Hur Annie Lööf SVIKER sitt ansvar emot hela det Svenska Folket

Som bekant har det varit såkallad ”Centerstämma” i veckan – och det är väl bättre att stämma i bäcken än i ån, enligt vissa. Inte ens Svenska Dagbladet betecknar längre centerns politik som trovärdig, och det gör inte jag heller.

Hur skall man förresten betrakta ett parti, vars ungdomsförbund CUF vill tillåta Pedofili och barnäktenskap i Sverige (vem gynnar det ? vilken religion eller kultur kan kräva något sådant ??) och dessutom hävdar att ”fritt hasch är enda räddningen för Malmö” ?

Det senare har väl sagts med tanke på ”Fristaden” Christiania i Köpendanmark, kantro – där problemen med ökad brottslighet, organiserade ligor och tunga droger, som i mer än 40 år följt i haschets spår, för länge sen är vardag. Hur kan man alls säga, att detta på något sätt skulle ”rädda Sverige” eller ens Malmö ??

Ska personer som dessa alls tillåtas i svensk Riksdag ? Företräder de ett rumsrent parti, och har de ens någon ”Värdegrund” att tala om ??

CUF överträffas väl i så fall endast av Liberalernas ungdomsförbund LUF som även vill tillåta Tidelag, samt Nekrofili och incest, och avskaffa alla straff för dettavilket de alltså antar som ”värdegrundsmässigt” rätt..

Visst, i sanningens namn kanske det skall sägas, att vissa ungdomsförbund ibland är lite ”yviga” i gesterna, ifall vi nu skall uttrycka oss synnerligen milt. Men då brukar det i alla fall i alla gängse och någotsånär rumsrena, demokratiska partier vara så, att ”Moderpartiet” genast rycker in, och tillrättavisar de ostyriga ungdomarna, innan det hela fullkomligt går över styr.

Så har emellertid inte skett i Centerpartiets och Annie Lööfs fall. Där fortsätter alla dessa dumheter – och det partiet skall nu vara i Regeringsställning. Man har i veckan konstaterat, att Centerpartiet totalt kört fast också i sina traditionella områden, som skogs- och jordbrukspolitik. Många ledarskribenter har redan kommit till den slutsatsen, att Centerpartiets tid i svensk politik nu oåterkallerligt är slut. Partiet har fullkomligt förbrukat sitt moraliska kapital, och det finns i så fall bättre landsbygdspartier eller folkrörelser, som kan ta över dess roll och frågor.

Speciellt partiledarinnan, Annie Lööf – som inte precis tillhör vårt lands begåvningsreserv, och som denna gång Ex Cathedra och ifrån talarstolen, påstår att just hon skulle bekämpa ”populism, rasism samt högerextremism” är en person, vars brist på all moral ligger i öppen dag.  Ingen har som hon gång på gång svikit sina egna väljare, och brutit alla de löften, avtal och eder hon satt sitt politiska förtroendekapital i pant på.

Annie Lööf påstås denna höst ”skaffa barn” som hon uttrycker det – och säger samtidigt att hon ska ”ta ansvar” från landet. Hennes ansvar manifesterar sig då i att bara ”sticka” från sitt jobb, lämna det, överge alltsammans vind för våg i minst nio månader.

Gör man så, om man är ”Vice Statsminister” ? Är det ens moraliskt handlat ?? Den här personen har tilltvingat sig ett jobb med över 100 000 kronor i månadslön, oräknat vissa arvoden och styrelseposter, och sen kan hon inte ens sköta det, utan lämnar mitt under pågående valperiod över det till någon annan. Skall en folkvald person med väljarnas förtroende ens agera på det sättet ? Det borde vara självklart för alla politiker i det här landet, att har man åtagit sig ett förtroendeuppdrag för dyra skattepengar – så ska man fanimig fullgöra det, och inte ”klimatstrejka” eller något.

Vidare kan vi alla se ränkerna, som utspelats kring Eskil Erlandsson – en av de sista kompetenta företrädare Centerpartiet alls har – och hur Annie Lööf och andra med henne hela tiden på det mest osmakliga sätt försökt angripa honom med sexuella anklagelser av det allra tarvligaste slag. Det är väl känt, att Eskil Erlandsson – som är en gammal man – har knäproblem, och någon gång masserat sina ömma knän under diverse förhandlingsbord, eller matborden i Riksdasshusets restaurang. Detta skall sedan av fyra centerkvinnor – varav minst en redan påkommits med att ljuga, rent ut – ha tolkats som att han ”tafsat” på dem, eller sexuellt ofredande, och därför skall Herr Erlandsson ögonblickligen skiljas från sin Riksdagspost, samt alla politiska uppdrag. Annie Lööf, som rent ut sagt skiter i det ämbete folket tilldelat henne, skall däremot sitta kvar. Var finns rättvisan eller moralen i detta ?

