Delvis missvisande blänkare i SvD och svensk press om nytt arkeologiskt fynd i Estland

Ibland undrar jag faktiskt över förmågan till självständigt tänkande ibland svenska journalister. Alla upprepar de slaviskt vad som står i olika TT-telegram,  oftast helt utan någon kontroll av den ursprungliga källan, och vad rubriksättningen angår, så blir den ofta fel – även om den inte alltid söker sig till ”Höglandsnytts” säregna rymder. (Se ibland tidigare inlägg).

Men – nu så har det hänt igen. SvD rapporterade igår att ”hundra stycken vikingasvärd” skulle ha hittats på Ösel i Estland, vilket är en sanning med åtskillig modifikation. Läser man originalkällan, så framgår det tydligt att det är fragment av svärd det handlar om, och alltså inte bara ”delar” i största allmänhet, som det står inne i SvD:s och TT:s artikeltext. ”Fragment” i arkeologiska sammanhang kan betyda en enstaka rostfläck i marken, eller enstaka spånor av metall, vilket man nog bör var medveten om.

Utsmyckningen på svärden verkar relativt grov, och kanske är ett verk av lokala smeder. Jämför vad en fack-site som ”Ancient Origins” har att säga om saken.. !

Vidare skriver den Estniska originalkällan att det är svärd från nionde till trettonde århundradet det rör sig om.  Tusentalet till tolvhundratalet alltså. I Nordeuropa räknar man vanligen med att Vikingatiden tog slut år 1066, medan Estlands hedendom (och Vikingatid) varade långt intill dess att Danskar och Tyska Svrädsbrödraorden anlände till nuvarande Estland på 1200-talet, medan den svenska ”Ösysslan”, varav Ösel fått sitt namn, kvarstod under svenskt inflytande och med en svensk bosättning mycket långt fram i tiden, liksom på Dagö, Odinsholm, Rågö, Ormsö och många andra Estniska öar.

Enstaka svärdshjalt – minst 2 – ur detta fynd – som ska komma från 2 fyndplatser 80 m ifrån varandra – troligtvis på ett större gravfält, eller kanske från en lokal liknande de båtfynd som gjorts på Estland under senare år (se bland mina tidigare inlägg) tycks visa, att de inte alls är så fint bearbetade som de praktsvärd av frankisk tillverkning som man ofta möter över hela det vikingatida området. Den estniska nyhetssajten säger att det finns minst 700 svärd från 900-talet och fram till Vikingatidens slut i Världen, men det är osäkert varifrån denna uppskattning kommer.

Observera de mycket finare detaljerna på denna svärdsreplik. Damaskerat stål och mycket fint bearbetade hjalt var vanligt – och antagligen var de 100 exemplar man nu har spår av inte bara inhemska, utan även tillverkade i Norden eller det Frankiska Riket.

Så sent som 1870 var delar av Västra Estland svensktalande. På Vikingatiden och Medeltiden omfattade de svenska delarna eller ”Ö-sysslan” nästan hela området på kartan.

Till sist ska det sägas, att det kanske inte är konstigt att dagens journalister är historielösa. Oftast har de en mycket dålig och bristfällig skolutbildning. Historieämnets ställning i den svenska skolan är väldigt svag., och för några dagar sedan lade den S-ledda Regeringen ett förslag att ta bort all historieundervisning som berör perioden före år 1700. En hel generation av svenskar görs till lättstyrda, identitetslösa, kunskapslösa, rotlösa människor – och som vi ser driver svenska media aktivt på den utvecklingen..

Från Partikansliets slaktarbod: ”Ryggraden tar vi bort, lille svensk ! Den behöver du ändå inte… Åsså mössan i hand, och bocka, bocka, bocka… ” (konstverk av den tyske tecknaren Paul Weber)

 

Utvecklingen i Stalins Sovjet – den era under vilken den svenska befolkningen i Estland nästan helt utplånades – var precis likadan. Folket skulle bli historielöst, en ansiktslös och aningslös grå proletär massa – utan medvetenhet om vilka de egentligen var, eller var de kom ifrån…

Men – vetenskapen och lite humaniora kan råda bot på den saken – lyckligtvis…

Annonser