Unga Gymner härjar i Sveriges Mest Enahanda Stad – POLISEN genast inkopplad !!

(Bildkälla: Enköpings-Posten)

Pepparrots-staden Enköping, för länge sen utnämnd till Sveriges Mest Enahanda stad – eftersom den ligger i Ena-bygden är en bondhåla förutan like, en ort man nästan skäms över. Häromdagen – ja – närmare bestämt i Lördags bestämde sig ett antal snart färdigstuderade ynglingar eller gymnasie-ungdomar för att arrangera ett slags ”nollning” lagom till sin abitur, ja ett verkligt ”puts” eller ”Häxmästar-spratt som serietecknaren David Nessle en gång skrev i sin serie om de överåriga proggarna, som åt upp alla stöldskyddsremsorna inne på Akademi-bokhandeln, prydde sina ädlare delar med dem, och sedan streakade genom hela affärs-lokalen, så att tjuvlarmet löstes ut !!

Till yttermera visso tog de företagsamma ungdomarna sig före att i ett slags Kropokiansk anda skämta med ortens herr Poliskommissarie, ty de skruvade ned skylten från denne befattningshavares eget tjänsteställe, det vill säga självaste Polis-stationen !

Allt detta kunde EP:s pappersupplaga ge den lilla småstadens läsare upplysningar om, så sent som i måndags.

Men varför denna oomkullrunkeliga téte-a-téte ? undrar ni kanske – ordet oomkullrunkelig är en vacker term på svenska, som vi anstränger oss mycket att bevara. Faktum är nog, eller Factum et Causa, säger nu jag. De förvildade ungdomarna handlade som raska Hedningar, ja som efeber i en helt ny armé. De följde sina fäders strålande exempel – ja Claris Majorem Exemplis !

”Adelskap förpliktar – om man tillhör en utvald kår !” Inskriften ”Claris Majorem Exemplis” står skriven på denna byggnads väggar

Själva ordet Gymnasium, eller på grekiska Gymnaseion, betyder en lokal där man uppträder Gymnos, dvs naken. Redan gamle Carl von Linné – ni vet han som uppfann själva sexual-systemet talade om ordningen Gymnospermia, eller nakenfröiga växter. I Finland och Tyskland talar man ibland om Lyceum, som har exakt samma betydelseLycéum i Aten var en lokal, där ynglingar tränade nakna, fick undervisning i filosofi, matematik, historia och mycket annat användbart. 1996 upptäckte arkeologer i Aten det verkliga Lyceum, den skola där Aristoteles själv undervisade, och förutom Platons egen akademi och Kynosarges, var detta det äldsta och mest ursprungliga Gymnasiet i hela den antika Världen.

Romarna talade om Marsfältet, och hade sin Februa-rit eller Lupercalia vid det romerska nyårets början i Februari, då män och ynglingar, endast klädda i ett ländskynke av gethud skulle springa sprinter-lopp genom hela det gamla Rom, och snärta till alla unga flickor och gravida romerska Matronor de kunde träffa med sina ”Februa” eller blodiga skinnremsor från getterna – lite pisk och smisk ansågs då bara vara bra för fruktsamheten och sexualiteten, och det kanske vi kan minnas så här i vårens vackraste fas och Frejas månad.

Marsfältet, Campus Martis – först en plats för militärparader, och sedan för Augustus grav – stod ursprungligen i centrum för alltihop, och senare blev ”Marsfeld” eller ”Champ de Mars” i Paris, och till och med ”Soldier Field” i Chicago platser för enorma idrottsarenor, fast det från början var meningen att man skulle springa nake, paradera naken med sköld och spjut och även idrotta naken, på alla dessa övningsfält. All sport i antiken skedde mestadels i naket tillstånd. Brottning, boxning, löpning, längdhopp  – ja så gott som alla deltagare i de antika olympiaderna var nakna.

