Lite mer om ”Mollganlagarna” och deras irrationelle skapare – samt Internationell Folkrätt

Jag återvänder nu till frågan om den beramade Anti-terror-lagen, som Regeringen Löfvén skulle införa via sin Justitieminister, Morgan ”Mollgan” Johansson, ifall han nu är bekant.

Advokatsamfundet i Sverige har tagit avstånd ifrån lagförslaget i dess helhet. De anser, att förslaget är såpass underhaltigt att det måste utredas en tredje gång, och anser – precis som fackmässiga bedömare i dagspressen, att det innehåller så många oklarheter i sin föreliggande form, att det inte finns en enda chans i världen för en svensk Domstol att kunna göra något vettigt av det. Se mitt tidigare lilla inlägg i ämnet.

Lagrådet i Sverige har redan också konstaterat samma sak – Lagförslaget innehåller så stora oklarheter, att det är obrukbart; och även Regeringens experter frågar sig; hur förslaget alls skall tolkas. Idag har jag själv också läst lagrådets yttrande, som du kan finna på länken här.

Två gånger i rad har alltså Regeringen fått ordentlig ”bakläxa” på sin nya lag; och man kan ju undra, hur det här alls är möjligt. Innan ett förslag går på Lagrådsremiss, brukar man vanligen ha utrett det grundligt och efter alla konstens regler, men vad gäller just Regeringen Löfvén ser vi, att vedertagna principer för hur nya lagar skall komma till inte gäller längre, och man börjar ”slira” långt utanför etablerad praxis, eller precision och kvalitet i Regeringsarbetet.

Teckning av ”Steget Efter” – svensk Karikatyrtecknare

 

Morgan ”Mollgan” Johansson har också gjort sig känd för sitt fullständigt irrationella hat emot runskrift, svensk historia och svensk etnisk identitet. I ett uttalande i Almedalen eller Palme-Dalen för två år sedan påstod han plötsligt, att all runskrift i hela landet måste förbjudas – och tillsatte sedan en utredning, som skulle åstadkomma den saken. Orsaken – påstod han – skulle vara – att ”rasister” och ”högerextremister” närsomhelst kunde kullkasta ordningen i hela vårt land, och att svenska staten alltså på något dunkelt sätt skulle stå under någon form av stort och farligt hot från just sådana grupper, trots att SÄPOS årliga rapporter gång på gång visat, att hotet från Muslimsk terror är oerhört mycket högre, liksom ett visst hot från den sk ”autonoma vänstern” mfl extremistgrupper. Utan att bagatellisera eller på något sätt överdriva, så upplever nog de flesta medborgare i vårt land också ett väldigt högt hot från utländska kriminella av olika slag, främst då första och andra generationens invandrare, som på högst oklara grunder eller påstått ”skyddsbehov” kommit att bosätta sig här.

Ivar Arpi – ledarskribent i Svenska Dagbladet – påpekade så sent som i söndags att det finns mer än 50 000 redan dömda kriminella utlänningar med utvisningsbeslut på sig, utvisningar som samma Löfvén-Regering av någon anledning helt ”glömt bort” att verkställa – förutom då de dömda kriminella med utländsk bakgrund som ”måste” stanna i landet, allt enligt samma Löfvén-Regering.

Ändå tror Justitieministern uppenbarligen, att det just skulle vara runorna, som är det stora problemet. Lagar mot ”samröre” med terror-organisationer behövs onekligen, javisst – men varför tar Ministern inte tillbaka sina helt irrationella och fullkomligt obegripliga förslag om just runor ??

Förstår den Lille mannen till höger i bild ens vad han pysslar med ??

På Bloggen ”Det Goda Samhället” frågade igår Bitte Assarmo igår liksom jag varför det ytterst märkliga ”Runförbudet” alls behövs, och vad det överhuvudtaget skall tjäna till. Ministerns alltmer paranoida vanföreställningar om ”nazister” osv ger vid handen, att det finns en dold agenda bakom hans absurda handlande, men låt mig återkomma till det om en stund.

Vi vet alla ändå vad som hände i våras. Efter mer än ett helt års utredning – till ingen nytta – konstaterade en speciellt tillsatt SOU-utredning (Statens Offentliga Utredningar) att ett runförbud inte alls behövdes, och att det dessutom stod i klar konflikt med yttrandefrihetslagarna.

