Gävlebocken överlevde Julen

Om Hedniska Tankar har framgång just nu, ligger det kanske i tiden… Igår kom en rapport om att Gävlebocken – fortfarande världens största Julbock – överlevt Julen, utan att drabbas av Sverigefientliga attentat. Alla de mystiska Monoteister utifrån, som gång efter annan försökt förstöra den Nordiska Julen på grund av sitt blinda hat emot Sverige och allt vad vårt land står för, har återigen gått bet. Det gjorde de också förra året, och trots att Sture Gavlén – som skapade Julbockstraditionen i Gävle redan på 1960-talet, för att glädja de fattiga och de som annars ingen Jul kunde få, nu har gått ur tiden och inte längre finns ibland oss, lever bocken kvar och intresset för att skydda, värna och bevara den bara växer. Gävlebocken har blivit en symbol för Gävle och stadens goda anda, helt enkelt.

Det har anordnats skyddsronderingar och tipsrundor runt bocken, som nu börjat fungera lite som en lackmustest på vad som händer i det svenska samhället. Meningslös förstörelse och intelligensbefriad vandalism emot vår Nordiska Jul är numera ”totalt ute” bland Gävles invånare. Borta är de mörka år, när utländska profitörer som Colin Nutley på film försökte hylla de som förstört och bränt ned vad andra skapat, något som faktiskt borde räknas som uppvigling eller uppmaning till lagbrott. Mordbrand är inga trevliga saker, men för 16:e gången klarade sig nu Gävles bock, och till nästa år kommer den helt säkert igen, och som den svenske poeten Bertil Malmberg en gång skrev:

Jag vet det.
Jag säger det.
Men därför att jag vet och vågar att säga det
skall jag vinna en styrka att skydda de värnlösa
som inga förmätna våldsverkare skall ha makt att beröva mig.

 

Gävleborna står upp för sin stad och sitt svenska samhälle. De vägrar att sänka sig till den nivå vi annars ser här i landet, och nu när vi slutat bränna oskyldiga symboler för Julen, kan kanske de utlänningar som slagit sig ned i vårt land förmå sig att sluta bränna upp folks bilar, till exempel. Dagens Nyheter och Erik Helmerson, dess katolske ledarskribent, påstod igår papegojmässigt att det svenska samhället blivit mer polariserat, att ingen samhällsanda eller samhällsmoral längre finns, och implicerar därigenom, att Sverige skulle stå inför sin undergång.

Själv tror jag att Erik Helmerson har präktigt fel, och att han fullständigt misstar sig, rörande situationen i vårt land. Möjligen stämmer hans tjugofemöresanalys vad gäller den Svenska Riksdagen, eller det som skall föreställa ledande politiker i det här landet. Som vi har sett under det sista kvartalet 2018 har de helt misslyckats att enas, och kan inte längre ta sitt ansvar för det svenska samhället. Det gäller främst Regeringen Löfvén och dess representanter, och lika mycket Annie Lööf och det svansdingel, som en gång var ett Folkparti, men som i dagsläget inte ens kan kallas liberaler. Och situationen i Stockholm, inklusive förorterna, känner vi också till.

Men resten av landet står för något annat, och vill något annat än makteliten.

Människor enas och sluter upp bakom våra symboler. Vi önskar varandra ett gott nytt år, och har firat en hednisk Jul. Mörkret må sänka sig över land och stad, men tankarna förblir ljusa, också på det nya året. Kanske skändas inga halmbockar nästa år eller nästa – och kanske kan etniskt svenska kvinnor gå säkra på gatorna igen, utan att drabbas av överfallsvåldtäkter. Data från BRÅ och Regeringen Löfvéns egna utredningsmyndigheter visade förra året, att 110 av 129 våldsmän dömda för överfallsvåldtäkter hörde hemma i utlandet, och vad gäller gruppvåldtäkterna hörde 70 av 94 dömda personer hemma utanför Europa – och de borde nog snarast återförvisas dit, där de kom ifrån.

I Marocko blev nyligen två nordiska kvinnor halshuggna, när de försökte röra sig fritt genom det landet. SVT – vår Statstelevison – vägrade att berätta sanningen, men påstod att de drabbats av ”halsskador” när det i själva verket var så, att muslimska fanatiker mördade dem. På samma sätt babblar ännu Regeringen Löfvén om ”skjutningar” när det i själva verket är Mord och Dråp det handlar om – men ingen vågar säga sanningen om vad som pågår. SVT har bevisligen ljugit, när de sagt att en ”Schweizisk man” skulle vara en av de marockanska terrorister, som ligger bakom de senaste morden på Nordiska kvinnor.

Idag avslöjades också, att ytterligare en kvinna i Marocko – inhemsk den här gången – också halshuggits. Kommer SVT i känd stil kalla även detta för en ”knivskada” ?

Gävleborna har lyckats bevara sin halmbock, och det är givetvis bra. På ytan förblir allt lugnt i vårt Sverige, men bakom fasaderna rämnar Regeringen Löfvéns skenbilder. Det finns mycket ont i vår Värld, som vi inte kan rå på – än så länge – Monoteistiska religioner och galningar i fjärran länder inte minst. Megit aer margs auki” eller  Mycket finns, som ökar det onda – stod det en gång i den Äldre Västgötalagen. Men men lag ska land byggas – heter det också – och vi ska gå emot ljusare tider vad det lider – här – eller i Gävle.

