Så över till en liten nyhet från Riksantikvarieämbetet, RAÄ. K-bloggen, myndighetens egen blogg, rapporterade för fyra dagar sedan om hur man äntligen börjat studera de Gotländska Bildstenarna med modern teknik. Som alla någotsånär bildade svenskar vet, är de huvudsakligen av kalksten, till skillnad från övriga Sveriges Runstenar – som är huggna i hårdaste granit !

Nu har det gått över 80 år sedan forskaren Sune Lindkvist kom med sin monografi av de Gotländska bildstenarna – sedan dess har det inte gjorts någon fullständig genomgång överhuvudtaget. Men nuförtiden kan man skapa 3-D modeller med Laserskanning, granska stenytan med nya tekniker för bildanalys och frigöra små, små huggmärken och nästan totalt bortvittrade runristningar, som ingen forskare tidigare haft någon aning om…

Jodå – detta kalkstensblock är försett med en hel run-bård

Magnus Källström, den allra skickligaste av Sveriges runologer, kan som vanligt berätta mer om de tekniker som använts. Men – själv frågar jag mig om de upptäckter man nu gjort, egentligen är så ”nya” – låt vara att man idag har mycket, mycket bättre analysverktyg och kan bygga upp databaser över foton, inscanningar i 3D och annat, vilket kan rädda stenarna från framtida slitage och förstörelse i form av ren vandalism – något som blivit allt vanligare och vanligare på Fastlandet, i och med att vi fått in fler befolkningsgrupper i landet som inte hör hemma här, och individer som överhuvudtaget inte borde bo eller vistas i Sverige.

Kalksten är i alla händelser mycket ömtåligare och känsligare för vittring än granit och gnejs. Själv har jag ofta undrat över kanterna – helt utan bildmotiv – på de kända bildstenarna från Ardre, till exempel – som tidigare varit utställda på Statens Historiska Museum i Stockholm, men som inte längre får visas för allmänheten, utan står undangömda och bortglömda i magasin, eftersom museét mest förvandlats till ett slags tafflig konsthall.

Kan det vara så att de sprickor, svaga konturer och annat vi ser på Ardre-stenarnas kortsidor eller ”avskavda” ytor kan ha haft runor, fast ingen vetat om det ? Vem vet vad RAÄ:s projekt ”Evighetsrunor” och laserscanningen till sist kan avslöja ? Vår etniskt svenska kultur finns inte till bara för idag, utan för evigheten ! Stenar kan krossas, men man kan inte krossa ett helt folk som känner sig som ett folk, och som fortsätter vara just ett folk…