”Dromedar och Kamel – DUH !
I ett Tält utan El – DUH !
Kairos Fjollor…
Kolla Federley !
Han ser ut som en tjej !

Kairos Fjollor…
Men vad ska vi ta oss till –
Utan Knäckebrö och Sill ?
Dricka olja ?
Äta Sand ?
Spela i Arabiska Heavy-Metal Band ?”

• En smula fritt efter låten ”Kairos Fjollor” av Kristet Utseende, 1994

Det är med fattning, men inte utan en viss sorg i hjärtat jag idag nås av meddelandet att Ivar Arpi, annars mångårig ledarskribent på Svenska Dagbladet, skall lämna den tidningen för gott. Ivar Arpi är bland annat känd för att ha skrivit positivt om Asatron, samt för att vara en av de skarpaste pennorna i svensk press överhuvudtaget. Den gång vi mailväxlat – ja – det har faktiskt hänt – har han alltid varit ytterst artig, och uppträtt synnerligen korrekt, vilket man inte alltid kan säga om SvD:s journalister, för att nu inte nämna kvällspressen, blaskor som Excessen – nej förlåt Expressen – Dagens Nyheter et cetera.

Underligt nog är det inte hans egen tidning, utan det såkallade alternativmediet Nyheter Idag, som kommer fram med en artikel – men gränsen mellan bloggar, alternativa media i Sverige och ”gammel-media” eller Mainstream-tidningarna börjar nu att bli alltmer otydlig, under det att osakligheter, rykten och överdrifter tillsammans med Fake News som vanligt frodas hos diverse ”vanelögnare” – ingen nämnd och ingen glömd.

Men Ivar Arpis beslut, grundas inte på någon intern konflikt på SvD:s redaktion, ifall nu någon vill spekulera eller överdriva om just det, och inte heller på grund av att han retat upp någon särskild läsarkategori, som tjutande av hat formerat sig till en mobb – ungefär som blev fallet för ”Hufvudstadsbladets” relativt unge kulturredaktör, som jag skrev om så sent som igår.

Ännu en man vi hedningar beundrar – för hans saklighet

Nej – Ivar Arpi har lutat sig tillbaka i redaktionsfåtöljen, och beslutat sig för att vandra på en ny och hittills okänd väg. Allt kommer att bli tydligt, tids nog – säger han – och han erinrar sig brevet hans far skrev till honom 2005 – och hur han samma år faktiskt blev just ledarskribent och krönikör, en syssla som han skött alldeles utmärkt i hela 15 år. Också Gunnar Arpi, Ivar Arpis morfar – är någon vi kan erinra oss – liksom hela Arpi-klanen eller ätten, för onekligen är det väl så, att hela det land som en gång var Sverige, men numera är ”Landet Löfvén” håller på att bli ett klansamhälle ?

Igår, till exempel – hade SvD infört en ledare som i pappersupplagan hette ”Halmstrået som knäckte Kamelens Rygg” signerad inte av Ivar Arpi, men väl Fredrik Johansson. Som ni vet, återberättade jag just igår också en liten folksaga, om att ”dra sitt strå till stacken” – det var förstås ingen tillfällighet.

Nej, vårt land ska inte vara någon Arabisk kamelmarknad…

Det har nämligen uppdagats, att de sk ”svensk-somalierna” bakom ”Angereds Kamelcenter” i flera års tid ägnat sig åt ett långt gånget ekonomiskt bedrägeri, som de lyckats genomföra tack vare ett nära samarbete med kommunen. Redan 2012 fick vissa kulturknuttar i Angered plötsligt en ”vision” om ett ”roligare” mutlikulturellt Göteborg, och då skulle först en miljon i skattepengar och sedan en halv miljon till utbetalas av det bidragsindustriella komplexet, allt för denna närmast dårhusmässiga idé.

I Augusti 2017 hade man fortfarande inte en enda kamel på plats, men man ”tänkte sig att Volvo skulle fotografera sina produkter med Kameler” – och så åkte representanterna för Angereds Kamelcenter – dessa ”nysvenskar” på en av skattemedel betald kamelkonferens i Kazakstan, på nya mutresor till Tyskland, och så vidare. De importerade rådigt 1500 liter kamelmjölk, som de lögnaktigt och rakt ut i luften påstod skulle bota autism, tuberkulos, leversjukdomar och annat sådant – tills en Inspektör från Livsmedelsverket avslöjade lögnen, och påpekade att kamelmjölk inte är något godkänt läkemedel, och förbanne mig inte något ”naturläkemedel” heller. Nu står två föreningar och tre personer i en mycket säregen bolagskonstellation åtalade för bedrägeri – ett bedrägeri i mångmiljonklassen, som de lyckats bedriva i flera år med kommunala handläggares hjälp, efter vad det ser ut. Åtal lär kunna väckas tidigast i Januari – men säg mig – varför ifrågasatte ingen person på Angereds Kommun någonsin denna säregna kamel-soppa ?

