”Grandmaster” Sonck slår till igen – Rödluvan inblandad ?

Om nu Richard Jomshof respektive Ulf Kristensson gjort skandalösa uttalanden (se föregående inlägg) så är de inte ensamma. I Finland rasade förra året en kristen hat-storm emot Hufvudstadsbladets Kulturchef Fredrik Sonck – ja han heter faktiskt så – vars språk och artiklar påtagligt liknar kåsören och posören Fredrik Strages i och för sig ganska roande krumsprång i Dagens Nyheter.

Eller vad sägs om följande stycke, som inledning på en artikel i Finlands största svenskspråkiga tidning:

Enligt den nya sexualbrottslag som regeringen bereder skulle det rentav ligga nära till hands att åtala Gud för våldtäkt mot barn. Även om man föreställer sig Maria som en orörd jungfru, skymtar här en variant av teodicéproblemet: hur kan en god gud göra en 13-årig flicka gravid?

  • Kulturchef Fredrik Sonck, Hufvudstadsbladet 2020-11-27

Jag måste säga att jag gillar herr Zonk, Sunk, Sonck eller vad han nu heter. Han verkar verkligen vara en frisk fläkt i Finlands kulturliv, och man kan notera, att det i finlandssvenska media alltid varit mycket mycket högre i tak än i det tillknäppta, bigotta och pryda Sverige, där islamistiska fanatiker och frikyrkliga sekter dominerar hela medialandskapet. Redan Ebba Busch Thor, ledare för ett visst Riksdagsparti, kommer ju från Sekten Livets Ord, och är från början till slut indoktrinerad via sin tid i deras skolor.

”He is tha SONCK-Master ! (Men ännu inte ZONKAD ?) Bildkälla: Tidningen ”Journalisti”

Herr Sonck har tidigare gjort sig känd som barnboksförfattare, och bland annat använt en nordisk Gudinnas namn i ett sammanhang, där det inte borde få förekomma. Nu tar han sig i någotslags Jungiansk Bruno Bettelheim-anda an Sagan om Rödluvan, men brister makterna ske pris inte ut i något sedvanligt vargkrameri, när han skriver att sagan om Rödluvan handlar om kvinnlig sexualdrift och manlig våldtäkt.

Egentligen borde ju sagan heta Rödluvan ÄR vargen.

Det hon möter på sin genväg genom skogen, när hon stannar för att plocka blommor, är varken ett rovdjur eller en våldtäktsman, utan sin egen sexualitet, sin libido, livslust, tonårskåthet – vad man nu vill kalla det, som för en ung människa kan te sig både farligt och fascinerande samtidigt. (Namnet Rödluvan har ibland antagits anspela på menstruation – att det rör sig om en flicka som just kommit in i puberteten – men vill man så kan man också tänka att det anspelar på klitoris.)

Under vandringen genom skogen kan man alltså tänka sig att Rödluvan förlorar sin oskuld i symbolisk bemärkelse: det är nu hon blir medveten om sig själv som könsvarelse.Det här förklarar också varför hon inte kan känna igen sin mormor när hon sent omsider kommer fram. För många barn kan det vara svårt att se sina föräldrar, liksom mor- och farföräldrar, som sexuella varelser, även om de per definition är det.

Rödluvan som knappt hunnit komma tillrätta med vargen i sig själv, konfronteras nu med den omskakande insikten att samma sexualitet som vaknar i hennes unga kropp, också slumrar i den gamla gummans. I den blida mormodern ser hon plötsligt samma främmande, skrämmande rovdjur som hon sett i sig själv. Det är så här man ska förstå Rödluvans frågor om varför mormor har så stora ögon och öron – de handlar om att Rödluvan ser och förstår mormor på ett nytt sätt. Och den stora munnen? Vad innebär det att Rödluvan blir uppäten av mormor/vargen?

Symboliskt är det lätt att förstå scenen som en omvänd förlossning. Ur en annan människas kropp kommer vi till livet, ur våra kroppar kan nytt liv komma, men samtidigt förebådar sexualiteten också döden som ska sluka oss.

På förekommen anledning meddelas från officiellt håll i Tell-Aviv att ”Rödluvan” på bilden ovan INTE har någonting alls att göra med vad som skildras i denna OBSCENA blogg-artikel ! (Och HÖR SEN !)

 

Den måltid mormor egentligen skulle ha serverats, den som Rödluvan bär i sin korg, är för övrigt ”bröd och vin” alltså samma substanser som i nattvardens symboliska kannibalism förvandlas till Kristi kött och blod och påminner om det eviga liv som kristendomen lovar. Att de två kvinnorna försmår nattvarden kan ur ett kristet perspektiv eventuellt ses som ett syndafall. Tankarna går till Bibelns berättelse om Eva och ormen, där ett annat demoniserat djur representerar den upproriska sexualiteten.

Med moderna ögon kan man förstå sagan som ett hedniskt(?), sexpositivt och protofeministiskt meddelande som i sin vargmaskering överlevt tider då sexualiteten, i synnerhet den kvinnliga sexualiteten, varit något som förtigits eller förtryckts. Betecknande är att slutet på sagan anses ha tillkommit senare, alltså det parti där jägaren sprättar upp vargen och fyller buken med stora stenar så den drunknar i brunnen. Det ger sagan en minst sagt misogyn tvist, om vi förstår vargen som en symbol för kvinnans sexualitet.

Självklart måste vi förstå att Fredrik Soncks amatörpsykologiserande, här görs med glimten i ögat. Kanske har han som jag läst sin Carl Gustaf Jung redan i tonåren, eller också är han som jag en oförbätterlig hedning, kanske rent av influerad av vissa religionspsykologiska rörelser, som betraktar folksagor, myter och legender – ja till och med sagor för barn – som ganska avslöjande, psykologiskt sett.

Rödluvan vill ha sex, det är hela saken” väljer Kulturchef Sonck som rubrik. Nåväl, jag skall för min del icke vara sämre, men låt mig inleda med att jag finner det något fruktbarare, rent intellektuellt sett, att först diskutera Bruno Bettelheims liv och verk, eftersom Kulturchef Sonck också verkar vara influerad av honom, och inte bara den Jungianska psykologin – i nog så betänklig grad. Vad Jung sa om det kollektiva undermedvetna har stor bäring på den Nordiska Hedendomen.

