I vilket Johannes Forssberg – en av Sveriges få hederliga journalister – skriver ett öppet brev till Kulturministern…

5 Mars i år hände något. En etablerad journalist tog upp vad jag själv skrivit, och förde mina åsikter vidare till högsta ort, så att Regeringen Löfvéns svinaktiga bidragskarusell till olika Monoteistiska samfund och sekter kanske till slut kan stoppas, och någorlunda sunda och riktiga förhållanden kan återställas i det här landet. Som vi redan sett, står Kulturministern nu inför Konstitutionsförhör, och Johannes Forssberg i Expressen – som nu lär ha inlett juridikstudier undrar varför SST, en myckeet märklig myndighet under Kulturdepartementets kontroll – fortsätter att vräka ut 80 miljoner eller mer till olika religioner överhuvudtaget.

Kan det ens kallas rättvisa, när bara och endast bara Monoteistiska samfund (ja, så när som på Buddhisterna, men de är så få så att de knappast räknas) tilldelas statsbidrag, och alla Sveriges Humanister, Polyteister och andra blir helt utan ? Är inte det uppenbart odemokratiskt, och vem är det egentligen, som avgör vilka religioner som ska kallas för ”godkända” ??

Regerinngen tillsatte 2016 en utredning, men vem är det egentligen som leder den ?

Johannes Forssberg vet svaret, och svaret skrämmer verkligen.

Regeringen borde ha dragit den självklara slutsatsen av Jehovas vittnen-domarna och debatten om extremiststöd att det eländiga systemet med religionsbidrag måste läggas ned. I stället har man, utan att ha förstått någonting, tillsatt en utredning som ska se över hur de politiska kraven på samfunden kan skärpas. Statens omöjliga och olämpliga roll som smakdomare över religioner ska alltså förstärkas.

Utredaren är till råga på allt Ulf Bjereld, som tidigare var ordförande för den i sammanhanget notoriskt omdömeslösa kristna S-föreningen Tro och Solidaritet. Regeringen behöver kamma sig.

Det är alltså de kristna själva som belönar sig med statsbidrag – på alla Skattebetalares bekostnad. Tro & Solidaritet är mera kända som Broderskapsrörelsen, den fanatiska kristna ”Nomenklatura” som styrt det Socialdemokratiska Partiet och därmed Sverige ”Bakom kulisserna” under en lång rad av år. Dessutom har samma rörelse också flera kopplingar till ”det muslimska brödraskapet” och flera extrema sekter inom islam – som nu också ska få ännu mer pengar från Regeringen Löfvén… Och detta tycker kulturdepartementet är ”Demokrati”. Man borde skämmas !

KROSSA den skändliga – écrasez l’infâme – sade en gång Voltaire…

I vilket Erik Helmersson, DN vågar angripa STASI-Kyrkan och ”Statskyrkan”

Erik Helmerson, DN:s katolske chefredaktör och jag må ha olika åsikter i en del andliga ting, men kanhända inspirerar vi varandra. I fyra år och mer har jag troget läst många av hans debattinlägg och krönikor – och påfallande ofta finner jag vad som framförts i dem vara mycket vettigt skrivet och väl formulerat. Jag har tidigare klagat på, att ingen i den svenska pressen eller i ”gammelmedia” vågar ta sig an det faktum att ”Svenska” Kyrkan eller den Evangelisk-Lutheranska Ockupationsmakten numera har knappt 63,5 % eller mindre av vårt folk som tvångsmässigt kollektivanslutna medlemmar, som är med mest av rutin och gammal vana.

Idag ger mig Erik Helmerson svar på tal, och ger oss alla en lång artikel, som ger vid handen att resterna av den gamla Statskyrkan och STASI-kyrkan – ledd av en kvinna som i mer än tio år samarbetade med den östtyska regimen faktiskt inte alls är en andlig organisation, som de flesta vill tro, utan en politisk sådan. Och kyrkor och samfund som säger sig vara just ”andliga” ska inte syssla med partipolitik – det är kontentan av den välskrivna artikeln.

