Dave Allen var en LOKES Man…

Igår berörde jag Loke, denne de opassande skämtens, ironins och hädelsens gud enligt Asatron. Det är ett ovedersägligt faktum, språkvetenskapligt och etymologiskt sett, att ordet ”skämt” på svenska och alla Nordiska språk är närbesläktat med verbet ”att skämmas” eller något som är ”härsket och skämt”. Fornisländskans och norrönans ”skaemtun” eller skemta, är också närbesläktat med ”skemma” och det ena kan INTE tänkas utan att också inkludera det andra. Våra förfäder gillade otvivelaktigt satirisk, skabrös och ”vågad” humor – den som inte förstår det, stänger en dörr till sin Nordiska Hug – och han eller hon kan ALDRIG begripa Asatrons sanna natur, om vi inte också tar i beräknande att hädelsen, den blodiga driften med våra egna och andras Gudomar faktiskt ingår i vår religion och tro – som aldrig varit en tom ”sed” utan just en levande tro..

Det är så sant som det är sagt och skrivet !

Lokes skabrösa och snuskiga skämt är väl kända. Att Freja gillar hans tvetydiga upptåg och dåliga vitsar vet vi redan, och att hon gillar ”Mansöngur eller visor som manar på, uppmanar och eggar till lösaktigt beteende, sex, skämt och skratt framgår också ur Eddan. Redan Hallfred Vandrädaskald skrev Gris-visorna, när han skulle vinna en gift kvinnas kärlek, och själv vet jag flera av de vackraste kvinnor i Norge, som just framför och samlar griseviser – de anser till och med, att dessa är ett klart minne av hednatidens fruktbarhetskult, som börjar nu i Maj, men kulminerar i Midsommar.

Säg vad handlar Midsommarnattens Magi om ?

 

Jentene på Sem
e. Elfi Sverdrup

Jentene på Sem en fire eller fem
Lagde seg en kuk av leire
Smørt’n inn med fett
Jaggu gikk det lett
Kom skal vi laga fleire…

Inte bara Bengt Sändh – utan också Loke själv har ägnat sig åt ”folklår”känd är ju episoden när Skade, vinterns gudinna, som denna dag har gjort sig påmind i Mälardalen, kom till Asgård för att begära mansbot efter sin far Tjatse, vars död Loke vållade. ”” – står det i Sagan – ”tog Loke ett rep och band om sina hemliga ting, och den andra ändan fäste han i skägget på en getabock” – varvid en dråplig dragkamp uppstod, och ”än skrek bocken och än skrek Loke” varpå han till sist lät sig falla baklänges i Skades knä – Vintergudinnan hade svurit en ed att hon aldrig mer skulle le och skratta efter faderns död, men av detta log hon, och därför smälte vinterns snö och sommaren kom åter.

Till och med i en såpass avlägsen religion som Japansk Shinto – också polyteistisk och renodlat Hednisk till sin natur – förklarar man vintern med att solgudinnan Amaterasu stängde in sig i en grotta, ända tills en kvinnlig Loke-gestalt, gryningens gudinna Ame-no-Uzume, som skall vara närbesläktad med Aurora, gryningens gudinna, Iris hos grekerna, Ushas hos Indierna och Idun hos oss, uppfann stipteasen, slet av sig sina kläder och dansade naken ovanpå ett fat med Saké, japanskt risvin, det närmaste man kommer mjöd och brännvin i de landet…

Skämtet, gärna då skämtan och glam av snuskig och rent pornografisk natur, skapar vår och sommar, eller i varje fall gryning och glädje. Det vet alla hedningar. Sipp, kristen nymoralism eller rädsla för skandaler är ingenting för oss, och många är väl de blinda vrak, som kallar sig Hedningar inför andra, men är kristna egentligen, därför att de aldrig släpper loss och gör vad tusan som helst eller vad som faller dem in, när Maj månad är till ända och sommaren börjar…

 

Idag såg jag ett skämt, som driver med de kristna och deras eviga hymlande och hycklande. Det påminner mig inte så lite om den Irländske komikern Dave Allen, eller som han egentligen hette, David Tynan O’Mahony (6 Juli 1936 – 10 Mars 2005) vars största nöje var att häckla och driva med den kristna religionen, samt all dubbelmoral i samhället.

