I TUSENTALS år har vi dyrkat ”Farbror Frej” och BEVIS för detta bara hopar sig…

”Hej alla barn – nu blir det barnprogram !
Kom får ni se vad Farbror Frej tar fram…
Jo, det är en Stake och nu ska ni få höra
vad man med sådana Stakar kan göra…

Du kör med den Staken tills det sprutar
ut klägg..
Sen har du gjort dig en ättelägg !”

Hednisk Midsommar-ramsa, skriven av alias ”Hedningen” år 2004

– ”Vår i luften mina damer – men var har ni er ?”
(sagt av James Fjong, svensk seriefigur från 1970-talet)

 

”Bevisen är OTVETYDIGA – säger svenska arkeologer”

 

Göteborgs-Posten – ständigt dessa Göteborgare,  Svenska Medborgare och Simborgare – det säger jag er !  – publicerade igår en arkeologisk Världsnyhet av rang. Vid Rollsbo, omedelbart norr om Kungälv, har  svenska arkeologer grävt ut en Bronsåldersboplats och grävt fram vad som är ett otvetydigt bevis för Frejsdyrkan…

Jag citerar, direkt från tidningen:

Oväntade fyndet: en stenpenis från bronsåldern . Vid en arkeologisk utgrävning i Rollsbo hittade man nyligen en halv meter lång fallosformad sten. Fyndet tros härstamma från bronsåldern och kan ha använts i offerceremonier. – Det är inget snack om saken, den har en väldigt penisliknande form, säger Gisela Ängeby, arkeolog och en av dem som grävde fram fyndet.

Äldre Tjej hittade Frejs grej ! Är du kvinna, så minns att den är till för dej ! Om den saken är det intet snack, Ta ej i så att du sprack, men vi hedna säger skål och tack !

Man trodde först att detta skulle vara en gravplats, men har sedan identifierat den som en offerplats intilll en bosättning, som enligt foton i tidningen ligger på hällmark, och antagligen högt beläget i terrängen, vilket inte är ovanligt när man söker efter platser från bronsåldern – havsytan då stod ju väsentligt högre än nu. På platsen skall man också ha hittat brända djurben och en röd sten, som placerats vid stenfallosens fot, i mitten av en stensättning. Eftersom detta är ett bronsåldersfynd, kan vi vänta oss att det är minst 3000 – 3500 år gammalt.

Fynd som dessa är långtifrån unika, och tyder på en utbredd Frejsdyrkan i bronsålderns Sverige. Vid Rödstens gård i Östergötland, mellan Åtvidaberg och Linköping, står denna stenstod, som varje år rödmålas av gården Rödstens ägare – som funnits på plats sedan medeltiden, och så långt tillbaka som man alls har skriftliga källor.

”Är det inte Lingam Olsson som står där borta ! – Yoni, han har ju rest på sig…”

Kristna har alltid hatat dessa stenstoder, och med särskild iver försökt förstöra dem. För oss hedningar är situationen annorlunda, eftersom vi inte skäms över våra egna kroppar, och heller inte skäms över den mänskliga naturen och sexualiteten, som ju strängt taget inte är något att skämmas för alls. Hedniska civilisationer – och alla Indoeuropeiska kulturer – har alltid innehållit dyrkan av en fruktbarhetsgud, som i Indien kallas Shiva (och som ofta låter sig manifesteras i form av en lingam, alltså det manliga könsorganet, eller till och med en Shivalingam, vilket är manligt och kvinnligt kön i skön förening) men som vi känner som Frö, Frej, Froh eller Frei – alltså någon som fröar av sig, men också glädje och frihet.

Frej var bland Ö-danerna först sedd” får vi veta i Eddan, och hans kult infördes alltså söderifrån, men han blev sedermera ”Svia-Godh” eller Svearnas specielle Gud – och syns ännu i Sankt Erik, Stockholms skyddspatron. Ja – jag har som ni kanske vet skrivit om dessa saker många gånger förr, men det är att märka att Shiva, den indiske Frej, också är en skapargud och djurens herre – precis som Frej hos oss – och är en gud av sant kosmisk betydelse.

