Om en Hednisk Ek, och en mäkta Hednisk Irländare…

Vi lever i Landet Löfvén. Ett land, där vanliga svenskar efter ett helt liv som lojala skattebetalare nekas vård i respirator, nekas morfin när de är döende, och där utländsk vårdpersonal helt kan negligera läkares föreskrifter och låta etniska svenskar omkomma av vanvård. Kommer ni ihåg Anita Pettersson, en 55-årig kvinna från Borlänge, som nekades bedövning och syrgas på dödsbädden, och vars dotter – som var utbildad sjuksköterska – slog larm om vad som försiggick. Läkarna hade skrivit ut en enda morfinspruta, för att lindra plågan och ångesten under andnöden, och dödskampen under hennes allra sista timmar. De utländska vårdbiträdena förvägrade henne till och med detta, och allt hon fick var några lugnande tabletter.

Och hon är inte det enda fallet. Regeringen Löfvéns lydiga redskap – jag har kallat dem ”Vårdens Taimourer” – har diskret gjort noteringar i patientjournaler om vem som ska nekas all vård, ifall de insjuknar i Corona. Eskilstuna-Kuriren kan idag redovisa hur folkmordet på svenskarna går till, och hur noga det förberetts i Södermanland, ett av de allra värst drabbade landstingen.

I de individuella vårdplanerna införs diskreta begränsningar ”0- HLR, 0 – slutenvård”, vilket innebär att patienten inte kommer att få hjärt- och lungräddning ifall den fått ett hjärtstopp. Noll slutenvård betyder att patienten inte kan läggas in på sjukhus, utan att behandlingen istället begränsas till palliativ vård i hemmet.

Enligt läkaren Björn som Eskilstuna-Kuriren har pratat med, införs sådana begränsningar inte bara på de äldre patienterna, utan även på de som är födda på 50- och 60-talet, som även är relativt friska och på sin höjd behöver hjälp med dusch hemma, men annars lever ett fullgott liv.

Behandlingsbegränsningarna innebär i princip en dödsdom för patienten som kommer att nekas sjukhusvård om den insjuknar. Begränsningarna gäller all typ av vård, inte bara coronasmittan. Inte sällan införs de i strid med gällande regler utan att patienten eller ens anhöriga blir informerade. Det händer även att det görs av en sjuksköterska istället för en läkare. (Eskilstuna-Kuriren, 2020-05-12)

I dessa tider, då hela vårt folk fortsätter att lida och plågas, gäller det att inte förlora hoppet. En god nyhet kommer från Dagens Hultsfred, som den 12 Maj redovisade hur Rumskulla-eken, numera omdöpt till Kvill-eken fått sina första gröna blad för i år. Eken är över tusen år gammal, efter vad som antas, och är en Hednisk Organism från en Hednisk tid.

Visserligen finns det ännu äldre Hedniska Livsformer i Sverige, för i fjällen lever fortfarande minst 20 granar som är äldre än 8000 år, och som sett vårt land och folk födas, blomstra och nu sjunka ned i glömskan och förintelsen, den förintelse som krafter inom landets ledning så noga förberett, och ivrigt försöker genomföra..

Länsstyrelsen har helt dömt ut det gamla trädet, och sagt att det måste dö. Inga skötselåtgärder kommer vederfaras det, och det projekt man tidigare satsat mycket pengar på nere i det snåla Småland, nämligen att klona eken och låta dess telningar leva vidare, redovisar inget som helst resultat, berättar tidningen. Inte bara vår folkstam lider under inkompetenta, Sverige-fientliga politiker. Till och med själva trädstammarna och naturen lider, i takt med att Statsmaktens företrädare försöker utplåna den.

I sin inkompetens försökte 1950-talets ”naturvårdare” staga eken – vars volym är mer än 60 kubikmeter – med stålband, som ätit sig in i dess bark. Men eken var seg, för den växte över metallen och knäckte den i småbitar, precis som ni ser på bilden. 1967 spelade Vilgot Sjöman in porrfilmen ”Jag är nyfiken Gul” där Lena Nyman i en bärande scen blev påsatt och rövknullad inne i ekens ihåliga stam, men den dog inte av det heller. Man har belagt den med kedjor, borrat i den, fjättrat den med stålwire, som gör irreparabel skada – med trädet grönskar ännu, ger sig aldrig utan lever alltjämt vidare. Så är det också med vårt eget folk, det svenska folket.

