”When they poured across the border
I was cautioned to surrender
This I could not do
I took my gun and vanished.

– En smula fritt efter Leonard Cohen, ”The Partisan”

Enligt de senaste rapporterna från Cherson, den första stad de ryska arméerna lyckats inta i Ukraina, lider nu stadens invånare brist på livsmedel och snart sagt allt annat – vilket också de ryska trupper som ockuperat den gör. Den lokale borgmästaren lär ha uppmanat till lugn, och att medborgarna gör bäst i att åtlyda de främmande ockupanterna. Självklart ingår detta i den civila administrationens roll, och man kan ju alltid hoppas, att Borgmästaren inte visar sig vara en Quisling och en förrädare, ja en sådan som sviker hela sitt folk.

Cherson var en mycket vacker stad när jag besökte den 2004. Jag minns dess plataner – träden som kantade alléerna, torgen och kvinnorna – de var djärva och frimodiga, de klädde sig på ett annat sätt än i en socialistiskt sinnad stat som Sverige – detta ”feminismens Saudi-Arabien” – där förekom inga svarta sopsäckar eller burkor, inga ”påsar över huvudet” som på kvinnorna här hemma, oavsett om de påsarna är endast andliga eller högst reella, som i de förorts-kalifat och No-go zoner, som upprättats på många håll i vårt Sverige. Cherson skulle också vara den stad, som antikens Amazoner – dessa sägenomspunna kvinnliga krigare – kom ifrån – och i betydligt mindre smickrande sammanhang – den stad som hade flest ”mail order brides” eller sk ”postorder-brudar” i hela Ukraina – men själv såg jag inte minsta spår av något sådant.

Jag minns Komosomolsk-varvet, och dess varvsinvalider – det var en plats man en gång tillverkade Sovjetiska atomubåtar på – och där gick ännu svårt stympade män det året, människor som fått sina ben amputerade på det ryska viset, halvvägs ned på vaden, och med benstumpen stickande ut från knäleden baktill, i sned vinkel – vilket inom parantes gör livet mycket smärtsamt, ifall man som dessa varvsinvalider måste gå på kryckor. Och jag minns de vita byggnaderna av marmor, de som också står nämnda i Odd Munks gamla Flatö-bok från 1300-talets slut, där stadsbilden i Cherson faktiskt beskrivs i en känd saga. Dit rodde och seglade jag nedför Dnejpr, för det var endast med ren muskelkraft som jag kom dit, och förflyttade mig vidare ut på Svarta Havet, där invasionsflottor nu styr rakt emot ett fredligt Odessa. Det året – för längesen – körde också svenska, vinröda SL-bussar omkring i staden, eftersom de varit en omtänksam gåva från Sverige och ett svenskt konsulat i närheten, med gott om såväl attachéer som handelskontakter.

Kherson, Ukraine – July 22, 2020: View from the Dnieper River to the Kherson embankment at twilight (Ukraine). Many people-tourists walk along the promenade in the Ukrainian town in the evening

Också den plats ni ser här ovan, nere vid den kalla och fuktiga Dnjepr, minns jag mycket tydligt. Man frågade mig det året – för längesedan – om jag och mina kamrater möjligen var någotslags partisaner, under blågul flagg. ”синій і жовтий” – sådana är färgerna i båda våra länders flaggor – och ja – det finns ännu partisaner här i världen – de som slåss och kämpar för friheten, utanför de reguljära arméerna, oavsett om de nu måste ta till sådana trubbiga vapen som enbart tangentbord, eller kanske gevär. Till partisanerna hör jag visst ändå, och det är för alla dem som fortsätter slåss och kämpa därute, kämpa emot de totalitära krafterna, kämpa emot övermakten – som jag nu skriver detta.

Inte ett enda ord hörs om Gammalsvenskby i svenska media, trots att ”Hela Gotland” nämner gamla Sofia Hoas, som kan berätta att maten börjar ta slut där också, men att byborna har kampviljan kvar. Många av dem vägrar fly, men fortsätter kämpa. Snart kommer de första ryska plundrarna, och vi vet på förhand vad det innebär. Ingen hjälp kommer från Sverige, ingenting görs från den svenska Regeringen med ”Magadan Magda” i spetsen – så vitt vi kan höra, och så långt vi kan se – Gävle Dagblad berättar om en annan resa 2008, och illustrerar den med Somalia-bilder, talande nog – eftersom dess journalister tycker att ”en bit av Sverige” skall illustreras på just det viset – kanhända är det någotslags svårförklarlig humor, trots att varje människa borde begripa att det är Europa, inte Somalia; som nu är under attack.