Inte heller de Germanska kulturerna var sämre. Nästan alla Hedniska kulturer, Världen över har gjort någon större affär av just nakenhet. De keltiska Picterna i Skottland, till exempel, gick till anfall helt nakna, med kalktvättat hår, som stod rakt ut likt raggen på Vildsvin, och målade sig med blå vejde-färg över kroppen och i ansiktet – och det var just därför de kallades picter, alltså de ”påmålade” – jämför det nutida uttrycket ”blådårar”

Också en hel del Nordiska bärsärkar, exempelvis Starkad den gamle, utmärkte sig för att strida nakna. Starkad lär ha varit så hetblodig, att han på vintrarna kunde sitta utomhus på en gravhög upp till halsen i snö, och smälta all snön under sig till en stor grop, på vars botten det var barmark nästa morgon. Chatterna i Hessen – den tyska delstaten har fått sitt namn efter just den germanstammen – hade sina egna ”shock troops” som i likhet med Enköpings-ungdomarna rusade fram nattetid, men Chatterna målade i ansiktet med svartaste kol och vitaste aska – meningen var att de skulle likna de dödas andar – och formligen skrämma slag på sina många fiender. Inget nytt under solen. Inte heller under kjolen.

Senare – på den kristna medeltiden – arrangerades det i vårens slut sk ”Schembart-Laufen” eller ett slags halvhedniska karnevals-upptåg (”schem” är samma ord som vårt ”skam”- ”bart” betyder som bekant ”skägg” där man precis som i Sagan om Thorleif Jarlaskald (som finns att läsa på denna sajt) skulle anlägga långa skägg av hamptrossar och andra fula dräkter att maskera sig med – att klä ut sig till varg, björn och vildsvin och rusa in i folkmassor eller springa runt på stadens torg i naket tillstånd, var dåförtiden synnerligen populärt. Först på 1800-talet lär tyska myndigheter ha förbjudit ”Schembart”.

Att man i det gamla bondesamhället arbetade naken på fälten var inte ovanligt, och att gå naken ut ur bastun för att sadla på ett par hästar, skjuta ett skott efter ett oförmodat uppdykande vilddjur i skogen, eller göra diverse sysslor var inte ovanligt i Finland eller Norrland. Så varför denna Polisiära uppmärksamhet emot ett student-upptåg i en småstad ? Har Enköpings-polisen verkligen inget vettigare att intressera sig för, och är detta rätt prioritering ibland fallen ?

Också Lapplands-Brigaden hade en naken Vildman, Bastu-röd till färgen som symbol. Några problem med det ??

Olaus Magnus bild av ”Starkotter” eller Starkad på hans berömda ”Charta Marina” är påfallande lik dessa ”Vildmän”

Vilka människor eller vilka folkgrupper idag är det som inte kan acceptera nakenhet, eller inte tål att ha nakna människor omkring sig ? Tänk efter ett slag… Såkallat ”Förargelseväckande beteende” är en såkallad ”Kautschuk-paragraf” som kan tänjas eller sträckas hursomhelst, för vem som helst kan förarga sig på vad som haver, och så fort någon eller något väcker ”allmän förargelse” – ja – då ska Polisen fram med batongerna… Men är det att prioritera rätt – i dagens läge ?

I Umeå blev Amanda, 27 genast nedslagen, misshandlad i ansiktet och sparkad på av ett gäng med MellanÖstern-bakgrund, när hon i Lördags var ute och rastade sin hund.

I Södertälje sköts en 40-årig krögare i halsen av ett kriminellt gäng i måndags. Offret avled genast på platsen.

Igår greps ytterligare ett invandrar-gäng av muslimsk tillhörighet, som nyligen tagit sig in i Sverige för att ägna sig åt grova åldringsrån. Misshandeln dessa ligor ägnar sig åt – emot värnlösa offer, 90 år eller äldre

Ännu en ”ensamkommande” Afghan åkte igår fast för våldtäkten på en av sina arbetskamrater på Burger King i centrala Stockholm.

Men som sagt – i Sveriges mest enahanda stad, ja där ska Polisen jaga, förfölja och hetsa emot några ungdomar, som sprungit nakna på ett torg utan att knappt en enda människa ens sett det, mitt i natten..ÄR det ens ett brott, eller vad ? Varför denna hysteriska fobi emot just nakenhet, när vi alla vet att det finns nog och övernog med annan ”kriminalitet” som är oerhört – ja – oerhört mycket värre..

