”Bortförklarande Rådet” avslöjat ?

En nyhet för dagen här i Landet Löfvén är att man börjat ifrågasätta BRÅ, eller Brottsförebyggande Rådet – ibland även känt som Bortförklarande Rådet enligt onda tungor, och sedan länge en myndighet med rollen att agera ”Beschwigtigungshofrat” inför den svenska regeringen. Ifall ni inte vet vad som menas med just uttrycket ”Beschwigtigungshofrat” så kan jag tala om för er att det var ett slags tjänsteman i det gamla Preussen, som hade till uppgift att lugna de styrande och släta över precis alla händelser i riket med hartassen, genom att framlägga argument som allesammans gick ut på att ”nej men, det var väl inte så farligt !

På sin tid användes också uttrycket om en viss amiral Walter Canaris, annars chef för Abwehr, men det är förstås en annan historia. Alltnog, tre forskare vid Linköpings Universitet har i dagarna publicerat en forskningsrapport om BRÅ och dess sätt att arbeta. Idag delgavs jag den av en nära kollega, som också agerar Beschwigtigungshofrat i min egen organisation, och efter att ha läst igenom den konstaterar jag, att de tre forskarna inte bygger sin kritik på någon kvantitativ undersökning av de datamängder BRÅ redovisar, eller ens vad de innehåller och visar fram, utan bara en intervju-undersökning om dess sätt att arbeta; vilket ju i hög grad resulterar i en subjektiv bedömning.

Ändå läser jag till min förvåning idag att ett visst politiskt parti utsatt Justititeminister Morgan ”Mollgan” Johansson för ett  nytt misstroendevotum, samtidigt som SvD publicerar debattartiklar om att det vore bättre om BRÅ (som varit verksamt sedan Socialdemokratins glansdagar på 1970-talet) helt avvecklas, och ersätts med fri forskning, levererad av universitets- och högskolevärlden. Själv vet jag inte, om jag håller med om denna slutsats, som är i hög grad subjektiv den också. Snarast skulle jag säga att jag föredrar att BRÅ kvarstår som myndighet, men under annan ledning, och med avsevärt reviderade uppdrag och metoder, ifall någon nu vill veta vad jag – jourhavande Hedning – råkar tycka.

BRÅS fakta talar sitt tydliga språk. Invandrares och statslösas andel av brotten emot person bara ökar och ökar, medan samma brottslighet bland etniska svenskar minskar.

Samtidigt med detta har vi sett en explosionsartad ökning av brottsligheten i Sverige sedan 2013, och vi vet att grova våldsbrott emot etniska svenskar ökar. Myndigheterna i Sverige vill inte erkänna det, men i både Danmark och Norge har myndigheterna identifierat en helt ny typ av hatbrott, sk ”dominansbrott” som yttrar sig i grovt övervåld och systematiska kränkningar av personer med nordisk bakgrund. Vi vet också att svensk polis har en uppklarningsprocent omkring 10 % för de riktigt grova våldsbrotten, och att man i väldigt liten grad utvisar förövare, till och med i de fall där de beslagits med terroristbrott, eller grova sexualbrott, som våldtäkter på barn och annat i den stilen.

Den nya brottsligheten i Sverige – landet Löfvén – har krupit närmare även denna bloggs läsare, för det finns sådana bland mina vänner och läsare, som utsatts för helt oprovocerat gatuvåld. Det hade varit betydligt mer fruktbart, om Forskarna vid Linköpings Universitet hade vågat kritisera varför BRÅ inte genomför mer mätningar kring dessa teman, eller varför man inte använder sig av multivariat faktoranalys, till exempel – ett vetenskapligt och statistiskt verktyg jag hänvisat till tidigare.