Varför trodde man hela tiden, att denna ”multi-kulti” satsning skulle ”berika” den svenska kulturen och samhället ?

Vad var det för ideal, och säregen ”Väädegjund” som låg bakom ??

Bildkälla: Samtiden

Från den inte särskilt vackra staden Gävle rapporterades igår om ännu en avlivning inom Åldringsmorden – förlåt Åldringsvården.

Personalen på kommunala Vallmogården skulle inte kunna tala rent, och behärskade inte svenska. Därför lät de en äldre man dö av grov vanvård, liggande i intorkad avföring – allt enligt den ”förklaring” kommunen avgett om saken. Vid dödsfallet var han fullständigt uttorkad, hans ögon igensatta med var och han hade inte kunnat äta på grund av obefintlig munhygien. Rummet var ostädat och hans naglar var långa och smutsiga, vilket tyder på att den avsiktliga vanvården pågått i veckor, ja månader.  Enligt uppgift finns det ingen förklaring till allt detta, utom personalens ”bristande förmåga att kunna ta till sig information”. De personer man anställt, skulle alltså vara någotslags halvidioter, eller lidande av svåra mentala handikapp, eftersom de inte ens hade förmåga att med gester, gutturala läten eller ens dassklotter föra fram till sina närmaste chefer vad som pågått i flera veckors tid.

Varifrån kom denna personal ? Hade den någon speciell etnicitet eller religion, kanhända – eller rörde det sig om högst blandade individer av oklar härkomst, från alla Världens hörn ??. Ja – kära ni – vi kanske inte ska spekulera. Säkert är emellertid, att flera såkallade ”rör” inom Miljöpartiet uttalat sig om den växande rasismen i Sverige. Det är nog helt korrekt att tala om en sådan, även om förstås ingen vill nämna den växande rasismen emot etniska svenskar, eller de av ”fel” religiös tillhörighet. Även Abo Raad, den kände Gävle-Imamen, som ”inte varit möjlig” att utvisa, trots SÄPOs klara mening i frågan, har varit synnerligen aktiv denna vecka, och står nu inför åtal på nytt.

Från Sundsvall, längre norrut i landet, rapporteras nu att Polisen där råkat hitta en av de pistoler, som stals från Justitieminister Morgan ”Mollgan” Johanssons Regeringskansli – vid minst tre olika tillfällen, som ni kanske minns.  Varför civila, inhyrda vaktbolag – med personal av oklar tillhörighet – skall sköta såpass vitala delar av Rikets säkerhet som personskyddet för Regeringen och Ministrarna, verkar lite oklart det också – men detta är ju ”Landet Löfvén” där allt går att upphandla på ”marknaden” ni vet – ja faktiskt närmaste arabiska kamelmarknad, om det nu kan knipa.

Tjänstevapnet påträffades hos en femtonåring, som påstod att vapnet varit ”dyrt” i inköp, men som inte ville uppge varifrån det kom och därefter – efter förhör – helt enkelt släpptes av Polisen. Sedermera – någon månad senare – påträffades han i Järfälla, i Stockholms ökända sektor Nordväst, nu med ett helt annat vapen, och som inhyrd ”torped” åt lokala kriminella.

Från Regeringskansliet med omnejd har det under de två senaste dagarna rapporterats att Pedofil-härvan kring den ”Migrationspolitiske Talesmannen” Fredrik Federley från centerpartiet bara växer och växer. Herr Federley har nu konstaterats varit i minst två tidigare straffade pedofilers sällskap och vänkrets, varav en ”Senterpartist” från Norge. Enligt kvällstidningarna har det också kommit fram, att Federley försökt minska strafftiden hos sin ”pojkvän” som haft ”frigång” och fått reducerat straff – vilket nog även 15-åringen från Sundsvall kommer att få efter någon månad. Mord bestraffas ju inte särskilt hårt i ”Landet Löfvén” numera – inte i realiteten – i staden Malmö har till exempel bara 4 av 57 ”gängmord” i vissa delar av ”klansamhället” lösts av Polis och Rättsvårdande myndigheter.