Jungs katolska kritiker har till och med gått så långt som att säga, att han skulle varit ledare för en Hellenistisk-Hednisk sammansvärjning, med syfte att genom ett nytt slags psykoterapi störta hela kristenheten i fördärvet, och det vore ju väldigt bra och trevligt om det fungerade, måste jag säga. Problemet är bara, att det gör det tyvärr inte – har man med kristna och därmed likställda att göra, vill det till att man använder sig av effektivare medel. De av Jungs kritiker som själva varit hedningar har menat, att hans ständiga fasthakande vid alkemi och medeltida esoterica i längden blev väldigt tröttsamt – han närmade sig aldrig Asatro eller ens antikens Grekisk-Romerska religion på ett tillräckligt fördomsfritt sätt..

Bruno Bettelheim – apropå störda barn – som Kulturchef Sonck skrivit barnböcker för – var själv en sagoberättare av rang. Han hade egentligen aldrig några akademiska meriter, utan förfalskade sina egna doktorsdiplom, och påstod lögnaktigt nog att han hade 14 års universitetsstudier bakom sig, när han som jude flydde undan nazisterna från Wien och Österrike, och hamnade i USA. Bettelheims stora bok om Rödluvan och andra sagor, har visat sig vara ett plagiat, som byggde på teser från en Dr. Julius E. Heuscher, som tog upp ämnet 13 år tidigare, som god Jungian och förstås German. Bettelheim påstod sig också ha studerat musik för Arnold Schönberg i Wien, ha sysslat med arkeologi ute på fältet och hundra och en andra ting – men alltihop har senare visat sig vara lögner och åter lögner, som han använde för att öka på sin berömdhet, när han väl tagit sig in i USA.

Men, det minskar ju inte värdet av hans livsgärning i sig – i sådär 30 år förestod Bettelheim en skola för ”problembarn” och unga förbrytare i USA, och han lyckades uppnå så goda resultat att de kunde äta med knivar och gafflar av metall och dricka ur vinglas, utan att skära upp handlederna på sig själva eller knivskära andra – USA:s hela psykläkarkår har i god Politisk Korrekthets anda satt sig upp mot allt det där, liksom det faktum att Bettelheim då och då örfilade upp sina elever, och använde en blandning av sunt förnuft, disciplin och stort förtroende (som i exemplet med bords-serveringen) vilket faktiskt i alla tider varit detsamma som gott föräldraskap och gott ledarskap.

En god ledare och förälder inser nämligen, att klara, enkla gränser och disciplin behövs ibland, liksom straff, men sunt förnuft säger också att om man ger barn och underställd personal ett stort svängrum, många förtroenden – nog för att de skall klara sig själva och mycket frihet – till och med det där som kallas ”auftragstaktik” på tyska – så klarar de sig mycket bättre, än om disciplinen slår över i despotism.

Vi får hoppas att Herr Sonck, för sin del, fortsätter sin gärning såsom barnboksförfattare i denna anda, och icke ger sig in på områden han icke begriper eller känner till, som till exempel Nordisk Hedendom och Asatro, den kulturella sfär där jag själv hör hemma – även om jag inte alltid, jämnt och ständigt befinner mig där, ty livet blir lätt tjatigt, när det gäller människor med en enda bok – som alla dessa kristna och Mohammedaner..

Låt mig till sist bara berätta lite om ”Rödluvor” – för sådana har jag ju mött ganska många under mitt eget växlingsrika och intressanta liv.. Eller – ja – jo – om en alldeles mycket speciell ”Rödluva”.

Rödluvan ifråga ställde sig under en halv dag i ett av Berlins allra mest ILLA beryktade gathörn, i Stadsdelen Kreutzberg, mitt i korsningen Wiener Strasse / Skalitzer Strasse – i uppenbar närhet av de somaliska langarna vid Görlitzer Bahnhof, samt den ökända parken med samma namn, där vita kvinnor eller någon sorts kvinnor överhuvudtaget inte bör gå ensamma efter mörkrets inbrott, av skäl som är uppenbara. I närheten finns en kanal ut till Spree, och där draggar man nästan varje månad upp försvunna lik, liksom man gjorde med Rosa Luxemburg, när hon hamnade i Landwehr-kanal med luftstrupen avskuren, fast hon var ju i och för sig polsk judinna, och dessutom Brunett..

Jag ska inte säga exakt hur hon var klädd – inte minst som jag själv köpte henne den utstyrsel hon ögonblickligen iförde sig och ville använda för egna stordåd, så att säga – men det räcker med att konstatera, att hennes klädsel väckte stort uppseende, även bland de där – i samma gathörn – församlade ”damerna”.  Rödluvan, dock, var annars en fullständigt normal svensk småbarnsmorsa från de norra delarna av Uppland – vill jag påpeka – och hade inget skumt förflutet, men inte ens  den närbelägna Omar Ibn Khattab-Moskén kunde få henne på andra tankar.

Vad som var ”grejen” för henne – insåg jag snabbt, när hon under en hel middag ingående redogjorde för mig och hennes bästa väninna om alla skamliga, fullständigt perversa och på alla sätt oanständiga förslag hon fått – var marknadsundersökningen, eller skall vi säga marknadsundersökandet, då Rödluvan självklart aldrig haft minsta tanke på varesig vargar i människohamn, ulvar i fårakläder eller andra tragiska existenser.

Från Moskén kom en turk, som föreslog henne att hon skulle tömma sin tarm över ett glasbord, varvid turken själv tyckte att just han skulle ligga under glasbordet och studera det hela. En annan, till synes helt normal ung man i vit T-shirt erbjöd henne att mot kontant ersättning om 500 Euro hugga av hans armar, och sedan slå honom i ansiktet med dem, vilket han tydligen på fullt allvar fann osedvanligt upphetsande. När hon vägrade – ingen anständig Rödluva, som dessutom är svensk och ganska naiv kan ju få sig till att göra sådant, inte ens med yxa eller motorsåg – erbjöd sig den unge mannen att själv hugga av sig pekfingret, och sedan äta upp det – i hennes direkta åsyn. Fortfarande för 500 Euro – eller rentav Sex. ”Det hela liknade bröderna Grimms eller rättare sagt Gryms sagor” tyckte den svenska Rödluvan.