Norrköpings Tidningar och Piteå Tidning tidning gör sakligare reportage, som inte ljuger eller förvanskar.

Igår natt gjorde USA:s ambassadör Linda Thomas-Greenfield ett oväntat uttalande i FN och för hela Världen. Hon påstod, att Ryssland hotat med att invadera såväl Finland som Sverige. Genast uppstod ett vrål av förtrytelse och hån inom den svenska journalistkåren, och den guldsmidde Cocktail-Officeren herr Överstelöjtnant Johan Paasikivi, nu utnämnd till officiell ”Expert” i SVT, tillika lärare på FHS, måste genast genast genast komma med facit i hand; och skyla över med hartassen, bagatellisera och förklara för oss allihop att detta bara är ett tomt ”maktspel” från USA:s och NATO:s sida, som om inga sådana konkreta planer faktiskt finns eller funnits, Studio Ett i Sveriges Radio måste också beklaga sig, fast där kom betydligt klokare och sundare synpunkter från en viss Herr Alexander Stubb, tidigare Statsminister i Finland, numera akademisk forskare i den behagliga staden Florens – mycket vacker den också, och översållad med konstskatter.

Underligt nog antar jag herr Stubbs synpunkter som mina, men föredrar att inte lyssna för mycket på Övlt Johan någonting, eftersom jag känner till hans befäls- och människotyp. Jag litar inte alltför mycket på sådana Karlbergs- och stabsprodukter, och jag råder alla mina läsare att ta Ambassadör Thomas-Greenfields yttrande ad notam, och lägga det på minnet, för det finns en viss risk att the US of A i underrättelsesammanhang vet mer än oss själva, även om vi inte skall överdriva, eller ta det faktum att Sverige nu kallat upp en person från den Ryska ambassaden till UD; för att överlämna en officiell protest mot den kränkning av vårt luftrum, som igår genomfördes av fyra ryska stridsflygplan utanför Gotland, och i närheten av NordStream 1 som något alltför allvarligt...

Denna symbol är HEDNISK – Bara så ni vet…

Bräkande som små lamm står ändå den svenska journalistkårens små ”fredsapostlar” där och tror så innerligt på gud och jesus, rapporterandes om klockklangen från Notre Dames kyrktorn och pinglandet i kristna små bjällror, vilket ska illustrera att de sk ”Fredsförhandlingarna i Brest” (de menar Brest Litovsk, inte Brest Frankrike..) ovillkorligen kommer att krönas med framgång. Det är ju nästan rörande med sådan naiv barnatro, men bara en dåre kan tro att något konkret skulle komma ut ur dessa ”samtal” annat än en högst tillfällig vapenvila, eller ”humanitära korridorer för massflykt” – nu när EU infört ett års flyktingamnesti för alla Ukrainare – med tänkbar förlängning upp till tre år, maximalt. Till och med President Macron uppges nu tveka inför Rysslands Ledare, deras agenda och vad Ryssland redan i åtta dagar hållit på med.

Det vore idiotiskt, extremt ”svenskt” och extremt dumt, att se ”Fredsförhandlingar i Brest” som något annat än rysk Maskirovka, ja ytterligare en Potemkin-kuliss.

Man får bara hoppas att detta inte innebär slopad gränskontroll – som vanligt ! – för hela Sveriges del, men med tanke på ”Magadan Magda” och hennes Regering, så kan vi frukta det allra värsta – och många ”oväntade besök” i det svenska folkhemmet.

SVT rapporterar idag om att det Ukrainska Kulturarvet är under hot. – ”Jotack, det stämmer” säger nu jag. Kulturarvet ÄR under hot – hela Europas kulturarv, och inte minst Sveriges – det ämnet har jag tagit upp gång efter annan, liksom de frivilliga partisan-insatserna från alla dem, som försöker bevara det. Detta är inte precis någon nyhet, och torde framstå som ytterligare en pinsam självklarhet för de flesta av mina läsare – åtminstone alla de av oss som inte är så korkade eller ”bakom flötet” av oss att vi jobbar för SVT, DN eller Schibstedts, samt deras anhang på Rosenbad.

Putin använder sig av Tjetjenska och Muslimska styrkor i Ukraina. Sådana personer har de senaste dagarna också dykt upp bland flyktingar i Ukraina och Polen. Dags att ta detta på allvar – eller hur kära Tullverk, kära ”Magadan Magda” !

