Södra Norrland, Häxprocesserna och ”Svenska” Kyrkans skuld

Sist i Dalarnas Tidningars artikelserie från 2016 intervjuades Per Sörlin vid Mittuniversitetet, som bland annat forskat kring de svenska häxprocesserna. Ingen annanstans i Sverige än i Södra Norrland skördade detta, av Svenska Kyrkan och de kristna iscensatta massmord på den infödda befolkningen så många offer, och ingen annanstans i Världen har det funnits och finns det fortfarande en kristen kyrka, som så grundligt vägrar att ta ansvar för vad den själv gjort.

Minst ett tusental människor i södra Norrland ställdes inför rätta på helt uppdiktade och påhittade anklagelser, och minst 300 av dem avrättades. Värst var det i Torsåker, där mer än 70 personer – och enligt andra källor nästan lika mycket som en tredjedel av den vuxna kvinnliga befolkningen avrättades för häxeri. Ändå har den Svenska Kyrkan aldrig bett offrens efterkommande om ursäkt för sina handlingar, och heller aldrig tagit avstånd ifrån vad den gjort under tidigare århundraden. I andra länder har det skett, men inte i Sverige. Är inte det ganska märkligt ?

Tyskt flygblad från 1670-talet, som berättar om hur den Svenska Kyrkan hetsade mot sin egen befolkning, och hur folk blev avrättade för att ha deltagit i inbillade ”häxsabbater”

– Här utspelades en av Europas mest omfattande häxförföljelser, säger Per Sörlin, professor i historia vid Mittuniversitetet

Det intressanta är, menar han, även varför vissa områden förskonades. Om lokala nyckelpersoner, som präster, länsmän och landshövdingar, höll sig skeptiska kunde de bryta förloppet. Så skedde i Västerbotten och lokalt på vissa håll i regionen. Men i stället löpte processerna amok i exempelvis Hälsingland och Ångermanland.

För att uppnå fällande domar frångick man mer och mer rådande rättspraxis, som att omyndiga inte fick vittna. Utmärkande för de norrländska Blåkullaprocesserna var att barn fick träda fram och berätta hur de fördes till Blåkulla. Detta var klassiska rättegångar om häxsabbater, där folk anklagades för att ha flugit till djävulen och dansat, festat och haft samlag med honom.

Men faktum är att människor har åtalats för trolldom och magi i Sverige från medeltidens slut fram till slutet av 1700-talet.

– De sträcker sig långt in i den period vi kallar upplysningen.

I vissa områden av Norrland segrade alltså förnuftet och det folkliga motståndet, i andra inte. Per Sörlin tillhör den skola av forskningen som menar, att det mesta av häxprocesserna skulle ha haft sociala orsaker. Många olika teorier för att förklara deras utbrott har framlagts genom åren, men alla glömmer ofta att betona den viktigaste bakomliggande faktorn: Kristendomen, och dess djävulstro. Utan den kristna överbyggnaden, och utan en kyrka, som aktivt deltog i och även gjorde sitt bästa för att bättra på alla häxanklagelserna – ofta med hjälp av falska bekännelser, framtvingade under tortyr, så skulle de inte ha tagit sig en så fasansfull omfattning, som de faktiskt fick i 1600-talets Sverige.

1960-talets radikalfeminstiska teorier har numera avskrivits, liksom 70-talets prat om klassklyftor. Per Sjölin menar att mobbing, förföljelser av enskilda och ryktesspridning, kopplat med kristna hatkampanjer är den viktigaste förklaringen, för som han säger i intervjun:

Då handlade det om så kallad vit magi, kloka gummor, vidskepelse och folktro, och processerna hade liksom tidigare ideologisk grund. En tredje variant var när folk i byarna menade att någon skadade dem med sina magiska förmågor, till exempel genom att sätta kor i sin och orsaka missväxt.

– Då tänkte man inte i termer av tillväxt, utan det goda fanns i begränsad mängd. Om en granne lyckades extra bra var det på bekostnad av någon annan. Men här var domstolarna rätt försiktiga. De krävde god bevisning för att fälla, och de anklagade kunde dömas till böter, fängelse och spöstraff men fick i allmänhet behålla livet, säger Per Sörlin.

I Norge och Danmark brändes häxor levande; i Sverige var de med något undantag redan döda när de lades på bålet. Det fanns en föreställning om att halshuggning var en lindrigare död, och löftet om den skulle få de anklagade att erkänna. Bekännelsen var nämligen viktig för själens frälsning.

– Lindrigare anklagelser erkände folk utan omsvep; det var ju saker som de hade gjort. Men ingen hade ju flugit till Blåkulla, säger Per Sörlin.

Ändå klarade sig många här jämfört med på platser på kontinenten, där uppemot 90 procent av de anklagade kunde avrättas. Så sent som under andra halvan av 1800-talet, under en religiös väckelse i Dalarna, uppkom Blåkullarykten igen, men ingen ställdes inför rätta.

Vi ser att kristendomen alltid är sig lik, och kärnan i det onda. Utan kristendom, ingen djävulstro, och därmed ingen häxförföljelse. Under alla tider och i alla kulturer – även den nordiska under järnåldern – har man trott på vit, grå eller till och med svart eller skadlig magi, men ändå fanns det ingenstans några straff, avrättningar eller några häxprocesser i stor skala, förrän kristendomen och de kristna prästerna kom med i bilden. Då förändrades allt, och rättsövergrepp, tortyr och avrättningar ägde rum i tusental och hundratusental, genom hela Europa. Och Norrland eller vårt land var inget undantag. Hur kan de kristna ursäkta allt detta ?

En hel del kommuner i Dalarna och Södra Norrland har idag officiellt tagit avstånd ifrån de här delarna av sin blodiga historia, och försäkrar oss, att vad som redan hänt för länge sen, inte skall få hända igen. Men – kan vi verkligen vara så säkra på det ? Från ”Svenska” Kyrkan hörs inte minsta ljud, inte minsta ursäkt, inget beklagande, ingenting. Officiellt har man aldrig tagit avstånd från häxprocesserna i Sverige, och vad som en gång hänt, tillhör kanske inte helt det förgågna. Idag fortsätter kristna, islamister och andra grupper att hetsa och hata emot enskilda på Internet istället, och anonyma anklagelser blir allt fler och fler, över hela samhället.

Än i dag kan ryktesspridning, propaganda och syndabockstänkande påverka oss mer än vi tror, och fenomenet inplanterade minnen blev aktuellt igen…. I mångt om mycket rasar samma krafter i människan nu som då. Det bästa motmedel vi har funnit på är och förblir utbildning och kunskap.

– Historiestudier ger studenterna förmåga till kritisk granskning. De får intellektuella redskap som är nödvändiga för samhället, och då går man inte på vad som helst, säger Per Sörlin.

Gå inte på talet om ”forn sed” och annan hets. Granska det förflutna och nutiden kritiskt !

Annonser