NY Framgång för Hedniska Tankar – De ”Svenska” Kyrkan avrättat får KANSKE ett monument…

Idag påstås det vara Internationella Kvinnodagen, ett evenemang vars relevans man kan diskutera. Det finns inga ”Internationella Kvinnor” eftersom FN:s deklaration om de Mänskliga Rättigheterna fastslår, att alla människor har rätt till ett nationellt medborgarskap, och därför kan ingen enda människa i hela Världen, oavsett kön eller läggning, någonsin vara ”Internationell”.  Hur menar man förresten, att dessa internationella kvinnor skulle se ut ? Är de någon sorts ”allemanskvinnor” månne, eller annars någon handelsvara, eller kanske individer som tror att de kan ta sig in i vilket land som helst, helt utan pass eller hänsyn till det landets kultur eller lagar ?

För några år sedan utlyste man på nätet en Internationell eller Nordisk Valkyriedag istället, och det vore väl ett mycket bättre sätt att fira, ifall denna dag nu ska firas för någon eller något.

Alltnog, en viktigare händelse för dagen – i alla fall för mig som Asatroende Hedning – är att bloggen Hedniska Tankar nu fått framgång i en fråga, som den drivit i mer än fem år.

Alla de människor – antagligen mer än fyrahundra, men ingen kan säkert veta hur många de var – som avrättades av ”Svenska” Kyrkan, för att inte nämna alla dem som ”bara” torterades och fick bestående men, förlorade sin hälsa, blev utfrysta ur samhället, orätt fängslade i åratal och annars led under århundraden av Kristet och Monoteistiskt Tyranni kan äntligen få en smula upprättelse, låt vara att upprättelsen och de högst pliktskyldiga ursäkterna från ”Svenska” kyrkans sida kommer flera hundra år försent..

På Södermalm och Katarina Kyrkogård i Stockholm får kanske alla de som ”Svenska” kyrkan avrättade och förföljde för Häxeri ett Monument… enligt vad en nybildad organisation bland moderna ”häxor” hävdar (Foto Sveriges Radio)

Sveriges Radio och programmet ”Studio Ett” rapporterade i tisdags om att nutida ”häxor” nu bildat en organisation vars mål är resandet av ett monument över de avrättade, torterade och alla de människor den sk ”Svenska” Kyrkan (som i själva verket inte är ett enda förbannat dugg ”svenskare” än något annat samfund – den arbetar ju från en religion som inte hör hemma här i vårt land, utan i Mellersta Östern) plågade ihjäl och pinade till döds under flera århundraden.

Häxförföljelserna är inte bara något som hör 1600-talet till, vilket är viktigt att komma ihåg. Så sent som 1858 i Mockfjärd, Dalarna, torterades och fängslades svenska kvinnor systematiskt av ”Svenska” Kyrkan.  I det Katolska Polen förekommer Exorcism och Djävulsutdrivning samt Häxanklagelser fortfarande, och många människor där har utsatts för tortyrliknande förhållandenPå 1970-talet förekom flera liknande fall i Tyskland, som slutade med döden för de på falska grunder anklagade.

Och Häxprocesser, samt tortyr av påstådda ”häxor” förekommer fortfarande i vårt land, vilket man bör observera.

Så sent som 2012 upptäckte Åklagare i Sverige, hur barn systematiskt torterats och utpekats som ”häxor” – i kristna ”frikyrkor” som sprider sig över landet…

2012 upptäckte åklagare i Sverige hur flera fall av tortyr av barn och utpekande av ”barnhäxor” rasade inom den ökända frikyrkan ”The River” i Borås. Minst tre fall upptäcktes, men bara i ett fall blev det åtal och fängelsedom. Åklagarmyndigheten i Borås sa det året att mörkertalen är stora, och att man egentligen inte visste hur vanligt det här är.

En 14-årig flicka utpekad som häxa och allvarligt misshandlad av sina föräldrar och två präster. Flickan brännmärktes med en het kniv på armen. Hon fick elstötar i munnen från en elsladd, och man tvingade henne att dricka en blandning av sin egen urin och rengöringsmedel. Hon blev misshandlad tills hon kräktes och man höll henne vaken om nätterna (sk ”sleep deprivation”, en teknik som användes i Sverige i samband med 1600-talets häxrättegångar) genom att spela kristen musik genom högtalare. I fyra år, utan avbrott, pågick all denna tortyr.