Rörande Höger- och Vänster-extremisters felaktiga användning av runorna, fann Charlotte Brokekind, annars Hovrättspresident i Göta Hovrätt att detta var högst beklagligt, men att förbud emot sådana handlingar redan fanns inom ramen för gällande lagstiftning – och inga nya lagar behövdes alltså. Det var precis vad jag själv ensam stod upp och hävdade i denna blogg, redan anno 2018.

Ni kan själva ladda ned och läsa hela SOU-utredningen här, om ni inte tror mig.

Nazister och liknande har missbrukat Tyr-runan. ”Forn Sed” och liknande organisationer med kopplingar till AFA och den ”autonoma” vänstern försöker koppla ihop Tors Hammare med Homosexualitet… Förargelseväckande Beteende i båda fallen, och sådant kan man bli dömd för – inga ”nya” lagar behövs – det är bara att GRIPA de skyldiga..

Vi vet också att NAS, Nordiska Asatro Samfundet – landets enda betydande organisation för just Asatro sedermera startade en namninsamling som fick mer än 15 000 underskrifter och även anordnade en offentlig demonstration framför Riksdagshuset, alltsammans delvis också genom mina egna initiativ i denna blogg, faktiskt. Samfundet – som sade sig vara opolitiskt – fick ändå erkänna, att vad det kommit att syssla med, var just politik och inget annat – vilket jag själv också påpekade – även om varken jag eller detta samfund från början hade den minsta avsikt, att säga något politiskt. Vi var tvungna att göra en insats, ja – men det skedde bara ”på förekommen anledning”.

Ministern vägrade att ta emot vår delegation, och har under hela sommaren vägrat att uttala sig om den utredning han själv satt igång, och vars misslyckade resultat redan föreligger. Något förbud var ju aldrig aktuellt, kom SOU-utredningen fram till, och det skulle hursomhelst helt skjuta över målet, eftersom diverse extremister, ingen nämnd och ingen glömd, ju på fri hand kan ta sig vilka symboler eller tecken som helst, i samma takt som den inkompetenta Ministern försöker förbjuda dem.

Ändå påstod Justitiedepartementets press-sekreterare helt kryptiskt, att ”man skulle gå vidare med frågan” och vägrade förklara vad detta nu skulle innebära – och sen dess har det gått över tre månader.

Morgan Johanson har via sin pressekreterare avböjt att i dagsläget kommentera betänkandet.

”Utredningen föreslår inga lagändringar, det är för tidigt att uttala sig om hur regeringen kommer att ta detta vidare”, skriver Morgan Johanssons pressekreterare Adriana Haxhimustafa till TT.

(Aftonbladet 29 Maj)

Vad för slags religiös eller etnisk hemvist fru eller fröken Haxhimustafa har, verkar inte stå helt klart; men givetvis har hon rätt till en åsikt i frågan, som alla andra. Frågan är då bara – Varför säger hon, att man ”ska ta detta vidare” när det är uppenbart, att detta inte behövs…

Bitte Assarmo uppfattar, att runförbudet fortfarande skulle vara aktuellt, medan jag för min del anser det som förhållandevis osannolikt, även med en såpass löjlig och absurd Regering som Regeringen Löfvén. Vi får väl se om Haxhimustafas sida vinner, eller ej. Mäktiga krafter i vårt land vill alltså förbjuda en god del av den svenska historien, och slå sönder vår etniska, sociala och historiska identitet. Ni vet vad jag tycker om sådant, goda medborgare – för det är rasism. Ren, rå rasism, riktad emot etniska svenskar – och till vår fasa kan vi se, att den man som skall vara landets Justitieminister, öppet och rakt fram står och stöder förslag som dessa – i alla fall enligt vad som förmodas..

Runförbudet är kanske inte någon stor fråga, politiskt sett – men nu har den med rätt eller orätt kommit att sammanhänga med den havererade ”anti-terror-lagen” som också – betecknande nog – påstås ha med ”samröre” att göra. Det verkar ha utbrutit någotslags väldigt dunkel ”berörings-fobi” i de socialdemokratiska leden.

Men hur hänger det egentligen ihop ??