Andra har varit betydligt klarsyntare för dagen. Till och med Aftonbladets redaktörer känner till de överenskommelser som – apropå detta med ”förhandlingar” och ”avtal” slutits mellan Vladimir Putin å den ena sidan, och den Tjetjenske Ärke-Muslimen Ramzan Kadyrov, och hans mord-kommandon, som redan besegrats på ort och ställe i Kiev. De uppges flerfaldiga gånger ha försökt mörda Ukrainas President Volodymyr Zelenskyj – och även om vi inte skall överdriva betydelsen av detta faktum heller, så kan det noteras, att det hör till ”det diplomatiska spelets regler” det med – åtminstone när det gäller ett sådant land som Ryssland.

Både Polska journalister och oberoende svenska dito har igår iakttagit, hur knivbeväpnade, mörkhyade individer av obestämbart ursprung försökt tränga sig före Ukrainska kvinnor och barn i just Polen, trakten av Lviv och angränsande, ”Europeiska” delar av Ukraina.

Vad beror detta på ?

Varifrån kommer just de provokatörerna ?

Kan liknande Kadyrovs, Akilovs, Taimour Abdelwahads mfl anlända till någon svensk hamn eller flygplats de med, inklämda eller rättare sagt ”innästlade” bland Ukrainarna – eller jobbar de redan inom exempelvis den svenska sjukvården, polisen eller någon annanstans… Ska vi blunda för det – ”turn a blind eye” som Engelsmännen säger inför vad som faktiskt sker – även om vi såklart inte skall vara alltför mycket alarmister, inte alltför mycket överdriva riskerna – för att det finns en förhöjd risk emot Sverige, även om den inte rör någon invasion – vi har redan helt andra sorts fiender inom landet – även det torde vara uppenbart…och är ”inte någon nyhet”

Nyligen skall det ha beviljats en tre timmar lång ”eldpaus” från det ryska artilleriets sida vid Charkov. De ”Indiska Utbytesstudenterna” i staden måste nämligen åka hem nu, och fick fotvandra till tre stora uppsamlingsplatser, ca 5-6 km bort. Indien var – som ni alla vet – ett av det ytterst lilla fåtal stater, inte ville enas om den gemensamma resolution mot det Ryska kriget, som FN skrev under igår.  Det yttrandet eller nekandet att ta ställning, är också ett diplomatiskt faktum som bär syn för sägen.

Mina tankar går just nu till den här mannen – klädd i en enkel grön tröja som ni ser, lika enkel och flärdfri som den gröna T-shirt jag bär för kvällen – jag har burit sådana plagg i mer än 21 år nu – och det beror inte bara på att jag tycker att de är praktiska, ja flärdfria och även rättfärdiggörande att bära. Volodymyr Zelenskyj kanske också kommer att bli ett slags ”partisan” så småningom, precis som jag – även om vi inte ska överdriva likheten, trots att där finns klara beröringspunkter.

Båda vill vi försvara de folk och de nationer som faktiskt är våra egna, för vi är realister; och inser till skillnad från alla dessa ”goda kristna” och IS-anhängare att vi inte kan rädda hela Världen, ja inte ens halva. Vi är inga ”Galna Gretor” utan bara partisaner in spe.

Det finns ett Europeiskt kulturarv, som sagt – och i det arvet ingår kanske också en man till. Det är en viss Arkadij Babtjenko, som åter uttalar sig i DN, såsom varande rysk oppositionell, och fyller Dagens Nyheters spalter med stoff av sällspord karaktär, med hans alldeles egen formuleringsförmåga och frasering, ja – han framstår närmast som studentikos, oförskämd, stor i truten – ja som ett äkta FÄLTSVIN av första graden – inte som något cocktail-pimplande Högdjur framför SVT:s kameror, precis.

Du ska ha tack, kamrat Arkadij, för dina finstämt poetiska små ord om FSB och dess olika motsvarigheter, runt om i vår värld – det säger jag dig.

Bildkälla: Dagens Nyheter, 2022-03-03

Eller – med en liten partisansk visa, från det glada 1980-talet…Också en längesedan flydd, fredlig tid… Både här och i Ukraina…

”Fältsvin – vad döljer du för mig
i dina mörka ögon ?
En svag nyans – av fel nånstans ??
Men ÄNDÅ – Jag MÅSTE fråga…
Är DU ett FÄLTSVIN ???”