Asatrons Dag, 2022

Have du tre trånader, ulv!
Have du nio trångmål, ulv!
Detta driver därtill
detta driver till ökning
Trivs med det du, ditt leda troll!
Njut du den läkedomen

Jag har redan nämnt Uppsala Runforum, en organisation som på sina hemsidor har hävdat, att magiska runinskrifter inte finns, och att de heller aldrig funnits. Det är mycket lätt att motbevisa. Sigtuna-amuletten, vars runtext delvis återges här ovan, är en renodlad förbannelseformel som innehåller såväl talet tre som talet nio, och den nionde i nionde – ett datum som infaller idag – är det passande att nämna Naud-runan, och att Nio är Odens tal – tror ni mig inte, så se mina texter om runor och esoterica i länkarkivet. Tre är Ass-runans tal, tre är Oden, Tor, Frej, Nornorna och många guda- och gudinnetriader i otaliga kulturer och religioner tillika – men tre upphöjt till två eller multiplicerat med sig själv blir något helt annat, ty även våra förfäder kunde räkna – vilket redan Björketorpsstenen och många andra tidiga runiskrifter bevisar.

Ord och runor har förvisso sin magi, och ibland skriver er hedning om inte rena förbannelse-formler, så ett och annat klart förgripligt. Han har en fallenhet för historieberättande, hänsyftningar, överdrifter – hyperbole – och i misshugg råkade han publicera en text för några dagar sedan, vars innehåll han bittert ångrar – ty även hedningar kan visa ånger.

Den handlade till stora delar om orättvis förföljelse, vilket kan drabba alla och envar, men innehöll också en rad förgripliga yttranden om vårt lands Försvarsminister – i satirisk och sarkastisk form  – och det är ju inte första gången er hedning kommenterar storpolitik – han har haft föraningar, varsel, tydor om hela valrörelsen – men nu k-u-n-d-e hans uttalanden tolkas på ett annat sätt än de var avsedda att tolkas – nämligen mot bakgrund av det löjligas skimmer, gamla Lumparminnen, ett korvbråk i Simrishamn 2012.

Så – förbannelser och eder existerar – i det lilla som stora formatet, särskilt för dem som verkligen vandrat med Oden, och som haft honom som fulltrui.

En man som inte gjort det, men som så att säga vandrat Lokes väg är John Lydon, alias Jonny Rotten, som fått skylta i svenska tidningar som SvD och Aftonbladet idag.

Han sjöng ju på sin tid om Drottning Elisabeth den II:a – och konstaterade att ”God Save the Queen – it’s a something something regime” och ifrågasatte, om Drottningen sådan hon framstod i press och media alls var en människa. Det var ord, som han fick äta upp. När det var som värst, kunde han knappt visa sig ute på gatorna, enligt John Lydon själv, och hur det var när han en dag vaknade upp, och fann att Disney Corporation köpt upp rättigheterna till hans gamla låtar – via andra bandmedlemmar – eftersom man prompt skulle göra en TV-serie om Sex Pistols har han beskrivit i ändlösa Youtube-intervjuer – jag rekommenderar dem starkt – Johnny Rotten var en av min ungdoms idoler – liksom sin hjärnhinneinflammation, som han ådrog sig i unga år – hans senare hustrus svåra handikapp, och mycket annat.

Det är klart, att det var sjukdomen och lidandet som delvis formade honom, och fick honom att sjunga som han gjorde. Hans framtoning på scen och lätt nasala, hånfulla tonfall kom från Sir Lawrence Oliviers tolkning av Richard III – en halvvuxen kung, som omtolkats till ett puckelryggigt monster. ”it’s supposed to be Shakespeare, you know, it’s supposed to be good” för att citera John Lydon själv.

Verklighetens Kung Richard III dog 32 år gammal på Bosworth Field, efter sitt olyckliga anfall på hästryggen, framför sina trupper och iförd full rustning.  Hans kvarlevor återfanns på en parkeringsplats i staden Leicester 2012, nära Greyfriars kyrka, och anses numera säkert identifierade.