Svamp, insekter och parasiter fortsätter att hota trädet – men det bär ännu frukt, och vem vet om ett ekollon från samma träd inte kommer att spira, långt inne i den Småländska skogen, när Stefan Löfvén inte lever mer, och Anders Tegnell och alla byråkratiska små fähundar av hans sort, aldrig mer tillåts ha det minsta inflytande över Sverige.

Vår tid skall komma. Vårt folk skall vakna. Hedendomen ska växa och grönska, som den största av alla ekar, som det väldigaste av alla träd.

”En feg liten nickedocka, som styr en annan. The tail, that wags the dog” ( Teckning av J A Ander, svensk karikatyrtecknare)

Trots alla de svenskar, som lojalt kämpar på i samhällsviktiga yrken och befattningar, från Polis till Militärt Försvar, från brandkår och ambulans till de hederliga läkare och människovänlig sjukvårdspersonal som ännu finns kvar, har vi under Löfvén och hans Sossar blivit ett sjukt land med en sjuk moral, och ännu sjukare ideal. Istället för att offra oss för våra medmänniskor och vårt land, istället för att ständigt ta nya tag, och arbeta på för det allmänna bästa – som i alla andra länder – uppmanas vi att ”stanna hemma vid de minsta symptom”.

Vad händer om ”flockimmunitet” inte finns, vilket WHO:s experter redan förklarat ? Då faller hela den påstådda ”strategin” som ett KORTHUS I KORSDRAG…

Maskandet, smiteriet och arbetsskyggheten har blivit det enda ideal, som Löfvén-regimens hantlangare försvarar. Det är en stor, fet spottloska i ansiktet på alla de av oss, som trots allt fortsätter gå till våra arbeten, och håller landet igång. Snabbköpskassörskor, brevbärare, egna företagare, åkare, lastbils- och busschaufförer. Inte heller de kan ”skjuta ut sig” eller sluta jobba, för då faller hela vårt samhälle omkull. Socialdemokratin, som fortfarande kommer med den slitna lögnen att den företräder vanligt folk, har ingenting utom döden eller beskedet att ”ni ska ta farväl av våra anhöriga” (direkt citat från vår Statsminister, som kom med det beskedet så sent som i Påsk) som ”nationell strategi”.

Från S-kansliets Slaktarbod: ”Sisådär lille svensk – Sesådär lilla Svenska – Mössan i hand, och kryp kryp kryp och bocka bocka bocka inför överheten....”

Med stolthet i rösten kommer jag ändå kunna säga till våra efterkommande, att jag överlevde detta år i vår mörka nutidshistoria, trots att jag med tanke på min tuberkulos, blodproppar och vätskande sår tillhörde en ”riskgrupp” som vår fega, inkompetenta Regering försökte ta livet av, och dömde ut. Med stolthet i rösten kommer jag att kunna säga, att jag stod upp för mitt land, trots att det gav mig föga tillbaka, och att jag aldrig slutade hoppas, den kalla våren 2020. Jag kommer att kunna säga, att jag försvarade mina anhöriga, alla vänner och det land som är mitt.

– Det är en bortförskaffning av de svaga i samhället som sker. Man utnyttjar det faktum att de rensas bort av viruset. Man hänvisar till en strategi som man kallar för flockimmunitet, men som inte existerar i den medicinska världen som annat än ett misslyckande när man inte har några metoder som fungerar för att segra över sjukdomen.

– Senicid är värre än mord och det är ett resultat av de strategier som regeringen och Folkhälsomyndigheten tillämpar. Och de förklaringar man ger och vad man gör, stämmer inte överens med verkligheten, med vetenskap, beprövad erfarenheter eller sunt förnuft. Det vi kan se och observera, det som sägs och de riktlinjer som lämnas ut på olika nivåer inklusive sjukvårdsmyndigheter leder att människor just nu kvävs till döds utan syrgas. Man arbetar samtidigt med olika former av informationskampanjer från regeringen som förmedlas vidare av statsägd massmedia och ger medborgarna information som är vilseledande och falsk. Så, det vi ser just nu att de rekommendationer som finns leder till massdöd i Covid-19 infektion i svaga grupper.

Vad är det som pågår i Sverige egentligen?