Många har tolkat den urartning och ”urballning” av hela den juridiska och lagsttiftande makten, som vi nu fått bevittna som början på ett skräckvälde, eller ett Ministerstyre, och en fullständigt godtyckligt utövad jurisprudens, som syftar till att jaga, skada och förgöra enskilda medborgare, som den höge ministern av ett eller annat skäl tycker illa om.

Det illa dolda syftet med ”Runförbudet” är ett sätt för Svensk Socialdemokrati att ”Rasist-stämpla” och skuldbelägga sina motståndare – riktiga eller inbillade – så andra bedömare faktiskt kommit att tolka det hela, medvetet eller omedvetet. Ivar Arpi i Svd är inte ensam om den tolkningen. Andra har också gjort den redan, och frågar sig, vad den ”dolda agendan” bakom Morgan Johanssons handlingar är. 

Själv är jag mera tveksam. Jag vill inte föregripa någonting, men för mig framstår hela denna hetskampanj emot just runorna som totalt irrationell, och ett sätt för Ministern att flytta fokus bort från landets verkliga problem. Bland annat då den ökade kriminaliteten, och otryggheten i det svenska samhället – I exempelvis Malmö och på nästan alla andra håll.

Det är i det perspektivet vi ska se också den misslyckade och strandade ”anti-terror” lagen, eller rättare sagt lagen om ”Samröre” med terrorister.

Låt oss nu skärskåda den på närmare håll, tillsammans med lagrådets experter !

Morgan Johansson påstår alltså, att Runor och Torshammare måste kriminaliseras, medan medlemskap i Daaesh eller IS (Islamiska Staten) är fullständigt legalt – allt enligt SOU-utredningarna, sådana de nu formulerats.

Vidare skall de som ägnat sig åt sociala aktiviteter, hälso-och sjukvård, produktion av propaganda, barnpassning eller matlagning inom ett terror-nätverk som IS helt frikännas från ”samröre” enligt lag – trots att de kan ha varit i en stridszon, eller deltagit i väpnade aktioner, tortyr av fångar och mycket annat.

”Dy vääth Ministern jak bara koka soppan va,  vara kock-grabbet likksom abo shalla yalla – mig oskylldigh Jante !”

Egentligen kan man ju fråga sig, hur naiv en svensk Justitieminister alls får bli. Inser han inte att – exempelvis – att alla de ”IS-återvändare” – kanske några tusental personer – som nu kommer till Sverige, eller som redan finns här – inom det med statsbidrag och pengar från Svenska Kyrkan finansierade ”Studieförbundet Ibn Rushd” (jodå, de h-a-r sådana bland sina medlemmar eller ”studenter” oavsett vad de själva hävdar i SvD just idag) inte skulle säga just att de var ”Non-kombattanter” eller ”Jag var bara kock… Jag var bara med som fordons-mekaniker, nej jag passade barn, det var inte alls så att jag kastade syra i ansiktet på en annan kvinna – och förresten så lydde jag bara order, abo shalla yabba !”

Förstår han inte ens vad krig och terror innebär, eller vad som faktiskt händer i en krigszon, eller vad som alltid hänt, historiskt sett, när ett större krig är slut ?

Krig är ingen djävla te-bjudning” för att citera en viss centraleuropeisk politiker.

Och för övrigt – konstaterar Lagrådet på sidan 7 och framåt i sitt 13 sidor långa yttrande:

Att ge mark, upplåta lokaler eller samla in pengar till terrorrister, finansiera terrorism via bankväsende, finansiella manipulationer etc (i form av ”kollekt” från svenska moskéer exempelvis, eller i form av ”gizya” som etniska svenskar måste betala, statsbidrag, pengar från svenska kyrkan mm) enligt Regeringens nya ”samröreslag” – jajamensan – det är helt legalt det också, och finns inte ens med i lagtexten.. Hur kan det komma sig, Morgan Johansson ??