Frej har liksom Shiva också drag av ljusgud eller solgud, vilket han i och för sig delar med en hel del manliga fruktbarhetsgudar Världen över…

Frej – med en Vase eller sädeskärve, Oden och Tor enligt en framställning från tidigt 1800-tal

Han är också en skördens och sädens gud framför andra, och till och med Vasen – Vasaättens symbol – eller sädeskärven har satts i förbindelse med honom, och kanske är det helt naturligt att hans kultbild åter kommer fram, såhär på hösten när skörden är bärgad. Det är inget att skämmas för, som sagt, utan något helt naturligt, och det är bara svårartat kristna personer eller därmed likställda, som fruktar eller ser något ont i detta – Vi hedningar däremot fruktar ingenting. Att Rällinge-Frej från Södermanland och Rällinge sockens Vikingatid också avbildar samma sak, samma gudom, är det heller inte den minsta tvekan om.. Vad en ”Rälling” är för något vet kanske de mer bildade av er redan, i alla fall om ni förstått den mänskliga biologin som den faktiskt är…

”Re’n vid unga år han RÄLLING bar… Yngve Frej var minsann en riktig karl…”

”Frejsbild” i mycket modern serie-version, tecknad av moderna amerikanska Asatroende…

Men inte nog med detta. Redan år 2010 uppstod en extrem uppståndelse (med tonvikt på ordet ”stånd”) inom svensk arkeologi och internationella media, när man på verkstadsvägen i Motala under kvinnliga arkeologers ledning grävde fram vad som antogs vara åter ett till FREJ direkt helgat föremål, likt Völse i den nordiska sagan. CBS, BBC, CNN med flera tv-kanaler lär den gången ha hört av sig till Historiska Muséet på Narvavägen i Stockholm tämligen omgående..

Också Sveriges Radio tog upp själva fornfyndet,  som visade sig vara minst 6000 år gammalt – alltså dubbelt så gammalt som fyndet från Rollsbo.

Vad som står skrivet, står de facto skrivet… Föremålets längd var ca 12 cm – och man kan påtala att det var från Motala…

Inte heller detta var allt. Experter i Schwaben, Tyskland, hittade fem år tidigare, år 2005 ett 28 000 gammal t ”kultföremål” i den berömda grottan Hohler Fels. Snart upptäckte man emellertid, att det fanns ett gemensamt problem med detta fynd, såväl som Motala-fyndet. Båda föremålen är slitna pga flitigt bruk, men så att säga i fel ände.

Arkeologernaa tolkade den ollonformiga ändan som fästet för ett skaft i trä, och de två förmodade Völse-objekten visade sig vara mejslar, som man använde för att göra flintredskap med, i sk ”pressure flaking” teknik. Både horn-exemplaret från Motala och sten-exemplaret från Tyskland hade till slut brytits sönder, och de var alltså inte alls några ”forntida dildos” som man kunde tro. Sådan var den tråkiga förklaringen, och det var ju synd för de fanatiska Frejsdyrkarna. Men inte här heller kommer man undan Frejs fantastiska makt.

Man har påstått att Neanderthalarna – som helt säkert kände till tekniken med ”pressure-flaking” eller hur man trycker ett skaftat föremål mot en bit flinta så tidigt som för 300 000 år sedan, inte hade någon konst, och därför inte kunde hedra Yngve -Frej. Man har också påstått, att deras flintredskap inte förändrades under den halvmiljon år de existerade, men inte heller det stämmer – deras teknik gick faktiskt framåt från den tidigare Levallois-perioden, då stenredskapen var betänkligt grövre, fast med ett viktigt undantag – de sk ”Handkilarna”.

Handkilar från Afrika, Indien och det istida Europa är alla märkvärdigt lika varann, och de förändrades inte ett enda dugg på ungefär 300 000 år, utom vad gäller storleken. De större kunde bli handhållna yxeggar, de något mindre spjutspetsar, och man har också hittat dem i centimeterstort miniatyrformat i form av pilspetsar för småviltjakt. Paleontologer har till och med teoretiserat, att alla dessa redskap gjordes av manliga Neanderthalare, för bara ett enda syfte – Att ”impa på brudar” kort och gott – även idag en vanlig sysselsättning..

Kvinnlig Neanderthalare från Södra Spanien i rekonstruktion – men skulle hon föredra små eller stora… ?