Den ”Show trial” eller politiska rättegång av fullkomligt vidrig, ja avskyvärd karaktär som nu ska inledas, är beställd till slutet av November. Endast vissa bisarra pressorgan i det yttre av Dalarna – långt till vänster om de sk ”Dala-demokraterna” (en underlig sorts demokrati, som inte förekommer någon annanstans i sinnevärden) tror ännu, att allmän åklagare verkligen kan komma fram med några hållbara bevis i Erlandsson-fallet.

Att ligga med nioåriga flickor är alltså helt ok enligt Annie Lööfs åsikt, liksom att ”röka på” ordentligt, men om herr Erlandsson råkar ta på en kvinnas ben – ja då är det ”fullständigt oacceptabelt” enligt hennes egen åsikt, och vad hon själv sagt. Hur går detta ens ihop ? Hur kan man ens tillåta vad CUF håller på med, och acceptera det i sådana fall ??

Ta sedan detta med den allvarliga korruption, som kommit fram kring Centerpartiets egna representanter i flera kommuner… Hur kunde Centerpartister i Nybro plötsligt sälja kommunala fastigheter värda 2 miljoner för 83 000 kronor – till en aggressiv islamisk sekt, som man tillåtit växa fram i den kommunen ?

Fina, företagsamma Centerpartister – de är verkligen ”Framåt” och tar egna initiativ – Tycker inte ni också det ?

Låt oss sedan se vad som kommit in för ”fina” förslag från dessa Centerpartister under den senaste ”stämman” – snart är det väl också dags att Sveriges Urologer samlas till sk Urinstämma, ifall inte vi får kiss-testa de drogliberala centerpartisterna genom vissa prov, kanhända ? (Vem vet – skulle även detta vara ett verkningsfullt politiskt förslag i sig ?)

Enligt den kristna tidningen ”Dagen” (liberal hedning som jag ju är, låter jag även motståndarna komma till tals)  skulle man detta år på Centerstämman föreslagit, att göra om ”Svenska” Kyrkan till ett ”multireligiöst” samfund… Hjälper detta någon ? För det sakerna framåt, ens i ”andliga” ting ??  Sveriges muslimer lär inte gilla det, inte de kristna heller. Inte vi hedningar, som inte vill beblanda oss med multikulturalism – så varför ens föreslå något sådant ? Till och med Centerstämman förvisade förslaget till papperskorgen, och menade att detta fick kyrkan bestämma om själv, samt att partiet inte kunde styra i klerikala ting.

Enstaka försök till klarsyn, förekom även. Exempelvis fanns det centerpartister, som ville förbjuda muslimskt slöjtvång emot barn – men att knulla på barnen i röven (ursäkta uttrycket !) tycker de alltså fortfarande är helt rätt, samt överensstämmande med den sant centerpartistiska värdegrunden..

Vidare har centerpartiet krävt, att man skall avskaffa alla Svenska Nationella helgdagar, som Jul, Midsommar och Nationaldagen.

Man har också krävt – att SST – den mycket märkliga ”Nämnden för Stöd till Trossamfund” som Regeringen Löfvén inrättat, och som varje år ger bort 60 miljoner kronor ur sin budget på mer än 81 miljoner till aggressiv islam, helt skall avskaffas.

Det måste man ju kalla ett steg i rätt riktning, och för övrigt är det något jag själv som svensk skattebetalare krävt i många år. Men också många andra partier – Socialdemokraterna inräknade – har haft motioner om detta.

Företrädare för SSU i Sölvesborg av alla platser, har under veckan också krävt ett stopp för alla religiösa friskolor, vilket även Ibrahim Baylan – som av vissa förutspås bli Socialdemokratins nya partiledare efter Löfvén – påstås ha sagt, ex Cathedra.

Vad har vi för behov av detta Centerparti, med alla dess sprickor i mitten ? Är någotslags ny ”Center-extremism” verkligen svaret på Sveriges mer och mer uppenbara politiska problem ??