The Separation of Church and State_gifHela tiden får vanligt folk och vanliga svenskar sitta emellan – När ska du själv GÅ UR Kykran och GÖRA DIG FRI… Käre läsare…

Idag släpps också en debattbok från Timbro Förlag kallade ”Omvägen till gud” skriven av bland andra religionshistorikern Eli Göndör – och han visar hur den sk ”Broderskapsrörelsen” inom Socialdemokratin – ett slags svensk motsvarighet till det muslimska brödraskapet i Egypten hela tiden försökt styra Sverige i alltmer kommunistisk och vänsterinfluerad riktning, som ett slags ”Stat inuti Staten” och hur detta fortsatt, till och med efter det att Statskyrkan officiellt upplösts år 2000, och denna hemliga organisation bytt namn till ”tro och solidaritet” med bland andra Anna Ardin (kvinnan bakom Assange-affären, där en spräckt kondom plötsligt förvandlades till våldtäkt, och gav flera års oavbruten husarrest för just Assange – mycket kristligt som vi alla förstår…) som en av denna skumma rörelses ledande namn.

Hela ”Svenska” Kyrkan är fortfarande ett Socialdemokratiskt maskineri, skriver Erik Helmerson. En förlängning av parti-apparaten, för

I dag, 40 år senare, är gränserna ibland suddiga mellan socialdemokrati och kyrka. Partiet är skickligt på att mobilisera inför kyrkovalen, och eftersom få av kyrkans medlemmar röstar blir S-inflytandet stort. Flera av de tongivande rösterna – som Helle Klein, biskop Eva Brunne och förra LO-basen Wanja Lundby-Wedin – har S-bakgrund.

Tankesmedjan Seglora har länge varit ledande i att ange riktning för de radikalare delarna av Svenska kyrkan. Tonen mot motståndare på nätet har, för att uttrycka sig stillsamt, varit långt från att vända andra kinden till. Pengarna kommer bland annat från kollekt i  Stockholms stift – där Brunne är biskop och Helle Klein varit präst.

Och inte bara det. Anfallen på oliktänkande – med Parti-piskan som tillhygge – eller ännu skummare metoder – känns igen. Vi har Biskop Eva Brunnes applåder för knivhuggningar av ett visst annat partis representanter i Malmö, och hennes halvhjärtade ”ursäkter” efteråt. De kristnas eviga försök att ”Kapa” den svenska Riksdagens högtidliga öppnande, en ren skändlighet – eftersom vår Riksdag och vårt Parlament inte skall styras av vissa intoleranta religiösa grupper. Vi har tvångsskatterna, det moderna tiondet, nu omgjorda till ”kyrkoavgift”, förtrycket av barn i Sverige – med ”obligatorisk religionsundervisning” och ”skolavslutningar i kyrkan” osv.’

CerebusPopeCommissionKristendomen är en väldsfrånvänd och TOTALITÄR IDEOLOGI – det är mycket viktigt att förstå… (Teckning av Dave Sim, kanadensisk serietecknare)

Helmerson nämner givetvis inget av detta – eller farorna med kristen religion överhuvudtaget – men även han undrar liksom jag om vi egentligen är betjänta av en ”stat i staten” som dessutom är ett enda partis politiska redskap – oberoende av vad vi nu tycker om det partiet, eller inte…  Och han avslutar:

Svenska kyrkan är, med sina 6,3  miljoner medlemmar och stora ekonomiska tillgångar, en enorm maktfaktor i samhället. Det talas helt enkelt för lite om vad kyrkan gör, och borde göra. Sedan 1968 har den teologiska verksamhet blivit allt mindre relevant och den politiska allt intensivare. Är det verkligen vad medlemmarna efterfrågar?

Hitler_Kirche_1934__429794g1 indexTOTALITÄRA REGIMER typ Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet, förlitade sig också helt på en ”ohelig allians” med kristna kyrkor… Och hur är det hemma hos Putin och Trump idag ?