Slutligen dömde man de två vårdnadshavarna – från Kongo- till långa fängelsestraff och placerade flickan i ett fosterhem, men de två prästerna gick fria.

”Svenska” Kyrkan må ha slutat utpeka folk som häxor eller avrätta människor idag, men förföljelserna fortsätter – och det finns juridiska bevis. Vi kan också ta upp den pågående rättegången emot Åsa Walldau och Knutby Filadelfia, där människor blev bitna i ansiktet, misshandlade och stuckna med gafflar, inte bara av Åsa Walldau – som uppenbarligen är psykopat – också andra präster i samma församling, slog, sparkade och hoppade på sina offer medan de låg ned på marken – alltsammans för att de vara stämplade som ”onda” eller som man se i Knutby – ”fel” – och därmed skulle ha förhindrat Kristi snara återkomst, något som Knutby-sekten de facto trodde på..

Allt det här visar med all önskvärd tydlighet att häxförföljelser och förföljelser av oliktänkande i religionens namn inte är slut i dagens Sverige. Det förekommer fortfarande, och det förekommer, varhelst kristendomen visar sig..

Det är just i den kristna tron, som det onda sitter – och det är också viktigt att förstå. Kristendomen delar enligt sin världsbild upp hela universum i ont och gott, och sätter dessa två inbillade storheter i direkt motsats till varandra. Man tror också på en allsmäktig Gud, och varje form av motstånd emot den påstått allsmäktige och hans representanter, eller varje form av självständigt tänkande; blir följaktligen stämplat som varande ”ont” – och så utser man vissa människor till att vara ”häxor” eller genomgående ”onda”.

Sedan börjar förföljelserna, och snart reser man häxbålen. Ingen kristen kyrka och ingen kristen person kan avsvära sig ansvaret från detta.

Sverige och Norge är några av de få länder, där de tidigare Statskyrkorna vägrat be sina offer om ursäkt för århundraden av förföljelse. I både USA, England, Tyskland och de flesta andra civiliserade länder har man bett om ursäkt, ändrat sina metoder och rest monument till minne av offren.

Sveriges Radio intervjuade i tisdags också den kvinnliga biskopen i Härnösands stift, där över 100 svenska kvinnor avrättades bara på ett enda år. Eva Byström, som den nuvarande Biskopen heter, säger att hon skulle ha arbetat för ett monument och för upprättelse till de kvinnliga offren i flera år, men hon låter inte speciellt övertygande. Hon skyller alltihop på ”tungrodda förvaltningar” som hon säger – trots att hon står i spetsen för en av dem – och på att kommun och Länsstyrelse i Härnösand på något dunkelt vis skulle ha motsatt sig, eller saboterat det hela (man har mycket svårt att förstå varför) och på tio år har det alltså inte blivit någon ursäkt, inte heller något monument.

Hon nekar också till att ta sitt ansvar för vad hennes företrädare har gjort, och hela intervjun blir en sannskyldig orgie i faktaförnekande och undanflykter. Hon skyller på att det skulle vara ”nitiska statstjänstemän” som stod bakom häxförföljelserna, när det i själva verket var den kristna tron som stod bakom. Utan kristendomen skulle några häxprocesser i Sverige aldrig någonsin ha ägt rum. De flesta akademiska forskare som undersökt fenomenet, som Ebbe Schön, Benkt Ankarloo, Birgitta Lagerlöf-Génetay,Bror Gadeliusoch många många andra är helt ense – och det är att utan kristendomens närvaro, skulle inget av detta hänt.

Dessutom var det visst inte bara kvinnor som avrättades i 1600-talets häxprocesser, om vi nu skall begränsa oss till dem. Särskilt i Härnösands stift och Lillhärdal, där förföljelserna var som värst (mer än en tredjedel av alla vuxna kvinnor i vissa socknar kan ha avrättats eller dött som ett resultat av ”Svenska” Kyrkans härjningar) dog också ett stort antal män. Som Bengt Ankarloo visat i sina avhandlingar, var faktiskt antalet avrättade manliga personer i Baltikum och det svenska Finland (som också hörde till 1600-talets Sverige) mångdubbelt större än antalet kvinnor, vilket man också får ta med i beräkningen.