Vi måste tänka på att inte mindre än fem Imamer i Sverige – bland dem den kände Abo Raad – sitter i ”förvar” hos SÄPO sedan tre månader eller sedan i maj – helt utan häktning eller rättegång, för övrigt.. Utvisningsbeslut finns, men det har inte kunnat verkställas… (Rätta mig gärna om jag har fel, goda medborgare – men det ligger i sakens natur att inte mycket är publicerat om detta)

Bland det som anförts emot imamerna, stod just insamling av ”kollekt” till IS-kalifatet och flera andra intressanta ekonomiska affärer med Moskébyggen i Gävletrakten och Uppsala högt upp på agendan. Var då detta ”samröre” med IS eller – ja – vad tycker ni, goda medborgare – för det är ni väl ? SÄPO tycks i alla fall ha haft s-i-n uppfattning i frågan ganska klar, för de ingrep ju, som vi vet – och sk ”förvarstagande” – helt utan rättegång eller häktningsbeslut hör faktiskt till ovanligheterna i Sverige, åtminstone än så länge. SÄPO eller Säkerhetspolisen brukar nämligen väldigt sällan gripa några personer alls – i princip är det bara om överhängande hot och fara för rikets säkerhet eller allmänheten föreligger – på nivån ”bombattentat” eller liknande, som det alls kan göras..

Hade då också de fem gripna imamerna också ”samröre” med sådant – tja – det finns det ingen som vet  – utom SÄPO – och det får vi vanliga medborgare heller nog aldrig veta..

Men, åter till Lagrådet:

Journalistisk verksamhet kan inte heller typiskt sett anses ägnad att främja, stärka eller understödja en terroristorganisation. Detta får anses gälla även om det som ett led i den journalistiska verksamheten skulle ingå vissa handlingar som i sig skulle kunna vara att betrakta som samröreshandlingar. Sådana handlingar kan dock aldrig tillåtas gå utöver vad som är nödvändigt för att fullgöra det journalistiska uppdraget; t.ex. bör det aldrig vara tillåtet att hantera vapen i organisationens namn

Alias ”Hasse Pump” och ”Martin Schabbel” – mera kända som ”journalisterna” Martin Schibbye och Johan Persson  – poserade med vapen hos en viss terror-grupp – det får man inte enligt Lagrådet…

Fast – vad ska man då säga om följande folkrättsliga situation, frågar sig samma Lagråd:

Att rädda livet på en medlem i en terroristorganisation eller att rapportera om militära angrepp mot civila i en stad ockuperad av organisationen kan anses främja, stärka eller understödja organisationens verksamhet, hur väl motiverad åtgärden än kan anses vara utifrån humanitära eller journalistiska utgångspunkter.

Låt oss alltså säga att en svensk tidning, vilken som helst – protesterar emot handgranatskastning och artilleribeskjutning i Homs, eller Malmö.  ”Grönköpings-Postens” eller Svenska Dagbladets journalister påstår då kanske,  att det finns civila i den staden – och det kan mycket väl vara sant och riktigt – det är inte sanningshalten i svenska medias rapportering vi nu diskuterar – men vad de svenska journalisterna plötsligt ”glömmer” att berätta, är att det finns flera kända och aktiva terror-celler i staden Malmö också…

Som ett resultat av det ställer stridande part – eller kanske Regeringsstyrkorna – in sin eldgivning emot Malmö, och inget flygbombardemang eller artilleribeskjutning över just Malmö – nej förlåt jag menar Homs ! – äger därför rum.. Terroristerna undkommer alltså, några civila lyckas visserligen fly ur Homs, respektive Malmö – men terroristerna har nu kvar sina ”civila sköldar” eller rättare sagt fångar – och går starkare ur striden – allt på grund av dessa svenska journalister..

Enligt den nya lagen, blir detta också en straffbar handling, och även om journalisterna hade ytterst ”ädla” eller humanitära motiv, kan de få flera månaders fängelse, bara för att de skrev som de gjorde. Orsaken är, att de då ska ha haft ”samröre” med en terror-grupp…

Ja – ni förstår ju själva. Lagar som dessa, kan aldrig fungera, ens yttrandefrihetsrättsligt…

AVDELNING SÄRIMNER ! Abteilung Coup D’Etat !! Framåt MARSCH !!

Slutligen kommer Särimner – och som dess enväldiga Sändebud, vill jag faktiskt meddela, att det är inte alla grupper som KALLAS eller PÅSTÅS vara just ”terroristiskt sinnade” som ÄR terror-celler i själva verket.

