Nej, Beyla är INTE någon ”mjödbryggningens gudinna” utan gudinna för boskapen och gödseln…

Man ska inte tro på alla Amerikanska New Age-Dumheter, sk ”Wikipedia-kunskap” eller all påstådd sk ”Forn Sed” som man får se på nätet. Framförallt den sistnämnda lilla gruppen, som under lång tid sysslat med politiserat ”hittepå”, underliga framträdanden på sunkiga bögfestivaler i Stockholm, och ännu märkvärdigare försök att göra Torshammaren till symbol för Homosex, till exempel – Något Nordiska Asa Samfundet och alla någotsånär seriösa Samfund i hela Sverige protesterat emot) är något varje seriöst intresserad människa borde akta sig för, och aktivt ta avstånd ifrån.

Forn Sed Sverige” samlar i dagsläget föga mer än 40 aktiva personer, där Nordiska Asa Samfundet har mer än 1700 registrerade utövare. Nu är dess självutnämnda sk ”Riksgydja” i farten igen, med massa underliga påståenden om en av de mindre Asynjorna, som kallas Beyla. Redan detta med personer som tar sig en massa knasiga, egenpåhittade titlar de aldrig någonsin haft rätt till, och tror att de skall kunna vara någotslags andliga överhuvuden över oss andra, samtidigt som de saknar all kunskap och all erfarenhet i ämnet borde verka som en klar varningssignal för det flesta.

Ska du alls syssla med Asatro, gör det då på RÄTT SÄTT och med RÄTT FAKTAUNDERLAG – UTAN en massa politiska konstigheter…

Att dessutom lära ut helt fel saker, okritiskt och papegojmässigt upprepa precis allt man hittat på nätet, bara för att man tror att det ”låter bra” är ännu mer frånstötande, förutom bruket av droger i samband med blot och ceremonier – något alla vi andra tagit avstånd ifrån, liksom all denna svårförklarliga ADHD-HBTQB ”fornsedarna” rutinmässigt ägnar sig åt gör att de flesta av oss betackar oss för deras sällskap sedan flera år tillbaka.

Själv betraktar jag den oriktiga, kristna 1200-tals termen ”forn sed” som en smutsfläck, ett nedsölande av min egen tro  – den är inte, och har aldrig någonsin varit en tom ”sed” för mig – och när hela den civiliserade Världen talar om Asatru, liksom det Isländska Asatrufélaget, förstår jag inte varför de här lätt förståndshandikappade halvidioterna kan göra samma sak, eller också lägga ned sin verksamhet helt – till förmån för de som är Asarna trogna, och de som vet vad heder och trohet faktiskt betyder.

Alla någotsånär bildade personer vet, varifrån Mjödet kommer enligt Nordisk Mytologi, hur det uppstod och hur det kom till Asgård, där Oden sedan delgav det även till de bästa bland människorna, men sannerligen inte till några andra. Vi vet, att Kvaser, den visaste guden av alla, blev svårt sviken och mördad av de två giriga dvärgarna Fjalar och Galar (”gömmaren” och ”gaphalsen” – en talande symbol för alla dessa nät-troll och fakta-förnekare) som i sin tur rättvist blev bestraffade av den rike och besuttne jätten Suttung, för vars bror Bauge Oden själv arbetade, förklädd till dräng i några dagar. Vi vet också att Gunnlöd, jordgudinnan med många namn, blev satt att vakta mjödet inne i Hnitberg, och att de tre enorma karen Bodn (eller mäskbotten, där malten gror) Sodn (sjudpannan, där vörten kokas) och Odröder (den fräsande, där vörten svalnar och jäser till öl) – innan Oden själv – och ingen annan – förde mjödet och ölet till Asgård, och Gunnlöd födde Brage, fader till skaldskap och all poesi.

De giriga och förkrympta dvärgarna trodde att de kunde dräpa Kvaser för att få del av hans kunskap – men det ledde bara till deras egen död…

Ingenstans, inte på ett enda ställe nämns någon Beyla i den eller andra berättelser om Mjöd, och Beyla nämns bara i två strofer av Lokasenna eller Oegirsdrikkja, som vi ska få se. I intetdera fallet handlar det alls om något mjöd i de stroferna, men däremot om boskapsskötsel, smutsiga pigor och gödsel. Mjödet däremot kallas Kvasers blod, Odens Färdkost och mycket annat i skaldepoesin, men inte en enda gång nämns någon Beyla eller ”Bölande” som namnet betyder i ett enda skaldekväde. Är inte det rätt egendomligt ?