Dave Allen var ganska stor och välkänd i svensk Tv även under 1970- och 80-talen, då jag själv växte upp. Även min far, en skäligen tillbakadragen och utåt sett hämmad statstjänsteman, gillade Daves fullkomligt anarkistiska och lössläppta humor. I den dåtida Socialdemokratiska hegemonin, där alla måste ha partibok för att göra karriär, fick man helt enkelt inte skämta om sprit, rökning eller kvinnor. Dave Allen, däremot; gjorde alltihop. Han svor, drack whiskey och rökte som en borstbindare i direktsändning – det var i alla fall vad han såg ut att göra..

Varje program innehöll Dave Allen, sittande på en snurrstol med en bolmande cigarett i handen (i själva verket rökte han aldrig klart ciggen, en scenarbetare tog diskret hand om den så snart han var ute ur bild eller det blev dags för sketcher) och i hans Whiskeyglas var det bara te och färgat vatten, fast det fattade ju ingen. Han var heller inte främmande för ren lyteskomik eller att driva med sig själv – vilket man heller inte fick göra i svensk tv – han saknade höger pekfinger efter ett tillfälligt jobb som industriarbetare i ungdomen – och berättade dåliga vitsar i stil med ”alla barn såg westernfilmer på tv när jag var liten, och fick knallpulverpistoler i julklapp. Utom jag. Min far gav mig ett avsågat hagelgevär” (Här höjde han pekfinger-stumpen !)

Berömt var också hans avslutningsord i varje program: ”Goodbye – and may your ”god” go with you” som han riktade till alla kristna åhörare.

Katolikerna fullkomligt hatade honom, och även den Lutheranske krigshetsaren Pastor Ian Paisley – vars totalitära åsikter tydligt påminde om Antje Jackélen, den nutida svenska Ärkebiskopen, som tycker att det är rätt att konfiskera ateisters lik, stjäla deras guldplomber ur krematorierna och på så sätt bekosta sitt eget samfunds verksamhet (vad ger ni mig för ett sådant beteende) avskydde förstås Dave Allen, och allt vad han stod för.

Och vad värre var – Dave Allens skämt hade en mycket blodig verklighetsbakgrund. Även om han själv inte blev särskilt drabbad av katolska skolor, får man inte glömma att över 30 000 irländska barn i åldrarna 5 – 18 år satt fast i katolska uppfostringsanstalter, där de utsattes för tortyr, förnedrande straff och svåra sexövergrepp av mer än 1300 katolska präster och nunnor. Detta pågick till långt efter det Irländska EU-inträdet, och pågår fortfarande.  Offrens antal lär vara långt över 100 000, och en hel generation våldtogs av katolikerna. Regeringsrapporter på mer än 6000 sidor har skrivits, mer än 2000 vittnesmål om katolska prästers grymheter emot barn har lagts fram, med endast 13 präster har dömts som skyldiga och 18 sk ”skolor” (eller rättare sagt katolska tortyr-centra) fick betala ut miljontals pund i försenad kompensation till alla sina offer.

När Dave Allen hela tiden skämtade om nunnor och präster som agade skolpojkar visste han vad han gjorde. Hans skämt var ett vapen i alla hedningars och ateisters hand.

Enbart i ett enda fall, Tuam, County Galway, där de sk ”Goda tillflyktens systrar” drev ett barnhem, rapporterades det mellan 1925 – 1961 bara två officiella dödsfall bland eleverna. Men 792 barn försvann spårlöst från ”skolan”. Hur kunde det komma sig ?

År 2017 hittade man flera hundra av liken. Abortfoster och mördade spädbarn hade slängts i en septik-tank – allt tack vare dessa ”goda kristna” som vi nu också fått in i vårt eget land. Fortfarande har inte en enda katolik straffats för Massakrerna och Massmorden på barn i Tuam – men Påven har bett om ursäkt, minst 50 år försent – och hyckleriet pågår fortfarande.