Enligt Internationell Folkrätt har du fortfarande full rätt att vara med i en nationell befrielserörelse, till exempel – ja också en väpnad sådan. Skulle delar av vårt land eller hela landet bli ockuperat av främmande makt, eller islamistiska extremister till exempel, eller ”Quislingar” och ”Folkförräderskor” i ledande ställning, så har också vi svenskar att gripa till vapen – och då är vi inte ”terrorister” ens enligt någon lag, utan frihetskämpar, och partisaner.

Allt som behövs är att vi

A) Märker våra uniformer eller klädedräkt med lätt igenkännbara symboler (exempelvis en spegelvänd Laug- eller vattenruna inom en cirkel – som bilden ovan visar) eller nationalitetsbeteckning (tydligt blå-gult band, eller svensk flagga)

och B) Bär våra vapen väl synligt och öppet, medan vi genomför våra aktioner (det är folkrättsligt tillåtet att plocka isär och säkra vapnen, när vi har avslutat en aktion, eller åker från eller till en sådan)

samt C) Inte angriper civila mål, skadar civil egendom eller på något sätt skadar civilbefolkningen i det område där vi verkar.

”Där RÄTT blir ORÄTT – Är VÄPNAT MOTSTÅND detsamma som medborgarplikt” – Det gällde såväl andra världskrigets partisaner, som väpnade befrielserörelser än idag… Visste DU att det så sent som på 1970-talet fanns planer på en svensk ”Stay behind” rörelse ?

Att skjuta ned en minister – till exempel – när den ministern helt uppenbart blivit galen, och agerar fullständigt irrationellt – eller gravt missköter sitt ämbete – kan faktiskt vara detsamma som en ren medborgerlig plikt, eller en fullständigt nödvändig handling. Nu vill jag inte alls påstå, att det skulle gälla ens i ”fallet Mollgan” förstås, och det måste vi noga komma ihåg, men det finns faktiskt situationer – och situationer kan mycket väl uppkomma – även i vårt land – när det faktiskt blir absolut nödvändigt att handla på det viset.

Antag till exempel, att det i något Nordiskt land skulle finnas en vice statsminister, som högt och rätt ut i statstelevisionen förklarar, att målet med hennes nya politik är att importera mer än 30 miljoner muslimer till det nordiska landet, så att den etniska befolkningen där hamnar i klar social, politisk och religiös minoritet. Ifall den politikern verkligen menar så, anser jag för min del, att det kan vara nödvändigt att snarast undanröja den personen, eller helst gripa densamma och vänligt men bestämt föra henne från TV-soffan till närmaste sinnessjukhus, där hon kan få den vård hon de facto behöver. I så fall behöver vapenmakt inte användas, och det är säkerligen bäst; att så inte sker…

Man måste komma ihåg, att lagar i ett land aldrig kan skrivas bara för ett ”nuläge” utan att de ska kunna gälla 40, 50 ja 100 – 200 – 1000 år fram i tiden.

De måste vara tillräckligt motståndskraftiga, för att inte bara duga i fredstid, utan också kunna verka och gälla i händelse av ofred, konflikt eller krig.

Det borde självaste ”Mollgan”  tänka på – anser jag – som det Särimners Sändebud och den nya tidens härold jag faktiskt är.

Till sist en liten anekdot – Om folkrättens betydelse:

Charles de Gaulle – den Franske Presidenten – lär under Algeriets frihetskrig ha blivit utsatt för ett attentat med skottlossning, när han kom åkande i sin bil.

”Det gör ingenting, som Fransman är jag van vid det – mais oui, c’est ca !” sa De Gaulle glatt. Och han visste vad han talade om – för under andra världskriget hade han ju själv varit med och lett en hel folklig befrielserörelse. ”Att man skjuter på mig såsom varande President de La Republique – det är acceptabelt !

Men,” sade han – ”att man skjuter på min hustru, och till på köpet mina barn – nej det kan jag i-n-t-e förlika mig med. De har inte varit i Algeriet, och har inte med saken att göra. Herrar terrorister och araber borde lämna min familj utanför, ifall de bara gör så har jag alls inget att invända, ens emot smärre mord…

Så långt Charles De Gaulle, i egen hög person och högst personligen. Och kunde han, så kan väl jag…

 

Att SPRÄNGA POLISHUS – som i Linköping – är faktiskt folkrättsligt acceptabelt – nota bene om man a) är med i en befrielserörelse med t-y-d-l-i-g symbol b) bär vapen öppet under aktionen och c) INTE angriper civila mål. Här var det just det man gjorde. Mer än 30 familjer blev hemlösa – och därför VAR det Folkrättsbrott… förstår ni skillnaden ?