I Berlin, skall man veta – fanns det i alla fall för ett par år sedan en marknad för precis allt, och priserna var höga nog för att göra det hela väldigt inkomstbringande – i alla fall enligt samma Rödluva, som sedermera också tyckte att diverse personer i hennes vänkrets borde genomföra enskilda borgensåtaganden på sådär en miljon kronor vardera åt just henne – hon skulle småningom ha ett barn till och behövde köpa en stor villa, nämligen – och då är – som vi ju alla förstår – 8 miljoner eller så ingenting , ifall man hör sig för ibland släkt och vänner, och delar upp miljonerna på i alla fall sju personer..eller kanske sex.. Jag menar – allt för en fri marknad, liksom – och de verkligt grova perversiteterna här i livet – det med avhuggna armar undantaget – är faktiskt inte straffbelagda, någonstans i världen. Man k-a-n faktiskt damma på varann med mattpiskare hemma i sovrummet om man vill (en del ”Rödluvor” behöver genomgå just den proceduren ganska ofta), ge sig till att pissa på varann, genomföra allehanda ”Fänriksövningar” med nabit, T-sprit och bikarbonat tillika om ni undrar – inget av detta är straffbelagt, och därmed intet att bli moraliskt upprörd över.

Detta om Rödluvor. Nog om dem.

Våra svenska politiker, Nomenklaturan och de som tror att de skall leda oss, är ändå sju resor värre.

”Hor sa du grabbet ? Dü sa hor ?”

 

Det hela påminner mig om en god historia, om än inte en saga. Från vårt östra Grannland.

I en hotellbar i Rovaniemi träffade Pekka en gång Svetlana eller snarare Svett-Lana, som kom österifrån och var ganska desperat.

Då sa Svett-Lana till Pekka: ”Dy jak ghör kvadso hälst fö’ 500 Euro, jak e expert jak lofva – men sprhk inte jak så bra tala, så dü må’ säga allt meh bah füra ord ba – ikke fleh ä füra

Pekka tänkte efter en god stund. Han tog sig en klunk ur ölglaset, medan han tänkte på vad som var rimligt att önska.

Och så sa han, med tydlig och klar stämma: ” R-e-n-o-v-e-r-a  H-e-l-a   M-i-t-t    B-a-d-r-u-m ”

Det var fyra ord, det, och det vore väl skäligt för 500 Euro…

Vi lämnar nu Hufvudstadsbladet, och dess Kulturredaktör åt sitt öde, för nu har vi varit tillräckligt ”kulturella” nog för idag – och redogjort för skillnaden mellan vissa ”kulturer” – för se det är skillnad på folk och fä, i stort som i smått och i öster och väster såsom i nord och syd..

Avslutar dagens betraktelse med den vackra hymnen ”Little Red Riding Hood” av Sam the Sham och the Pharaos – som kom redan på 1950-talet..

 

(”whaaoo – but we mean Bääh !”)

Hans Helighet Påven, MSB, Dödssynder och Dygder…

Hans Helighet Påven, som nyligen fått ställa in sin traditionella nyårsmässa eftersom han lider av bensmärtor – vilket jag själv också gör för tillfället, och sedan en akut sjukhusvistelse sedan tre dagar tillbaka, lär så sent som i Julas ha sagt, att av alla Katolikernas sju dödssynder, är Likgiltigheten emot Nästan och Världens problem den absolut största, och mest utbredda, samt den som är mest typisk för vår tid.

Länge Leve Påve Franciscus, som i Boxning vart en friskus !

Nu är jag hedning, och inte alls katolsk som alla vet. Inte heller är jag någon Påve, ingen Storpåve i alla fall, och för alla de Småpåvar, som döljer sig inom den fullständigt urartade ”Fornseden”, New Age i övrigt eller NAS, Nordiska Asa Samfundet i synnerhet, ber jag att få betacka mig.

”Från himlens höjd jag stiger ner, och ropar så till er: Dröj ej mer !” (Illustration ur seriealbumet ”Church State” av den kanadensiske tecknaren Dave Sim)

Jag vill inte ”förpåvas”, alltså undergå en papafikation. Jag tror inte heller på begreppet ”synd” överhuvudtaget, eftersom det inte finns och aldrig funnits inom Asatron eller den Nordiska Hedendomen. Asatron har heller aldrig haft några Påvar, eftersom det är emot dess blotta natur, och därmed inga andliga överhuvud med en sådan eller jämförbar status överhuvudtaget. Titeln ”Allsherjargodhi” som det Isländska Asatrufélagid utsåg redan på 1970-talet, då det grundades, och som alltjämt är i bruk där, är blott och bart en administrativ titel, precis som Gode-värdigheten alltid varit på Island, och ger dess nuvarande innehavare, Hilmar Örn Hilmarson, visserligen en hel del status, men någon rätt att uttala sig i trosfrågor för all Världens Asatrogna, har han likväl inte, kommer inte att ha, och har heller aldrig haft.

Här i landet har det tyvärr funnits en del snedvridna individer under 1990-talet, en väldigt lustig figur som kallade sig ”Frömund Ansheljargode” bland annat – titeln har ingen som helst vettig innebörd varken på modern isländska eller den norröna som talades i heden tid, inte på något Nordiskt språk –  och som inte bara utropade sig till någotslags Påve, utan också påstod att alla Asatrogna alltid skulle ha varit vegetarianer, samt att våra förfäder också allesammans var det, helt utan minsta bevis för denna vanvettiga utsaga. Han försökte också driva ett slags krog på Järvafältet utanför Stockholm, men det befanns ganska snart av lokal Polis på orten, att den var en såkallad ”Olämplig ungdomsmiljö” eftersom fornsedarna var där och rökte hasch i vanlig ordning, något de synbarligen ofta gör på sina sammankomster.