– Det som händer är att man med öppna ögon låter människor dö i fruktansvärda plågor, och man förföljer och straffar den medicinska personal som vittnar och larmar. Jag har under denna perioden på flera veckor samlat bevismaterial på det som händer i Sverige i form av skriftliga dokument, videor, inspelningar, vittnesmål från sköterskor, läkare, vittnesmål från anhöriga, från alla regioner i landet, där jag kan föra i bevis att de riktlinjerna vi just nu har är fel vetenskapligt sett, samt vad de leder till i den praktiska vårdsituationen.

(Läkaren Jon Tallinger i en intervju med Katerina Magasin 2020-05-13)

Är ni läsare inte – liksom jag – trötta på Regeringen Löfvéns förbannade struntprat och lögner  ?

Vi kommer förmodligen aldrig att uppnå ”flockimmunitet” i det här landet, för flocktänkande, och att i farans stund agera som en fårskock, leder alltid till döden. Individen är alltid starkare än kollektivet, och i framåtandan, djärvheten, förmågan att som den stora eken i Kvill aldrig sluta kämpa, trots att man själv dömts ut av ”experter” gång på gång – däri sitter vår överlevnad.

Vårt land har många fiender. Vi har dem inne i det egna landet, och i ledande positioner, runt om i vårt samhälle. Men vi får aldrig ge upp, utan fortsätta kampen för en ny regering, ett bättre Sverige och ett värdigare liv för oss, som faktiskt hör hemma här och som kommer från det här landet. Som en påminnelse om det vill jag publicera åter en liten notis, som faktiskt inger hopp, en sån här dag.

Borta på Irland – den gröna ön, som jag ju nämnde i mina skriverier så sent som för två dagar sedan – levde en man vid namn Darrag Carrol, som arbetade som kock i Dublins län.

Men Darragh besökte Tromöya, utanför Arendal i Norge, som jag också seglat förbi, på ett skepp benämnt ”Havhingsten av Glendalough”, bättre känt som en kopia av Skulderlev 2, fastän det nu var många år sedan. Och jag minns den resan, som det var igår. Nu började Hedendomens röst ropa på honom, och hans fäders blod kallade, lika oemotståndligt som en ek, som spränger stålband och vars djupa rötter sträcker sig tillbaka genom jorden till forntiden. Darragh måste blivit hedning – det är åtminstone vad jag tror, för man skall minnas, att de gamla Kungarna av Agder, de som via Åsa Haraldsdotter gav upphov till  Halvdan Svarte, han som begravdes i Gokstad-haugen och slutligen Harald Hårdråde – den störste av dem alla – sanna ledare och krigare, i en avsevärt bättre men hårdare tid.

Jag seglade för om masten, stående i den lyfting ni ser här. Det skedde 2007.

Så tände Darragh Carrol en helig eld, hämtad av frisk kärnfuru från de norska kungarnas ö. Han köpte sig ett seglande skepp av ekvirke, med hjälpmotor visserligen, och gav sig ut på Nordsjön för att återskänka också det katolska Irland lite hopp, och tända Asatrons renande eld i sitt hemland, för att förjaga de kristna hundarna, och St Patrik, som kallade oss hedningar för ormar och grodor.

He said that it would be fitting to bring the fire from Tromoya to the Hill of Uisneach in County Westmeath – an ancient Irish ceremonial site. (Irish Central, 14 Maj 2020)

Hoveskogen på Trömöya, där frisk kärnfuru till master ännu växer, nu som förr…

I tre dagar seglade han ensam från Haugesund i Norge till Shetland, och därifrån till Orkneys öar, de som en gång var Jorknaland, och Norska jarlars hemvist. I mitten av Januari i år råkade han vid Skottlands nordspets ut för stormen Brendan – en storm uppkallad efter de kristna – och höll på att gå i kvav. Han styrde mot Lough Eriboll, den närmsta hamn han kunde finna, när vinden blev så stark, att han inte längre kunde stå upprätt på däcket till sin skonare, och där kapsejsade han, när båten vattenfylldes 20 meter från land.