Annonser

Om att VÅGA vara Politisk, och kravet att AGERA – för alla medborgares skull

”You can’t deny this !
You may not like me saying it,
but You can’t deny it !”

– Malcolm X

I det gamla Grekland fanns ett ord, som hette Idioteia. Det är ursprunget till vårt nutida skällsord ”idiot !” som betyder en gravt förståndshandikappad eller till intelligent handling oförmögen människa. Det är i alla fall den mening, som man på det flesta nutida språk som tyska, engelska, franska och så vidare lägger i själva ordet. Men, som redan populärhistorikern Dick Harryson förtjänstfullt förklarat i Svenska Dagbladet betydde ”idioteia” ursprungligen inte dumhet, eller brist på intelligens i sig. Med ”idiotes” menade man en egoistiskt sinnad individ, en privatman, som bara ägnade sig åt sina hobbies eller sitt lantgods, men som inte deltog i det politiska livet.

För de gamla grekerna och alla Indoeuropeiska folk, var detta ett föraktligt, fult och nedrigt sätt att leva, passande endast för slavar eller trälar, men inte för fria människor. Det fanns till och med lagar – i det gamla Aten till exempel – som förbjöd människorna från att avstå från att rösta när offentliga Folkomröstningar skulle hållas, eller skolka från sin plikt att delta i domstolsförhandlingar.

Enbart en TOTAL DJÄVLA IDIOT tror att han kan vara ”opolitisk” eller vara med i ett såkallat ”opolitiskt” samfund (Det finns inga sådana – lika lite som opolitiska samhällen)

För antikens folk var det fullkomligt avskyvärt att avstå från att delta i politiken. Den som gjorde så, var en mycket dålig människa, som inte kunde ta ansvar för sitt samhälle eller sina handlingar, och så är det också i vår tid. Idag läste jag en artikel av en amerikansk historieprofessor, som i Januari i år yttrade sig beträffande Landet Trump och vad som händer där:

The meaning of the word has changed over the years, but back then an idiot was someone considered self-centered and uneducated; someone unconcerned with public life and the affairs of others. You were born an idiot outside of the system and through education and involvement with everyday life became a citizen. — —

While we don’t know what the population figures are for ancient Athens, and it changed over time, if there were say, 30,000 male citizens, more than a third of them were actively involved in politics at times. If we followed the Athenian example, who would feed, house, clothe, educate, and medicate the families of the politicians? Pay for time spent fulfilling the civic obligation was at first non-existent. Aristotle has several passages in his Politics explaining why. Here is one:

”1308b: 31-33: It is of the greatest importance in all systems of government to have laws and the rest of governmental administration so arranged that magistrates cannot profit financially from their offices.”

Nästan alla medborgare var politiskt aktiva, på så sätt att de i alla fall röstade, även om rösträtten på den tiden bara var förbehållen fria män, och exempelvis inte kvinnor eller trälar. Och mer än en tredjedel av medborgarna hade faktiskt något offentligt eller politiskt ämbete, men de var inte tillåtna att tjäna pengar eller sko sig på det. Att tjäna staten eller sitt samhälle var något man skulle göra frivilligt, eller just för samhällets skull.

Låt oss nu gå över till att granska förhållandena i det gamla Norden – eller Asatrons samhälle.  I det norröna språket finns ett ord som heter ”heimskr” som är ursprunget till vårt nutida ord ”hemsk” – vilket har förflackats i sin användning, och fått en helt ny och osaklig betydelse jämfört med hur det var från början. Nu betyder ”hemsk” ingenting alls, och används som förstärkningsord, också i sammanhang där det inte alls hör hemma, exempelvis ”hemskt mycket”, ”hemskt roligt” och så vidare. Redan Frans G Bengtsson, Röde Orms författare, protesterade emot detta förflackade och felaktiga språkbruk i en berömd essä på sin tid, där han gjorde upp räkningen en gång för alla med ohederliga Eddaöversättare och klåpare, ungefär som Lars Lönnroth idag, och vad han kallade ”eländig backfisch-prosa” när inkompetenta översättare svängde sig med formuleringar som ”kungen blev hemskt arg” i Heimskringla eller ”hedningen var hemskt snäll