”öll ertu, deigja, DRITIN !”

 

Hur kan någon jämförelsevis intelligent person alls påstå att ”Beyla” skulle ha med Bi-odling eller honung att göra, när det inte alls står så på det enda ställe i Eddan, hon överhuvudtaget nämns ? Britt Marie Näsström; professor i Religionshistoria vid Göteborgs Universitet, ifrågasatte i boken ”Nordiska Gudinnor”, ISBN 978-91-0-012237-9 från 2009 – av många räknad som ett standardverk på området – om någon ”Beyla” överhuvudtaget varit känd eller dyrkad, och det har de flesta andra seriösa forskare också gjort – sedan länge. Argumenten är att vi a) inte har en enda myt eller b) en enda referens i skaldepoesi eller annars som ens nämner Beyla, och c) på det enda ställe hon överhuvudtaget nämns (Lokasenna strof 55 och 56) har det med helt andra saker att göra.

Beyla är inte ens en personifikation, som någon de mindre Asynjorna, Nótt eller Natt, till exempel, och vi har inga artefrakter eller arkeologiska föremål som alls bevisar att hon ens funnits heller – så hon kan lika gärna vara en 1230-tals uppfinning av Snorre Sturlasson, liksom det falska och missvisande begreppet ”forn sed” för den delen..

Visserligen påstår också Näsström på s 237 i sin bok, att ”språkhistoriker skulle ha prövat” om namnet Beyla kunde vara ett diminitivum, ungefär som den dvärglika Hyndan Hyndla, avledd av ordet ”Hund” – men hon nämner inte alls, vilka språkhistoriker det i så fall skulle ha varit – i själva verket var det bara EN sådan – och hans prövning verkar ha utfallit negativt, för enligt alla källor jag läst, var det John Lindow som 2001 kom fram med hypotesen, att Beyla skulle vara avlett av ordet ”bio – by” eller ett anglosaxiskt ”beo”. Den hypotesen bevisar fortfarande ingenting alls, av skäl som jag redan angett, och det skälet är, att någon ”mjödgudinna” aldrig någonsin funnits.

Diftongerna i Nordiska språk och regler för hur de förändras över tiden är märkvärdigt konstanta, säger etymologerna

 

Nyare etymologi eller språkhistorisk forskning har dessutom bevisat, att Lindows hypotes är omöjlig, och inte fungerar. Om ni inte tror mig, så läs följande avhandling av den finske forskaren Johan Schalin från Universitetet i Helsingfors, December 2017 – han ger er allt som finns att veta i ämnet. Och det vet man inte ens i Berkely, California, USA – där John Lindow – som trots allt skriver mycket läsvärt – ju är baserad.

Lagar för det vi kallar ”germansk ljudskridning” eller hur vokalljud och diftonger (”ey” på Norröna eller Fornisländska är just en sådan diftong, eller sammansatt vokal, jämför å,ä,ö i alla nordiska språk) kan övergå i varann har man studerat ända sedan 1700-talet, och efter 300 år av samlat vetande, finns det fortfarande ingen vettig människa som tror annat, än att Ey möjligen kan förvandlas till ett Ö med tiden, men aldrig, aldrig någonsin ett skarpt I. (Lägg märke till att ”bee” på engelska, ”bi” på svenska och ”biene” på tyska idag alltid uttalas med just skarpt I – efter att ha varit ett ”by” en gång i tiden – som i Byleistr – Lokes okända bror )

 

Nej, vi säger ”Östen” och inte ”Isten”. Och en fornnordisk ”öy” blev en ”ailand” eller island på Engelska, aldrig uttalad med ett skarpt I, så Beyla kan INTE bli ett ”Bi-La”

Eystein på fornnordiska blev till exempel Östen på svenska – samma Östen har namnsdag på Söndag – och Eyafjatlajökkul – den kända vulkanen på Island som fick utbrott på grund av Loke anno 2010 och hindrade hundratusentals charter-resenärer uttalas förstås ”Ö-fjälls-jökeln” på svenska, för det är vad det ortnamnet betyder.. På grund av allt det här, är det alltså språkhistoriskt fullständigt omöjligt, att namnet ”Beyla” skulle ha med några ”Bin” att göra – och säger någon motsatsen, så har han eller hon ”a bee in the bonnet” eller flugor i mössan, som det heter på Engelska.