Detta var anno 1992, om jag inte minns fel, men ingen har hört talas om någon ”Frömund” sedan dess. Istället har vi fått se ett stycke pårökt ”Rådsgydja” i TV 4:s morgonsoffor och annat, som hela tiden ihållande påstått att just hon skulle ta sig den självutnämnda rätten att tala för alla Hedningar i Sverige, och som numera – tillfälligt degraderad till ”övergydja av Stockholm” (en annan ”egenpåhittad” titel, som ter sig högst löjlig, när en person med högst sådär ett tjugotal fanatiska anhängare anser sig kunna tala för en hel storstadsregion om 1,5 miljoner människor) är såpass intolerant, att hon inte ens kan ta en vettig och saklig debatt angående ”fornsederiet” och dess väldigt underliga åsikter, verksamhetsformer och politiska vanföreställningar, för sådana finns som bekant i rikt mått inom just den rörelsen, och därmed närbesläktade.

För att återgå till Hans Helighet Påven, okränkbar, ofelbar och dessutom sakrosankt som han är – i sin ungdom utövade han sporten Boxning, och hans koppling till flera erkända idrottsmän och boxare har också varit aktuell på senare tid – säg visste ni det ?

”En Påve kommer sällan Ensam”

Påven är mycket besviken, säger han i det Finländska Hufvudstadsbladet och till och med i en del andra svenska media – besvikna kan vi ju alla bli, av olika skäl och olika orsaker – men vad som verkligen irriterade Hans Helighet, den 3 Januari i år och före de senaste händelserna i Amerika, var att all världens makthavare, rika och andra potentater inte ens respekterar de Covid-regler de själva ställt upp, skenheliga som de är, och ”De tänker inte på de som stannar hemma, på de som drabbats ekonomiskt av nedstängningarna, eller på de sjuka. De tänker bara på att åka på semester och ha roligt”, säger påven. I den svenska pressen har enbart och endast bara NT – Norrköpings Tidningar vågat dra den självklara parallell, som uppstår gällande den politiska situationen i stort i vårt eget land, det som en gång var Sverige, men numera är ”Landet Löfvén”

 

Små Påvarna, Små Påvarna – är lustiga att se. Båd kräkla, båd kräkla och mitra hava de”.. Mannen till vänster begick misstaget att åka till Kanarieöarna över Jul. Han måste genast avgå. Mannen till höger har dödat hundratals, kanske tusentals etniska svenskar över 70 år genom att neka dem syrgas på äldreboenden – med full vetskap om innebörden i sitt beslut, efter vad det ser ut. Han ska få sitta kvar, sägs det… VEM av dessa två är den VERKLIGE syndaren ? VEM är det som ”borde avgå” ?

Vad vi kallar lögner, och rena underlåtenhetssynder är – liksom ”vanelögnare” i Politikens Värld och annars vi har ju också ”forskare” på Hedendom som t ex Fredrik Gregorius vid våra universitet kanhända en bedömningsfråga. Men vi har en Statsminister, som Trumpskt och lögnaktigt svänger sig med att han ska ”gå och köpa reservdelar till sin rakapparat– och i slutändan kan vi alla fråga oss – är det ens värdigt – och VEM bär egentligen ansvaret ?

Är det inte makthavarna själva, kanhända ? – precis som hans helighet Påven konstaterat.

”De sju Dödssynderna” – Målning av den tyske konstnären Otto Dix, 1933

Nu är jag som sagt Hedning, och tror därför inte på själva begreppet Synd, och i synnerhet inte på några Dödssynder, eftersom vi redan ur själva verkligheten tydligt kan se att det inte existerar några absoluta synder, och att inte ens Dödssynderna enligt katolicismens korta katekeser är ordentligt definierade. Vad som räknas som syndigt, respektive icke syndigt, och såpass moraliskt klandervärt så att det skulle föranleda ingrepp från den existerande rätts-staten (som i en viss MSB-chefs och före detta Rikspolischefs fall) blir en bedömningsfråga, så länge verkliga förbrytelser från Regeringen Löfvéns sida förblir ostraffade.

Enligt en annan katolsk ”lista” – dåligt definierad och därmed öppen för allehanda missbruk – är det bara följande, som utgör de såkallade ”fyra himmels-skriande synderna” enligt katolicismens sätt att se – efter vad jag hört:

  1. mord;
  2. den sodomitiska synden; (1 Mos 19:1-11)
  3. förtryck av fattiga, änkor och föräldralösa barn;
  4. försnillande eller undandragande av dagspenningen eller arbetslönen.

Som god statstjänsteman finner jag Regeringen Löfvén på sannolika grunder skyldig till allt av ovanstående. Misstanken om åldringsmorden – i hundratal eller tusental är enligt Covid-19 kommissionen under utredning, och gällande Sodomin, har vi sett hur en viss Fredrik Federley, toppman inom Centerpartiet och representant för Regeringen vid EU i Bryssel, först beviljats vårdnaden över ett femårigt barn (numera sju) och sedan sammanbott med en dömd pedofil under ”frigång” vars straff samme Federley uppenbarligen försökt förkorta till noll och intet, bara för att han skulle skapa en sk ”regnbågsfamilj” och legalisera sodomi i Sverige, något också ett antal andra Centerpartister försökt. (Se bland annat här, om hur Ordförandeskap i diverse kommunala ”familjenämnder” genom Annie Lööfs berömda ”center” visats förenliga med ren pedofili)

Vad gäller förtryck av fattiga, änkor eller föräldralösa barn, torde det stå klart att det förekommer, liksom 4) vad nu rikets finanser i allmänhet angår, och därmed har alltså Regeringen Löfvén svårt syndat mot den katolske Guden, vilket jag alla ni kristna därute noterar.

Å andra sidan – själv tror jag enbart på Juridik, uttryckt genom ett sekulärt samhälle och ingen Naturrättslära, där rätten för eviga tider och alla förhållanden är förutbestämd. Brittisk Lag gäller inte i Sverige, Tysk lag gäller inte i Finland, Finsk lag gäller inte i Frankrike, och Svenska Lagar gäller inte i Storbritannien, vilket bland annat är klart utsagt i Brottsbalkens portalparagrafer, om någon nu vill veta.

Enligt Asatron skipar Asarna rätt vid sina domssäten, de har inte rätt, och det finns heller inga som helst eviga domslut, ty man måste lag göra, lag  tälja och lag säga, lika väl som runor, vilket följer av Runatal Havamals. Därav framgår redan, att rättvisa är ett relativt, inte absolut begrepp.