Men gudarna sviker ej den man, som hjälper sig själv, och det skall vi alla minnas…

Darragh Carrol lyckades bärga sig från stormen genom att bryta sig in i en tom sommarstuga, vars ägare förlät honom, då det gällde livet; och en sjöman har rätt att handla i nödvärn, då det gäller att frälsa sig själv eller andra – för detta är ännu internationell lag. Så bärgade han sin kutter, och kunde fortsätta sin resa. Nu var hans motor förstörd av inläckt vatten, men han seglade ständigt – själv har jag aldrig förlitat mig på motorer överhuvudtaget, utan som oftast rott råseglare ned för Dnjepr, över Östersjön (där jag innehar flera hastighetsrekord, tillsammans med två andra män) och på Svarta Havet och Nordsjön, där jag också seglat.

Nu – skrivs det – har Darragh Carrol nått sitt hemlands kust, medan Pandemin rasar, och kristna och hedna män  och kvinnor dör, hela Världen över. Mycket har förändrats i vår värld, men den som själv sätter segel, och bevarar Asatrons heliga eld i sitt hjärta – se han ska aldrig förgås – och med den elden ombord, ämnar Darragh Carrol nu segla upp för floden Shannon, tills han når Uisneachs kulle, där ekträd ännu grönskar, och där hedniska kungar en gång härskade, mitt på Irlands ö – denna plats är ännu lika helig för Irlands hedningar, som någonsin Gamla Uppsala för oss.

This land was always ours – It was the proud land of our fathers – It belongs to us and them – NOT to any of the others… ” (The Pouges, 1988 )

Hedendomen kan aldrig någonsin besegras. Den finns i varje folk och i varje man, som kräver och tar sin frihet. Falska ledare, lögnhalsar, monoteister och kristna. Alla kommer de en dag att sopas bort, tillsammans med Islam och alla andra totalitära åskådningar och filosofier. Kvar kommer vi hedningar att stå, likt tusenåriga ekträd, grönskande också i vår ålderdom, och på vårt yttersta. Vi kommer att skänka denna värld frid, och visa den ett bättre föredöme, än allt vad som varit och som snart skall förintas.

Regeringen Löfvén och dess ständiga missbruk av det svenska folkets förtroende kommer inte att vara för evigt. Den kan fortfarande avsättas genom fria val, och förpassas till den historiens sophög, där Regeringar av det slag som vår nuvarande egentligen hör hemma.

Evigt grönskar livets träd, och det kan dessa dumma små despoter och skitstövlar aldrig ändra på.  ”Och mullen gror, och vi människor skall leva”

”Landet Löfvén” och Coronan: Nu DÖR också MEDIAS SMÅ ÄLSKLINGAR…

Adam Alsing, känd underhållare, allmän pajas och gammal DJ uppges ha dött i Corona vid 51 års ålder. Nu dör också medias egna små älsklingar, eliten och Nomenklaturans egna kreatur i sjukdomen. Varje medborgares död är såklart djupt tragisk, som alltid och eftersom jag är en hedning med positiv människosyn, kanske jag i en stund som denna borde betona att i ett liberalt och demokratiskt samhälle förminskar en enda individs bortgång oss alla, eftersom ju varje klok människa i det liberala samhället får chansen att förverkliga sina egna talanger och förmågor maximalt. Men å andra sidan kan vi förstås fråga oss – är det så i dagens Sverige, är det så i ”Landet Löfvén” där vi alla nu framsläpar skäligen tröstlösa dagar ?

Får vi alla verkligen chansen att fritt uttrycka oss som vi vill, och efter vår maximala förmåga ? Kan vi utveckla oss själva, eller tvingas vi in i roller och yrken som vi aldrig någonsin valt själva, men fått ta och göra det bästa av, eftersom vi ju måste överleva genom arbete – hårt arbete ??  Vi vet ju att dödstalen i Landet Löfvén ligger mer än dubbelt över våra Nordiska grannländer, och att Sverige blivit ett allt sämre land att bo, leva och arbeta i.

På Helväg nu en SKÄGGIG NARR fått vandra – Döden tog visst honom, precis som den tar alla andra !

Någotslags konstig form av landssorg har tydligen utlysts efter RixFM-pajasens frånfälle. Den store Ledaren-Svetsaren själv har talat, och Ledaren säger att han ”naturligtvis beklagar Adam Alsings bortgång och uttrycker sin delaktighet till hans familj. Liksom med många andra som dessvärre avlidit” enligt vad SvD rapporterar på sedvanligt dålig svenska. Det heter delaktighet med, inte till – men svenska journalister och mediafolk har ingen bildning, inget vetande, ingen språkkänsla.