Hemma hos havsgudinnan Ran (nedtill, i vattnet) och sjöguden Ägir samt deras sju döttrar vågorna var man HELNAKNA – i Bastun och i Brygghuset… Något fel med det ??

 

Zeus, giv släktet gosselynne, hoppfull håg och fantasi!
Då är träldoms-oket fallet, då är världen skön och fri.

– Ur ”Dexippos” av Viktor Rydberg

Enköping – Sveriges mest enahanda stad – grundad av HEDNINGAR för HEDNINGAR ?

Om firma Arkeologikonsult har varit mycket verksam i Sigtuna på sista tiden, så har man varit det även i det angränsande Enköping, bättre känt som Sveriges mest enahanda stad. Denna månad publicerade man en mer än 400 sidor lång rapport, som är avsedd som slutdokumentation om en utgrävning i Kvarteret Fältskären. Rapporten måste räknas som en av de mest grundliga vad gäller just Enköping hittills, och visar att staden är mycket äldre än man trott. Den har grundats strax före 1050, och är därmed inte medeltida och kristen, utan antagligen vikingatida och hednisk.

Bild av det nutida Enköpings centrum med 1000-talets största affärsgata inritad. Här låg metallverkstäder, smedjor, kammakerier och mycket annat. Den röda pricken markerar den nu förstörda ”Trojeborgen” norr om Vårfrukyrkan, som inte grundlades förrän på sent 1100-tal.

Visserligen tillkom staden antagligen under Anund Jakobs – eller som han egentligen kallades – Emund den Gamles tid. Han var kristen till namnet och son till Olof Skötkonung, som antagligen regerade hela sitt rike från Västergötland i vanliga fall, och som nog inte satte sin fot i Svealandskapen eller på den hedniska Kungsgården i Gamla Uppsala – där ju Gudahovet skulle stå kvar till omkring 1090 – så särskilt ofta. Namnet Jakob – som ju var ett kristet apostlanamn – användes aldrig någonsin om Kungen i Svealand. Istället blev han här, såväl som i Västergötland känd som Anund Kolbränna, som brände sina fienders hus till kalla kol, och han fick hursomhelst ett mycket dåligt eftermäle, eftersom han förföljde hedningarna i hela sitt liv – men namnet Emund, som ju hade burits av andra hedniska kungar, var antagligen det namn han mest var kallad för, under sin livstid, och under det namnet ingick han i den äldre Västgötalagen och hävderna.

Före 1600-talet hade Enköping ingen rutnätsplan, som nu. Hedniska gravar har hittats mitt inne i staden, och man vet att den var indelad i regelbundna tomter efter Bjärkörätten, som fanns redan i det hedniska Birka. Också i den senare Byggningabalken lever mycket av Bjärkörättens bestämmelser om hur tomter skulle anläggas kvar, och de bestämmelserna följde man redan i Birka, liksom det tidiga Enköping och Sigtuna. Bostäder fick inte ligga vägg i vägg, utan det skulle finnas en gränd emellan dem, av viss bredd i alnar. Där skulle också anläggas ett dike, så att smuts och slaskvatten kunde rinna undan, och mycket riktigt har arkeologerna hittat V-formade grävda diken med gator emellan tomterna. Senare fick diket en träskoning, men redan på 1000-talet fanns det stensatta kajer i Enköping, ut emot vad som då var fritt vatten.

Arkeologerna har bekräftat, att staden under sin äldsta tid måste ha varit hednisk, för några kyrkor fanns inte förrän minst 100 år senare, och då hade redan Emund Gamle varit död i mer än åttio år. Jag citerar, ur en textruta hämtad från Arkeologikonsults uppsats om hur den hedniska tron levde kvar till minst 1090 i Uppland.

BEVIS finns. Sveakonungarna förblev hedniska, tills in emot 1100-talet.