Angående dödssynderna – sju till antalet, så har jag själv bara följande att säga, ifall de nu ska vara just de här:

  1. högmod,
  2. girighet,
  3. lusta,
  4. avund,
  5. frosseri,
  6. vrede,
  7. lättja

Något Högmod anser jag mig knappast lida av, inte vid sidan av de stolpskott av släktet människa, som jag redan räknat upp, ingen nämnd och ingen glömd. För övrigt tror jag också, att de flesta synder inte är alls är så dödliga som det sägs, när det gäller listan ovan. Kristendomen lär ut överdriven ödmjukhet, krälande i stoftet inför en inbillad ”Gud” och annat som inte alls är nyttigt för mänskligheten, och är just därigenom en skadlig religion, då den inte värdesätter individens värde, eller rätt till självbestämmande. Hybris – vilket förvisso finns som begrepp i Hedniska kulturer, vore förresten en långt bättre definition.

En ledare gör sig skyldig till Hybris eller Högmod, då han inte kan överblicka konsekvenserna av sina egna handlingar, och heller inte kontrollera sina egna anhängare.

Angående nr 2) Girigheten, så anser jag det inte vara en synd att törsta efter kunskap, exempelvis, att se om sitt eget hus, att hjälpa sig själv på det att också gudarna må ge envar hjälp, men en långt vanligare synd i Sverige – och speciellt dess hedniska del – är särskilt nummer 4) Avunden och Missunnsamheten, liksom den illa dolda skadeglädjen, vilken genomsyrar alla snöda hjärtan.

Rävar – särskilt Skabbrävar – har alltid setts som onda djur enligt Katolicismen, därför att de symboliserar girigheten… Och skabbigt folk finns nog och övernog…

Vad sedan 3) Lustan angår, anser jag inte att normal mänsklig sexualitet är en synd. Här ligger en av kristendomens stora nackdelar, för den har hela tiden visat enorm missunnsamhet emot människorna, när den inte unnat dem någon glädje av det faktum att vi har två kön (ja, könet är en biologisk realitet, ingen ”social konstruktion” som en del helt felaktigt tror) och inte tre eller fyra. Avhållsamhet är ingen dygd för en hedning, och den sortens kristna pryderi som nu går under den falska varubeteckningen ”feminism” ger jag heller inte mycket för. Sverige är Feminismens Saudi-Arabien, det har man ofta konstaterat, och det vimlar av länder i vårt närområde som har betydligt sundare, öppnare och ”frigjordare” attityder ibland normalbefolkningen, och heller ingen repressiv lagstiftning, eller lika mycket hyckleri och politiska skådeprocesser.

Vildsvinet och Freja har i alla tider varit symboler för samma grundläggande drift, nämligen den sunda könsdriften… som katolikerna hela tiden inte förstår och fördömer, därför härskar ibland dem alltid celibat, sodomi och pederasti

Vi kan alla erinra oss Annie Lööfs och Federleys falska skådeprocess emot Eskil Erlandsson, ett av de största justitiemorden i modern tid, vad Sverige angår. Någon juridisk bevisning emot Eskil Erlandsson har aldrig funnits, och han har inte mindre än två gånger friats i Svensk Domstol, trots att man via politiska påtryckningar förmått ett enda enstaka Hovrättsråd att gå med i den hysteriska anklagelse-leken, som troligen utlösts, när Erlandsson, som är en ärlig man, protesterat emot Stureplans-centern, Federleys fjollor och vad de hela tiden ägnat sig åt.

Vem är förresten skyldig till den största synden, när en gammal mans ömmande knän jämförs med Federleys missbruk och påstådda ”vårdnad” om en sjuårs flicka, och vad hans ”livskamrat” gjort sig skyldig till ? Herr Erlandsson har inga förstörda liv och inga för livet skadade barn på sitt samvete, men det har Federley, som nu fortfarande ”mår dåligt” innan han åter skall göra ”comeback” inför nästa val och i politiken.

Återigen – ser vi inte syndernas relativism, till och med när det gäller ”dödssynder” – och vad är egentligen en dödssynd ?

Själv skulle jag vilja hävda, att vad vuxna män och vuxna kvinnor gör med eller mot varandra, i de flesta fall är enbart deras ensak, så länge samtycke föreligger, och därmed finns ingen synd alls, inte ens i fråga om prostitution (som Asatron inte alls fördömer, och heller inte har fördömt) eftersom ”hor” bara betyder otrohet eller svikande av löften, men den som inget svek har begått, har därför heller inte horat.

Hor är däremot att bryta eder (om man ingått äktenskap) eller att ballra om vem man haft sex med, intrång i privatlivet och svekfult betende på Internet och i media, och även uppenbar lögn – om din granne eller ”nästa”, skulle väl kallas för en långt värre synd, ifall man nu ska ha en katolsk katalog över ”synder”

Avunden, som ofta drar sig själv vid näsan, symboliseras enligt katolikerna av en Hynda.

Vad gäller synd nummer 4, Avunden, har jag redan kommenterat den, och jag kan nog inte sägas lida av någon avund, särskilt inte vad gäller Påvar och Politiker. Däremot vet jag att det finns många i min närmaste krets som avundas mig, både för kunskaper, ägodelar, framgångar, de förmågor jag har och mycket annat, och i flera årtionden igenom har de aldrig visat sig annat än missunnsamma och småaktiga, men den sortens människor vill jag för min del inte umgås med.

5. Frosseri, alltså övermått i fråga om mat eller dryck, eller andra utsvävningar, som strider emot måttan och röjer omåttligheten, beskrivs redan i Hávamál, särskilt i de inledande stroferna om dryckenskapen, omåttligt krävande gäster, som suger ut hela länder och värdfolk, men läs också strof nummer 21:

Hjarðir þat vitu,
nær þær heim skulu,
ok ganga þá af grasi;
en ósviðr maðr
kann æ
vagisíns of mál maga.