FÖRBJUD ”Forn Seds” BLUFFEN – BULLSHIT ska BEIVRAS !

Seriösa etymologer har istället hela tiden – dvs sedan 1859 (Benjamin Thorpe !) hävdat att Beyla faktiskt är samma ord som nutida svenska ”böla”, alltså en kos råmande, och ”baula” betyder mycket riktigt ko på fornisländska. Möjligen kan namnet också härledas från ett proto-germanskt, hypotetiskt ”baun-ilo” som ska betyda böna (som i ”bruna bönor” – inte ”böna och be” – det gör ju inga riktiga Hedningar !) och då Beylas namn Byggve i Lokasenna (”Gå och kväk under kvarnstenarna !” säger Loke) betyder Bjugg, eller med andra ord sädeskorn, och Beyla och Byggve är högst obetydliga trälar under Åkermarkens Herre Frej – får vi veta – så passar dessa tolkningar mycket bra – och stämmer med det enda textställe, där Beyla överhvuudtaget nämns. ”Ufbaulan” betyder ”svullna upp” på gotiska, och en del har också satt Beyla i samband med jäst och bakning, och Loke kallar Beyla för ”deigja” vilket också kan betyda deg-aktig, uppsvullen, smällfet –  men det är också allt…

Fotomodellen Beyla Hughes från England tar sig ofta fram på bak – Den enda ”Beyla” du någonsin behöver.. ??

I Lokasenna, där Beyla först har en talroll – hon ser först av alla Tor komma till Ägirs dryckeshall på avstånd, svarar Loke henne såhär:

”Þegi þú, Beyla ! /,þú ert Byggvis kvæn /ok meini blandinn mjök /,ókynjan meira kom-a med ása sonum /;öll ertu, deigja, dritin.”

I Åke Ohlmarks klangfulla översättning lydde detta:

Tig du, Beyla !
Du är Byggves Kärring
och full av fulaste fel
uslare avskum till Asar aldrig kom
än du, din lortiga ladgårdspiga !

Det var ord och inga visor – för att citera Eddie Meduza – men så var det Loke och inte jag, som sa det…

1818 tyckte Arvid August Afzelius att det skulle heta:

Tig du, Beyla!
du är Beygves qvinna,
och med mehn bemängd:
större okynne
fans aldrig bland Asar;
helt nedsmutsad är du, Piga!

”Drit” eller Driti betyder skit, gödsel. ”Sauedritt” säger man ännu i Norge om fårgödsel, exempelvis, och en ”Drittsekk” är een ”fornsedare” eller en riktig djävla skitstövel, alltså en ”douchebag” på amerikanska, ett slags ”Riksgydja” alltså.. Jämför också motsvarande amerikanska uttryck ”You’re full of shit” eller ”You are so full of it” vilket är just vad Loke syftar på, liksom Beylas vistelse som mjölkpiga i de stall hon hör hemma..

Peter August Gödeke, 1881, översatte istället såhär:

“Tig du, BlLla!
Du är Byggves hustru
och full af leda lyten.
Fräckare stycke
fanns ej hos Asar,
träck höljer dig hel och hållen.”

Nils Fredrik Zander, 1893 klämde käckt i med

”Tig du, Beyla,
du är Byggvers kvinna
och full af idel ondska;
fräckare oting
kom ej bland asars barn:
du är lortig, deja, hel och hållen.

Medan Erik Brate, 1913 tyckte att det skulle låta som såhär:

Tig du, Beyla!
Du är Byggvers hustru
och mängd med mycket men;
ett värre utskum
kom ej bland asars söner;
smörjig är du, deja, och smetig.”

”kom a” i originalet betyder aldrig, aldrig någonsin, medan ”deigja” också kan betyda just deja, som i lagårds-deja, alltså mjölkpiga. De flesta Asatroende utomlands har helt gått in för den tolkningen, som detta exempel från Tyskland visar:

Beyla är inte alls någon gudinna för bin, honung och mjöd. Skit, i betydelsen gödsel och honung är två helt olika saker, och luktar helt olika.

Fornsed stinker, och luktar verkligen illa, på alla sätt – medan Asatro är det sanna skaldemjödet.