Kungar och Politiker får stå ut med mycket här i Världen, inte minst när Oden själv kallar dem till sig. Turligt nog är er hedning inte en av dem, men han har sitt eget kungadöme på nätet, som vi kan se – men han byter inte bort det.

”My Kingdom for a horse ” ?

Reträtt, mitt i svekdebatten ? Ja – kanske det – men kom ihåg att jag redan utropat valets segerherrar, och att jag haft varsel och syner om en Engelsk drottning, så sent som igår. Vid middagstid överföll mig tankarna, och jag visste med mig att något hade hänt. Ju äldre jag blir, ju oftare kommer dessa syner och varsel, ofta i samband med något jag själv upplevt eller skrivit.

Jag vill inte precis tolka det som ett tecken på visdom eller nyfunnen självinsikt, men så är det.

Och Gudarna må förlåta mig somliga rader, som Nils Ferlin närapå sa…

 

 

Uppåkra och dess Kungligheter

Om det nu är Asatrons Dag i morgon – den nionde dagen i den nionde månaden på ett vanligt kalenderår, och er Hedning förklarade Riksdagsvalet i Sverige för avgjort, 4 dagar för tidigt och helt utan hänsyn till varesig prognoser, eller de mest elementära fakta – så firar er hedning faktiskt Uppåkras och Kungligheternas Dag, just idag – även om det är tre dagar försent. Han kan inte ens utropa ”För Sverige – i Tiden !” denna Tors Dag, eftersom hans läsekrets kanske inser att det kan ha hänt honom något, som förvisso blir minnesvärt – på det mest personliga av alla plan.

Foto: Johan Nilsson, TT

Så sent som i måndags rapporterade ju Cecilia Klintö i SvD hur man återstartat utgrävningarna av Uppåkra, Skånerikets tusenåriga huvudstad med ett stadsområde vida större än Birka, lika stort som stadsholmen i Stockholm, eller den romboid; som det medeltida Lund liknar på kartan. Hon citerade Mats Roslund, professor i Historisk Arkeologi och lät honom något kryptiskt säga att Hövdingahallen i Uppåkra inte skulle få benämnas just Hövdingahall, utan att den tvångsmässigt måste kallas Härskarhall, eftersom detta ord påståtts vara gendermässigt neutralt. Sådana dunkla, halvkvädna visor från antingen journalisters eller professorers håll får mig att Härskna, inte Härska, och ännu mera genant blir dessa gendermässiga krumsprång på journalistikens bakgård när vi får se att  SvD:s pappersupplaga – där artikeln talande nog publicerats – talande nog innehållit ett helt tomt spaltutrymme på 4-5 rader, en vit pappersyta som låter ana att det inte bara blivit något fel i spaltbrytningen, den aktuella artikeln kan ha utsatts för censur.

Men, alltnog – Lunds Studenter har som synes stått i parad med sina nationers fanor, om än här inte genomförts full parad för Fana och Standar, eftersom det bara kan ske under mycket speciella omständigheter, företrädesvis i vårt Rikes nuvarande huvudstad. Och jodå – Media kan berätta att Kungaparet besökt Uppåkra under arrangemanget ifråga, och vad gäller Konung Carl XVI Gustav, Folke Hubertus – kung av sitt folk – har det ju förunnats er hedning att möta Konungen hela två gånger under samma sommar, 1997 – ty han har faktiskt vederfarits den höga nåden.

Det är en historia han berättat för er många gånger, särskilt det andra mötet i Borgholm, då hans majestät ensam och oanmäld steg ombord på det historiska fartyg hedningen för tillfället seglade. Hans kompanjon och vapendragare Sigge var nära att fara ut emot Konungen med hårda ord, ty han kände inte igen mannen i brun läderjacka och solglasögon, och det gjorde inte den hedning, som skriver dessa rader heller. I hans minne står i eldskrift de ord som på sin tid uttalades av Magnus Barfot, den kiltklädde kungen av Norge, om Stolkonungar, Härkonungar och till och med Sjökonungar och hur de två senare slagen av monarker nog inte kunde anses ha några vidare utsikter att härska länge på jorden, för på sjön är var och en herre över sitt, och till och med den som är Konung i land, måste fråga om lov; då han skall ombord på en annan mans skepp.