Denna strof av Hávamál har som många andra ofta blivit vanställd och felöversatt, särskilt av de som med full avsikt översätter dåligt för att skada, släpa Asatron i smutsen och förnedra den, precis som Lars Lönnroth (en av de sämsta översättare av Eddan, som vi någonsin haft) men i min översättning lyder den – och jag översätter för min del mycket exakt, utan att lägga till ett enda ord för mycket, eller göra fel i ordval – det kan jag rakt fram säga, utan högmod:

Hjordar det vet
när hem de skall
och gångar då av gräset
men en oklok man
kan aldrig
väga sin mages mål

”Vagisins” har nämligen inget med ordet ”väg” att göra, men syftar på en vägning, och där står faktiskt ”mål” i originalet, som ett mål mat. Kort sagt: Oden och Gudarna vänder sig emot missbruk, och det skall väl vara måtta i allt, sex inbegripet, men för mycket sex kan ingen dock svårligen ha, ty det är vanligen omöjligt att dö utav det, eftersom man i vilket av för mycket mat eller för mycket dryck först blir illamående, sedan utmattad – och det är ingen synd, ifall det inte leder till indolens eller lättja.

Angående Vrede, nr 7 – skulle jag inte säga att Vrede i sig är någon synd alls, utan enbart en sund och naturlig reaktion hos människorna, utan vilken ingen vilja till förändring är realiserbar, för det är bara och endast bara när vreden blir överilad, eller tar sig uttryck i rena våldshandlingar, som den blir farlig, även om många kristna förstås fruktar den, ty ”för Nordmännens raseri bevare oss milde herren gud” brukade de lalla och traggla i sina kyrkor.

Redan Påven själv kände vrede, när han i sin ungdom tränade boxning, och utan vrede inombords, kan man inte förändra någonting av tillståndet här i Världen, eller likt en boxare själv så sitt första slag, som bör sluta med knock-out på motståndaren, fortast möjligt. (Och kan man inte ens det, bör man fortast möjligt dra sig ur ringen, inte gå till Captolium i onödan, och inte ställa sig där..)

Pöbel är Pöbel, och Amerikaner är Amerikaner. Titta på den synnerligen illa klädde individ i mitten, som missbrukar både sin kropp med fula tatueringar, och dessutom MISSBRUKAR Tors Hammare som symbol ! (Vrede är ingen synd, men brist på omdöme är det förvisso)

Likgiltigheten, nummer 7 är och förblir den största synden enligt Påven, och däri måste även vi hedningar hålla med. ”Tål intet ont här i Världen, men var glad åt allt som är gott” lyder ett försök till en översättning av Hávamáls vördnadsbjudande strofer.

”Om ont du ser
Säg då att ont
Det är
och giv ej
dina fiender frid”

Är ett annat, ofta citerat försök till översättning av samma strof, strof 127 för övrigt.

Här gäller dock, att man måste lära sig det Hedniska Frids-begreppet, och vad Fridh som juridisk term egentligen betyder, och inte misstolka allting, särskilt inte sådant som kristna människor inte kan förstå i alla fall, just därför att de är obildade kristna och därmed pöbel, lika mycket pöbel och mobb, som de Trump-anhängare som nyligen stormat Capitolium.

Det talas också mycket – hos en del amerikaner, som är fullständigt obildade, dumma i huvudet och inte kan förstå bättre – om att det skulle finnas nio stora Hedniska Dygder, eller ”Nine Holy Virtues” eller något sådant.

 

NEJ – detta är Bogus, Bullshit, ”Fornsederi” och Make-Believe. Hávamál innehåller INGA ”Nio bud” och verklig Asatro är ingen svag ”Motivational Poster”

Föga vet då de här vilseförda vraken att deras nio dygder bara är hitte-på rakt igenom, och skapades av två enstaka herrar anno 1974, som kallade sig ”Stubba” respektive ”Höskuld” och falsk försökte ”kristifiera” Asatron genom att idiotiskt nog tro att det skulle gå att ”koka ned” den till någotslags ”Nio Odens Budord” som en ren parafras på ”Tio ”guds” Bud”. Herrarna ifråga kallade sig också ”Odinister”, en beteckning, som i likhet med det ytterligt fula och missvisande ordet ”fornsedare” aldrig funnits, där för att riktig Tro, Trofasthet, Treue, Truth är något annat.

De nio påstådda dygderna är ett nattsvart, intellektuellt misslyckande, och enbart en dålig parodi på vad Asatro och Hedendom verkligen står för, lika dålig eller bra som katolicismens eviga dygde- och synda register, och lika irrelevanta, när det gäller att bedöma grunderna för det som kan kallas ett moraliskt eller mänskligt handlingsmönster.

Gudarna har i alla fall skapat oss till att handla och ta konsekvenserna av våra handlingar i alla fall, och så länge dessa inte är direkt dödliga eller livsavgörande, är förmodligen hela diskussionen om synder eller dygder helt ovidkommande.

Själv skulle jag vilja slå ett slag för vad som ryms i Runatal Hávamáls, om ni ens känner till det, de 18 av 24 ursprungliga runverser vari Oden själv lär oss vilka skador han kan undanröja, vilka problem han kan lösa, och det är som vi alla borde begripa till sist mycket nyttigare, än att enbart tala om synd eller dygd.

”Det må vi se,
när nogsamt vi själva
oss granska,
att ingen är fri från fel
Men – dock är ingen så usel,
att han till intet duger”

lyder en annan Hávamál-översättning, och innebörden i den, versus de kristnas ständiga babbel om synder och dödssynder, begriper först den, som länge läst och begrundat mina ord.

Bernhard av Clairvaux, en synnerligen katolsk herre som var mycket för det kristna ridderskapet – som byggde på gammal Germansk ridderlighet, och i allt var ett arv från de hedniska kulturerna talade om sju stora ridderliga dygder (eller de sju barmhärtighetsverken), som det var fritt fram för var och en att försöka efterapa eller efterlikna.