När Oden själv flög i Örnhamn till Asgårds port, står det att läsa i den prosaiska Eddan, flög jätten Suttung efter honom, också förvandlad till en örn. Men Asarna tände en stor eld på Idavallen, och i den förgicks Suttung och brann upp. Lite av mjödet gick dock ur Oden baktill, och föll ned på jorden, i form av just ”Dritt” som det står i originalet. Det blev alla dårars, skithus-poeters och Fornsedares lott.

Men det sanna mjödet, det behölls i Sodn, Bodn och Odröder, för de kloka och visa, de som verkligen förtjänat att smaka det, och de som är Asarna Trogna.

Annonser

DN:s Anton Säll på ”Harmoni-expo” – Fåfängans marknad

Ibland ser man enstaka reportrar i vad som fortfarande skall vara vårt lands största dagstidning, som faktiskt gör bra ifrån sig och skriver intressanta, innehållsrika och underhållande reportage. ”Knattereportern” Anton Säll, som annars jobbar på DN:s Stockholmsredaktion, tillhör denna fåtaliga skara. I förra veckoslutet skulle han för tidningens räkning gå på det årliga sk ”Harmoni-expot”, en ganska sorglig liten mässa i Solnahallen som luktar svettig brottarbralla, ”fornsederi” och allsköns New Age trams…

Solnahallens C-sektion används i vanliga fall för friidrott och styrketräning. Den här helgen är hallen fylld av britsar, smycken och rökelser. Lukten av gymnastikhall och dofterna från rökelser gifter sig ungefär lika väl som en väldigt stark parfymdoft gör med doften på en väldigt svettig man.

Anton är visserligen svårt förkyld när han kommer dit, men han är ”a man with a mission” ibland dessa New Age-dårar – kan de verkligen bota honom från hans förkylningsvirus ? Svaret är naturligtvis nej, Anton Säll blir inte botad från något alls, han förlorar bara tusen spänn eller så, dvs nästan alla pengar han hade när han klev in i lokalen, och utöver att han – liksom hans läsare – har ganska roligt under mellantiden, händer inget ”okult” eller ”spännande” alls..

Anton Säll med två ”l” är den unge mannen till vänster i bild. Sälen Anton, däremot, är sedan länge reporter för Norsk Fisk-KringKastning, men han gör sig bäst i radio…

Varje år anordnas en av landets största mässor för alternativmedicin på Solnahallen. Här kan besökare betala 200 spänn för att få akupunktur på en brits under ett folietäcke, lägga 500 kronor på att bli healad av Zarathustra, en schaman i Tom Waits-skägg, eller betala 200 riksdaler för att få sin aura fotograferad och analyserad av Hasse Healer.

Vad Anton Säll glömmer att berätta, är att det också finns enstaka utställare av verksamma örtmediciner på Mässan, men utöver det möter man ”fornsederi” och Mumbo-Jumbo vartän man kommer. ”Alternativ Medicin” från växtriket botar inte alltid, men lindrar åtminstone, vilka seriösa försäljare är noga med att betona. Resten inskränker sig till Homeopati, socker-piller, Placebo och trams, för som Anton Säll klarsynt och närvarande konstaterar:

Det finns en anledning till att behandlingsmetoderna är hänvisade hit och inte finns på sjukhus. Stödet för att behandlingarna hjälper är i det närmaste obefintligt.

För att tala klarspråk: Det finns inga vetenskapliga bevis på att någonting funkar. Amerikanska myndigheter har fastslagit att homeopati – mycket populärt på mässan –  inte har några effekter utöver placebo. Samma sak gäller Reiki-healingen, inga seriösa vetenskapliga studier har kunnat bevisa någon effekt.

Anton Säll provar på ”Aura-Fotografering”, en av de mest lögnaktiga former av New Age-flum som alls finns. Det är sedan länge bevisat, att den sk ”Kirlian-effekten”, döpt och uppkallad efter den Sovjetiske pseudo-vetenskapsman som uppfann foto-tricket år 1939, är bluff och båg, orsakad av fukt på glasskivor. Kirlians berömda experiment med ”auror” kring löv, där vissa bitar skurits bort, berodde bara på kvardröjande fuktfläckar från det ursprungliga, hela lövet. Det påstås också att döda föremål, eller åtminstone föremål av metall, inte skulle ha några ”auror” som låter sig fotograferas. Som så mycket annat i ”fornsederiets” och New Age-flummets underbara värld är det snickesnack, ”bull” och tomt prat.

