Det är Oppositionsledaren som tycker som HEDNINGEN, inte HEDNINGEN som tycker som Oppositionsledaren…

Så har det nu äntligen hänt. Regeringen Löfvéns saga kan snart var all. Våra ”gammelmedia” rapporterar att Majoriteten i vårt Nationella Parlament, Riksdagen, står redo att utlysa Misstroendevotum – och detta sker på Islands frihets- och nationaldag. Ja, vet i kära läsare, om jag inte redan vore religiös, så skulle jag bli det nu.

Enligt SvD lär Ulf Kristersson på Facebook ha sagt, att han aldrig accepterat Regeringen Löfvén överhuvudtaget, eftersom den Regeringen aldrig haft någon majoritet i allmänna, parlamentariska val.

Detta är vad jag sagt hela tiden. Ingen Socialdemokratisk Regering har sjunkit så djupt, eller handlat så illa emot sitt eget folk och land som Regeringen Löfvén.

Skandalerna har hopat sig. Eutanasi-kampanjen emot Sveriges fattigpensionärer, som under början av Covid-19 pandemin fick dö utan syrgas. Hur sjukdomen släpptes rakt in i landet, vilket kostat minst 12 000 liv mer än i våra grannländer. Kriminaliteten. Den felslagna befolkningspolitiken. Islamiseringen. Det bidragsindustriella komplexets härjningar. Oförmågan att handla, oförmågan att ompröva sin egen politiska ståndpunkt efter den rådande verkligheten. Förbud mot runor och skändningen av hela vårt kulturarv.

Lika som bär ?

Pistolerna, som stals direkt från Morgan Johanssons eget regeringskansli, och andra skrattretande tillbud, katastrofer och incidenter. Vetlanda, Malmö, Göteborg… Listan kan göras lång – men kanske det ÄNTLIGEN är slut nu… Vi etniska svenskar kanske får en värdig regering till sist, och därmed en chans att överleva i det land som skulle vara vårt, och ingen annans.

Ett nyval kan mycket väl bli följden av Misstroendevotumet, och det innan hösten.

Fast – det är ju klart – somliga lär sig aldrig, och nu får vi se om vi verkligen har någon oppositionspolitiker med verklig ryggrad i det här landet, eller bara servila träskallar, som fortsätter stå med mössan i hand och bocka, bocka bocka… Till de senare hör alldeles avgjort kvällsblaskan Aftonbluddrets – nej förlåt jag menar Aftonbladets – politiska chefredaktör Anders Lindberg, som uttalade sig på sociala media för några dagar sedan. Han menar att Stefan Löfvén skulle sitta kvar i all evighet, likt någotslags Lukasjenko i Vitryssland, och att vårt land därmed skulle förvandlas till en Demokratur, men inte längre vara en Demokrati.

Från Partikansliets Slaktar-Bod: ”Ryggrad – nej det behövs inte…”

Nåväl – herr Lindbergs ställningstagande mot all demokrati rymmer kanske ett korn av sanning – bisarrt nog. Redan 2018 uttalade Stefan Löfvén själv, att han vägrade avgå, och befäste sitt totala förakt både för den demokratiska valprocessen och Svenska Folkets åsikter. Det hela fördes vidare av Statstelevisionen, och uttalandet – som bara kan tolkas på ett sätt – är väl dokumenterat. Lukasjenko-fasoner, med andra ord.

Men nu är det bära och brista i inrikespolitikens fascinerande värld – och UPP TILL BEVIS. Vill oppositionen verkligen Regera, och kan den leda in vårt land på förnuftets väg, eller kommer den fegt nog vika ned sig ?

Demokratur i Oturen” – eller vad tror ni ?

Vi får väl se hur det går nu, måndag klockan 10.00 då Riksdagen skall hålla sin omröstning. Själv tror jag dessvärre att Nomenklaturans handgångna kreatur kommer att triumfera igen – sorgligt nog – och min övertygelse är, att det är folkliga protester genom fredliga demonstrationer och fri opinionsbildning som nu behövs – för det har jag alltid ansett, och det står jag för.

