Hur många är de Asatroende Hedningarna i Riket ?

Att vara Hedning innebär att man inte tror som ”Svenska” Kyrkan tror. Det är att avsäga sig Monoteismen, och de Abrahamitiska samt Abderitiska Ökenreligionerna. Över 43 % av svenska folket har nu tagit detta viktiga steg, och på köpet sparat nästan en miljon kronor per man och kvinna, eftersom ”Svenska” Kyrkan annars tar ifrån dem dessa pengar under ett helt liv – men de som är Hedningar får leva som det anstår vuxna människor, och betalar inte denna fruktansvärda straffskatt, som man kallar ”Kyrkoavgift”.

Du kan också enkelt befria dig, genom att följa länken här. Det är gratis, och du behöver inte betala någonting för det.

Om du är Ateist, så är du också hedning. Om du är Agnostiker, och alltså tycker att man inte kan veta  något säkert om ”andliga” ting, så är du också Hedning. Du är hedning i fall du är Hindu, Buddhist eller något annat, och ifall du följer din egen väg. Du är hedning ifall du är Humanist. Du är hedning i fall du är fritänkare. Du är hedning om du är liberal, och tror på ett fritt och sekulärt samhälle, där Sharia-lagar och liknande inte har något utrymme mer.

Du kan också vara en Asatroende hedning som jag, såklart.

Somliga av oss är organiserade, andra inte. De största samfunden i landet är Nordiska Asa Samfundet, som nu har över 2000 medlemmar, enligt vad NAS själv rapporterar via sina många Facebook-sidor. Sedan finns också Samfundet Särimner, ett esoteriskt samfund med 700 medlemmar, som inte är öppet för envar, utan bara utser medlemskap på vissa meriter och egenskaper, som dess medlemmar måste ha. Till slut även något som kallas ”Forn Sed”, vilket mest är en disorganiserad grupp för New Age, med mindre än 300 aktiva medlemmar i dagsläget, men de är tveksamt om de individer som finns där, alls skall räknas till hedendomen överhuvudtaget.

Och till sist finns även de oorganiserade, och en hel rad mindre organisationer. Detta gör – enligt försiktiga beräkningar som jag tagit del av – att det nu finns över 6000 kända Asatroende i Riket. Ibland har vårt antal vuxit, ibland inte. Det har gått upp och det har gått ned, men vår tro består – den är som Särimner oförstörbar och evig.

Diskussioner har dock utbrutit på vissa nätforum om NAS trovärdighet som andlig organisation, och om man alls kommer att kunna komma över 10 000 medlemmar, och sedan upp till 100 000 och fler, som det ursprungligen var tänkt – och ur de diskussioner som förts inför öppen ridå, saxar jag litet:

Protesterna emot Runförbudet – ett förslag som numera är skrotat och inaktuellt, tillkom efter det att jag först av alla hade engagerat mig i frågan. Sedan ägde en namninsamling i NAS regi rum, och det förkastliga förslaget skrotades, till Kulturarvets och hela vårt lands fromma. Det var första gången vi Asatroende gick till gemensam politisk aktion, inte för att vi alls på något sätt ville det, men eftersom vi var så illa tvunga.

Våra organisationer blir fler och fler, och vår rörelse växer – men med den också interna splittringar, partistrider, svartmålningar av enskilda. Jag själv som varit med ända sedan 1990-talets första år känner igen alltsammans, och fler än jag efterfrågar en snar ändring.

Om det ska ske krävs dock en helt annan stabilitet än vad som hittills har funnits i svensk asatro. Tidigare grupper har tenderat att implodera och balla ur till höger och vänster. Vet inte om Nordiska Asa-samfundet är den organisation som kommer klara av uppgiften, men man kan ju hoppas. Nyckeln för att lyckas är hur som helst att visa över en längre tid att man är både seriös och stabil. En religiös organisation handlar ju väldigt mycket om att förmedla värdighet och meningsfullhet; det kan man inte göra om man riskerar att kollapsa när som helst.

Frågan är om NAS nuvarande förtroendevalda alls klarar den utmaningen, säger enskilda personer inom NAS som jag själv talat med. Organisationen verkar just nu minst sagt lite svajig, men Hedendomen växer – och det är det viktigaste !

Tror mer på att utgå från specifika initiativ, och sedan skapa medlemsorganisationer runt dem i den mån det behövs.

Som jag förstått det verkar en del personer bakom NAS bo i Norrköpingstrakten. Säg att de i stället för att starta NAS hade byggt en enkel liten gudstjänstlokal/gudahov i närområdet, och börjat hålla regelbundna högtidsfiranden för de lokalbor som var intresserade. Skapat något fint och trevligt för lokalsamhället, och hållit dörrarna öppna för alla som var nyfikna. I den mån det uppstod behov kunde de då ha skapat någon sorts stödförening kring lokalen, typ ”Finspångshovets vänförening”, och gradvis kunnat växa i populatitet, professionalitet, bygga ut och smycka lokalen allteftersom det blev möjligt, och så vidare. Sedan om det blev lyckat kunde det ha inspirerat liknande projekt på andra orter. Över tid kunde kanske samarbete mellan olika föreningar leda till en paraplyorganisation för samordning av större evenemang.

Nu började man i stället i andra änden. Man skapade först en rikstäckande medlemsorganisation, som utlovar aktiviteter, möjlighet till lokaler etc i den mån som organisationen lyckas växa. Det känns mer riskabelt. Om man börjar med att skapa nåt konkret och lokalt är det lättare att pröva sig fram, ett steg i taget, och se vad som fungerar.

Annonser