, eritreaner och andra invandrare som viftar med svenska flaggor på sina nationaldagssändningar. Etniska svenskar som gläds åt sitt land och dess flagga är per definition fascister och rasister.

När man ögnar igenom programmen för de senaste årens nationaldagsfirande ser man att det mångkulturella går som en röd tråd genom arrangemangen. 2011 gjorde Stockholms stadsmuseum stor sak av att satsa på svensk-somalisk nationaldagsfest – med tonvikt på den somaliska biten förstår. Så här presenterades arrangemanget på Stadsmuseets hemsida:

”Musik, dans och sagor mixat med hårflätning och hennamålning. Nationaldagen på Stadsmuseum firas med att visa kultur från en stor grupp stockholmare med somalisk bakgrund tillsammans med svensk folkmusik och Kulturskolans Symfoniorkester. Vi läser sagor på somaliska och svenska. Samarrangemang med somaliska föreningen East african förening. Museet öppnar kl. 11 och stänger kl. 17. Fri entré! Det somaliska temat fortsätter i höst då vi förvandlar Torget–ett lekrum för barn till Somaliska Torget.”

Kanske ville man öka förståelsen för den somaliska kulturen, kanske ville man bidra till bättre integration – kanske ville man bara visa långfingret till den majoritet av svenska folket som anser att nationaldagsfirandet bör uppmärksamma svensk kultur istället för utländsk.

Cynisk som jag är tror jag att det sista ligger närmast sanningen. Vi, svenska folket, ska ständigt knäppas på näsan och få oss till livs att våra seder och bruk inte är något värda.

Oavsett orsak så vet vi idag att de här mångkultursatsningarna inte fungerat särskilt bra. Om något har hänt i Sverige under de tio år som gått sedan Stadsmuseet arrangerade somaliskt partaj på nationaldagen är det att segregationen blivit ännu mer utbredd. Och tacka fan för det, när den offentliga linjen hela tiden varit att förminska det svenska och lyfta det utländska.

Trots facit fortsätter vurmen för det osvenska, år efter år. Visst förekommer det både svensk folkmusik och svensk folkdans men minst lika vanligt, om inte vanligare, är mångkulturella firanden med afrikanska danser, graffitimålning, sambatåg, hiphop-sagor, buddhistiska utställningar, arabisk musik, yoga och zumba och annat som doftar exotiskt. Ju mer osvenskt desto bättre, helt enkelt.

Så Långt Bitte Assarmo, 2021-06-07

Själv tror jag också på en väg bort från Mångfaldsraseriet, all den gällna, nattståndna Multikulturalismen och en återgång till det som är Sveriges rötter – och det enda som kan skapa ett fritt, väl sammanhållet, väl fungerande Sverige…