Jag såg en liten rolig seriestripp i en dagstidning idag, som har med den kristna förlåtelse-läran att göra. Jag tvingas även här upprepa mina hävdvunna ställningstaganden, men det är bara därför att jag är konsekvent som skribent och människa. Förlåtelse är nog så bra i vardagslivet, och ute i den rådande verkligheten, men sedan finns det saker man ALDRIG ALDRIG ens kan förlåta.

Morden på svenska fattigpensionärer, iscensatt av Regeringen Löfvén är en sådan sak. Den felaktiga befolkningspolitiken, och allt elände den fört med sig för oss etniska svenskar, är en annan. Överhuvudtaget är det så – när politik, livsfilosofier och religion ens kommer upp på agendan, att förlåtelse inte längre är möjlig.

Gäller det den personliga överlevnaden, så finns det saker man gör bäst i att inte glömma och förlåta, och det visas också i den lilla filosofiska serie-teckningen nedan.

Nemi – till höger i den första rutan – är Realist och Hedning (så uppfattar jag det i alla fall). I seriestrippen av Lisa Myhre resonerar hon med sin svårt Idealistiska, New Age-frälsta och kristet influerade tjejkompis Cyan, som har betänkliga problem med att hålla fötterna på jorden. Cyan tror att vi kan förlåta ”Dumma människor och glömma oförrätter” och förstår inte, att gör vi detta, blir vi bara trampade på igen och igen och igen…

Man ska tänka sig att man packar in dem i ljus och skickar tillbaka dem till skaparen” mässar Cyan i kristen extas.

Nemi nästan kräks. ”Jag packar in dem i något helt annat, och skickar dem åt andra hållet – det funkar, det också” konstaterar hon nyktert och realistiskt – och hennes uppfattning är hednisk, ja hädisk..

Låt oss alla hoppas, att Regeringen Löfvén nu hamnar, där Regeringar av despotiskt slag brukar hamna. Direkt på historiens sophög, och att den aldrig aldrig mer kommer tillbaka, medan Riksdagens företrädare utkräver ansvar för dess många brott.

”Landet Löfvén” och Coronan: Nu DÖR också MEDIAS SMÅ ÄLSKLINGAR…

Adam Alsing, känd underhållare, allmän pajas och gammal DJ uppges ha dött i Corona vid 51 års ålder. Nu dör också medias egna små älsklingar, eliten och Nomenklaturans egna kreatur i sjukdomen. Varje medborgares död är såklart djupt tragisk, som alltid och eftersom jag är en hedning med positiv människosyn, kanske jag i en stund som denna borde betona att i ett liberalt och demokratiskt samhälle förminskar en enda individs bortgång oss alla, eftersom ju varje klok människa i det liberala samhället får chansen att förverkliga sina egna talanger och förmågor maximalt. Men å andra sidan kan vi förstås fråga oss – är det så i dagens Sverige, är det så i ”Landet Löfvén” där vi alla nu framsläpar skäligen tröstlösa dagar ?

Får vi alla verkligen chansen att fritt uttrycka oss som vi vill, och efter vår maximala förmåga ? Kan vi utveckla oss själva, eller tvingas vi in i roller och yrken som vi aldrig någonsin valt själva, men fått ta och göra det bästa av, eftersom vi ju måste överleva genom arbete – hårt arbete ??  Vi vet ju att dödstalen i Landet Löfvén ligger mer än dubbelt över våra Nordiska grannländer, och att Sverige blivit ett allt sämre land att bo, leva och arbeta i.

På Helväg nu en SKÄGGIG NARR fått vandra – Döden tog visst honom, precis som den tar alla andra !

Någotslags konstig form av landssorg har tydligen utlysts efter RixFM-pajasens frånfälle. Den store Ledaren-Svetsaren själv har talat, och Ledaren säger att han ”naturligtvis beklagar Adam Alsings bortgång och uttrycker sin delaktighet till hans familj. Liksom med många andra som dessvärre avlidit” enligt vad SvD rapporterar på sedvanligt dålig svenska. Det heter delaktighet med, inte till – men svenska journalister och mediafolk har ingen bildning, inget vetande, ingen språkkänsla.

Jag måste säga att Ledaren som vanligt gråter sina krokodiltårar, och att hans ord knappast övertygar, men det är ju ingen nyhet precis.