Annie Lööfs press-sekreterare – som originellt nog också påståtts vara ”Somalia-Svensk” och som synts till i media med sin söta lilla slöja och alltihop – har hittills sagt att den högt uppburna Partiledarinnan – som lovat ”äta upp sina egna skor” om hon någonsin skulle ingå i en koalition med just Stefan Löfvén och hans Socialdemokrater – förstås inte kan kommentera alltihop, eftersom det är så ”synd” om Federley, och denne är ”så illa däran”.

Fjolleri Fjollera Fjolleralla – I Bryssel slickar och suger alla…

Ändå påstår nu samma Annie Lööf enligt kvällstidningarna, att vad som begåtts, är ”avskyvärda brott” samtidigt som Federley inte får avsked, inte får lämna partiet, utan skall hållas under armarna. Eskil Erlandsson däremot, som två gånger friats i Domstol, i brist på varje form av giltigt bevis, har däremot tvingats bort från sin Ministerpost och partistyrelsen – men varför skedde det ?

Var det därför att samme Erlandsson – en av de sista hederliga politiker Centerpartiet alls haft, en av de sista gamla ”Bondeförbundarna” från tiden då Centern var ett agrart landsbygdsparti för vanligt folk, och ingen ”Stureplanscenter” faktiskt hade vett att protestera internt, när CUF för ett år sedan ville legalisera barnsex i Sverige – kanske under medhjälp och medverkan av alla dessa centerkvinnor, som nu skickar ”styrkekramar” till den så svårt drabbade Federley

Var det så det gick till ? Varifrån kom hetsen emot Erlandsson, och varför ställde Annie Lööf genast upp på den, medan hon nu dröjer i andra frågor ?

SvD har som vanligt försökt blanda bort korten för oss, med inte mindre än två stycken exempel på verkligt ohederlig journalistik. Man påpekar, att ett tydligt fall av ADHD-HBTQB – eller en plötslig, ryckvis och hastigt påflugen längtan att göra sig själv till bög – också skall ha drabbat det Ungerska partiet Fidesz, som samma Teresa Küchler och flera andra med henne kallat för högerextremt och nynazistiskt, fastän det är nationalkonservativt.

”Vad fan angår dig, Polens affärer!” skulle man kanske kunna replikera, för den Ungerske politikern har haft den goda smaken att genast avgå, vilket aldrig Fredrik Federley hyst – hela tiden har han ju insisterat på att han skulle sitta kvar…

Debatten här i Sverige handlar inte om huruvida Ungerns regering är korrupt eller inte, utan om vad som försiggår inom Annie Lööfs centerparti, som verkar ha fått en allvarlig spricka i mitten.

Den handlar inte om EU:s korruption i Bryssel, eller ens om alla dessa Brysselslickare inom den svenska pressen, även om den kanske borde ta upp ämnet. Den handlar däremot om vilka krafter som bakom kulisserna tillåts få styra vår nuvarande Regering, och vilken ”Väädegjund” dessa har – för att nu använda fru Lööfs eget språkbruk

Vad tänker Lööfs egen somaliska press-sekreterare, förresten ?

För dagen har jag den allra högsta respekt och medkänsla med henne. Uppenbarligen måste hon ju för att klara av sitt jobb tala synnerligen god svenska, jämfört med sina landsmän i exempelvis Gävle. Och vad skall man som muslim tycka om ”Affären Erlandsson” eller kan ens en troende muslim försvara Fredrik Federley – eller hans handlingar, då han troligtvis försökt utverka frikännande i förtid för en viss person, han sammanbott med.

Och vad skall man säga om andra Riksdagsmän inom Miljöpartiet, som rakt fram och med full vetskap bryter emot svensk lag ?

Vad ska man säga om en viss Justitieministers ”snabbutredda” Gymnasielagar, amnestier, garanterade platser för ”Syrien-återvändare”, svikare, smitare, skyldiga till Folkrättsbrott och allt det andra, som vår Regering håller på med, bakom kulisserna ?

Eller den lille rapparen ”Einar” – som jag redan bloggat om – och hans vedersakare inom ”Klan-Kulturens” förortsgäng ?

Vad skall man säga om sådant, respektive det faktum att Sveriges Radio hyllar, hissar och applåderar sådan ”kultur” ?

Hur är det med språkförmågan hos sådana, förresten – och varför fasthåller de vid viss språkförmåga eller rättare sagt oförmåga till intellektuella prestationer överhuvudtaget, samtidigt som de förser sig med grova vapen ?