Jomenvisst ! Skiftnyckeln från Bacho AB är säkert ledsen… Det ser man ju på ”auran”…

Anton Käll möter en bedragare, som med hjälp av dyrare apparater och lite magneter försöker tjäna pengar på det här. Jag har redan skrivit ett inlägg om PT Barnum-repliker, och hur smarta bondfångare som låtsas ”spå i runor” kan lura och bedra folk till att gå på nästan vad som helst. PT Barnum-repliker – efter den gamle Amerikanske cirkusdirektören med samma namn från 1800-talet, han som sa ”There is a sucker born every minute” eller ”det föds en dumskalle varje minut” är enlagom provokativ (men helt obevisad) utsaga, som en ”con man” eller bedragare vräker ur sig bara för att verka intressant.Exempel på sådana utsagor är till exempel:

”Som liten var du med om en otäck händelse som hade med vatten att göra.”  (Visst, varje unge har säkert drattat i sjön, någon gång – så den gissningen är lätt att göra. Vi föds alla omgivna av en vattenhinna)

eller

(till en överviktig person): ”Du har lite problem med knäna, och din hälsa i övrigt” (lätt att förutsäga: a-l-l-a tillräckligt överviktiga har ofta hälso- och knäproblem)

Anton Säll har nog läst mina tidigare artiklar, för han ger talande exempel på hur ”Harmoni-expos” försäljare lurar folk att betala mer än tusen kronor för en påstådd ”helande kristall” och allt det andra, inklusive dunka-dunka terapi från en sk ”Trumskalle” med Schaman-utstyrsel. Det finns många ”Söndags-Schamaner” som bekant, men om nu Anton Säll verkligen träffade på någon sådan låter jag vara osagt, för visst – trumljud i hjärttakt har en ganska suggestiv effekt.

– Du har haft det slitigt, säger Hasse.

Och det har jag ju. Förkylningen har varit jobbig.

Hasse fortsätter.

– Är du religiös?

– Nix, säger jag.

– Någon försöker nå dig.

– Vem då?

– Det vet man aldrig, säger Hasse.

– Jaha. Vad synd, säger jag.

När Anton Sälls repliker verkar avspisande, byter försäljaren eller ”aura-terapeuten” genast taktik, och klämmer i med följande; liksom för att ge ett fördelaktigt intryck: ”Du har sagt nej och stopp, och därför är ditt liv på rätt väg just nu” (allmänna, till intet förpliktigande fraser, som vem som helst kan säga). Ännu festligare blir det när Anton Säll ska prova sk ”angelic reiki-healing” hos två ljuva små damer vid namn Annie och Anette… Dessa varnar honom för ”ohälsosam stress, som är det farligaste av allt” (ja, det behöver man ju inte betala över 200 kronor för att få veta) och låter honom slappna av på en massage-brits. Samtidigt med detta går en Schaman med Tom Waits-skägg loss i andra änden av lokalen, och Anton Säll har följaktligen ganska svårt att slappna av, som man förstår, och så kommer de vanliga standard-replikerna om att ”din rygg verkar lite spänd, säg skulle inte jag kunna få massera den” osv osv vilket är ganska förutsägbart, det också. Alla personer med stillasittande skrivbordsarbete har ofta spända ryggar i slutet på en arbetsdag.

Inte alla massage-terapeuter, nyhäxor och reiki-healerskor har tvivelaktig bakgrund, och många har säkert ett gott uppsåt, liksom de flesta försäljarna i Solna-Hallen, men på denna fåfängans marknad är inget vad det ser ut att vara… Jag påminns lite osökt om Cornelis Wreeswiks gamla slagdänga ”Balladen om Sportiga Marie” vid berättelserna om alla dessa ”änglalika” healerskor, ingen nämnd och ingen glömd. Visst har jag också mött en hel del sådana i mitt långa liv, fattas bara – och jodå – många av dem hade genuina mediala förmågor, det kan jag försäkra er – samtidigt som de hade helt andra, och oanade talanger till att massera både här och där…

Jag är en gammal och erfaren man nu, och till Anton Sälls fromma – han är ändå ganska ung, och har nästan hela livet framför sig, skall jag inte lära ut mer av vad mina ögon sett…

Kärleken är fri  – men inte hos Marie.
Quantum satis
eller mer ändå kan du hos henne få,
men fan inte gratis !
Och är din börda stor kan du, käre bror,
ej bli besviken.
Ångrar du dig efterpå, kan du väl gå
till kliniken.