Eva Byström ljuger slutligen rätt ut, när hon säger att Svenska kyrkan redan skulle bett om ursäkt år 2005. Detta är fel i sak. Vad som hände det året var att en enstaka präst i just Lillhärdal av alla platser på eget initiativ bett om ursäkt för vad som hände i den socknen, men ingen annanstans.

Visst – denna minnessten står i Lillhärdal – men ”en svala gör ingen sommar” – och häxförföljelser pågår som vi sett FORTFARANDE i dagens Sverige… Finns det någon ursäkt för alla dessa ”goda kristna ” ??

 

Det räcker inte med ursäkter, som ju inte kostar något och som dessutom kommer sådär 300 år eller mer försent. Det viktiga är att se till att det hela inte upprepas i någon annan form, och som vi ser av Borås, Knutby och tusen andra exempel – de kan mångfaldigas hur mycket som helst – så har de kristna kyrkorna eller samhället i stort inte slutat utpeka folk som ”häxor”, plåga dem och ställa dem inför rätta i olika på falska grunder inledda processer – socialt eller juridiskt – än idag. En rörelse som syftar till upprättelse är nog på tiden, oberoende om den nu anförs av ”nyhäxor”, påstått andliga personer, Hedningar, Asatroende eller andra.

Det är en lärdom för dagen – och själv är jag för min del övertygad om att det bara är en enda sak som hjälper – i alla fall i det långa loppet. Det är att gå ur alla kristna kyrkor, ta definitivt avstånd från dem och att bekämpa Monoteismen och alla totalitära ideologier – varhelst de visar sig.

Sådant är också denna bloggs mål och syfte – och det står jag för…

Dags att åka till Finspångs TROLLKÄRRINGS-SKOG och minnas ”Svenska” Kyrkans Illdåd…. ?

Visste du att ”Svenska” Kyrkan torterat, avrättat och bränt 11 personer i Finspång på bål ? – Jo, det är faktiskt sant – och allt det kan man snart få återuppleva genom Östergötlands Turistbyrå och Finspångs kommun, som snart anordnar en rundvandring i den lokala Trollkärrings-skogen, belägen nära Finspång – som idag kanske är mer känt för att utgöra den ort, där Nordiska Asa Samfundet grundades, och där flera av dess ledande medlemmar liksom av en slump råkar bo…

Häxanklagelserna i Finspång stöttades, drevs och sanktionerades i mer än hundra år av ”Svenska” Kyrkan. I vissa fall avrättade man mormödrar och mödrar ur samma släkt, medan döttrarna ”fingo stå vid moderns bål”…

Historien om avrättningarna i Finspång har också förhållandevis noga dokumenterats av kommunen, som inte döljer det som ”Svenska” Kyrkan gjorde emot sitt eget folk även på otaliga andra ställen i landet.Märkligt nog har ”Svenska” Kyrkan – som ju inte är ett enda förbaskat dugg ”svenskare” än andra samfund, och som inte stöds av mer än högst 58 % av befolkningen, bett människorna i Finspång och resten av landet om ursäkt – trots att hundratals ättlingar i direkt nedstigande led efter de orätt fängslade, torterade och avrättade nog fortfarande finns i kommunen. I andra länder – exempelvis Tyskland, Storbritannien och USA har de ansvariga kyrkorna bett människorna om ursäkt – och även lovat att förföljelserna aldrig ska upprepas, eftersom ursäkten i sig ju kommer flera hundratals år försent, och dessutom är helt gratis för de ansvariga mördar-kyrkorna.

I Tyskland och andra länder finns också organisationer som menar att blott och bart ursäkter är verkningslösa, och att man på allvar måste se en rejäl attitydförändring hos de kristna. En sådan organisation leds till exempel av den tyske människorättsadvokaten och politikern Hartmut Hegeler som jag berättat om även tidigare. Han har också konstaterat att det enbart är de Lutheransk-Evangeliska Statskyrkorna i Sverige respektive Norge som hårdnackat vägrar be sina egna medborgare om ursäkt för sina fruktansvärda brott alla andra kyrkor världen över har tagit officiellt avstånd emot häxprocesserna, men från ”Svenska” Kyrkan hörs märkligt nog inte ett enda knyst. Är inte det ganska underligt, eller vad tycker ni – goda medborgare ?