Annonser

”Arab Telegraph” uppmärksammar Asatron i Sverige…

Nätsajten ”Arab telegraph.com” som förefaller vara baserad i Egypten – ett land som åtminstone ibland stått som en symbol för en vänligare och liberalare tolkning av Islam, har uppmärksammat DN:s och andra svenska medias långa reportage om NAS, Nordiska Asa Samfundet, som väl inte undgått någon svensk hedning i veckan. Något mera om denna nyhets-sajt, med reportage från hela Världen, är inte känd för mig, eftersom jag inte kan läsa arabiska, men sajten är påfallande objektiv i sin rapportering om detta ämne, vinklar inte alls som detta falska DN och media i Sverige, men citerar ordagrant. Tidigare – dvs fram till 2017 – var Arab Telegraph tydligen också verksam i Storbritannien, men var redaktionen är belägen just nu, är som sagt inte bekant för mig…

2 righteous brothers ! Arab igen !

Man får komma ihåg att Al-jazeera och många andra arabiska TV-kanaler faktiskt har fått många internationella erkännanden för sin korrekta och sakliga rapportering, där även representanter för helt andra kulturer och religioner fått komma till tals. Kunniga, väl utbildade och mycket bättre arabiska journalister än de svenska, finns inte bara i London, UK, utan också i nästan alla Arabiska Halvöns länder – och några av dem – som Raif Badawi, den kände bloggaren, och många många andra, strävar också som vi för frihetens sak.

Sist men inte minst fanns det en tid för mycket länge sedan, på 700- och 800-talen, när Arabiska krönikörer och geografer var bland de första som alls skrev om de Nordiska länderna överhuvudtaget, och på gott och ont, med fel och förtjänster; har deras berättelser och vittnesbörd levt vidare genom århundraden. Det var en tid för hjältar. Där fanns män som Al-Idrisi, Geografernas Geograf, Ibn Khordadbeh från Persien, Ibn Fadhlan – som helt klart fylldes av sympati för det folk han mötte, men för Kalifatets skull måste lägga in de sedvanliga påklistrade moraliska fördömanden, som hans berömda ”Risala” vimlar av.  Vi kunde också nämna Al-Ghazal, den moriske poeten, som sade sig ha blivit personligen bekant med den danska drottningen i Slesvig – en berättelse som inte många nutida svenskar känner till..

Allt detta var före de kristna korstågen, och islams radikalisering, fram till den farsot hela Världen nu lider av – kristen och muslimsk fundamentalism, den pest och kolera; som plågar en hel Värld. Det var en tid inte bara för handelsfärder, utan för lärda män, början till vetenskap och kunskapsutbyte. Nu är den tiden längesen förbi, men en amerikansk svart muslim från Chicago – som jag en gång talat ganska länge med – menade, att kärnan i islam borde vara ”righteousness” eller rättfärdighet, och inte underkastelse. Den rättfärdige bär som bekant inte sitt svärd förgäves, och det gäller också de islamska sjukvårdssoldater jag sett här hemma.

Handel och hedningar…

Jag har nämligen alltid varit av den synnerligen enkla och lättfattliga åsikten att den som kämpar tillsammans med mig, är värd att hedras, och till på köpet får dricka ur min vattenflaska – säger jag som en annan Lt Kilgore – men att de som på låt oss säga ett mindre rättfärdigt sätt gör själva motsatsen, är värda att bekämpas; oavsett var i Världen de finns, oavsett vilka de är…

”Det är hårda bud – i Mellerud !”

Slutligen – Malcolm X. En av mina största inspirationskällor, och en förebild också inom Islam eller vad gäller ”Motståndets Estetik” – på alla sätt. Men, nog om detta, för som Hávamál så riktigt säger, i sin 34:e strof:

”crooked and long / is the path to a false friend/ though he dwells on the road/ but wide and straight / is the path to a true friend / although he is far gone…”

Afhvarf miki /ter til ills vinar /,þótt á brautu búi,/ en til góðs vinar/ liggja gagnvegir /þótt hann sé firr farinn.

Eller, i min översättning:   ”Krokväg mycken / leder till falsk vän / om än han bor vid vägen / men till god vän / löper snar väg / om än han är fjärran faren…”

Nåväl. ”Arab Telegraph” noterar att Asatron i Sverige växer, och att det är just Asatro, eller Asatru, som är det enda vedertagna namnet på religionen ifråga. Så är det ju överallt i Världen, på Island, i USA och överallt annars, och här använder vi inga lögnaktiga termer från den kristna medeltiden, då vår tro kallades ”forn” – alltså förlegad eller föråldrad – och påstods vara en tom ”sed” alltså en mekanisk, halvt omedveten upprepning, tömd på allt andligt innehåll eller utan ett medvetet val. Man jämför inte med urartad New Age, våldsvänster, miljöpartister eller drogflum. Man tar klart avstånd från all högerextremism, och alla de fördomar och den smutskastning, som drabbar oss Hedningar och asatroende.

Det hedrar ”Arab Telegraph” att man lärt sig bruka urskiljning, omdöme och inte minst att tala sanning om det ämne man behandlar.

Ni kan själva läsa vad de skriver. Jag dömer inte, och jag fördömer inte. Ärlig rapportering ska man vårda, vem den än kommer ifrån. Sedan kanske man inte håller med om allt, som denna källa möjligen skriver – för jag har inte haft tillfälle eller språkkunskaper nog att granska den i alla detaljer, utan välkomnar den i ”god tro” men det kanske någon av mina läsare kan hjälpa mig med.

Med våra egna media, och inte minst Dagens Nyheter är det sämre beställt – för där sviktar verkligen omdömet om vem man bör intervjua, och upplåta spaltutrymme till – eller hur Erik Helmerson ?