En Neanderthalare, i stånd att skapa många handkilar på kort tid måste ju vara i stånd att:

  • välja rätt stenmaterial, vilket antingen måste ”köpas” med byteshandel eller införskaffas via långa resor
  • vara försedd med lämpliga verktyg, som till exempel de fallos-formiga mejslarna i flera storlekar
  • behärska flera olika sorters teknik, som slag, ”pressure-flaking”, polering, borrning av hål mm
  • tänka klart, samlat och planerat, och arbeta efter en i förväg uppgjord plan för hur redskapstillverkningen skulle gå till
  • ha stor precision i utförandet, eftersom bara ett enda felaktigt moment kunde förstöra verktyget
  • kunna använda det vid jakt, vilket också storligen bör ha imponerat på alla honor inom räckhåll

Följaktligen garanterade många handkilar – i närmast rituellt utförande – extremt god framgång på dåtidens äktenskapsmarknad, och här kommer Frej in i bilden – och det var i de flesta fall enda skälet till varför dessa handkilar alls gjordes,  och dessutom i så många storlekar – en del honor föredrog ren kvantitet och stora kilar, andra små men välgjorda.

Tonårig Neanderthalare av kvinnligt kön, Sydtyskland, för cirka 300 000 år sen…

Dessutom har man i Hohler Fels-grottan i Tyskland säkrat föremål från de första moderna människornas tid, och de är garanterat pornografiska – även om det rör sig om avbildningar av kvinnor, och inte män. Även om teorin att Neanderthalare inte hade konst, och knappast kunde framställa rituella föremål (eller föremål totalt fria från praktisk användning, och bara till som prydnader) skulle hålla streck, så finns det faktiskt forskare som hävdar, att redan Homo Erectus (!) för mer än 2 miljoner år sen kunde framställa ”konst” – eller rättare sagt porr – men jag ska återkomma till detta i ett senare inlägg..

I Hohler Fels, Schwaben, satt emellertid de första Europeiska Homo Sapiens och slöjdade på detta – 15 cm långa föremål – samtidigt som den förmodade Frejslemmen, som var ett verktyg skulle ha tillverkats…

Låt oss här bara citera Errol Nordstedt, mera känd som Eddie Meduza – en annan oerhört primitiv varelse, som sådär 303 000 år senare skulle sjunga en mycket känd låt om just detta… Kanske ni kan gissa vilken, förutsatt att ni är bekant med den legendariska Eddies produktion ?

Det finns inga som helst bevis för att Hohler Fels-figurinen använts för kultbruk, i religiösa sammanhang eller ens för ett forntida matriarkat, som en del har teoretiserat. Den har – till skillnad från Frejs-lemmen utanför Kungälv – inte hittats i ett ”sakralt kontext” utan bara som ett lösfynd i jorden, helt utan att man vet vad den används till, vem som gjort den eller varför. För övrigt skulle dess skapare lika gärna kunna vara en kvinna, inte en man – även om man kan förmoda, att en manlig varelse skapat den, kanhända mest som en karikatyr. Inga kvinnor ser ju ut sådär i verkligheten, inte ens en kvinnlig Neanderthalare, eller Thalerska, som det väl rätteligen bör heta.

Åter till de Nordiska stenskulpturerna – just läget nära Göteborg eller rättare sagt i Rolllsbo är mycket avslöjande…

SK ”gravklot” från Östfold i Norge, som inte alls är ett ”klot” utan en GISSA VAD….

I Norge – dit Bohuslän eller Ranrike historiskt sett också hörde – har man hittat mer än 90 stycken stenfallosar från just bronsålder eller äldre järnålder, enligt en Norsk forskare. Alla de sk ”Gravklot” eller runda stenar, som man ansett skulle utmärka kvinnogravar från sen järnålder, är i själva verket inte alls ”klot” utan fastmer Fallos-symboler, ditlagda till Yngve Frejs ära, och ovanskliga storhet, säger han.

Undantag finns. På det jättelika Ösmo-gravfältet söder om Stockholm, och i Gnezdovo, utanför Smolensk i Ryssland, märker stenkloten faktiskt ut just kvinnliga gravar – och av dem har man hittat flera tusen – men å andra sidan – varför skulle typiskt manliga ”upp-stånd-else” symboler inte kunna ligga ovanpå en kvinnlig grav, som en högst handgriplig symbol för evigt liv och pånyttfödelse i nästa generation – tänker man som en Hedning, så går det ju lätt att förstå.

Även Inglinge Hög – vilken redan ortnamnsmässigt har att göra med Ynglingaätten, för vilken endast och endast bara Frej är stamfar, är ett exempel på samma sak, har man hävdat.

Antik staty från 300-talet före vår tideräkning och Delos i Grekland… Åter är vi i Delo med dessa kristna, som bara förstör allt som inte är deras eget, eller allt de inte begriper sig på. Fågelsymbolen på sockeln är heller ingen tillfällighet – skulpturer av fåglar hittades ”slumpartat nog” också vid Hohler Fels…

 

Annonser