Något som utmärker just häxprocesserna i Finspång framför andra, är att man använde tortyr (trots att det var förbjudet enligt svensk lag !) liksom ”vattenprovet” genom att kasta minst sju misstänkta häxor i en tjärn, som ännu finns kvar, och dessutom bränna de dömda på bål utan föregående hängning eller halshuggning med yxa, som faktiskt var det vanliga tillvägagångssättet.

I den här tjärnen kastades åtta kvinnor med vänster hand bunden till höger fot, och höger hand bunden till vänster fot – på ”Svenska” Kyrkans direkta order. Om de flöt, ansågs de vara häxor, men om de sjönk, så var de oskyldiga..och drunknade.. Samtliga flöt faktiskt…

”Svenska” Kyrkan och dess präster var hela tiden pådrivande i vad som skedde, och har otvivelaktigt det största ansvaret för brotten, även om ”världsliga” myndigheter eller med andra ord Svenska Staten också var delaktig i folkmordet på sina egna medborgare. Man har beräknat att minst 400 människor avrättades i svenska häxprocesser, oräknat alla de som ”bara” fick livslånga men till följd av hårt fängelse eller tortyr, eller också avled innan någon dom egentligen avkunnats, förutom allt det psykiska lidande, som kristendomen orsakat hela den svenska befolkningen i tiotals, ja tjogtals generationer.

Lantmätaren Johan Brandberg kunde år 1761 rita en karta, som visar var sju dömda kastades levande ned i elden från en skarp bergsbrant…

1608 övertalade ”Svenska” Kyrkan kung Karl XI att införa dödsstraff för alla typer av lövjande, signeri och trolldom. Drivande bakom detta var bland annat ärkebiskopen Abraham Angermannus, som redan på 1590-talet såg till att mer än 100 svenska män och kvinnor blev avrättade i Götaland. Också Hovkaplanen Claudis Prytz – som förde en mycket aktiv roll vid mördandet i Finspång och Östergötland hade en aktiv del i detta. Redan 1613 såg han till att en kvinna blev levande bränd på bål i Söderköping, men då var det nära att han själv råkat bli bränd. Vid bikten grep den påstådda Östgötska häxan tag i Prytz prästkappa och hade sånär lyckats dra in honom i det brinnande bålet om mästermannen eller bödeln inte lyckats rycka undan honom.

Både gamla lantmäterikartor och moderna urkunder visar var avrättningarna skedde, och var ”Svenska” Kyrkan slaktade, brände, mördade och torterade oskyldiga människor…

Efter detta var Prytz på intet sätt avskräckt, utan var fast besluten att ta i tu också med Finspångsborna. Trolldomsprocesserna i Finspång startade våren 1617 mot åtta kvinnor. I en särskild rättegång skulle de anklagade kvinnorna rannsakas och totalt hölls fyra tingsförhandlingar innan man var klar sommaren 1617. Trots att tortyr var förbjuden i lag, och att Tortyr aldrig ingått i den Germanska eller Nordiska rätten utom vid Kungamord eller Högförräderi, tillämpade man flitigt tortyr i Finspångs alla häxprocesser. Redan Olaus Petri påpekade på 1530-talet att tortyr eller pinliga förhör var av intet värde i alla fall, eftersom de misstänkta på goda grunder kunde antas ljuga och komma med falsk information bara för att slippa undan plågorna, och bekännelser under påtryckningar av olika slag var dessutom förbjudet.

Men det tog ”Svenska” Kyrkan inte hänsyn till alls.

De anklagade kvinnorna satt fängslade olika lång tid. Elin Näs hade suttit 9,5 veckor, Kirstin i Tråbrunna sju veckor liksom Ingrid i Gållbo och Margareta i Eketorp. I sex veckor hade Kirstin i Näs och Ingrid Göran Orres suttit och i tre veckor Ingrid i Rippestorp. Hur länge den åttonde kvinnan – Lusse i Mullsäter – hade varit fängslad är oklart, men hon avled i alla fall av de skador hon fick medan hon blev torterad, och man skulle ”them (kvinnorna) pina til enn sann bekennelse”.

I Räkenskaperna från tinget i Finspång kan man också läsa, att lokala smeder i trakten fick tillverka fyra stora bränntänger, tre ”fångkistor i järn” samt en sträckbänk – alltsammans bara för att man skulle kunna rannsaka och tortera de lokala trollkonorna !