I uppsatsen står visserligen, att det inte är säkert att den grundats av Emund den Gamle, eftersom man inte hittat någon kungsgård i omedelbar anslutning till staden. Men detta är inget bevis alls. Inte heller Uppsala, Sigtuna eller Birka hade Kungsgårdar i direkt anslutning till sig. Birkas kungsgård låg på Adelsö vid det senare Alsnö hus, ungefär en timme bort från staden. Sigtunas Kungsgård låg först vid Norrtil, på andra sidan Munksundet, minst 3-4 km bort från centrum, och senare vid Håtuna, som låg längre bort ändå. Avståndet mellan Gamla och ”nya” Uppsala, dvs Östra Aros är också likartat. Otvivelaktigt har staden kommit till före 1050, och därmed under Emunds tid på tronen – och vem mer än en Sveakung skulle kunna ha gett order om att bygga den ? Sigtuna grundades ju av Emunds far på samma sätt, och han själv ville antagligen inte vara sämre. Det fanns också ett starkt handelpolitiskt skäl till att lägga Enköping just i den djupa och väl skyddade vik av Mälaren där den senare kom att ligga, som vi ska se.

Regelbundna tomter med standardiserade mått. Ordentliga staket och stängsel emellan. Bäckar för avrinning, och en stensatt kaj. Allt fanns redan i de svenska städer som planerades under hednisk tid – de kristna tillförde ingenting, som man redan inte kunde…

Kanske kommer sig kungens öknamn – ”Anund Kolbränna” av att han tvångsförflyttade hantverkare till sin nya stad, och lät bränna deras gårdar – ungefär som Karl XI också gjorde, när han grundade Karlskrona och direkt kommenderade Blekingar och Skåningar att flytta dit. Kanhända har hans namn också med järnframställning i Bergslagen att göra – för att göra järn, krävs ju mängder av träkol från kolmilor.

Emellertid – en sak är forskarna helt säkra på. Enköping grundades inte i något maktvakuum, utan av bestämda skäl och anledningar. Västra Aros, eller det som så småningom skulle bli Västerås, hade redan grundats som en spontant uppkommen handelsplats vid Svartåns mynning i Västmanland, och därifrån fanns redan handelsvägar till Järnbärar-land eller det som senare skulle bli Bergslagen. Där var man hedning ända tills 1200-talet, och precis som i Dalarna, fanns där inga kyrkor alls, förrän långt in på medeltiden. Sigtuna ligger bra till för att vattenvägen ta sig upp emot Uppsala, och Upplands rika centralbygder, men Enköping hade bättre vägförbindelser med Sala (där Silvergruvan redan var igång) Falun (med sin koppargruva i drift redan på 700-talet) samt Hedemora och andra städer, där järnbrytning bevisligen redan pågick sedan 500-talet. Emund den gamle skulle varit en dålig kung utan insikt, om han inte redan tidigt haft ambitionen att kontrollera och skattlägga all denna handel.  Senare – på 1200-talet – när viken vid Enköping grundats upp – vet vi att järnhandeln flyttade till det av Birger Jarl anlagda Stockholm och järntorget där, men låt oss inte gå händelserna i förväg….

Långt före 1100-talets romanska kyrkor kom till, placerades Enköping på gränsen mellan Trögds och Åsunda härader. Häradssystemet var dels till för att uppbära jordskatter för all odal eller jordbruksmark i varje härad, men där fanns också ett system av Husabyar eller fasta stenhus, som vart och ett bestod av en kungsgård. Detta system fanns redan under hednisk tid, efter vad forskarna sen länge tror, och kungens hird, eller hans stående armé av elitkrigare kunde flyttas till Husaby efter Husaby genom åren, vilket var nödvändigt för deras försörjning. Vid varje Husaby kunde också Ledungen möta upp, bestående av Upplands och Svearnas allmoge, varje man i ledet utrustad med svärd, spjut och sköld eller yxa istället för svärd, plus 3 tolfter pilar, precis som det står i Upplandslagen. Så skulle Sveahären vara utrustad, och var och en av dessa bondesoldater var minst lika bra som någon annan krigare i hela Nordeuropa, skulle det många gånger visa sig. Hur skulle man annars haft kraft nog att erövra Finland, Ryssland eller Gårdarike, och dessutom sätta skräck i hela Europa ? Det samhälle, som Asatron skapade var minst lika utvecklat och civiliserat som något annat från samma tid, och det är bara kristna fördomar att tro något annat.