Herr Alsing däremot var folkkär, sägs det, och media fylls idag av gråtande kändisar och celebriteter av alla slag, som nödvändigtvis måste intervjuas, ta upp nästan allt spaltutrymme och säga att ”men han var ju så ung” när det gäller en person över 50 – allt svenska media kunde nöja sig med att konstatera är att en medelmåttig entertainer har dött – och därmed jämnt.

Medias uppgift i två Nordiska Demoikratier, jämfört med en Nordisk ”Demokratur” (Teckning av ”Steget Efter”, svensk karikatyrtecknare)

 

Adam Alsing var knappast något geni – utom som föd-geni, kanhända, och kändis. Han strök alltid sin publik medhårs, lärde sig att tjäna pengar på den och lyckades vara allmänt trevlig och medgörlig, ja underdånig inför makten – men han förbättrade inte samhället omkring honom, inte ett enda förbannat dugg. Medias och journalisters uppgift är att ifrågasätta, inte att jamsa med och skyla över i en glättig ton. Visst, kanske Herr Alsing var en förskräckligt god människa privat och emot sina närmaste – det är vi väl alla, får jag hoppas – men utöver det, finner jag för min del att han utnyttjade sin ställning i media dåligt, och knappast förvaltade den stund på jorden som blivit hans på något bra sätt, utom genom att producera slölyssnad, lagom lenrimmad underhållning, som i längden inte sade något alls. Jag tror inte någon kommer att minnas honom om tio eller tjugo år, och vad övrigt är – är nog tystnad.

”Er Tanzte Immer nur mit” för att säga det på tyska. Han bara dansade med, sade aldrig emot, gjorde aldrig någonting, slätstruken och oförarglig intill dumhetens yttersta gräns.

Han var en medlöpare, inte en medmänniska.

 

Herr Alsings musiksmak ger jag inte mycket för. Jag spelar som en ringa hyllning något medryckande med den slovenska supergruppen LAIBACH istället….

Till och med den svenska Asatrons småborgerliga ankdamm fylls nu av malplacerade strofer ur Havámál – de om domen över död man – som aldrig låtit falskare, aldrig varit mer malplacerade. Herr Alsing är inte i Valhall, för folk av hans sort finns inte där. Han kommer till Hel, som de flesta – och där får han nog stanna, är jag rädd.

Runt omkring i vårt svenska samhälle fortsätter pandemin att härja, medan Löfvén han ”bara beklagar” och vrider sina händer. Låter ni er övertygas av sådant, goda medborgare – för det är ni väl ?

 

Tror DU på det nya, Socialdemokraturiska Vård-Lotteriet ? (Teckning av J E Ander, svensk karikatyrtecknare)

Och mot DUMHETEN kämpar också själva Gudarna förgäves, sägs det..

En sista hednisk tanke har jag plats för, även om ämnet inte har någon högre dignitet för mig, och jag snart borde skriva om något annat, som exempelvis andra och vida större svenska begåvningar, som till skillnad från herr Alsing faktiskt är värda att minnas och uppmärksamma. Hesiodos, den hedniske gamle Hävdatecknaren som levde långt långt före några påstådda men totalt obefintliga kristus jesusar, klargjorde i ”Verk och Dagar” något om Mänsklighetens olika åldrar, som han i sin tur hämtat från den indiska Veda-filosofin och den Indoeuropeiska civilisationens hedniska vagga, minst 1500 år före kristus.

I den första åldern, Guldåldern, sade han- styrde filosofer eller Brahminer, det vill säga de verkligt visa. Under den därnäst följande Silveråldern styrde Krigarklassen, men sedan tog köpmän och Borgarklass över, och så hamnade vi i bronsets tid. Nu lever vi i järnåldern, där Shudras eller Slöddret får styra. Shudras är narrarna, kändisarna, de tomma underhållarna – de utan tankeförmåga som bara jamsar med – maktens små knähundar, som i likhet med Adam Alsing försöker inbilla oss att allting är bra som det är, att allt är ”okej” fast det inte är det – och så fortsätter den allmänna folkfördumningen i land efter land, precis som de styrande vill…