Själv tror jag inte det..

 

Om min Värdegrund

Ja kära läsare, Värdegrundsdebatt tycks alltid vara populärt, och jag tänker därför nu redovisa den speciella värdegrund som jag själv, och i viss mån den moderna Asatron utgår ifrån. Tänk er hela mänskligheten, som vore den en låda med frukt, ungefär som den catering-frukt, de fruktkorgar och annat som numera översvämmar svenska företag och arbetsplatser av alla storlekar, former och branscher.

Så snart ni besöker en kiropraktor i Södertälje, en tvättinrättning i Borås, Älvsjömässan, Arlanda Flygplats eller Bulten Brutals direktionsrum i Hallstahammar, ja nog fan står fruktkorgen där, redan i farstun !

Vi vet alla att dessa fruktkorgar hela tiden är uppbyggda på exakt samma sätt, med mycket likartat innehåll. I huvudsak finns det några olika typer av frukt, dvs vindruvor, bananer, äpplen eller apelsiner. Stundom finns där numera även pittoreska inslag, typ carambola eller rent av kokosnötter, som ingen kan krossa eller ens svälja, men för det mesta förekommer bara exakt de typer av frukt jag räknat upp, men aldrig  aldrig  aldrig någonsin några andra.

Vi vet också allt om våra landsmäns och medmänniskors beteende, oavsett ras, kön, religion, politisk åskådning och andra faktorer. Likt en hord av svultna björnar eller svin kastar de sig över fruktkorgarna, så snart det blir dags för kafferast eller hemgång, och äter vad som finns.

Först sväljer de alla vindruvorna eller russinen i kakan, sedan övergår de till bananer eller möjligen äpplen, och även björnarna på Orsa Djurpark eller minigrisarna på Skansen bär sig i detta avseende åt precis som oss människor, det vet jag av egen erfarenhet, eftersom jag dessvärre fått se och tyvärr bevittna även detta.

Kvar till sist blir apelsinerna, för det är de frukter som smakar syrligast eller surast, och det är något som ingen människa eller inte ens ett svin vill befatta sig med, av någon anledning.

Överallt i Sverige är det ändå precis likadant – apelsinerna ratas, de blir alltid alltid ätna sist, så är det bara. Se efter själva – så får ni se – eller gör ett litet socialt experiment och ställ dit en fruktkorg själva får ni se – men gör mig den tjänsten att ni då inte helt bokstavligt talat förgiftar frukten, eller preparerar den på något sätt, utan som sagt fyller den med i alla fall tämligen välsmakande, goda och läskande frukter.

Oavsett vilken plats i Sverige ni sedan besöker, slår jag fortfarande vad om en sak.

Apelsinerna blir ändå alltid ätna absolut sist, därför att ingen, absolut ingen vill ha dem – utom apelsinätarna, och en verklig apelsinätare är som en Hedning, en Asatroende, en sådan som kan svälja nästan allt, och lida och fördraga det mesta. En verklig plåtmage, med andra ord.

Jag är alltså utrustad med plåtmage, och en oföränderlig tro på att om livet hela tiden ger mig apelsiner, apelsiner och apelsiner i mängder, ja då kan just jag också bereda en enkel och välsmakande apelsinjuice av allt detta mänskliga elände, och använda hela detta berg av mänsklig fallfrukt, ”alternativmänniskor” av alla sorter och mycket bisarra specialbegåvningar på bästa sätt, och skapa mig en oövervinnerlig armé av det berget, till och med.

Göra folk av dem, alla dessa folkhemmets ratade barn. Alla de, som av någon konstig och underlig anledning alltid valt absolut sist i brännbollslaget, alla de som ohjälpligt ratats på äktenskapsmarknaden, eftersom de antingen är fula som stryk, skadade på något sätt eller helt enkelt dumma i huvudet. Inga större sociala begåvningar på något sätt, inga försäljartyper precis, ingen villa, Volvo och vovve för dem inte.

Mitt förtroende är mycket lätt att vinna, ja extremt lätt, eftersom jag alltid inledningsvis försöker tänka och känna det bästa om alla människor jag möter. Men mitt förtroende är ännu lättare att förstöra, rasera och obönhörligen få kasserat, för jag har varit med om många, många besvikelser, förödmjukelser och fördömmanden här i livet, eftersom jag är Asatrogen hedning – och som varande sådan möts man alltid av fördomar och diskriminering, av en typ som de käcka äpplena, vindruvorna och bananerna i livets fruktkorg aldrig aldrig någonsin kommer att förstå.