Nära den sk Haraldshögen i Åsunda härad ligger för övrigt fortfarande Svinnegarns källa. Källdrickningen till Frejs eller Vanernas ära förekom långt fram i tiden, och gång på gång försökte både protestantiska och katolska präster förstöra källan i grund, men utan att lyckas. Till och med på 1760-talet omnämns ”hedniska riter” vid den om midsommar. Vattnet har numera gjorts odrickbart, men källan flödar fortfarande…

John Kraft och andra forskare, som det refereras till i Arkeologikonsults bokverk om kvarteret Fältskären och det tidiga Enköping, upptäckte redan på 1980-talet att Häradsindelningen – som antagligen var färdig på 800-talet, minst 2 sekel före Enköping ens grundlades – i sin tur bara var en rest av ännu äldre indelningar i Hundare eller Hundrade, Enköping ligger ju i Fjärdhundraland, eller Upplands utkant emot Västmanland, medan de gamla ”folklanden” som Atthundraland med 800 mans ledungsflotta, Tiundaland med 1000 man och Sjuhundraland kunde ställa upp mångdubbelt fler man. Han har spårat ett antal hedniska kultplatser eller centralplatser i landskapet. En mycket viktig sådan var för övrigt Fröshult, längs nutida riksväg 70 på väg mot Sala. Där har arkeologerna hittat ett mycket stort Frösvi, där skäror, pilspetsar, sköldar och vapen offrats till Frej eller Frö – Svearnas gud framför andra.

Ullunda strax norr om Enköping, himmelsguden Ulls lund, var den första stora kultplatsen i grannskapet – och som vid Rösaring, Anundshög och många många andra platser i Mälardalen var Enköpingsåsens topp försedd med en labyrint – som förstördes av de kristna på 1820-talet…

 

Studerar man de senare medeltidskyrkorna från 1100-talets slut, så har ingen av dem placerats vid hedendomens huvudorter – vilket är ganska unikt. Istället är det små, sekundära gårdsgravfält och hargar som fått ge plats åt de långt senare kyrkorna, som inte alls fanns när Enköping kom till. Det går att urskilja en tydlig struktur av centralorter och kommunikationsleder, som var minst 1000 år gammal, och som visar tydliga spår av ett organiserat rike, som tillkom långt långt innan det alls fanns någon kristendom här. Det är mycket viktigt att förstå. Det var inte de kristna, som skapade Sverige som stat. Den fanns långt innan de alls kom hit. Många människor har än idag – som ”fornsedare” och andra historieförfalskare – en alldeles för pastoral, idylliserande syn på järnålder och Vikingatid. Det här var inte en tid av anarki, eller isolerade små ensamgårdar helt utan något inbördes samband. Redan under romersk järnålder har man hittat svaga spår av ledungens organisation på Mälaröarna, med åkerparceller prydligt ordnade i alnar – jorden var uppmätt i exakta mått för att man skulle kunna skattlägga den, samt gårdars och byars ägogränser, plus en indelning i ”hamna” eller skeppslag – ”hamnan” motsvarade den minsta indelningen, alltså två man eller en roddarbänk i ett ledungsskepp…

Samma landskap, när Härn eller Njärd, som är Gerd eller Jorden, tillika med Ull dyrkades i grannskapet, före kristi födelse… Redan då fanns en indelning i folkland eller hundare, tror en del forskare…

Kulturgeografer har i hundra år eller mer visat på de rätta sambanden. Enköping som stad tillkom som sagt inte i ett makt-vakuum. Den planerades i en redan existerande regional struktur, därför att den låg handels-mässigt bra till. Arkeologerna har ägnat ett mycket ingående studium åt vad man åt i den nygrundade staden, och kommit fram till att man redan kring 1050 kunde köpa färdigstyckat kött, ägg och mjölkprodukter, som importerades in från omgivande landsbygd. I staden fanns inte någon hornboskap. Allt man hade plats för, var kanske enstaka höns och gäss, samt en gris för hushållsavfallet, men all annan mat, som hantverkarfamiljerna i staden behövde för att överleva och arbeta, måste importeras in från den omgivande jordbruksbygden. Det här förutsätter organiserade transporter, och även en samhällelig organisation.