Jag måste säga att Ledaren som vanligt gråter sina krokodiltårar, och att hans ord knappast övertygar, men det är ju ingen nyhet precis.

Herr Alsing däremot var folkkär, sägs det, och media fylls idag av gråtande kändisar och celebriteter av alla slag, som nödvändigtvis måste intervjuas, ta upp nästan allt spaltutrymme och säga att ”men han var ju så ung” när det gäller en person över 50 – allt svenska media kunde nöja sig med att konstatera är att en medelmåttig entertainer har dött – och därmed jämnt.

Medias uppgift i två Nordiska Demoikratier, jämfört med en Nordisk ”Demokratur” (Teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

 

Adam Alsing var knappast något geni – utom som föd-geni, kanhända, och kändis. Han strök alltid sin publik medhårs, lärde sig att tjäna pengar på den och lyckades vara allmänt trevlig och medgörlig, ja underdånig inför makten – men han förbättrade inte samhället omkring honom, inte ett enda förbannat dugg. Medias och journalisters uppgift är att ifrågasätta, inte att jamsa med och skyla över i en glättig ton. Visst, kanske Herr Alsing var en förskräckligt god människa privat och emot sina närmaste – det är vi väl alla, får jag hoppas – men utöver det, finner jag för min del att han utnyttjade sin ställning i media dåligt, och knappast förvaltade den stund på jorden som blivit hans på något bra sätt, utom genom att producera slölyssnad, lagom lenrimmad underhållning, som i längden inte sade något alls. Jag tror inte någon kommer att minnas honom om tio eller tjugo år, och vad övrigt är – är nog tystnad.

”Er Tanzte Immer nur mit” för att säga det på tyska. Han bara dansade med, sade aldrig emot, gjorde aldrig någonting, slätstruken och oförarglig intill dumhetens yttersta gräns.

Han var en medlöpare, inte en medmänniska.

 

Herr Alsings musiksmak ger jag inte mycket för. Jag spelar som en ringa hyllning något medryckande med den slovenska supergruppen LAIBACH istället….

Till och med den svenska Asatrons småborgerliga ankdamm fylls nu av malplacerade strofer ur Havámál – de om domen över död man – som aldrig låtit falskare, aldrig varit mer malplacerade. Herr Alsing är inte i Valhall, för folk av hans sort finns inte där. Han kommer till Hel, som de flesta – och där får han nog stanna, är jag rädd.

Runt omkring i vårt svenska samhälle fortsätter pandemin att härja, medan Löfvén han ”bara beklagar” och vrider sina händer. Låter ni er övertygas av sådant, goda medborgare – för det är ni väl ?

 

Tror DU på det nya, Socialdemokraturiska Vård-Lotteriet ? (Teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare)

Och mot DUMHETEN kämpar också själva Gudarna förgäves, sägs det..

En sista hednisk tanke har jag plats för, även om ämnet inte har någon högre dignitet för mig, och jag snart borde skriva om något annat, som exempelvis andra och vida större svenska begåvningar, som till skillnad från herr Alsing faktiskt är värda att minnas och uppmärksamma. Hesiodos, den hedniske gamle Hävdatecknaren som levde långt långt före några påstådda men totalt obefintliga kristus jesusar, klargjorde i ”Verk och Dagar” något om Mänsklighetens olika åldrar, som han i sin tur hämtat från den indiska Veda-filosofin och den Indoeuropeiska civilisationens hedniska vagga, minst 1500 år före kristus.

I den första åldern, Guldåldern, sade han- styrde filosofer eller Brahminer, det vill säga de verkligt visa. Under den därnäst följande Silveråldern styrde Krigarklassen, men sedan tog köpmän och Borgarklass över, och så hamnade vi i bronsets tid. Nu lever vi i järnåldern, där Shudras eller Slöddret får styra. Shudras är narrarna, kändisarna, de tomma underhållarna – de utan tankeförmåga som bara jamsar med – maktens små knähundar, som i likhet med Adam Alsing försöker inbilla oss att allting är bra som det är, att allt är ”okej” fast det inte är det – och så fortsätter den allmänna folkfördumningen i land efter land, precis som de styrande vill…