Multivariat faktoranalys innebär för BRÅ:s del att man tar fram ett antal faktorer som visat sig påverka brottsligheten, exempelvis förövares relativa inkomst, utbildning eller rättare sagt brist på utbildning, socialgrupp, etniskt ursprung, religiositet (om någon) intelligenskvot (om än tillgängliga mättekniker är behäftade med vissa fel) klantillhörighet (man vet att det är en faktor, liksom släktskap – tidigare manliga förövare i en familj eller klan kan visa sig ge ”efterföljare” i nästa generation) liksom bostadsort, civilstatus, typ av arbete och andra faktorer. Sedan jämför man dessa förklaringsmodellers styrka med varandra, dvs finns det en starkare eller svagare korrelation med vissa bakgrundsfaktorer…?

Och vad händer, ifall en individ eller en förhållandevis liten grupp av individer visar sig uppvisa alla de identifierade faktorerna ? Ok, i och för sig går det aldrig att på individ-nivå förutsäga, om en viss individ kommer att begå brott eller inte, men man kan – enligt traditionell kriminologi och polisarbete – ändå identifiera, att om en mindre grupp individer befinner sig ”i riskzonen” så kan både polisen och allmänheten ”ringa in” dem, och därmed via social kontroll och det faktum att man kan hålla ett öga på de mest utsatta grupperna, också förebygga mycken brottslighet i framtiden. Men BRÅ har mig veterligt aldrig gjort några sådana studier – inte Rikspolisen heller. 

Får vi tro svensk Polis egna undersökningar, så har gängkriminalitetens ledare ofta ett och samma etniska ursprung…

Forskarnas slutsats – enligt ”sammanfattningsdelen” av deras uppsats ä; att BRÅ ofta anpassar sina data för att inte irritera Polisen, som man är intimt beroende av som datakälla. (uppsatsen s5)  Man förfalskar i och för sig inte data rakt av, och sysslar glädjande nog inte med ”beställningsarbeten” av en typ som forskarna tycker sig ha sett prov på från Livsmedelsindustrin i USA, där företaget NutraSweet finansierat studier som ska ”bevisa” att aspartam i själva verket är ofarligt, eller Coca-Colas forskning angående om sockerhaltiga drycker skulle kunna påverka hälsan – det ligger så att säga i sakens natur att man plötsligt får fram ett ”nej inte alls !”

”ho ho ho !” sk ”rånskador” anyone…

Men Linköpings Universitet har konstaterat, att BRÅ:s data manipulerats på andra sätt. Man har intervjuat 11 före detta anställda vid myndigheten om vad som pågår där, 18 nuvarande anställda i olika posiitioner, två tidigare generaldirektörer, sex tidigare Rikspolischefer och tre tidigare Justitieministrar, och tre medlemar av BRÅ:s sk ”vetenskapliga råd”. Detta är en imponerande samling, och alla dessa intervjupersoner ger samma bild – data har manipulerats. Handläggare har blivit uppkallade till Justitiedepartementet, och fått ”förklara sig” tillsammans med generaldirektören, ifall de kommit till ”fel” slutsats, eftersom politiker begärt att slutsatser skulle ”rättas” (s 23 i uppsatsen)

Censur beskrivs på samma sida, liksom hur tongivande personer vid Stockholms Universitet försökt påverka forskningsresultaten, och direkt avslagit varje ansats till förklaring, som inneburit att vissa brottslingar kanske faktiskt har psykologiska eller psykiatriska problem – en inte orimlig slutsats, givet vad man kommit fram till i andra länder. Enbart inkomstskillnader har istället angetts som den viktigaste förklarande variabeln, men det är osäkert om det då är fakta eller statistisk analys man byggt på.

Självklart kommer det finnas dem, som säger att de tre Linköpingsforskarnas uppsats skulle ingå i ett politiskt ”spel” och förnekar allt – sådan är ju Regeringen Löfvéns strategi sedan länge. Men – om man ska kritisera denna uppsats för något, är det nog just detta med den uteblivna kvantitativa granskningen, och tematiken i BRÅ:s studier..