Rester av ett forntida vägnät, som bestod ända in i medeltid och nyare tid, har också kartlagts av arkeologer. De viktigaste vägarna på land är markerade med rött på kartan ovan – de i gult var vattenvägar – och föga förvånande är stora stråk av runstenar placerade vid just de vattenvägarna – de var ju avsedda att ses på långt håll. Den viktigaste vattenvägen ledde söderut, över Mälaren, och när den grundades upp, ser arkeologerna också hur staden gick tillbaka, och handelskontakterna med utlandet försvann. På medeltiden skulle Enköping nedsjunka till att vara en ren ”byhåla” (och det har staden också varit ända sedan dess) men ännu 1130 eller däromkring nämns den i det sk ”Florensmanuskriptet” – eller en av Påven uppgjord förteckning som en av de sju största städerna i Svea rike…

I de äldsta kulturlagren har man hittat spår av ett lerkärl, som kom ända från Bysans – det bör man kunna se med isotopkartering. Ringspännen i silver och annan metall kom från Ryssland och Baltikum, glaspärlor från Orienten och sk ”Vendiskt svartgods” importerades från Polen och Baltikum som lyxföremål. Till och med bulkvaror som sill och strömming importerades från Skåne och Södra Östersjön, tror forskare – och hursomhelst, de Enköping som fanns under hednisk tid var en rik och välmående stad. Under den kristna tiden blev kosthållet mer och mer enformigt. Befolkningens hälsa gick ned, och den nedsjönk i träldom och slaveri…

I Erik Dahlbergs stora verk ”Svecia Antiqua et Hodenia” syns tydligt vilken eländig håla Enköping hade blivit. Fallfärdiga pörten och träruckel för vanligt folk omger en gigantisk vårfrukyrka på en kalhuggen ås, och betesmarkerna runt staden är helt utarmade. Man vet att Dahlberg med avsikt gjorde kyrkan större än den var, och förvanskade perspektivet. Utanför Enköping, på en holme i Enköpingsviken ligger fortfarande spår av den gigantiska fornborgen Gröneborg, som på Erik Dahlbergs tid ännu hade tre väl synliga murar, och såg ut såhär:

Från Gröneborg kunde också en mycket liten truppstyrka med några få skepp spärra av hela tillfarten till staden. Redan under tidig järnålder eller bronsålder bör det ha funnits en fornborg här – och mer än 500 år av skriftlig tradition säger att Joar Blå, en sägenomspunnen hövding och ädling från Uppland, levde här. Som också Dick Harrison,professor från Lund har visat, finns det skriftliga källor som faktiskt visar, att vad som står i Erikskrönikan är sanning. Det fanns verkligen en Joar Johansson, som motsatte sig Birger Jarls styre, och krävde att hans son Valdemar skulle bli kung – annars kunde Joar, som han sa ”ur sin egen kappa dra fram en konung” vilket innebär att han själv, eller hans son i sin tur stod beredd att ta över kungamakten, om Jarlen inte gjorde som han sa. ”thenna kiortil jak hawer här aa / ther wil iak en konung utfaa”

Gröneborgs slottsholme och ruiner, som de ser ut idag. Flygbild från Upplandsmuséet.

 

Ända sedan sin första början, då Emund den Gamle grundade staden, tills 1230-talet, då Stockholm kom till, fortsatte att vara en i hög grad självständig stad, där man inte väjde för något, och inte gav efter för någon, inte ens för Sveakungen. Det var Upplands stormän, som i tidens fullbordan skulle ge upphov till Folkungaätten, och sedan styra Sverige – men kung Emunds skapelse nedsjönk till obetydlighet, i och med att andra städer som Västerås, Stockholm och till slut Södertälje uppstod istället. Allt detta har nu blivit tydligare genom arkeologiska utgrävningar – och kom ihåg – det hedniska Svea Rike var redan en betydande statsbildning..