Att gulla, dalta och jamsa med vissa minoritetsgrupper är förstås mycket inne i dagens Sverige, men det skall vara rätt sorts minoritetsgrupp, och kanske är det där carambolan eller kokosnötterna kommer in i bilden – eller ska vi säga fruktkorgen.  Det skall vara ADHD HBTQB, muslimer och vad som passar i åsiktskorridorerna, men aldrig någonsin svenskarna, de intellektuella, aldrig någonsin de udda tänkarna, frifräsarna, ensamvargarna eller skaparna.

De med tävlingsinstinkt eller vilja till förändring eller de som faktiskt kan göra Världen bättre räknas inte för den gamla Socialdemokratiska Nomenklaturan, eller den Gröna Vänstern, lika lite som ”Svenska” Kyrkan eller några Mainstream-religioner.

De vill ha viljelösa kräk, nedslagna offer att ta hand om, sådana som ändå ligger ned och aldrig kan resa sig igen, helst gamla tjackpundare, rumänska gatukorsningar, hustrumisshandlare och de med annan beroendeproblematik kanhända, eller fd kriminella, sådana som kan sjunga med i just deras lilla frälsningskör och visas upp som ett exempel på stor och uppenbar vidsynthet vid rätt tillfälle inför Tv-kamerorna, och därmed sannolikt hjälteförklaras, men definitivt inte de människor som försöker tänka och skapa samt göra något  själva, utan att anamma någon viss sekteristisk ideologi.

Min värdegrund är helt annorlunda. Den är så att säga som den hos en gamla tidens Fanjunkare hos Dalregementet ungefär. Så är jag, liksom; och jag blir heller aldrig någonsin mera än just så och bara så inför Världens ögon.

Fanjunkarn står där på sin kaserngård, och så säger han lugnt och tryggt:

Jaha pojkar (eller flickor). Glöm inte bort att komma ihåg följande:  Det ska ni veta om livet, att skjutvapen är förfärligt farliga – i synnerhet när de är laddade…

Därmed inleder han sitt utbildningspass, utrustar var och en med ett gammalt Mausergevär och fem patroner, och ifall allt går bra – vilket det nästan alltid gör och alltid gjort i alla år ; återvänder truppen redan kl 1830 till kasernen, där det vankas fruktkorg istället för kvällsmål efteråt.

Fanjunkarn talar aldrig om några flaxande ”hens” – det ordet finns inte alls i hans vokabulär, för han har bara läst folkskolans biologibok och tror att det finns ungefär två kön, och därmed jämnt – längre än så sträcker sig hans vyer inte. Han talar inte om så mycket annat heller, utan håller sig för det mesta till de ämnen han verkligen behärskar, även om han unnar sig ganska udda intellektuella utflykter i det blå emellanåt.

Han är absolut inte kompromissvillig ifråga om vissa ting, ty hans uppfattning är klar, och av rent säkerhetsmässiga skäl tillåter han sig inga alltför stora deviationer ifråga om utbildningsmålen eller annat, han har så att säga etablerat en viss rutin, men kan mycket snabbt röra sig utanför sin komfortzon om det blir nödvändigt, och Gudarna nåde den stackars elev som vänder bösspipan åt fel håll, eller annars hittar på rena tokigheter !

Fritt ska man tänka, men det ska också vara rätt; och kom ihåg att försöka träffa mitt i målet eller åtminstone få tavelträff, och helst också att sikta !

Ni ska nu inte göra er alltför långtgående idéassociationer om dessa tankars ursprung, dess egentliga grund eller något annat, för nu använder jag dem på mitt eget sätt – jag har ju sagt att jag är som en gammal fanjunkare ungefär, och då passar också dessa tankar ovanligt bra.

Er hudfärg, civilstatus, religiösa åskådning, politiska uppfattning, nationalitet eller yrke skiter jag för ögonblicket fullständigt i, för det angår mig inte ett dyft i det aktuella sammanhanget.

Detta var allt jag ville ha sagt er, när jag inledde min betraktelse med en text om livets fruktkorgar.

Jag är en folkets man – och något annat kan ni inte vänta er, från just mig.