Hade högskolevärlden i Sverige, som den faktiskt ser ut i dagsläget, lyckats bättre med att hitta kvantifierbara och förklarande variabler, eller rent av konkreta förslag, på hur man minskar brottsligheten i vårt land ?

Och vore det inte bättre, om man hade inriktat sig på precis just det, istället för att försöka förbjuda löstagbara magasin till hederliga medborgares vapen ?

Misstro gärna denne man – Men ersätt honom först med en förnuftig karl…

Situationen i vårt land vad rättssäkerheten beträffar är nu nästan såpass illa, att det finns risk för att enskilda medborgare sätter igång att beväpna sig, och går samman för att hindra det religiöst och rasistiskt motiverade våldet emot etniska svenskar att sprida sig. Fler än jag har anspelat på att det kan komma att ske ganska snart.

Även om ”Operation Rimfrost” och andra insatser nu skulle lyckas, och vi verkligen kan tro att Svensk Polis skulle kunna fördubbla sitt ”track record” och klara upp dubbelt så mycket fall som nu, skulle det verkligen ändra något ? Ok, massmedia och servilt underdåniga press-organ typ DN skulle säkert jubla, men vore det egentligen lönt att leva i ett land där bara var femte brottsling sätts fast, låt oss säga, och fyra av fem kriminella utifrån går fria ? Visserligen vore det en förbättring jämfört med nio grova brottslingar av tio på fri fot, men i alla fall – vem skulle vilja leva i ett sådant land ?

”Vi såg det inte komma” är i det läget inget acceptabelt svar från Ministerhåll. Tvärtom måste de ansvariga Ministrarna ställas till svars, och snarast bytas ut emot en kompetentare regering. Annars finns det risk för, att problemen förvärras ytterligare – men BRÅ behövs – och kan inte läggas ned. Snarare skall denna myndighet omgående fås att byta inriktning, och fungera på det sätt, som det en gång var tänkt.

Brottsförebyggande, och inget annat…

Herr Löfvéns SISTA VERKTYG…. Snart på en gata i en förort NÄRA DIG ??

Islänningarna ”Crowdfundar” Gudahovet – och mer om Gudahovsprojekten i Sverige och Norden.

Ibland får man vatten på sin kvarn fortare än man anar, och Urds väv ger svaret på många frågor, som man länge sökt vederhäftiga fakta om. Men som asatroende hedning är jag van vid detta, och det är inte alltför oväntat…Den isländske journalisten , som annars inte är bekant för mig skriver i ”Iceland Review” om den senaste utvecklingen rörande det pågående bygget av  Ásatrúarfélagiðs stora Gudahov, ibland felaktigt kallat ”tempel” vid Öskjuhlíð utanför Reykjavik. Också den isländska dagstidningen Frettabladid har skrivit en del om samma ämne, och samma nyheter.

Det halvfärdiga Gudahovet i Vinterskrud, enligt Frettabladid… Hyggjast hópfjármagna hof eftir framúrkeyrslu !  (Och hör sen !)

Orsaken till att bygget nu är hotat, är inte uteblivna statsbidrag till följd av de märkliga sk ”Zuisterna” – en konstig skara kristna under hednisk täckmantel, vars ordförande nu dömts till ett mer än treårigt fängelsetraff för bedrägeri. Nej, de Isländska tidningarna anger att det är fördyringar i det mycket ambitiösa och innovativa byggprojektet, rent generellt; som är den verkliga orsaken. Gudahovet skulle kosta 127 miljoner ISK eller Isländska Kronur, enligt de ursprungliga beräkningarna, men nu har det fördyrats så till den grad, att det kommer att kosta minst 270 miljoner ISK istället. Tilläggas bör, att detta kanske på sitt sätt var väntat. Hilmar Örn Hilmarsson, Ásatrúarfélagiðs vördnadsbjudande Allsherjargodhi och därmed högste andlige ledare, har sagt att vad detta samfund – grundat 1972 – vill skapa, är en sevärdhet lika stor som Hallgrimskirkja, Reykjaviks kända katedral, och ett landmärke för hela staden; och så kom det sig alltså att man konsulterade en av Islands modernaste och mest kända arkitektstudios för hela bygget, vilket väl inte kunnat vara gratis, det heller.