MÖRDAREN som kallar sig för ”Gud” och påstår att han är ”allsmäktig” är FORTFARANDE på fri fot… (illustration från Charlie Hebdo, den franska satir-tidskriften)

Dave Allen däremot fortsatte med sina humor-program ända tills långt in på 1990-talet. Då hade tiden nästan runnit ifrån honom. Plötsligt kom det fram högljudda Tory-politiker i det brittiska Parlamentet, som påstod att Dave Allan hade ”kränkt” dem och därför skulle förbjudas, och bannlysas från BBC – med omedelbar verkan. 1990, till exempel, ville man sparka honom bara för att han sagt följande på TV:

You wake to the clock, you go to work to the clock, you clock in to the clock, you clock out to the clock, you come home to the clock, you eat to the clock, you drink to the clock, you go to bed to the clock, you get up to the clock, you go back to work to the clock… You do that for forty years of your life and you retire — what do they fucking give you? A clock![23]

Inte så farligt, kanske – men en sann observation ur livet..

David Tynan O’Mahony dog plötsligt en kall marsnatt, hemma i sin egen säng, till följd av vad som kallas Sudden arrhythmic death syndrome, eller ”Bruganda-syndromet”, en plötslig arytmi i hjärtat, som troligtvis har med snarkningar och sömn-apné att göra. Han blev 68 år gammal, och hann med att måla tavlor på sin fritid, något han tyckte om att göra.

Måtte jorden vila lätt på honom, och kanhända lättar han just nu upp stämningen i Hvedrungs Sal i Trymheim, där Loke och hans fru Sigyn enligt vissa antas bo..

En av hans valspråk, förresten, var att ”A good storyteller is mindful of the facts, but rarely lets facts get in the way of the storytelling” vilket är ganska väl uttryckt det också.

I den Tjeckiska filmen ”Zert” eller ”Skämtet” från 1969 (efter en roman av Milan Kundera) blir en man ihjälsparkad i ett militärfängelse för att han sagt att ”Socialismen är ett opium för folket” till sin flickvän, som anger honom. Det är UTMÄRKANDE för alla TOTALITÄRA samhällssystem och Monoteistiska religioner att de INTE TÅL att man skämtar med dem…

För egen del undgår jag alla straff, oaktat vad jag själv ALLTID begår i slutet på Maj månad, detta år eller det förra. Ingen lag kan fälla mig, ingen domstol eller ansvarsnämnd döma mig. Lagar gäller inte retroaktivt, och alla angivare, förrädare , skitstövlar, fornsedare och kladdsockar, jämte kristna och muslimska hypokriter skall ändå döden dö, den andra död som inträffar nere hos Hel, medan min ryktbarhet ständigt växer och tillväxer, då jag har Asarna och Frejas kärlek på min sida, och så länge detta gäller, går jag evigt fri.

Tänk på det, ack ni LUDNA och ni HEDNA – samt BAXNA !!

Ät upp ert Bacon, och prisa Särimner för vad han ger er..

”Arbetarbladet” om Valbo-pappen, ett försvunnet kultobjekt

”Arbetarbladet” från Gävle är en mäkta hednisk tidning, som en gång i tiden tog initiativet till den nu så berömda Gävlebocken, och är därför ett pressorgan, som vi hårt arbetande hedningar och Asatroende aldrig glömmer.

Kristna vandaler och pyromaner har som vi vet alltid försökt skända denna hedniska Julbock, rest till Tors minne och arbetets ära. Men bocken är, precis som Särimner och själva hedendomen, evig och odödlig. Gävlebocken kommer nog säkert tillbaka senare i år, men ur ”Arbetarbladets” pressarkiv har jag hittat ett intressant kåseri av Ulf Ivar Nilsson, daterat 7 Maj 2012, vilket alltså var för ett bra tag sedan.

Han berättar om en ”mystisk grön-blå sten” (låter som en ”slaggsten” med kopparsulfat, naturligt förekommande stenar av denna färg finns till exempel runt Falu gruva, och där koppar utvanns i gamla tider) som skulle varit formad som ett kvinnobröst, och suttit inmurad i en av Stigluckorna (alltså portarna in till kyrkogården) vid Valbo Kyrka, i trakten av Mackmyra och Gävle i Gästrikland, också det ett landskap som var helt hedniskt och utan kyrkor ända tills 1100-talets slut. Jag citerar:

Den satt där för att visa att Valbo kyrka var den äldsta i hela Gästrikland och moder till alla andra kyrkor i landskapet. Det påstod i alla fall de gamla och eftersom ingen kom på någon bättre förklaring så fick det gälla som sanning.

Att det var en magisk sten var det ingen som tvivlade på. Och det berättas att människor vallfärdade ända från Dalarna för att få ta del av dess inneboende kraft.