De skulle då vara att

  1. Mätta de hungrande – Men vad är då det, utom att mätta dem, som hungrar efter kunskap och gott vetande, som är bättre än all sorts dryck eller bröd.
  2. Ge de törstande att dricka – men vad är då det, förutom törst efter rättvisa och kunskap – som rättskaffens män har mera av, än rusande vin, mjöd eller annan dryck
  3. Klä de nakna – Men kroppslig nakenhet är inget farligt, utom om man verkligen fryser. Verkligt naken är bara den okunnige, eller den som saknar allt omdöme, likt Trump i kejsarens nya kläder. Nakenhet är att vanpryda sin egen kropp med fula tatueringar, och smaklösa bilder. Nakenhet är att vara ovetande i allt, och avslöja brist på omdöme eller förstånd, och därmed handla obetänksamt. Men ingen nakenhet är så stor, att den inte kan skylas, och ingen brist så grav, att den inte botas med bättring, vilket Odens ord om vank och brist omfattar.
  4. Trösta de bedrövade – men ingen är så bedrövlig, som en likgiltig, andefattig och fantasilös människa, totalt utan egen vilja eller kreativitet. Den bedrövade lider av brist på hopp, men just detta kan avhjälpas – också genom den sunda vreden.
  5. Att befria de på falsk grund inspärrade – Men vad är då det ? Det är att motverka befogad orättvisa, och utbilda alla de, som sitter fast i okunnighetens garn, och sina egna falska föreställningar om rätt och fel – så kan man också uttyda det.
  6. Att Bota de sjuka. Kristendom, Islam och Monoteism är också en allvarlig sjukdom, som hindrar människan från att se att det finns flera vägar till tänkbar upplysning, än blott och bart deras egen. Och ingenting kunde vara oss sjukare eller mer förhatligt, än de verkningar vi ser av all denna myckna kristendom och islam här i Världen.
  7. Att begrava de döda. Den som begraver de döda, utför inte bara ett barmhärtighetsverk, utan ärar det förgångna livet och våra förfäder.

Till de sju barmhärtighetsverken vill jag själv lägga ett åttonde – det är att nedslå och med vapenmakt bekämpa det onda, varhelst det än visar sitt fula tryne. Svärdet är till för att brukas, liksom käppen, men dessa två skall brukas under lagarna och genom dem, inte över och utanför lagen. Lagar är inte givna av gudar, utan gjorda av människor. Rättvisa måste skipas, och kommer inte av himlen. Många tror sig vara födda till att hålla i yxan, och ännu fler vill låta den gå, men väldigt få är goda nog att hålla i skaftet.

 

Hur är det nu med Mr Joe Biden och Herr Stefan Löfvén – tror ni att de har kraft nog att ena sina länder, när det verkligen gäller ?

(PS: Det tror tyvärr inte just jag.. men – någonstans får de ju börja…)

Kulturchef Sonck på ”Hufvudstadsbladet” och ”Den Obefläckade Avelsen”

I Finland, vårt Östra Grannland, är den debatt som förs i media på många sätt åtskilligt öppnare och friare än den som förs i Sverige.

Mycket mer kan ifrågasättas där, åsikter kan luftas fritt – åtminstone ibland – och en Kulturchef i ”Hufvudstadsbladet” exempelvis – kan komma undan med artiklar, som en Svensk Kulturchef i DN, SvD eller någon annan Rikstidning aldrig, aldrig skulle våga skriva, helt enkelt därför att Schibstedt och Bonniers styrs av sina annonsörer, och kapitalstarka och politiskt inflytelserika grupper faktiskt styr över ”pressfriheten” – som i det svenska fallet bara är en billig illusion.

Kulturchef SONCK ! – Fredrik SONCK – Vår hjälte och BEFRIARE !

Hufvudstadsbladet är förstås en av de sista svenskspråkiga tidningar med nationell upplaga och spridning som alls finns i Finland – och är däremed inte bara en Finlandssvensk, utan en Finländsk tidning, utan att för den skull vara Finsk, eftersom Finlandssvensk, Finsk och Finländsk, är helt olika begrepp, med helt olika betydelser.

Finland är på många sätt ett betydligt sundare, friskare och intellektuellt mer avancerat land än det sönderinvandrade, till hälften islamiserade, kristifierade Sverige.  Om Sverige styrdes av Finländska politiker, och inte av svenska, skulle hela vårt folk få se en bättre tingens ordning. I Finland hade man inte accepterat någon Fredrik Federley, och inte heller någon Sabuni-klan eller någon Greta-dyrkan, för att bara nämna några dagsaktuella exempel.

När Fredrik Sonck vid unga år utnämndes till Kulturchef på det anrika bladet, måste det varit många Finländare som höjt på ögonbrynen. Förutom hans insatser som publicist har han gjort sig känd som barnboksförfattare i spädbarns-klassen, ett slags finsk Camilla Läckberg ungefär – ni vet den där kioskdeckarförfatterskan som hela tiden ”springer läck” om sin egen familj, för att inte tala om alla sina små telningar.

Betrakta denna ädla kria, som blivit mycket läst i hela Finland på sista tiden – inte minst av de kristna – och som givit upphov till en hel del debatt, på andra sidan Östersjön, men inte alls i den svenska pressen, som envist håller fast vid sin hävdvunna princip om att totalt ignorera vår tidigare östra Rikshalva, liksom allt Finländskt.

”Varför ville ”Gud” ha barn med en 13-årig Jungfru Maria” frågar Kulturchef Sonck retoriskt.

Är inte kristendomen en Pedofil-religion ? insinuerar han, helt oförblommeratSjälv tycker jag att frågan mycket väl förtjänar att ställas, särskilt inför den stundande Julhelgen. Varifrån Kulturchef Sonck fått, att Jungfru Maria just skulle ha varit 13 år gammal, när den ”Obefläckade Avelsen” som annars mest hör Våren till – liksom den övernaturliga påsättningen och det mirakulösa knullandet med Ärkeängeln Gabriel (som nog inte var någon ”ängel” precis) ägde rum, förstår jag å andra sidan inte.

Källan till den påstått ”heliga” Jungfruns eller rättare sagt den romerska ”fältmadrassens” levnadsålder, har jag själv aldrig lyckats hitta ens i bibeln, denna ofelbara bok – men kanske mina läsare vet ?

 

Nej men söte lille Bebis-Jesus – han ursäktar väl precis allt ?” ( Finns där inte helt klart PEDOFILA TENDENSER i alla dess knubbiga små ”bambinos”, kerub-stjärtar och hela Julhelgens traditionellt kristna ikonografi… Vart syftar den kristna spädbarnskulten – Är det ens en religion för vuxna människor ?

 

Själv trodde jag att det var lilla Aisha ni vet – Profeten Mohammeds så brådmogna och hjälpsamma ”barnhustru” som var alla pedofilers dyrkansvärda sexualobjekt på den här sidan paradiset.  Redan Salman Rushdie, som ni vet – skrev om henne i en roman, vilket ögonblickligen blev föremål för dödshot, förföljelse, hatbrev och fatwor.