En enorm sal (jämför människofiguren) i en böjd, skeppsliknande takkonstruktion är till hälften nedsänkt i marken – detta är en byggnadstyp, som aldrig skådats tidigare…

Den isländska tidskriften rubricerar Felagidh som ett ”Fellowship” snarare än ett samfund, vilket ju är helt logiskt sett emot vad det norröna ordet faktiskt betyder på modern engelska, men man skall komma ihåg, att när ordet ”Fälagi” användes på runstenar, betydde det personer som stod i ett samägoförhållande till varandra, och solidariskt svarade för sin andel i till exempel ett skepp, eller annat löst gods, alltså ”Fä”. Nu har man också hållit sitt senaste årsmöte, berättar Gunnar Jónsson, under det något grötmyndiga och osakliga namnet Lögrétta, ungefär som man ansåg sig ha rätt att stå över samhällets vanliga rättsskipning. Så är det inte, naturligtvis, men personligen har jag ofta vänt mig emot olika samfund och religioner som tar sig rättigheter och befogenheter de inte kan ha och inte skall ha.

Oavsett vilken religion eller vilken livsfilosofi vi än må ha, så får vi nog finna oss i exempelvis FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna, och att lagen och rätten i samhället är EN – den tillkommer ENDAST och endast bara de lagligen valda myndigheterna, Polisen och Rättsväsendet samt Rättsvårdande myndigheter i ett land – INGET annat !” Följaktligen accepterar jag för min del inte alls, att någon kallar sig ”Lögrétt”, ”Högsta råd” eller något annat, för allt sådant är tomt skryt vad andliga samfund angår, och har heller ingenting med verklig andlighet att göra. Det har dock Hilmar Örn Hilmarsson insett, för han är en mycket ödmjuk man med en lugn och saklig framtoning, samt en mycket visare man än de flesta som går runt och kallar sig ”andliga ledare” här i Sverige, det måste man verkligen säga.

EN är lagen – i ETT land. Religiösa samfund har inte till uppgift att föreskriva någon lag, ens vad sina egna ärenden angår. De lyder alla under det sekulära samhället, och det måste man acceptera.

Men alltnog – vid det senaste Årsmötet – som blott och bart var just ett årsmöte i ett andligt samfund, eller en intresseförening för Asatro – inget annat – kom man fram till att Ásatrúarfélagiðs ekonomiska ställning är god. Inte någon enda gång under sin mer än 47 år långa historia har man tagit så mycket som ett enda banklån, och man kommer inte heller att dra ned på sin ordinarie verksamhet med blot, bokcirklar, träffar och aktiviteter av alla slag för medlemmarna, säger Hilmarsson. Det är lugnande besked och en välgärning att höra. Fast stöd är ändå välkommet:

“We’ve had so many people contact us asking if they can support us in any way,” says musician and fellowship’s Allsherjargoði, Hilmar Örn Hilmarsson. “We’ve been trying to find a way to do this without begging, but instead work out a deal where our supporters will get something in return.” The fellowship is currently considering working through crowdfunding sites like Karolina Fund to raise at least 18 million ISK in donations.

“We’re considering all options. We want to do this with a certain amount of dignity,” the Allsherjargoði adds.

Också andra Gudahovsprojekt, främst i Sverige, har också ”Crowdfundats” genom åren, och även NAS, Nordiska Asa Samfundet tillämpar nu detta, med sikte på att kunna samla ihop en miljon svenska kronor. (De 18 miljoner ISK islänningarna nu vill samla ihop, motsvarar ungefär 1,385 miljoner svenska kronor – således är ambitionerna ungefär de samma)

De viktiga operativa orden är här just ”med ett visst mått av värdighet” precis som Hilmar Örn Hilmarsson säger.