 

Utdrag ur Svensk etymologisk ordbok från 1923

Hemsk betydde ursprungligen samma som inhemsk, eller det tyska ”heimisch”, dvs en person som var såpass dum i huvudet och inskränkt, att han bara hade vistats inom hemmets fyra väggar. I överförd bemärkelse betydde det något senare inte bara dumdryg, bondsk och oförnuftig, utan också inbilsk, ängslig och feg – exempelvis om en person som inte vågade yttra sig i offentliga sammanhang, bara av rädsla för att få kritik. Jag såg en gång en ordbok, betitlad ”Schweizerisches Idiotikon” på ett antikvariat, och i den fanns såklart inte en lista över berömda idioter från Schweiz, men väl en lista på inhemska ord och idiomatiska uttryck från just det landet.

Nej, ”Heimische Lurche” betyder inte ”hemska lurkar” på tyska… utan inhemska groddjur – och den som inte tar politisk ställning, är verkligen en groda…

 

Också i Norden fanns det lagar som förbjöd en fri man att utebli från Tinget, eller att avstå från att rösta i den gamla germanska folkförsamlingen. Den som gjorde så, gång efter annan, var inte värdig att vara en fri man längre, för man kan inte vara ”opolitisk” eller hela tiden lägga ned sin röst. Det finns också en myt i Eddan, som visar detta klart och tydligt, och som jag själv anser att alla Asatroende noga bör dra sig till minnes och komma ihåg. Och det är denna:

Efter det stora Vanakriget, det första kriget i Världen, som orsakades av Gullveig, habegäret eller girigheten personifierad, enades Asar och Vaner. Gudamakterna för också krig, nämligen, lika mycket som de har sin egen politik – de håller egna Ting och rådsförsamlingar, till exempel, och man ska inte tro att själva gudarna eller gudinnorna är ”opolitiska” – för det har de aldrig varit. De utväxlade gisslan, och medan Njord och Frej samt hans syster Freja kom till Asgård och Asarna, gav samma Asar bort Mimer – den visaste bland dem – och Höner (inte att förväxla med Höder) till Vanerna.

Höner såg ut som en pamp eller en kaxe, men han påstod sig vara opolitisk. ”Råde Andra” sade han alltid, så fort någon frågade honom om ett beslut. (teckningar av Peter Madsen, dansk serietecknare)

Höner ansågs till en början vara en ståtlig man, och duga till hövding. Det var så att säga lite av en TRUMP över honom, och hans tuppkam växte och växte. Men efter ett tag märkte Vanerna att det var något fel i huvudet på honom. ”Råde andra !sa han alltid, som en mekaniskt upprepad ramsa, så fort någon frågade honom om vad han egentligen hade för åsikt, eller ett enkelt beslut. Han ville inte företa sig något alls, om inte Mimer var med, och han överlät ständigt alla beslut och frågor på Mimer, helt utan att själv våga tycka eller ta i något.

Till slut fick Vanerna nog av detta, och de vredgades så mycket att de högg huvudet av Mimer, och sände det tillbaka till Asarna. Men Oden tog Mimers huvud, behandlade det med örter och lade det i Urdarbrunnen vid Världsträdet Yggdrasils fot, där det fortfarande lever, och kan svara på mångahanda frågor om allt, som händer i alla Världar. Och Mimer är fortfarande mycket berömd, och ansedd som den visaste av alla.

Höner däremot har bleknat bort, och nästan helt försvunnit. Ingen minns honom längre, och ingen spörjer väl idag Höner, när det är dags för ett viktigt beslut. Han blev som en Turs i Vanaheim, och där sitter han än, overksam till sinnes, men inte mycket ärad. Ur Höners öde kan vi lära oss mycket. En del påstår att han skulle vara identisk med Odens försvunne broder Ve, i den Gudatriad Oden-Vile-Ve som var närvarande vid de första människorna Ask och Emblas skapelse. ”Vilin” eller Vile är nämnd på Rökstenen i samma andetag som Tor, och många känner sig säkra på att Vile och Tor är identiska. På ett liknande vis har man sagt att Oden-Loke-Höner skulle varit de gudar, som gav livets gåva åt det första människoparet