Sista gången någon beskyllts för att tillverka Tortyrredskap i Sverige, förresten, var 2015 då polisen i Västerås skall ha spelat CD-skivor med dansbandsmusik för intagna…

Jämfört med Sven-Ingvars, så var det nog mycket värre på 1600-talet…

En lokal präst frågade var han skulle göra av Lusse i Mullsäters lik, men fick förstås svaret av det allsmäktiga Domkapitlet i Linköping att hennes döda kropp kunde kastas utanför kyrkogården, i den mån hon nu skulle ha någon begravning alls. Samma Domkapitel finns kvar än idag, och styr och ställer ännu med begravningar och döda i traktennumera tar man de dödas guldtänder och tjänar pengar på, fast de inte ens varit medlemmar i ”Svenska” Kyrkan.

Lusse i Mullsäter hävdade in i det sista att hon var oskyldig, och än idag sägs det att en kvinnas röst kan höras i samma ”Trollkärringsskog” där hon ropar, ihållande och oavlåtligt ”Jag är oskyldig”. Men – detta besvärade förstås inte de kristna mördarna. Enligt lantmäterirapporten från 1700-talet – som inte alls bygger på en lokal legend, utan mycket väl kan vara sanning – bands de sju man hann döma vid en lång stång bakom deras ryggar, och sen sköt man dem gemensamt ut för ett brant stup, som sedan dess kallats Trollkärringsberget, vid vars fot en stor eld gjorts upp.

Men enligt tingsprotokollen gick det inte till så. Enligt bevarade protokoll band man istället ihop häxorna tre och tre, ”de tjudrades på berget i ringar, och antändes”

Såhär behandlade ”Svenska” Kyrkan minst nio kvinnor och en man från Finspång. De hängdes upp i armarna, och sedan stack man dem med nålar för att hitta ”häxmärken” eller ställen utan smärtkänsel. Att en i armarna upphängd person till slut förlorar känseln, säger sig självt…

1620 var det dags igen. Då skulle man avrätta en redan 1617 förhörd person, Lusse i Svarttorp (inte att förväxla med sin namne) som frikänts, trots att hon erkänt att hon mött Satan vid en korsväg vid Yversta gärde i Hallsbergs socken i Närke. Vid tre torsdagar hade hon haft samlag med honom men mer ville Lusse inte erkänna. Att hon kom till Blåkulla var mer en tillfällighet. När hon en gång satt och mjölkade kom en vindpust och ”förde migh till blåkulla. Och ther såto några qvinnfolk til bordz men iagh kände them intz iag färdas så hastigt dädan” berättade Lusse enligt protokollet.

I ett tidigare förhör med prästen Erik i Hällstad hade Lusse dessutom erkänt att hon under tolv Olovsmässor (alltså 24 Augusti varje år – måste ha varit rätt tråkigt med ett såpass förutsägbart sexliv, särskilt för den lede själv !) haft samlag med Satan. Vid tingsförhandlingarna försökte hon neka till detta men tvingades vid förhör erkänna även detta.

Dessutom avrättade man också Lusse i Svarttorps man för ”dubbelt hor” då han haft sex med en gift kvinna i Stubbetorp, som ligger alldeles i närheten. Men än var det inte slut. Så sent som 1699 avrättades en man i Finspång – Erik Eriksson i Bocketorp, Hällestad för att han påstods haft samröre med den onde. Han miste livet genom halshuggning. Så här noterades det i Hällestads dödbok ”Den Aprilis halshögs och grofs neder i galgebacken Erick Eriksson i Båcketorp, som munteligen hade gort förbund med Satan, at han efter nestkomande Olai dag skulle aldeles vara i hans tienst och under hans wåld.

Vi kan bara undra om det än i denna dag finns dylika hedningar kvar i Finspångs skogar – eller vad tror ni ?  NAS grundare har icke uttalat sig i saken…

Här kan du själv se en film om ”Svenska” Kyrkans sätt att behandla vanliga medborgare… genom flera sekel återkom och upprepades detta…

Nuförtiden kan vi kanske skratta åt häxprocesserna – eller kan vi det ? Vi tror inte längre på att några kvinnor långt ute på Östergötlands landsbygd skulle ha ”bolat med Satan” eller ”fört barn till Blåkulla” som det heter. Sådant tillhör ju det förgångna, och även de kristna i Sverige har nästan helt upphört med sådant – fast inte i Borås, förstås. Där hände det 2013 att en liten flicka torterades tills dess att hon blev medvetslös – eftersom hennes egna vårdnadshavare trodde att hon var en häxa.