Tidigare har det varit mycket illa ställt med den saken som vi alla vet, inte minst i Sverige. Vi har ”Samfundet Forn Sed” och deras drogliberala Söndags-schamanism, som förstört oerhört mycket för oss alla, och svårt solkat och skadat Asatrons anseende i vårt land, vilket syns inte minst i deras taffliga introduktionsfilmer på nätet. Asatron är för det första inte någon tom ”sed” eller någon mekanisk upprepning av forna tider, inte heller något multikulturellt mischmasch eller New Age Hash for White Trash, vilket ”fornsedarna” hela tiden ägnar sig åt.

Under det tidiga 2000-talet hände det sig, att Fornsedarna utsåg en person vid namn Finn (som i ”Finn fem fel” ) som ansvarig för deras sk ”tempelkassa” som de sa. De visste inte ens, att det heter Gudahov. Personen ifråga tömde kassan helt, och köpte narkotika för pengarna en vacker dag ungefär tre månader efter att han blivit utsedd, visade det sig. Sedan dess, har samma ”Samfund för Forn sed” (vad det nu är, eller skall vara) inte presterat ett enda värdigt blot istället har de sysslat med någotslags urspårat ”levande rollspel”, performance art eller offer av människoblod vid Gamla Uppsala, där pårökta ungdomar stått och skurit sig själva i händerna, vilket de tror ska vara ”bröllop” fastän sådant aldrig ingått i någon enda forntida bröllopsceremoni mig veterligen – åtminstone förmäler inga källor jag någonsin sett något sådant, och förargelseväckande beteende på allmän plats, kan fortfarande polisanmälas, så vitt jag vet…

Könsorgan i lera, och något som liknar en DDR-flagga som ligger och skräpar på marken… Ja så kan ”blot” gå till när ”Samfundet Forn Sed” håller sig framme…

NAS – nu det största samfundet i Sverige – har samlat in ungefär 45 000 kronor på 21 månader. Det är inte så mycket, och mycket långt ifrån den planerade miljonen, men i alla fall en god början, och relativt snabbt marscherat, i alla fall om vi jämför med Forn Sed eller den absoluta botten, men när jag senast pratade med dem som ska föreställa ”andliga ledare” inom detta samfund, talade de om att investera alltihop i Rysslandsfonder…någon annan idé för hur de skulle förvalta pengarna, eller förmera dem, hade de överhuvudtaget inte. Jag själv har efterhand blivit minst sagt skeptisk, när det gäller samfund eller insamlingar av det här slaget; och rörande NAS har det helt enkelt blivit ”Hold over funds” eller uteblivna bidrag för min del, eftersom jag haft många anledningar att ifrågasätta omdömet hos de personer, som skall föreställa dess inre ledning, ingen glömd och ingen nämnd. Jag tror kort sagt inte, att de är värdiga eller kapabla att sköta ett landsomfattande samfund på ett ekonomiskt sunt eller vederhäftigt sätt, och har sett och bevittnat ett och annat också, som jag kanske får anledning att återkomma till så småningom…

Dock har NAS bevisat – flerfaldiga gånger – att de kan hålla vederhäftiga och värdiga ceremonier och Blot, som faktiskt har ett andligt innehåll, och som känns meningsfulla för dess utövare – till exempel vid Ales stenar i Skåne – en begivenhet som gästades av mer än åttio personer, men som ändå ”fungerade” vad beträffar arrangemangets praktiska delar – låt vara vad jag sagt om ”White Trash” och diverse ”festdeltagare”…

Värdiga alternativ finns och fungerar bevisligen – och vi behöver inte ”fornseda” när det är verklig tro och ett organiserat alternativ det skall handla om…

Även på Island har man dokumenterad, verklig andlig erfarenhet av att utöva Asatron som organiserad religion, och det vill jag tacka Hilmar Örn Hilmarsson och de andra inom Ásatrúarfélagið för. De har genom 40 år och mer av sin historia stått just för ett värdigt alternativ, med korrekt uppförande i ord och handlingar. De har uppfört sig som kulturmänniskor, och inte som värsta sortens patrask och humangenetiskt avskräde, alltså sådant avskrap som verkligen borde ”åka ut ur prästbetyget” som det heter.