Den knappt halvmeterhöga stenen tillskrevs nämligen två underbara egenskaper. De kvinnor som smekte eller kysste den släta ytan kunde räkna med att få många barn. Dessutom utlovades tämligen smärtfria förlossningar. Så undra på att alla nygifta brudar tog vägen förbi Valbopappen.

Ja, det var så den hette. Papp eller pappe är ett gammalt ord för bröstvårta eller kvinnobröst. Kanske kommer det från latinets papilla – som betyder just kvinnobröst.

Jag har pratat med några av Sveriges främsta folklivsforskare och ingen har tidigare hört talas om Valbopappen. Men kvinnobröst har i alla tider symboliserat fruktbarhet och magiska stenar är kända från andra sammanhang.

Stenen var en halvmeter hög, och – som sagt – innan slutet på 1100-talet fanns inga kyrkor alls i Gästrikland – några äldre rester har aldrig hittats, och allt tal om ”träkyrkor” förblir spekulationer. Man vet också att ortnamnsledet ”Val” i Valbo INTE skall komma från ”Val” som i ”vale” eller vårdkase, alltså ett högt berg varifrån signal-eldar tänts, utan att förledet skall komma från ordet ”Vi” som i hednisk kultplats.

Till och med Wikipedia anger att Ockelbo, Torsåker och Valbo skulle varit de tre viktigaste kultplatserna under hednisk tid, i var sitt härad, och helgade åt respektive Oden, Tor och Frej eller Vanerna – måhända hette platsen kanske ”Vansbo” från början ??

Arbetarbladet påstår också att det i Högs kyrka i Hälsingland skall finnas två inmurade stenar i kyrkogårdsporten med samma funktion, och hur gammal traditionen med stenarna är, vet ingen – men den är dokumenterad sedan minst 1700-talet… Stenen satt inmurad på kyrko-gårdens östra sida (solen går ju upp i öster, och Frej har uppfattats som en solgudomlighet). Jag citerar igen:

Hur som helst så revs den här stigluckan 1813 och ersattes med grindar. Pappen flyttades då till ett annat ställe i kyrkogårdsmuren. Men den sattes tydligen inte fast ordentligt utan ramlade snart ner på marken.

Där blev den liggande ett tag, men redan 1818, när historieprofessorn Nils Henric Sjöborg, skrev om stenen i en avhandling, ”var den upptagen, inhuggen och fastmurad i grindstolpen där den nu sitter”.

Men det var då det.

1863 utvidgades kyrkogården och i samband med detta revs den gamla stenmuren. Valbopappen blev åter hemlös men räddades till eftervärlden och placerades i sockenstugans källare.

I slutet av 1880-talet – eller om det var 1916, båda tidpunkterna nämns – kastade man av någon anledning bort den gamla klenoden! Församlingens dödgrävare berättade långt senare att man tippade det unika fornminnet i en grusgrop i närheten av kyrkan ”tillsammans med annat skräp”.

På 1920-talet började folk undra var stenen tagit vägen. Några hembygdsvänner i Valbo satte igång att leta efter den och i september 1929 hittade en man som hette Karl Lindberg en grönskimrande sten som av allt att döma var den försvunna pappen.

Formen, färgen och storleken stämde och stenen låg ungefär där man kunde förvänta sig. På sidorna syntes dessutom rester av murbruk som gjorde att man kunde se hur den suttit i muren så att bara den halvrunda kvinnobröstliknande delen stuckit fram.

För säkerhets skull lät man också flera äldre sockenbor titta på den. Och alla nickade instämmande. Visst var det den gamla Valbopappen.

Glädjen var stor i hembygdsföreningen. Äntligen var den märkliga stenen tillbaka.

I dag, drygt åttio år senare, har pappen åter kommit på villovägar. Ingen vet hur det gick till och ingen vet var den finns! Kanske ligger den undanslängd någonstans på hembygdsgården Vretas. Eller också har den återigen hamnat på soptippen.

Visst är det en märkvärdig sten.