Istället anklagar vi våra grannar för att vara ”Rasister”, sprider rykten om påhittade sexbrott på Facebook, eller – vilket också blivit synnerligen populärt – anklagar dem för att vara ”koldioxidutsläppare”

Är vår egen värld – i dagens Sverige eller Landet Löfvén – verkligen så mycket bättre än 1600-talets Sverige, där ”lövjan och hor” ofelbart ledde till dödsstraff ?

 

Häxprocesserna är alldeles uppenbart inte slut än, för de förekommer på många håll i Världen – också i vårt eget land. ”Folkbladet”, ”Enköpings-posten” och en lokaltidning i Piteå publicerade för några dagar sedan en artikel, som tar upp en annan intressant aspekt på ämnet. Många av 1600-talets anklagade erkände ju att de ”bolat med Satan”, Blåkullaresor och allt det uppenbart fantasi-artade och falska, som man rakt ut i luften och helt utan bevis anklagade dem för – i de fall man inte själv ”tillverkat” bevisen för att få häxorna att erkänna. Hur kan det komma sig ?

Inte mindre än 130 personer i Sverige skall ha erkänt Palme-mordet, berättas det i artikeln, trots att detta enligt den officiella, Socialdemokratiska sanningen bara begicks av en enda, okänd gärningsman, som förstås på intet sätt deltog i en komplott eller så, utan handlade helt spontant och på egen hand.

Förhörsmetoder, som den i USA ofta använda sk ”Reid-tekniken” kan i många fall frambringa totalt missvisande resultat. Den tekniken går bland annat ut på att Polisen i USA rakt fram säger sig ha massor av bevis emot en misstänkt, som sedan erbjuds strafflindring eller till och med frikännande om han erkänner, och dessutom namnger sina påstådda medbrottslingar.

Exakt samma teknik användes av präster i hela Europa under häxrättegångarna. Man sade gång på gång, att de åtalade hade haft samröre med Djävulen, och att man kunde bevisa det. Ifall de då angav andra häxor, tröstades de med ”syndernas förlåtelse” och falska löften om sänkt straff. 1600-talets människor var förstås såpass indoktrinerade av kristendomen, att de faktiskt trodde att de skulle komma till helvetet respektive himlen, allt beroende på om prästerna gav dem ”syndernas förlåtelse” eller inte. Också den berömda spanska inkvisitionen lockade kättare med frikännande, eller att åtminstone få slippa bålet och istället ”benådas till hängning, yxa eller svärd” bara de bekände sig skyldiga till ”avskyvärd heresi” och alltså ångrade sina ”felaktiga” åsikter om religiösa ting.

Lägg därtill effekterna av den skam, den utfrysning ur det dåtida samhället och det grupptryck, som kyrkans och prästernas ideliga tjat och lallande om djävulen orsakade, och ni har mycket av förklaringen till varför kvinnor som Lusse i Svarttorp tvangs att erkänna saker som de inte alls gjort, närvaro på platser där de omöjligen kunde ha varit (Blåkulla !) och möten med personer de inte ens träffat.

Lusse i Svarttorp erkände typiskt nog bara vad hennes bödlar ville höra – alltså att hon bara varit på Blåkulla ett mycket kort tag, ditförd av en vindpust; men att hon inte kände igen några andra häxor där – eftersom hon fort nog tydligen skulle ha lämnat det stället – enligt egen utsago.

Sedan fanns också de som Lusse i Mullsäter.

De som hårdnackat nekade, oavsett om man torterade och plågade dem aldrig så mycket. De som stod emot. De som vägrade acceptera kristendomen, lögnerna, de falska anklagelserna, mobben, lynchningarna, misshandeln, prästernas orimliga djävulstro och alltsammans. De verkliga hedningarna, med andra ord. Och de som finns kvar – än idag.

Modern häxa, som visar vad hon tycker om ”Svenska” Kyrkan och dess metoder – då som nu…

 

En resa till Finspång i September – borde inte den rekommenderas ? Det tycker i alla fall den lokala turistbyrån – och ”äfvenså jag”..