En Härkonung, slutligen – har blott kort tid på sig att skaffa sig ära och ryktbarhet, så framt han vill och gitter, men se stolkonungar är av ett annat slag.

Men när Hedningen igenkände sin konung och rätte länsherre, gick till och med han ned på ett knä, och så bad han ödmjukt om förlåtelse, och svor konungen evig trohet, ty en sådan konung ville han gärna tjäna, i alla sina livsdagar. Konung Carl XVI Gustav har tjänat sitt land och folk längre än alla andra Kungar och Drottningar före honom, från Erik Segersäll och vidare framåt, ja vida längre än Gustav V, den regerande konungens farfars far. ”Gör kronan på hans hjässa lätt” står det i Kungssången, och det är väl i dessa dagar endast Drottning Elisabeth II av Storbritannien, som idag avled i sitt 96:e år, som härskat längre bland Europeiska monarker, ty hennes era på tronen varade längre än 70 år.

Hur mycket hon betytt för England, och hela det Brittiska Samväldet bör ha stått klart för oss Svenskar redan vid jubileet i somras, och vad er Hedning nu beträffar, erinrar han sig vad han skrivit om Prins Daniel, hertigen av Västergötland som på sitt sätt bevisat, att vi lever i en demokrati, där till och med en ofrälse man från Ockelbo, kan gifta sig med sin egen Kronprinsessa.

Hedningen erinrar sig också andra händelser, skeenden och platser. Han tänker på Konungen av Jordanien, som varje år brukar hålla sitt Jultal – ”The King’s Speech” inför sina undersåtar, oavsett om de utgörs av muslimer, kristna eller judar – för den Nordiska Julen, som kallas Yule eller Noel, och är av Asatroget ursprung, se den kan alla fira. Han minns en av de många ”skjutningarna” i sin hemkommun, den som utspelades vid en lokal korvkiosk ungefär 150 meter från Hedningens bostad, och som resulterade i ännu ett dödsfall, en ung man som inte lever längre. Kort efter det dödsfallet satte den invandrarfamilj som äger den lokala tvättinrättningen, praktiskt taget vägg i vägg med korvkiosken upp en bild på det svenska kungahuset, och började flagga med den svenska nationens fana.

Det stämmer till eftertanke.

Konungar och Kungamakten har också en andlig betydelse. Så har det varit också i Japan, där Kejsaren representerar en tradition, åtskilligt äldre än båda Kungahusen i Sverige eller Storbritannien. Konungarna av Thailand, exempelvis – är andliga och i viss mån enande figurer de med, höjda över den vanliga politikens Värld, även om det åligger dem att hälsa nya Premiärministrar och Regeringar välkomna, precis som överallt annars.

Också i Uppåkra låg det hedniska gudahovet nära Hövdingahallen, och detta Uppåkras hövdingadöme i Skåne varade i en tidrymd, som översteg tusen år.

Jag rekommenderar starkt Dick Harrisons utmärkta bok i ämnet från i Våras, och råder er till att undvika vissa böcker om Gamla Uppsala, som utgetts av vissa kvinnliga sk ”forskare”. Men vilka de är, och vilken boktitel det gäller, säger jag för dagen inte.

Jag blir prosaisk, och förlorar mig i fakta om Nepals kungahus, och vad en brittisk småskolelärarinna lär ha skrivit om Kleopatra VII – jodå – det fanns verkligen sju olika Kleopatror – men bara två Drottningar Elisabeth av England – i alla fall hittills – ”how different, how different indeed from the home life of our own dear old queen”.

Den verklighet vi alla får leva i är inte Tolkien, inte ”Game of Thrones”. Den är handfastare och ibland på blodigt allvar, som vi kan se av dags- och världsnyheterna. Det är just därför envar må vara herre över sitt, samtidigt som vi behöver goda och rättvisa konungar, som bär sina kronor med ett lättat och gott hjärta.