”Bortförklarande Rådet” avslöjat ?

En nyhet för dagen här i Landet Löfvén är att man börjat ifrågasätta BRÅ, eller Brottsförebyggande Rådet – ibland även känt som Bortförklarande Rådet enligt onda tungor, och sedan länge en myndighet med rollen att agera ”Beschwigtigungshofrat” inför den svenska regeringen. Ifall ni inte vet vad som menas med just uttrycket ”Beschwigtigungshofrat” så kan jag tala om för er att det var ett slags tjänsteman i det gamla Preussen, som hade till uppgift att lugna de styrande och släta över precis alla händelser i riket med hartassen, genom att framlägga argument som allesammans gick ut på att ”nej men, det var väl inte så farligt !

På sin tid användes också uttrycket om en viss amiral Walter Canaris, annars chef för Abwehr, men det är förstås en annan historia. Alltnog, tre forskare vid Linköpings Universitet har i dagarna publicerat en forskningsrapport om BRÅ och dess sätt att arbeta. Idag delgavs jag den av en nära kollega, som också agerar Beschwigtigungshofrat i min egen organisation, och efter att ha läst igenom den konstaterar jag, att de tre forskarna inte bygger sin kritik på någon kvantitativ undersökning av de datamängder BRÅ redovisar, eller ens vad de innehåller och visar fram, utan bara en intervju-undersökning om dess sätt att arbeta; vilket ju i hög grad resulterar i en subjektiv bedömning.

Ändå läser jag till min förvåning idag att ett visst politiskt parti utsatt Justititeminister Morgan ”Mollgan” Johansson för ett  nytt misstroendevotum, samtidigt som SvD publicerar debattartiklar om att det vore bättre om BRÅ (som varit verksamt sedan Socialdemokratins glansdagar på 1970-talet) helt avvecklas, och ersätts med fri forskning, levererad av universitets- och högskolevärlden. Själv vet jag inte, om jag håller med om denna slutsats, som är i hög grad subjektiv den också. Snarast skulle jag säga att jag föredrar att BRÅ kvarstår som myndighet, men under annan ledning, och med avsevärt reviderade uppdrag och metoder, ifall någon nu vill veta vad jag – jourhavande Hedning – råkar tycka.

BRÅS fakta talar sitt tydliga språk. Invandrares och statslösas andel av brotten emot person bara ökar och ökar, medan samma brottslighet bland etniska svenskar minskar.

Samtidigt med detta har vi sett en explosionsartad ökning av brottsligheten i Sverige sedan 2013, och vi vet att grova våldsbrott emot etniska svenskar ökar. Myndigheterna i Sverige vill inte erkänna det, men i både Danmark och Norge har myndigheterna identifierat en helt ny typ av hatbrott, sk ”dominansbrott” som yttrar sig i grovt övervåld och systematiska kränkningar av personer med nordisk bakgrund. Vi vet också att svensk polis har en uppklarningsprocent omkring 10 % för de riktigt grova våldsbrotten, och att man i väldigt liten grad utvisar förövare, till och med i de fall där de beslagits med terroristbrott, eller grova sexualbrott, som våldtäkter på barn och annat i den stilen.

Den nya brottsligheten i Sverige – landet Löfvén – har krupit närmare även denna bloggs läsare, för det finns sådana bland mina vänner och läsare, som utsatts för helt oprovocerat gatuvåld. Det hade varit betydligt mer fruktbart, om Forskarna vid Linköpings Universitet hade vågat kritisera varför BRÅ inte genomför mer mätningar kring dessa teman, eller varför man inte använder sig av multivariat faktoranalys, till exempel – ett vetenskapligt och statistiskt verktyg jag hänvisat till tidigare.

Multivariat faktoranalys innebär för BRÅ:s del att man tar fram ett antal faktorer som visat sig påverka brottsligheten, exempelvis förövares relativa inkomst, utbildning eller rättare sagt brist på utbildning, socialgrupp, etniskt ursprung, religiositet (om någon) intelligenskvot (om än tillgängliga mättekniker är behäftade med vissa fel) klantillhörighet (man vet att det är en faktor, liksom släktskap – tidigare manliga förövare i en familj eller klan kan visa sig ge ”efterföljare” i nästa generation) liksom bostadsort, civilstatus, typ av arbete och andra faktorer. Sedan jämför man dessa förklaringsmodellers styrka med varandra, dvs finns det en starkare eller svagare korrelation med vissa bakgrundsfaktorer…?

Och vad händer, ifall en individ eller en förhållandevis liten grupp av individer visar sig uppvisa alla de identifierade faktorerna ? Ok, i och för sig går det aldrig att på individ-nivå förutsäga, om en viss individ kommer att begå brott eller inte, men man kan – enligt traditionell kriminologi och polisarbete – ändå identifiera, att om en mindre grupp individer befinner sig ”i riskzonen” så kan både polisen och allmänheten ”ringa in” dem, och därmed via social kontroll och det faktum att man kan hålla ett öga på de mest utsatta grupperna, också förebygga mycken brottslighet i framtiden. Men BRÅ har mig veterligt aldrig gjort några sådana studier – inte Rikspolisen heller. 