Rörande den aktuella sajten Karolina Fund som nu ska ”hosta” eller stå som värd för den insamling islänningarna nu tänker bedriva, har jag inte sett att deras projekt omnämnts där än, men det kanske kommer. Jag önskar i alla fall dem lycka till av allt mitt hedniska hjärta, och min ännu mer hedniska Hug.  Jag rekommenderar er som vanligt att stödja dem, och stödja deras bygge, som jag gjort sedan 2015, när jag själv först hörde talas om saken.

Till slut bör man också minnas, att de existerande Gudahov för utövandet av Asatro som byggts i Norden, allesammans skapats av privata entrepenörer. Vi har Jim Lyngvilds Ravnsborg i Danmark, till exempel, en plats som är väl värd att besöka på de marknadsdagar som står till buds. Jag själv har varit Asatroende så länge jag kan minnas, ja ända sedan den tidiga barndomen. Så snart jag kunde, och överhuvudtaget hade en legal möjlighet, gick jag ur Svenska Kyrkan vid arton års ålder, och jag rekommenderar er alla att göra gemensam sak med mig, oavsett hur gamla ni nu är.

Vänner till mig har upplevt mordbrand och förföljelse, när de byggt sina egna Gudahov. Jag har skrivit om en familj jag lärt känna, och hur också deras hem nästan brändes ned till grunden, därför att kristna och utlänningar, som aldrig borde ha släppts in i Sverige, brände ned vad de byggt med egna händer och för egen kostnad. Jag har skrivit om Islam, Regeringen Löfvén och dess politiker, samt hur de trakasserar och förolämpar oss. När högerextremister och andra missbrukar våra urgamla runor och symboler, reagerar till exempel Minister Morgan Johansson så att han vill förbjuda själva runorna, men inte de nynazzar som missbrukar dem – utan istället vänder han sig emot sina egna landsmän, på det mest fega och föraktliga sätt.

Jag har visat er de sönderbrända gudastöttorna, framför nya Gudahov och Vin. Jag har talat om för er, att vi lever i ett land – Landet Löfvén eller det som en gång var Sverige – där polisen bara har en uppklarningsprocent på mindre än fem procent vad gäller mordbränder, liksom mord, dråp och andra ytterst allvarliga brott – allt enligt myndigheten BRÅ:s egen granskning.

Vi har sett så många nederlag, så många sabotage. Så mycket förföljelse, och så mycket hat. De kristna brände ”Uppsalatemplet” en gång, och religionsförföljelse förekommer ännu, idag; här i vårt eget land. Ändå tvivlar jag inte på min sak, och att rättvisan en gång skall segra. Intresset för vår tro och vår livsfilosofi växer, och de flesta som visar ett sådant intresse, vill inte alls ”fornseda loss” eller ägna sig åt droger och multikulturalism. Våra gudar är ändå med oss – och vid slutet, står segern.

När detta år går till ända, skall Islänningarna ändå få sitt första gudahov, trots Zuister, trots den kristna kyrkan och frikyrkorna på ön, trots alla andra som ständigt vill sabotera och förstöra för dem. Trots alla, som i en stämning av hat och intolerans inte ens vill tillåta oss att i frid tillbe våra Gudar och Gudinnor, de makter vi känner – utan blod eller ånger, och fritt, som det anstår oss alla – utan statligt tvång, utan påbjudna allmosor via skattsedeln – men av egen hug och håg, stolthet och hjärta.

I ett helt liv har jag väntat. Och jag väntar fortfarande. Vad säger ni – goda medborgare ! – Är ni med mig, eller är ni mig emot ?