Så är det. De kristna etnologerna sysslar alltid med ”christian belittlement” eller kristet förminskande, som det heter på vårt språk, och säger att gamla seder och bruk ”omöjligt” kan vara hedniska, ifall de inte kan gå in och direkt förstöra våra fornminnen, eller kasta bort fornfynden, vilket har blivit ganska vanligt nuförtiden. Intresset för fornminnen och Asatron går också i vågor. Under 1900-talets första hälft fanns en stark hembygdsrörelse, nu finns NAS eller Nordiska Asa Samfundet, som värnar om vårt kulturarv emot klåfingriga, kristna politiker och de, som vill förstöra vårt lands historia.

Dessutom är det så – som Ulf Ivar Nilsson faktiskt skriver – att stenen har sin motsvarighet i andra länders traditioner, och då rör det sig om länder med starka Vikingatida influenser – betecknande nog. På Irland, till exempel, finns the Blarney Stone. Den sitter inmurad i ett slott nära den gamla vikingastaden Cork, och den som hängande upp och ned i fötterna (likt Oden på Yggdrasils stam) kan kyssa den, kommer att få talekonstens gåva, och kan berätta om gamla tider.

I Skottland fanns ”the stone of Scone” som satt inmurad i den gamla skotska kungatronen. Den har varit i bruk ända sedan 800-talet, och har också flera kristna traditioner till sig – och ortnamnet ”Scone” har samma ursprung som vårt ”Skåne” enligt vissa källor, alltså en sandig  landtunga, som sticker ut i havet. På hebriderna finns ”The Callanish Stones” som på midsommardagens morgon besöks av Skirnir, ”the shining one” alltså guden Frejs personlige tjänare, enligt Asatron – eller en personifikation av solen, återigen.

Liknande traditioner – om att sova i en skepps-sättning eller gå runt en stencirkel på Midsommar, respektive Midvinter, för att få fruktsamhet och många barn, finns över hela norden – alltid kopplade till ”Kraftplatser” i tillvaron som just stencirklar eller skepps-sättningar. Även om det inte går att BEVISA att den lokala traditionen i just Valbo av alla platser är från hednisk tid, så måste man säga, att det finns en viss sannolikhet att det är så. Traditionen med stenen påminner mycket om de traditioner som finns från samma kulturella miljö, och i samma kulturella kontext, och även om sägnen om stenen i Valbo k-a-n ha uppkommit under ett senare skede, så liknar den alldeles uppenbart ”äkta” hedniska traditioner..

Till och med så långt bort som på Cypern, vid Paphos och öns västra kust, där Mardölls eller Frejas sol går ned i havet (Mardöll betyder ju ”havsglansen” – ett av Frejas många namn) finns en svart, svampformad sten, Petra tou Roumio, utanför en klippformation. Om man simmar sju varv – enligt vissa – eller tre varv runt denna vid midnatt, blir man sju år äldre, eller sju år yngre, beroende på vilket håll man simmar åt…en indoeuropeisk tradition, som liknar den nordiska… Men Venus, Freja och Afrodite är ju olika namn, för samma sak…

”Frejastenen” på Cypern sticker upp ur havet till höger om klippan i bildens mitt. Jag har själv simmat runt den, 12 gånger.. Därför åldras min kropp fortare än normalt, men jag har tur med vissa sorters kvinnfolk…

För att all magi ska fungera, krävs förstås bara att man tror på den. Samma sak gällde på sin tid fruktbarhetens hedniska sten i Valbo, och gäller väl även modern medicin, förresten – då begrepp som Placebo faktiskt existerar i den rådande verkligheten. Det påminner mig förresten – denna Friggas eller Frejas dag – om den gamle fantasy-författaren Fritz Leibers roman ”Conjure Wife” där han lanserar den bärande idén att medeltidens prelater egentligen hade rätt – ALLA kvinnor, utan undantag ÄR häxor – och skyldiga till lövjan, trolldom och häxeri – på det ena eller andra sättet.

Det ligger helt enkelt i kvinnornas natur att vara sådana, och Gästrikländskorna i Valbo var inte mycket annorlunda de heller, på sin tid..Problemet är förstås, att det finns ”vita” häxor eller helt oskyldiga och ”goda” sådana, likaväl som ”grå” eller entydigt ”svarta” eller de som använder sina förmågor för renodlat skadliga syften, likaväl som de som använder exakt samma förmåga till något gott, beskyddande, allmänt uppbyggligt eller bra, som till exempel fruktbarhet – och där har vi det..

Inget, absolut inget – säger jag eder – lär ändra på själva Hedendomen eller Friggs och Frejas makt…