Också i Kulturredaktör Fredrik Soncks fall skedde något liknande. ”Hufvudstadsbladet” har efter den 26 November, då artikeln publicerades, blivit tvingat att införa ursäkter, tillrättalägganden, ”rättelser” och så vidare och så vidare. En av de många rättelserna, har faktiskt utgått från herr Soncks eller kanske Zonks egen hand, fortare än ni kan säga ”amen” i kyrkan. Den verkar inte helt övertygande.

Hatbrev, vilda protester och allehanda kristna illvrål, fromlanden, hymlanden, bigotterier och tandagnisslan har försports från såväl Vasa Baptistförsamling, Katolska Kyrkan i Finland, Metodister och Ortodoxa om vartannat, Teologie professorer och annan bråte.

Alla har de skrikit och stönat ”Stena honom, Stena honom !” – bildligt talat, inte likt Muslimerna – och ropat ”Han ska tystas, Han ska överröstas !” inför Fredrik Soncks gestalt. Men – som det står i den kristna Bibeln – ”Den av er, som är u-t-a-n synd, må kasta den första stenen !”

Ärligt talat – vad påminner detta om ? Vad är det för sorts religion ??

(Bilden tagen från Hans Höghelighet Påvens Midnattsmässa i Rom, sänd via den svenska Statstelevisionen 2019)

 

Hur är det med den Katolska Kyrkan, förresten ? Till och med Påven själv har erkänt, att inte mindre än minst 2 % av all världens katolska präster är just pedofiler och inget annat, fast han naturligtvis inte vill avskaffa själva celibatet. Dessutom har han sagt, att Djävulen eller Satan – vars existens han alltså antar som verklig – skulle ligga bakom det hela. 2 % låter kanske inte mycket, men siffran kan vara betydligt högre än så – och med hundratusentals, ja miljoner katolska präster och annat löst folk som översvämmar vår Värld likt pestflugor eller prästflugor, så blir det också tiotusentals potentiella förövare – hundratals i länder som Sverige och Finland. 

Listan på länder där Katolska Sexövergrepp har drabbat spädbarn och ungdomar i låg ålder omfattar också Sverige och Finland. De påståenden som den katolske ärkebiskopen Anders Arborelius givit ifrån sig om att ”sådant kan inte hända här” stämmer inte.

Han har försäkrat oss att just katolska kyrkan själv skulle ha en intern kontrollapparat i just Sverige av alla länder, som garanterar att inga fel kan begås. Samma eviga litania som i utlandet, eller påvedömet självt, med andra ord.

Att det finns en klar koppling mellan Katolicismen som religion och Pedofili, kan ingen katolik förneka. Lika lite som någon muslim kan förneka, att det finns en klar och manifest koppling mellan islam och intolerans, eller mellan islam och terrorism.

Och det onda sitter just i själva tron, i själva förkunnelsen. I Biblarna och Koranerna, och i en fullkomligt pervers, urartad människosyn, som kännetecknar Monoteismen och dess ”Allsmäktige Fader” som skall ha rätten till kropparna hos sina ”barn”.

Det finns en väg ut ur galenskapen, och det är den väg, som Fredrik Sonk hyllar. Den vägen stavas Polyteism, H-e-d-e-n-d-o-m och Humanism, i förening med ett sekulärt samhälle, sekulär rättsskipning och en modern rättsstat.

Snart firar Republiken Finland sin Frihetsdag. Jag vill passa på tillfället att önska alla mina Finländska, Finska och Finlandssvenska läsare en god – och HEDNISK – Jul, och hoppas att ni – i år som alla år – får höra den vackra gamla soldatpsalmen ”Vår Gud är oss en väldig borg !” som Nylandsbrigadens soldater brukar få framföra, i år som alla år.

Visst – ursprunget till den psalmen är lutherskt kristet, och ”Ein feste Burg ist unser Gott” lyder den i tyskt original. Men den har sjungits av tiotusentals svenska och finska soldater, som sjöng den tillsammans, vid Breitenfeld, Fraustadt, Narva, Riga, på Karelska näset, under slaget vid Hangö 1940, inuti Viborgs fästning och på många andra platser. Den sjöngs av oss i strid mot katolicismen, och den sjöngs och sjungs ännu för Finland., för en god och rättvis sak.

Mina kamrater vid Nylandsbrigaden, Österbottningarna och alla de andra – svensktalande och Finlandssvenskar, eller svensktalande Sverigefinnar, tillägnas dessa ord. Man har aldrig i texten till denna hymn – som nu dånar ut i midvinternatten via min dator och dess högtalare – talat om VILKEN gud det är man talar om – men inte tusan är det någon Jehova, JHVH eller någon jesoxen kristoxen kortoxen.

Bildkälla – Hufvudstadsbladet, och Wilfred Hildonen

För mig är det Tor, denna Tors Dag likt alla andra Tors dagar. Jag sjunger alltjämt ”Vår Tor är oss en väldig borg” varje gång jag likt en viss herr Sunk, Zonk eller möjligen Sonck tar till vapen mot Monotoeisterna, om så bara med ord, i det Viktor Rydberg på sin tid kallade krigarens lovliga uppsåt att såra och döda.

Och om det nu inte passar er – vänner i Finland och på andra håll – så skall jag ge er en alternativ, och mycket hednisk Julpsalm att sjunga.

Julen är snart här, nämligen; och jag kan lova er alla att den för min del blir garanterat jesus-fri

 

Det är en gris utsprungen
av Hildesvinets stam
av fädren ren besjungen
ett svin i Svea land
en galt så skär och blid
mitt i den kalla vintern
i midnatts mörka tid

Om detta svin allena
ljuder så Frejs ord
att född i stian rena
han välsigna skall vårt bord
Av Yngve Frejs nåd och makt
oss detta under skedde
som vid Särimners slakt.

Den spickna skinkan fina
som doftar salighet
i mörkret skall den skina
besegra dunkelhet
Själv Frej och mänskor fann
att oss arma mänskor frälsa
från hungers kval den kan.

O Frej, tag dem som klaga
i denna jämmerdal
nu med din hjälp ledsaga
till Alvheims högtidssal
Ja, i ditt glada hus
låt oss hos dig evigt leva
i Hedendom och ljus.