”Landet Löfvén” och Coronan: Nu DÖR också MEDIAS SMÅ ÄLSKLINGAR…

Adam Alsing, känd underhållare, allmän pajas och gammal DJ uppges ha dött i Corona vid 51 års ålder. Nu dör också medias egna små älsklingar, eliten och Nomenklaturans egna kreatur i sjukdomen. Varje medborgares död är såklart djupt tragisk, som alltid och eftersom jag är en hedning med positiv människosyn, kanske jag i en stund som denna borde betona att i ett liberalt och demokratiskt samhälle förminskar en enda individs bortgång oss alla, eftersom ju varje klok människa i det liberala samhället får chansen att förverkliga sina egna talanger och förmågor maximalt. Men å andra sidan kan vi förstås fråga oss – är det så i dagens Sverige, är det så i ”Landet Löfvén” där vi alla nu framsläpar skäligen tröstlösa dagar ?

Får vi alla verkligen chansen att fritt uttrycka oss som vi vill, och efter vår maximala förmåga ? Kan vi utveckla oss själva, eller tvingas vi in i roller och yrken som vi aldrig någonsin valt själva, men fått ta och göra det bästa av, eftersom vi ju måste överleva genom arbete – hårt arbete ??  Vi vet ju att dödstalen i Landet Löfvén ligger mer än dubbelt över våra Nordiska grannländer, och att Sverige blivit ett allt sämre land att bo, leva och arbeta i.

På Helväg nu en SKÄGGIG NARR fått vandra – Döden tog visst honom, precis som den tar alla andra !

Någotslags konstig form av landssorg har tydligen utlysts efter RixFM-pajasens frånfälle. Den store Ledaren-Svetsaren själv har talat, och Ledaren säger att han ”naturligtvis beklagar Adam Alsings bortgång och uttrycker sin delaktighet till hans familj. Liksom med många andra som dessvärre avlidit” enligt vad SvD rapporterar på sedvanligt dålig svenska. Det heter delaktighet med, inte till – men svenska journalister och mediafolk har ingen bildning, inget vetande, ingen språkkänsla.

Jag måste säga att Ledaren som vanligt gråter sina krokodiltårar, och att hans ord knappast övertygar, men det är ju ingen nyhet precis.

Herr Alsing däremot var folkkär, sägs det, och media fylls idag av gråtande kändisar och celebriteter av alla slag, som nödvändigtvis måste intervjuas, ta upp nästan allt spaltutrymme och säga att ”men han var ju så ung” när det gäller en person över 50 – allt svenska media kunde nöja sig med att konstatera är att en medelmåttig entertainer har dött – och därmed jämnt.

Medias uppgift i två Nordiska Demoikratier, jämfört med en Nordisk ”Demokratur” (Teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

 

Adam Alsing var knappast något geni – utom som föd-geni, kanhända, och kändis. Han strök alltid sin publik medhårs, lärde sig att tjäna pengar på den och lyckades vara allmänt trevlig och medgörlig, ja underdånig inför makten – men han förbättrade inte samhället omkring honom, inte ett enda förbannat dugg. Medias och journalisters uppgift är att ifrågasätta, inte att jamsa med och skyla över i en glättig ton. Visst, kanske Herr Alsing var en förskräckligt god människa privat och emot sina närmaste – det är vi väl alla, får jag hoppas – men utöver det, finner jag för min del att han utnyttjade sin ställning i media dåligt, och knappast förvaltade den stund på jorden som blivit hans på något bra sätt, utom genom att producera slölyssnad, lagom lenrimmad underhållning, som i längden inte sade något alls. Jag tror inte någon kommer att minnas honom om tio eller tjugo år, och vad övrigt är – är nog tystnad.

”Er Tanzte Immer nur mit” för att säga det på tyska. Han bara dansade med, sade aldrig emot, gjorde aldrig någonting, slätstruken och oförarglig intill dumhetens yttersta gräns.

Han var en medlöpare, inte en medmänniska.

 

Herr Alsings musiksmak ger jag inte mycket för. Jag spelar som en ringa hyllning något medryckande med den slovenska supergruppen LAIBACH istället….

Till och med den svenska Asatrons småborgerliga ankdamm fylls nu av malplacerade strofer ur Havámál – de om domen över död man – som aldrig låtit falskare, aldrig varit mer malplacerade. Herr Alsing är inte i Valhall, för folk av hans sort finns inte där. Han kommer till Hel, som de flesta – och där får han nog stanna, är jag rädd.

Runt omkring i vårt svenska samhälle fortsätter pandemin att härja, medan Löfvén han ”bara beklagar” och vrider sina händer. Låter ni er övertygas av sådant, goda medborgare – för det är ni väl ?

 

Tror DU på det nya, Socialdemokraturiska Vård-Lotteriet ? (Teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare)

Och mot DUMHETEN kämpar också själva Gudarna förgäves, sägs det..

En sista hednisk tanke har jag plats för, även om ämnet inte har någon högre dignitet för mig, och jag snart borde skriva om något annat, som exempelvis andra och vida större svenska begåvningar, som till skillnad från herr Alsing faktiskt är värda att minnas och uppmärksamma. Hesiodos, den hedniske gamle Hävdatecknaren som levde långt långt före några påstådda men totalt obefintliga kristus jesusar, klargjorde i ”Verk och Dagar” något om Mänsklighetens olika åldrar, som han i sin tur hämtat från den indiska Veda-filosofin och den Indoeuropeiska civilisationens hedniska vagga, minst 1500 år före kristus.

I den första åldern, Guldåldern, sade han- styrde filosofer eller Brahminer, det vill säga de verkligt visa. Under den därnäst följande Silveråldern styrde Krigarklassen, men sedan tog köpmän och Borgarklass över, och så hamnade vi i bronsets tid. Nu lever vi i järnåldern, där Shudras eller Slöddret får styra. Shudras är narrarna, kändisarna, de tomma underhållarna – de utan tankeförmåga som bara jamsar med – maktens små knähundar, som i likhet med Adam Alsing försöker inbilla oss att allting är bra som det är, att allt är ”okej” fast det inte är det – och så fortsätter den allmänna folkfördumningen i land efter land, precis som de styrande vill…