Får vi tro svensk Polis egna undersökningar, så har gängkriminalitetens ledare ofta ett och samma etniska ursprung…

Forskarnas slutsats – enligt ”sammanfattningsdelen” av deras uppsats ä; att BRÅ ofta anpassar sina data för att inte irritera Polisen, som man är intimt beroende av som datakälla. (uppsatsen s5)  Man förfalskar i och för sig inte data rakt av, och sysslar glädjande nog inte med ”beställningsarbeten” av en typ som forskarna tycker sig ha sett prov på från Livsmedelsindustrin i USA, där företaget NutraSweet finansierat studier som ska ”bevisa” att aspartam i själva verket är ofarligt, eller Coca-Colas forskning angående om sockerhaltiga drycker skulle kunna påverka hälsan – det ligger så att säga i sakens natur att man plötsligt får fram ett ”nej inte alls !”

”ho ho ho !” sk ”rånskador” anyone…

Men Linköpings Universitet har konstaterat, att BRÅ:s data manipulerats på andra sätt. Man har intervjuat 11 före detta anställda vid myndigheten om vad som pågår där, 18 nuvarande anställda i olika posiitioner, två tidigare generaldirektörer, sex tidigare Rikspolischefer och tre tidigare Justitieministrar, och tre medlemar av BRÅ:s sk ”vetenskapliga råd”. Detta är en imponerande samling, och alla dessa intervjupersoner ger samma bild – data har manipulerats. Handläggare har blivit uppkallade till Justitiedepartementet, och fått ”förklara sig” tillsammans med generaldirektören, ifall de kommit till ”fel” slutsats, eftersom politiker begärt att slutsatser skulle ”rättas” (s 23 i uppsatsen)

Censur beskrivs på samma sida, liksom hur tongivande personer vid Stockholms Universitet försökt påverka forskningsresultaten, och direkt avslagit varje ansats till förklaring, som inneburit att vissa brottslingar kanske faktiskt har psykologiska eller psykiatriska problem – en inte orimlig slutsats, givet vad man kommit fram till i andra länder. Enbart inkomstskillnader har istället angetts som den viktigaste förklarande variabeln, men det är osäkert om det då är fakta eller statistisk analys man byggt på.

Självklart kommer det finnas dem, som säger att de tre Linköpingsforskarnas uppsats skulle ingå i ett politiskt ”spel” och förnekar allt – sådan är ju Regeringen Löfvéns strategi sedan länge. Men – om man ska kritisera denna uppsats för något, är det nog just detta med den uteblivna kvantitativa granskningen, och tematiken i BRÅ:s studier..

Hade högskolevärlden i Sverige, som den faktiskt ser ut i dagsläget, lyckats bättre med att hitta kvantifierbara och förklarande variabler, eller rent av konkreta förslag, på hur man minskar brottsligheten i vårt land ?

Och vore det inte bättre, om man hade inriktat sig på precis just det, istället för att försöka förbjuda löstagbara magasin till hederliga medborgares vapen ?

Misstro gärna denne man – Men ersätt honom först med en förnuftig karl…

Situationen i vårt land vad rättssäkerheten beträffar är nu nästan såpass illa, att det finns risk för att enskilda medborgare sätter igång att beväpna sig, och går samman för att hindra det religiöst och rasistiskt motiverade våldet emot etniska svenskar att sprida sig. Fler än jag har anspelat på att det kan komma att ske ganska snart.

Även om ”Operation Rimfrost” och andra insatser nu skulle lyckas, och vi verkligen kan tro att Svensk Polis skulle kunna fördubbla sitt ”track record” och klara upp dubbelt så mycket fall som nu, skulle det verkligen ändra något ? Ok, massmedia och servilt underdåniga press-organ typ DN skulle säkert jubla, men vore det egentligen lönt att leva i ett land där bara var femte brottsling sätts fast, låt oss säga, och fyra av fem kriminella utifrån går fria ? Visserligen vore det en förbättring jämfört med nio grova brottslingar av tio på fri fot, men i alla fall – vem skulle vilja leva i ett sådant land ?

”Vi såg det inte komma” är i det läget inget acceptabelt svar från Ministerhåll. Tvärtom måste de ansvariga Ministrarna ställas till svars, och snarast bytas ut emot en kompetentare regering. Annars finns det risk för, att problemen förvärras ytterligare – men BRÅ behövs – och kan inte läggas ned. Snarare skall denna myndighet omgående fås att byta inriktning, och fungera på det sätt, som det en gång var tänkt.

Brottsförebyggande, och inget annat…

Herr Löfvéns SISTA VERKTYG…. Snart på en gata i en förort NÄRA DIG ??