Med början hos Viktor Rydberg spekulerade äldre tiders forskare i att Höner skulle varit en fågel, kanske den ”Ominnes-häger” eller ”Glömskans häger” som ”svävar över rusets boning” i en av Hávamáls inledande strofer, eller möjligen en stork. Rydberg ville på sin tid faktiskt ha honom till en stork, och den kristna folksagan om att storken kommer med alla nyfödda barn, skulle alltså vara ett minne av Höners närvaro vid människornas skapelse. Andra har härlett hans namn ur ett urgermanskt *hohnijas, som betyder trumpetande sångsvan. Den poetiska eddan nämner honom Gyttjekonung, långbening och andra, föga smickrande epitet.

Höners oförmåga att ta ställning, oförmåga att fatta beslut har straffat sig – och myten är en varning för allt detta. Den som inte vågar vara politisk, den som inte vågar ta ställning utan fegt tror, att ”allt ska ordna sig” eller ”det får andra sköta” är ingenting värd som människa i det långa loppet.

Myten om storken, som ett enkelt sändebud eller en degraderad gud, som bara utför de andra gudamakternas vilja, lär finnas också i Iran, och hos de forntida Perserna – så den är med säkerhet mycket gammal… Oförmögen att ta ställning, som Höner var, blev han till sist också något av ett barn själv, och bortmotad ur gudaskaran. Det finns en lärdom också i detta.

En annan myt, som ännu tydligare visar oss  vad som menas med ordet ”heimsk” eller kort och gott ”Idiot !” finns också i Hyndluljod, en annan Edda-dikt. I Hyndluljöd söker Freja upp völvan Hyndla, ”den lilla hyndan” som bor i en klipphåla. Med på färden är hennes unge älskare Ottar, eller ”ättling” som hans namn egentligen betyder, och Freja omnämner honom hela tiden som Ottar then Heimski, alltså bondtölpen, idioten, den obildade… Det är först i Frejas sällskap som Ottar kan bli en riktig man, och ingen halvvuxen pojke. Hon förvandlar honom i en jättelik Galts gestalt, ”Hildisvin” eller Strids-Svinet, men Hyndla kan lätt se igenom denna förklädnad, eftersom hon är mycket synsk, och runkunnig.

Hyndla (stående) möter Freja och den till Hildisvin förvandlade Ottar Heimski… Illustration av Lorentz Frölich

Det är först när Ottar får veta sitt ursprung, vilka som är hans förfäder och vilken kultur han tillhör som han blir en riktig människa igen. Det är detta som är meningen med dikten, och själva orsaken till att Freja av ren kärlek och förbarmande med Ottar hjälper honom, och gör honom till en riktig man, inte bara genom att ge honom av sin sexualitet, men genom att överbringa kunskaper. Först när mannen blir en krigare, och tar upp ”Fulla Folkvapen” som det står i de gamla landskapslagarna, fick han någon rösträtt på Tinget – och som sagt – inte heller i det gamla Norden fanns det någon rättighet att avstå från att rösta, eller någon rätt att avstå från allmänna ämbeten. Pacifism, underlåtenhet att handla, underlåtenhet att syssla med politik eller avsaknad av delaktighet i samhällsfrågorna, var inget alternativ för våra förfäder.

Inte för oss heller.

Under andra nyheter idag uppmärksammar nu fler och fler media i Sverige den kamp för yttrandefrihet, religionsfrihet och tankefrihet som den Hedniska och Asatrogna rörelsen för emot Morgan Johansson, Regeringen Löfvén och dess fullkomligt idiotiska lagförslag om förbud för Torshammare och Runor.

Vi kommer aldrig att finna oss i det, och att undandra sig politiken är inget alternativ.

Måtte folkviljan segra !

IDIOTER finns det många nuförtiden, inte minst i Politikens Underbara Värld. Här till höger ser ni en stor sådan. Han heter Morgan ”Mollgan” Johansson, hatar runor men älskar IS-fanor och ”Syrienåtervändare” – och vill ”stoppa extremism” genom att våldföra sig på vårt gemensamma kulturarv. VILKEN DJÄVLA IDIOT – Inte sant ?